Konst eller konstigt
En till sak när det gäller smak. Förr kunde jag bli uppretad ja nästan förbannad på modern konst. Vad i hela friden föreställde det? Fick man betalt för det där? Idioter och gräsrökare fick de heta...hahahaa.
Jag tyckte om föreställande konst ja de gråtande barne och hötorgskonst tyckte jag var vackert och hade på mina väggar. Min dåvarande make var mer öppen och drog med mig på moderna museet och jag blev så in i bängen uppretad att jag fick gå ut. Nä Nationalmuseum var mer min grej, så vackra tavlor. Men vad hände???
Helt plötsligt så upptäcker jag att det börjar bli intressant. Det finns en konstnär som heter Kandinsky han öppnade mina ögon och nyfikenhet. Nu blir jag inte längre provocerad utan nyfiken och skulle gärna vilja kunna måla så. Ja man kan tro att måla två streck och lite prickar kan var lätt men det är det inte. I alla fall om man vill få in en känsla i strecken hahahaha.
Nu kan jag alttså återigen ställa frågan vad händer med smaken? När man blir lite äldre är sinnena mer öppen eller bara lite sladdriga?
Eller är det så att när en dörr öppnas så stängs en annan. Tavlor som jag tyckte om förr säger mig inget annat än -Vad duktigt målad. För att i nästa stund vara glömda. Mat som jag åt förr tex pulvermos och halvbrända fiskpinnar, nope.. inte nu. Har blivit mer kräsen. Vill att maten skall "säga" mig ngt. (Nu menar jag inte att den skall vara så rå att jag hör ett muuu eller bäää) nä jag menar att jag vill känna smaker även i vardagsmaten. Så är det även med konst jag vill bli berörd och minnas tavlan som annorlunda eller fenomenal.