myma.blogg.se

Har varit lite borta 1 dygn eller 2...Befinner mig i ett kaos av känslor och guppar på ett kavlugn hav, som helt plötsligt blåser upp till storm.

Min mamma gick bort natten innan fredag och trots att det inte var oväntat med alla hennes sjukdommar så känns det som om hon plötsligt bara drog.

Hon sa mer än en gång att hon inte ville finnas kvar längre och ville gå över till den andra sidan. Men likväl så fick hon dödsångest när hon inte kunde andas. Hon var inte frisk och hela hennes jag förändrades till en person som jag ofta inte kände igen som min mamma. Hon kunde reta mig till gallfebern och jag var ofta arg och irriterad på henne. Hon glömde och blandade ihop och brände vid mat och tokade till saker.

Vi hade en väldigt konstig relation och jag är så arg att hon aldrig sa att hon tyckte om mig. Att vi inte var en kramande familj, att vi inte visade och sa vad vi kände. Men ändå så finns inget outtalat mellan oss, hon visste, jag visste och den andra visste att den andra visste....låter kanske hur tokigt som helst och ändå svamligare i text.

Hon var en krass person och envis som synden och rent av tjurskallig. Frihet var viktigt och oberoende, och hon var liksom jag en social eremit. Vi är så fruktansvärt lika och just nu så känns det så bra och jag är stolt över det.

Fy fasen vad jag saknar henne och hennes doft och jag vill inte känna allt detta.

Jag vill inte gå på hennes begravning, jag vill inte vara med någon jag vill allra helst bara ligga i ett hörn och gråta över henne och över mig och inte minst över oss båda. Alla dessa känslor överaskar mig, trodde inte att jag skulle bli så fruktansvärt ledsen. Att det skulle klännas så jobbigt att veta att mamma ligger i ett kallt och trångt utrymme just nu. Hon avskydde att frysa och ännu mer trånga utrymmen.

Jag vill inte att hon skall fattas.....och jag är faktiskt ganska arg oxå. Varför...ja säkert av alla möjliga orsaker.

Min mamma var egentligen en ganska olycklig person och egentligen mådde hon bäst när hon var ute i bärskogen eller stod med fiskespöt i näven vid ngn sjö. Ja där är vi väl inte lika haahah. Jag avskyr skogen kanske beroende på att jag blev medsläpad som barn och det var urtråkigt.

Hon var ingen vidare mamma och hon hade det tufft i sin uppväxt. Många sorger och besvär, men hamnade oftast alltid med fötterna neråt igen efter livets alla kullerbyttor. Hon bar så mycket inom sig och kunde inte få ut det. Men hon älskade verkligen sinabarnbarn och de var som lysande ljuspunkter i hennes liv. Hon led av förstorat hjärta, men det sa hon var inte så konstigt för det skulle ju räcka till så många....

Nu planerar jag hennes begravning.....och tömmer och slänger hennes tillhörigheter. Kanske om tre veckor så är det som om hon aldrig funnits.....hon kommer bara att finnas i mitt minne. Jag kommer att göra allt för att hennes önskan om hur hennes bortgång skulle bli. Hon gillade inte blombuketter,,,,tyckte det var bättre med blommar som växte i jorden och inte behövde dö för sin skönhet. Ville inte ha ngn annons, ville allra helst ligga i en banankartong och sedan kremeras. Ja kära mamma, banankartongen kan jag inte uppfylla men simpelt och enkelt skall det bli. Inga onödiga blommor skall brytas och fåglarna skall kvittra och lugn och fint kommer det att bli och jag skall höja min kaffekopp och skåla med dig däruppe bland änglarna. Men det gör så förbannat ont just nu.