myma.blogg.se

En gång i tiden hette det kort och gott: överansträngning. Ett odramatiskt ord som enkelt och utan åthävor beskrev att vi försökt uträtta mer än vi orkade med.

 

Själen skriker på hjälp och går i baklås. Vi är trots allt inte här för att bara stressa och prestera. Vi är också här för att ha mod att leva livet med glädje.

Att ta hand om sitt eget liv handlar dock inte i första hand om semester, vila och tillfälliga besök på Spa. Det handlar om att varje dag se till att vi får skratta lite.

 

Det här kapitlet handlade om utbrändhet och hur vi glömmer bort att underhålla våra känslor. Detta är utan tvivel ett svårt ämne för mig. Jag kan inte säga att jag var överansträngd den dagen min kropp kollapsade. Den hade gått i tusen bitar….Eller rättare sagt den visade att min själ var skadad och känslorna var som bortblåsta. Livslusten fanns inte där eller lusten, förväntan och nyfikenheten var puts väck. Jag kände ingenting ,inte ens lusten att dö. Nada, kaputt, nothing…Men varför hände det? Jo jag tog mig aldrig tid att odla mina intressen, jag kände att jag ville och kunde förändra på mitt jobb, hade stort ansvar på hemmaplan, var missbelåten i mina vuxenkänslor, Prestigefull och karriärkåt.

 

För att klara allt detta fick jag enormt behov av att kontrollera. Allt och jag menar allt mätes och uppskattades i tid, och effekt. Det jag inte kunde kontrollera var mina känslor därför kontrollerade jag allt annat istället. Jag ville mer än jag kunde. Jag gjorde mer än jag behövde. Varför? Jo därför jag tyckte det var roligt, därför jag var bra på det, jag hade värderingar som sa att man måste, duktig flicka syndrom. Jag är inte stolt över att det hände mig och det finns en skam. Men utan den smällen, hade jag inte levt idag, inte uppskattat livet, inte sett blommorna bland nässlorna. Att jag stålkvinnan blev utbränd…ja jag har både stolthet att jag överlevde och kom fram som en mer normal människa, samt bitterhet att jag inte kan göra allt som jag vill längre. Orken, inlärning och uthålligheten är så mycket sämre. Men det blev vinster också. Inte bara negativt men inget att rekommendera och ngn överansträngning var det så fan heller. Överansträngning händer oss alla lite då och då och det är nog så tufft att leva mitt i.

Att återupptäcka känslor kan göra ont och vara fullständigt underbart. Minns när jag kände förväntan första gången igen, det var berusande. Men det har gett mig skador för livet. Jag har svårt att låta bli att stressa, trots att det inte behövs eller att jag mår bra av det.

Jag kan inte göra saker som jag gjort så enkelt förr. Jag har sämre karaktärsfasthet. Men jag är mer ödmjuk inför livet. När det är tungt så brukar jag tänka: Det är inte livet som suger, det är den här dagen……jag fick en chans till, men lite svedd i kanterna.

 

Japp jag är ett måndagsexemplar. Pojkarna är född på en fredag och söndag och dottern tisdag. Spelar sånt ngn roll i hokuspokusvärlden kanske? Måste kolla med min vän Mr Google:

Måndagsbarn: Har fagert skinn.

Tisdagsbarn:Har älskligt sinn

Fredagsbarn:Får kärlek och lycka

Söndagsbarn:Får leva och njuta rikt och vist och sedan berömligt sluta.

 

Jag fagert skinn??!!! what...ja i och för sig är väl inte missnöjd med mitt skinn. Vem vet hur jag skulle sett ut om jag föddes på en torsdag? Kanske knottrig och gropig, för de blev ofta synska kanske lite häxlika hahahah. Nej nu vet jag. Jag är lite snyggare än alla andra...japp så är det.

Ja hursomhelst så fyller jag år idag och det känns så bra. Har nog aldrig tagit ledigt från jobbet så här bara för att pilla i naveln och dricka kaffe och drälla runt för mig själv. Så himla skönt.

Dan skulle sluta tidigare idag hmmmm vi får väl se om det. Han hade skrivit så sött på en lapp att han inte ville väcka mig men att han hade fyllt på vatten i kokaren och fyllt pulver i en kopp så nu kunde jag bara dricka och njuta....sötnöten.

Nu ska jag dricka lite mer kaffe,sedan duscha och inventera dockskåpet och bara göra sånt jag vill. Jag kommer att älska livet som pensionär......i en vecka.

 

Visst blev de fina tårtorna som jag beställde. Så himla skönt, dessutom så har jag hämtat mer fika på annat håll, så jag har inte bakat ett endaste dugg hahahah så himla bekvämt.

