Minnen eller hjärnspöken
Mitt tidigaste minne är från tvåårsåldern. Jag brukar få höra att jag har ett bra minne och kan nog instämma att det är bättre elefanternas ( Har dock inga vetenskapliga belägg på elefanters minne) Men det har blivit mycket sämre och nu glömmer jag mer än kommer ihåg. Men har haft sk fotografiskt minne vilket har varit mycket bra. Kan komma ihåg vad som sas och hur personen stod och hur den var klädd. Mycket använderbart under skoltiden. Var det en fråga på ett prov så såg jag framför mig hur läraren skrev på tavlan svaret och hur han/hon stod och kunde även förnimma dofterna i rummet. I diskussioner så var jag överlägsen hahha då jag kunde överbevisa min motståndare då jag snabbt kunde berätta vad som sagts, väder den dagen osv. I ärlighetens namn så bidrar min envishet till att jag alltid måste vinna diskussioner. Nåja mer om det en annan gång.
En annan användbar grej med mitt forografiska minne var att innan video och sånt fanns så ställde jag bandspelaren framför tv;n och spelade in ljudet och sen kunde jag "se" filmen igen. Numer så har det nästan försvunnit och mitt minne har blivit normalt. Det betyder att jag glömmer det mesta hahaha
Åter till mitt tidigaste minne: Vi skulle flytta från ett hus på gården till ett annat. Jag minns att jag bar något nerför källartappan och att jag tappade det och det gick sönder. Fick nog inte vare sig gå i källartrappan eller bära något utan hade nog rymt. Mamma har beräöttat om händelsen om hur det gick till och vad jag sagt. Men jag minns bara själva bärandet och att det gick sönder och känslan "shit det här var inte bra"