myma.blogg.se

Ibland blir jag avundsjuk på:

En svår punkt på listan. Först så tänker jag att jag är ju inte avundsjuk på ngn elller ngt....Men så får man tänka till och då kan man komma på gånger då avundet kommer krypande.

När vi hade hus och jag pluggade och sen jobbade för fullt och jag hade även en dröm om min trädgård som jag gillade så mycket och såg grannen.....som bar hem låda på låda med blommor och fyllde hela sin gård. Måste ha kostat en förmögenhet eller åtminstone mer än vad vi skulle ha råd att lägga på blommor. Det är bara att erkänna att jag stod bakom gardinen och kände avundets alla känslor.

Nu får jag ta en paus och tänka till....Visst har väl avundet ibland kommit krypande men inte några långa stunder utan det har jag kunnat mota i grind med att det kan jag oxå göra eller få om jag anstränger mig eller prioriterar.

 Avund är nog ingen bra känsla att gå runt med, och är en jättestor energitjuv.

Det är stor skillnad på att känna avund och känna avund i varenda fiber i kroppen.

Visst har jag känt avund på de som kan spela gitarr, men hade jag velat så hade jag lärt mig. I min värld är det inte riktig avund. Utan den där känslan av att bli utanför, missunnsamhet och hornen börjar växa och man känner sig nästan snuvad och lurad, det är avund för mig.

Kan inte påminna mig nu om ngt jag är avundsjuk på. Men jag lovar att det finns det säkert, för jag har  fläckar på min personlighet precis som alla andra.

 

Kan nog påstå att jag är ingen tävlingsmänniska eller känner missunsamhet i ngn större grad. Jag tror mer på karma och hårt arbete och prioriteringar i sitt liv. Söker inte utmaningar eller spänning eller upplevelser utan är mer som Ferdinand under sin korkek. Är ju en pratkvarn och toksocial och oftast glad och positiv. För att orka vara det så behöver jag lugn och ro och egentid och har inget behov av andra människor. Hade och har försökt vara lite mer lagom, men har kommit till insikt om att jag är så här och skulle det förändras så är det bara bra. Men istället för att jobba mot mig själv så följer jag med och försöker vara en bra människa. Lyckas jag? ja ibland Men den stora vinsten är att jag istället inte hänger mig åt negativ kritik från mig själv, utan är mer förlåtande mot mitt egna jag.

Detta är definitivt ngt som kommit med åren och inget jag kännt mer än några år.

 

Har istället ägnat mig åt självkritik och betraktat mig själv som ful,fet och osmart och okvinnlig och en hel radda med fel. Inget jag är ensam om tyvärr och det är så förbaskat dumt så mycket späkning och elände man utsatt sig själv för. Blir arg och ledsen när jag tänker på Ingalill som inte varit snäll mot sig själv. 

Tro nu inte att även jag har mina stunder då jag inte hänger mig åt negativa tankar, Visst gör jag det, men skillnaden är att nu låter jag inte känslan gå bredvid mig utan får minsann hoppa efter mig på sina krokiga, lurviga ben. 

Men nu skall denna käcka, perfekta och helt utan avund till människa bege sig till jobbet. Hahahaah kanske skulle kunna nominera mig själv till årets västerbottning? eller varför stanna där? Ingalill for President......