Idag så har vi gjort allt möjligt på todolistan, men ändå tagit det ganska lugnt. Jag eller med hjälp av Dan så har vi färgat luggen. Vilket öde, ett tag var vi väldigt illa ute med lila färg överallt trots handskar. Men nu tror jag att vi vet hur man gör tills nästa gång.

Dan köpte ett par nya byxor och jag en tröja som jag skall lämna tillbaka. My brukar retas och säga att jag lämnar tillbaka nästan allt jag köper. Ja det kan nog stämma. Det skulle vara fiffigare att prova på plats säger en del men det brukar inte spela ngn roll. Jag lämnar ändå tillbaka. Oftast för att jag köpt ngt svart eller för fint till vardags med tex paljetter. Försöker hålla mig ifrån svart så mkt jag kan på vardagarna.

Sen så har jag läst och skrivit mer från boken jag fick låna. Blir så lätt att det låter som om jag skulle vara ett orakel och jag vet bäst och skulle vara så himla piffig och klok. Men det är en sak att tycka en sak och vilja följa och leva efter mina tankar och ett annat att göra det varje dag. Men ni förstår säkert vad jag menar. Det är i alla fall intressant att dryfta och en bokklubb skulle jag gärna vara med i. Är ngn på?

Har bara vikt upp boken på en av lapparna och analyserat den utifrån mina egna tankar och teorier. Kan vara intressant att fundera på tycker jag i alla fall.

 

 

(Författerskans text i kursivt)

Nästan alla vuxna människor drömmer om en stor passion. Åtminstone en gång i livet önskar vi att det skall vara som i de gamla film klassikerna.

Han bara stod där och såg på mig och jag visste att från och med detta ögonblick skulle livet aldrig bli detsamma igen.

Hon kom gående emot mig och på tio sekunder visste jag att jag måste ha henne. Hon kom ensam på stranden och saltvattnet glittrade på hennes brunbrända kropp.

 

Mycket spännande och tänka på och minnas för mig i alla fall. Först och främst så tänker jag att de gånger jag mött de personer som påverkat mig så. Då har jag inte tänkt att det var passion utan förälskelse. Jag blev väldigt lätt förälskad när jag var yngre. Så här i efterskott var jag mer förälskad i förälskelsen än i den faktiska personen.

Hade ett stort behov att bli åtrådd och uppvaktad och bekräftad. I ärlighetens namn så finns väl det kvar men inte på samma grunder och behov som förr.

 Sen så tänker jag mig att många säkert även jag har velat att passionen skall se ut som det beskrivs av mannen istycket. Men att man kan inte själv klistra in sig i den drömmen, inte i beskrivningen om saltvattnet som glittrade på den brunbrända kroppen. Jo tjena hur många kan se sin kropp i den beskrivningen inte då kunde jag det med min dåliga självkänsla. Det är så tråkigt för då utestänger man sig från att det någon gång skulle hända en själv, så då kanske man stänger den dörren och aldrig skulle upptäcka den mannen som stod framför en.

 Passionen kommer ofta utan förvarning och slår till med en kraft som kan få fart på den lugnaste oxe.

Vi får aldrig följa de passionerade paren in i en framtida tomtebolycka med barn,dammsugning, dagis och gräl om tvättstugan.

 Skjojigt att tänka sig alla de klassiska filmernas par i de situationerna. Jag kan då inte pussla

ihop paren från: Borta med vinden, Titanic, Grease osv i dagishämtning. Kan ni?

I ärlighetens namn så tror inte varken jag eller författerskan på passionen som hållbar.

Passionen är som parfym den kan vara stark och berusande men flyktig och försvinnade. Men i flickrummet hemma i centrala stan, så trodde jag att kärlek var så och att ett bevis på varandras kärlek var tex samma cyklar eller jackor.

 Ja det är säkert så tänkte jag mig kärlek. Att man visade andra att man tyckte om sin partner. Helt sjukt då jag nu anser att det är inte kärlek det är dålig självkänsla. Jag ville bara visa andra att jag var värd kärlek, så tragiskt och jag skulle nu bara vilja krama om mitt tonårsjag.

Så svulten på uppmärksamhet och kärlek. Jag kan tycka att det bitvis är pinsamt och plågsamt att se tillbaka på de här känslorna. Passion i stunden är överreklamerat enligt mig. Blomman Passionsblomma är så beskrivande för mig vad det betyder. En blomma som är förödande vacker och doftar så gott. Men den lever ett kort liv och sen är det bara små vissna brunaktiga rester kvar på en grön växt. Passionen är trevlig att känna och inget jag skulle vilja vara utan. Men inget att bygga på, inget att lita på, inget att stirra sig blind på. För mig så är passion ett kvitto på kärlek, ödmjukhet, respekt. Alltså har min syn på passion inget att göra med filmvärldens passion.

