Den första gång jag såg dig...
Så älskade jag dig så oerhört. Nu skall jag skriva lite om min första son. Vi hade länge försökt att få barn men nästan "lagt" det på hyllan när jag blev gravid. En sådan fantastisk resa att bli mamma. Upptäckte dock att foglossning inte var en dans på rosor....Hursomhelst så kom dagen då jag blev igångsatt.Det gick som smort och ut kom ett under. På den tiden så låg man kvar på BB upp till en vecka och alla barn sov i en speciell sovsal. Det var så hemskt när de kom och tog han på kvällen och jag vankade fram och tillbaka utanför till ngn kom och försäkrade mig om att de tog hand om honom ordentligt. En kväll grät jag så mkt att jag fick ha han ngn timme extra på rummet. Han åt i massor och jag kämpade som ett djur med amningen. Men jag fick "sjukhussjuka" i brösten och blev inlagd efter tre veckor och lillen fick då vara på barn 2 under tiden.Det rann var ur brösten och jag fick gå över till ersättning. Oj så misslyckad jag kände mig. Hursomhelst så var han så snäll och glad som liten.
En period av kolik som var jobbig men som hjälptes upp av en gosse som mest bara log. Han skulle egentligen heta Kristoffer men ut kom en Mattias. Han var tidig med det mesta och gick och var torr tidigt. Han kunde dock gå an som en ångvält och på öppna förskolan så kröp han över de andra barnen likt en bulldozer.
Ville ständigt framåt och upptäcka vad som fanns där.Jag kände mig som rörd av gud fader själv att jag fått en sådan fantastiskt barn. Hans farfar dyrkade honom nästan lika mycket och varje framsteg firades med kaffe och bröd hahhaa. Farfar som kunde vara en kärv person och inte särskilt intresserad av familjen utan mer att socialisera med andra. Han var som förhäxad av sitt barnbarn och mer än en gång sa han att han ångrade att han inte tagit sig mer tid till sin egen familj. Hursomhelst så var farfar en person som ständigt fanns runt oss eller rättare sagt runt Mattias. När han/dom skulle leka så var det mycket av allt. Han hade mkt leksaker och ställa upp i rader var en rolig lek, vilket roade farfar lika mkt. En period i livet så var Mattias väldigt sjuk, han hade epilepsi och alla andra möjliga sjukdomar. Men på barns vis så hanterade han dem bättre än vad vi gjorde. Tack vare farfars ihärdiga tränande så räknade han matematik riktigt bra vid tre års ålder och vi häpnade över allt han gjorde och kunde
.Som person är han nog den av mina barn som är mest lik mig.Allt går i ett rasande tempo och kan ibland bli lite slarvigt. Kan bli oerhört engagerad och vill vara med och bestämma och påverka. Han har ett tufft yttre och kan vara kärv men har ett hjärta av guld och vill verkligen måna om sin familj. Han är så omtänksam och snäll och ansvarsfull. Lika tjurig som mig är han oxå, debattlysten och vetgirig. Som barn så var han så nyfiken att vi ibland skrattade, om vi stod och pratade så kom han springade-Vaddå? va säger ni? Varför de?
Den som till slut kniper ditt hjärta lär få en lojal partner med höga förväntningar. Vardagen kommer nog att vara föränderlig och det kommer alltid att vara på gång med ngt- Men ansvaret och viljan att göra ngt bra kommer aldrig att försvinna.
Åh älskade barn vad jag älskar dig. Du flyttade in först i mitt hjärta och där inne håller du fortfarande till och rumsterar runt och har dig...