Pannkaka och ärtsoppa
Den maten brukar betyda torsdag? Men det är väl evigheter sedan den traditionen dog ut. Men jag minns som är jämngammal med dinosaurernas död. Kan det varit allt magknip och pruttande som tog död på de rackartygen?
Nåja den stora frågan kan jag lämna till en annan dag.
Jaha vad förgyllde min dag igår då? Ja ett besök från Panduro, spred lite glädje och lite stolthet, Nu slänger jag Jante åt pipsvängen och tänkte ägna mig åt självförhärligande. Fy för den lede vilket bra jobb jag gjort dessa år med butiken. Från en rörelse som gick på benpiporna till den omsättning som är idag. Folket från Panduro berömde .och hyllade mig så mycket igår att jag satt fånigt leeende hela kvällen och fick lite hybris.
De sa att de inte hade trott att jag skulle klara mig på lilla butiken och inte kände att vi var ngt att satsa på. Men att de hade fel och att det var sådana som mig som de nu lärt sig att känna igen och jobba vidare med. Att jag hade hunger i blicken...låter inte det fräsigt.
Men vad som inte syns i detta är allt jobb och oro för hur det skall gå. All tid och kraft som gått åt. Vaknätter och elände. Men.....jag skulle gjort om det.......
All energi har jag lagt i denna rörelse och den är min bebis. En stor del av mitt liv och jag älskar det. Kanske jag skulle lagt ner och slutat i värdighet?
Nu är allt superläskigt och spännande och fullkomligt underbart. Men jag föredrar detta framför att sedan sitta och fundera....skulle det gått? och ångra ngt som man kunde tagit chansen till.
Hade inte gått vidare utan det stöd jag känner och mina arbetskollegor. Så härlig känsla av att känna sig nöjd med sig själv. Varför kan man inte ha sådan känslor oftare?
Att få stödja och hjälpa sina barn är oxå en skön känsla, tycker jag. Jag gillar att få pyssla och städa hos ngn av barnen. Det är inget som jag känner mig tvingad till utan den bollen ligger helt hos mig. Känns som om jag får göra ngt bra, fast det är ju mig själv jag tillfredsställer hahahah. Vill nog känna mig behövd av barnen....och då låtsats jag kanske att jag behövs genom att göra sådant. Så genant egentligen...men jag är mamma först av allt. Sen är det ju ännu fånigare att flickorna inte får samma uppmärksamhet som pojkarna??. Kanske för att jag ser dem som helt kapabel till allt själva och att jag vet att de hör av sig om det är ngt.
Ja är inte den känslan och inställningen jämngammal med dinosaurierna så vet inte jag,,,,tur att jag är en utdöende ras hahahhaahaahaha
Ja det händer så mycket i debatten jämställdhet och hen stora ämnes frågor och sådant och jag vet inte riktigt var jag befinner mig i de frågorna. Lika arbete- lika lön, det är ju en självklarhet. Men övrigt är inte alltid enkelt.
Har svårt att se att pappor och mammor är på samma nivå. Att detta kan reta gallfebern på många vet jag men det är inte så lätt att ändra uppfattning från sina upplevelser och erfarenhet. Men sakta och säkert vänder jag denna färja i det handfat jag har i dessa stora frågor. Man kan alltid ändra sig och förändra sina åsikter om man läser på och tänker till, lätt? nej...skitsvårt. Många yngre förstår nog inte hur svårt det kan vara att ta in alla moderna ideer och förhållningsätt som är "vardagsmat" och det som är det som skall gälla. Ibland är det som om folk påstår att himlen inte är blå utan grön??? men jag ser den som blå? Tänk på den liknelsen alla som tycker att man är slö i huve och är en stofil men konstiga åsikter. Äsch så tråkig surr. Jag återgår till min hybris och självförhärligande inställning istället. Trallallallaaaa.....
nu skall jag bege mig till jobbet och i afton skall jag göra en inköpslista från Ikea. Sonen åker ner i helgen och då skall han shopa allt så nästa vecka kan jag börja piffa i lägenheten. Hihihi så kul....
