Min Grodprins...
Min andra son som jag trodde var en flicka som skulle få heta Sara., var istället en Magnus. Namnet magnus har jag alltid tyckt om men aldrig tänkt på förrän han kom. Fadern ville Charlie så det fick bli mellannamn Till skillnad från sin bror så var han inte planerad utan kom egentligen i en tid som var lite tokigt planerad. Jag hade precis fått klart att jag skulle gå undersköterskeutbildning och dessutom få den betald. Men mådde så illa att jag knappt kunde leva med mig själv, Fick sluta efter ngn vecka och det var ju inte speciellt kul. Alla var övertygad om att han var en flicka så den dagen- en söndag med ett underbart väder. Ja då kom han och det kändes som om han var bara min pojke och den vackraste av alla. Bebisar är ju inte lika roliga att umgås med som det var att umgås med hans storebror. Han var så olik sin bror. lång och smal med långa fötter. Hans första år så trodde många att han var en flicka då jag klädde honom i pastelliga kläder och inte klippte hans lockiga hår ibland med söta små mössor. I sättet var han oxå mer försiktig istället för som vetgirige och framåt bror så var han en lugn pojke som helst satt och nynnade. Man såg honom sällan röra sig fort om det inte gällde fika. Han kunde sitta i evigheter och smaska på godsaker. Inte glupskt utan nynnande av välbehag. När han lekte så valde han ofta en leksak som han låg och tittade på. vände på och tittade lite från andra hållet, att vara med sin lillasyster gick oxå bra och att klä ut sig i pappas vantar och mössor var kul. Fotboll var tidigt ett intresse men då vill han gärna sitta ner och man skulle rulla bollen mot honom. Det var sällan de två bröderna lekte tillsammans då storebror var mer aktiv och framåt än vad som passade lilla gossen. Ibland när vi var ute på gården så var Magnus bara borta, första gången blev jag både förvånad och rädd. Men vi lärde oss. Han hade helt sonika gått in och styrt fram stolen till skafferiet och inventerade vilka godsaker som fanns där,,,nynnande förstås.
Jämn och fin i humöret har han alltid varit om... ja jag säger om ,,,man inte passerade hans gräns. För då järnspikar blev han så arg så en vulkan skulle jämföras med ett tomtebloss. Men det hände inte ofta.
Lillgammal var han oxå och frågvis Hans funderingar och uttalanden om olika saker kunde vara så gulliga och tokroliga att jag aldrig kommer att glömma dem. Tex så trodde han att när jag var liten så var hela världen svartvit för han hade sett gamla filmer att det var så,,,hahahaha Att han valde att läsa vidare och kommer troligtvis att fortsätta livet ut,det kan förklaras med att han är född på Bokens dag 23/4.
Nu har han flyttat till lärdomstaden Uppsala och jag ser han inte så ofta men saknar han desto mer. Vet inte vem av oss han är mest lik faktiskt. Han är en av dem som jag kan ringa och få lite goda råd av när jag behöver.
Hans bror har jag ju i staden och han är ju så lik mig att jag upplever det som om vi träffs fastän det kan gå veckor hahahah men Magnus fattas mig och jag ångrar att jag inte tillbringade mer tid med honom som barn, Men så kan det nog lätt bli med mellanbarnen. De skrotar nog runt mer i sin egen värld,,,,,