myma.blogg.se

En blogg om att leva och komma ur skuggan.

Har ni oxå tänkt på det här?

Publicerad 2016-12-29 08:15:00 i Allmänt,

Att i princip alla unga tjejer/kvinnor har långt hår? Men det är inte många över 40 som har långt hår utan mer till axlarna och för varje år blir det kortare? Att unga tjejer skriker när de ser varann och sen kastar sig om varann. Att yngre män spottar hela tiden? Att vin och whiskey blir mer gott ju äldre man blir? Att yngre män har behov av att skråla när de är onykter. Att äldre människor har behov av att hela tiden studera kassörskans arbete och först när allt är draget börja fippla med att ta fram alla rabattkuponger och börsen längst ner i tygkassen? Att många unga tjejer har en grönaktig nyans i ansiktet? Fel Foundation?? Att ju äldre en man blir desto mer börjar han gå omkring och muttra och grymta? Att ju fler år man har i passet desto mer mot förändringar blir man? Det sista har jag funderat på en del den sista tiden. Nu är det i och för sig skillnad på vad förändringen är. Jag menar inte att ändra färg på gardiner utan mer att bygga nya områden, vägar, hus, politik, omorganisationer osv. Nu är jag ju inte lastgammal men jag är inte speciellt överförtjust i de sistnämnda förändringarna. Lite sådär skeptiskt till det mesta hahahaha. Men man har ju upplevt en hel del förändringar redan i femtiårsåldern och det har ju i princip bara blivit försämringar. Jag bitter? hahhaa ja kanske lite, men hur många omorganisationer har man inte tagit del av? Jag var inte anställd så många år på kommunen men hann uppleva samma omorganisation två gånger?? Att göra om och bygga nytt här på Röbäck är ju en ny plan man har och jag är som vanligt skeptiskt och inte helt nöjd. Det blir för stort och för mycket folk och bullrigt och kommer all skog försvinna. Varför förstöra något som är bra? Det är min känsla. Utveckling börjar bli ett läskigt ord och förtätning hotfullt och jag är i princip mot allt som börjar: Det kommer att bli så bra.....hahahah nä så illa är det inte...än. Men jag måste verkligen vara aktsam över hur jag stelnar ihop och bara vill ta tag i handväskan och börja veva. Om jag är så här sur och grinig vid 53 hur skall det då bli vid 73??? jisses hemska tanke. Jag ser hur folk viker undan och viskar: akta er för nu kommer kärringen Granström. Inför den framtidsvisionen så är nog demens att föredra om jag inte skall börja slå vilt med handväskan. När jag var liten så hade vi en granne eller rättare sagt två som alla var rädd för. Vi bodde på tredje våningen och på andra våningen bodde den ena och där smög man förbi. Annars slet hon upp dörren och sa. Sluta stampa i trappen, visa respekt. I huset mittemot bodde en annan som alla kallade kärringa Lindberg och hon var inte lätt att tas med. Men minns en gång då Farbror Albert ( ja när man var liten sa man tant och farbror) räddade oss som en riddare och fajtades med tanten. Vi byggde snökojor och kärringen kom och min syster och hennes kompis hann inte undan. Jag och tre andra hann in och gömma oss i grottan. Nu var hon förbannad för vi hade hett snö på gången, där folk skulle gå och kom höttandes med sopkvasten och då blev man rädd på riktigt. Men ut ur den andra trappuppgången kom farbror Albert som var gift med tant Edit och som drev det lilla kondiset. Han greppade sopkvasten och sen blev det nästan en duell. Du skall inte va dum mot barnen skrek han och tanten höll på att spricka och sen motade de på varann med kvastarna. Farbror Albert vann striden och sen gick han in på kondiset och vi barn fick kaksmulor i en påse. Efter den gången så använde hon aldrig tillhyggen , men en blick från henne och man kissa nästan på sig. Hon var finsömmerska och jag minns att jag tänkte att hur vågade man gå till henne och dessutom prata med, det övergick mitt förstånd. Minns att jag bestämde mig för att spinka på henne och satt på balkongen en hel dag och noterade hennes förehavanden i lägenheten( vi kunde se ner till henne från vår balkong). Allt såg väldigt mystiskt ut och enligt ryktet så bodde hennes syster hos henne tidvis men henne såg jag aldrig och jag misstänkte att hon hölls fången. Nåja frid över kärringa Lindbergs minne. Idag är det jobb som gäller och jag skall ha mitt fina diadem som jag fått av en arbetskamrat. Påminner om detta men är mycket tjusigare och glittrigare.
Ha de:)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela