När jag var liten
När jag var liten sa man alltid tant eller farbror till/om alla vuxna. Man tog i hand och neg och pojkarna bockade. Ibland tycker jag att det är synd att det nästan försvunnit. Igår på jobbet så var det en liten gosse som var som barn mest, men jag kände ändå att lite hyfs saknade jag. Ja jag är medveten om att jag har mkt viktorianska åsikter och kan vara väldigt trångsynt och gammaldags. Men en del saker var inte så tokiga från den tiden jag var liten. Respekt gentemot äldre är viktigt för mig,
Men ibland verkar det betraktas som synonymt med att äldre skall få bära sig åt hur som helst bara för att de är äldre. Nej jag menar den respekt att de har jobbat hela livet (åtminstone den nuvarande äldre generationen) betalat skatt och bidragit till det fantastiska land som vi faktiskt har. Tänk på alla vägar tex de var inte bara där när vi vaknade. Då slet man hårt utan alla fantastiska hjälpmedel som kommit de sista 30 åren.
Att Nia folk kan jag faktiskt än idag göra. Tycker det är ganska fint. I en del skrivelser jag gör till människor jag inte känner så har jag ofta stor bokstav och skrver tex Er eller Ni.
Minns att jag tränade hårt på att niga fint och lite krusidulligt när jag var liten om och utifall jag skulle stöta på kungen.
För övrigt så finns det otäcka tecken på att jag skulle kunna bli en riktig tant när jag blir äldre. En rejäl handväska och gärna hatt, ett par fotriktiga skor och jag är beredd att kasta mig ut och banka folk i skallen med mitt paraply....