 Men å andra sidan är jag stolt att jag vågar se på min syn om passion och hur jag låtit styra mina handlingar utifrån hur jag trodde det skulle vara och styrkt av faktumet att det inte är så längre. Samt att jag är helt övertygad om, att hade jag inte kysst alla grodor, gjort allt jag gjort så hade jag inte uppskattat all kärlek jag känner och har idag. För det är större att älska än att bli älskad. Vilken tok som helst kan ju älska någon, men att hitta någon att älska är svårare.

Nästa gång du står framför en man eller kvinna och du utråkat tänker att du inte ”tänder” så tänk efter om det är en riktig människa eller ej. Se hela människan innan du snabbt dömer ut förrutsättningarna.

Passion –på trygg och stabil grund. Låter tråkigt-men brukar vara beständigt och hålla.

Det här är så sant enligt mig. Ibland så tror jag to m med på arrangerade äktenskap. Kärlek för mig är inte passion. Utan med kärlek så kommer det känslor av passion i perioder. Låter det underligt? Skall försöka förklara hur jag ser på det hela. Sen så beror det ju på vad passion står för hos varje människa. Kärlek växer med tiden tror jag i alla fall. Kärlek för mig är tillit, respekt och glädje. Att man i sin partner känner att man kan vara oenig och ändå vara enig. Kärlek är att man kan vara tyst med varann, att man värnar om varandras behov av att få finnas och tänka. Jag kan inte tänka mig att jag skulle vilja vara med en person som är som jag själv. Jag vill vara med en person som stärker mig och som jag kan ge tillbaka till och att våra olika sätt och tankar styrker vårt förhållande. Någon som får mig att tänka på ett annat sätt eller förstärka mina åsikter.

 

Kan ni se ngn passion i detta?? Inte jag i alla fall. Men den kommer….

Kärlek är inte att bära varandras bördor som det ofta sägs på vigslar. Kärlek är att underlätta bärandet. För mig så betyder, att bära varandras bördor att det är ofta en i förhållandet som bär och bär och bär….Jag kan inte och vill inte bära min partners börda men jag kan torka svetten och ge vatten och kanske packa om. Jag tror på att tiden som går och de händelser och känslor som man som par får med tiden, så får kärleken mogna och då plötsligt slår passionen till den andra ut i full blom. När och hur länge den varar varje gång det vet man aldrig. Men den får blodkärlen att vidgas, hjärtat att banka och det killas i magen. Det hade jag aldrig varit med om jag fortsatt tro att kärlek är att ha samma cyklar eller att kärlek är berusande känslor och vita duvor osv. 

 

 

 

 

Jag har läst ut boken och fick till 13 lappar på olika ställen i boken, som jag tänkte analysera lite djupare. Kan som helhet säga att jag tyckte boken var väldigt bra och träffade mig i magen, bitvis, men att en del var för mycket utfyllnad och att författaren ibland sa emot sig själv. Men det kan jag förstå då det är ett komplicerat ämne och alla befinner sig på olika nivåer och hur man kan ta emot texten. Men jag tror att Författerskan har hunnit längre än de flesta i klokskap och då kan det låta antingen banalt eller för högtravande. Intressant att fundera på och jag har fått en hel del att fundera på....hmmm en del ganska småjobbiga insikter....ja....men ont skall med ont förgöras.

Men jag kommer nog att skriva det och "skicka" till bloggen, då det kommer att ta lite längre tid att skriva än vanligt pladder hahaha.

Men nu ska ni få se på ngt fint som jag tror är till mig ...fniss. Hon som ska göra tårtorna hade lagt ut lite bilder och jag tror de är mina ...tjohooo så fina...Nu hoppas jag att de är goda oxå. Tänk om ingen kommer hit på måndag då får vi svulla tårta hela veckan hahahahaah kommer att bli jättejobbigt.

Jag fick just ett tips om att använda handskar när jag färgade luggen. Det hade jag helt förträngt att jag behöver. Denna kvinna skrev: Du vill väl inte se ut som om du våldsamt rensat ett blåbärsförråd?? Nej det vill jag inte.....

Inköp skall göras genast.

Har börjat läsa boken och jag älskar den tror jag......varannan sida tycker jag den är underbar och sen nja men....och sen återigen så fantastiskt själsbefriande. Måste definitivt annalysera den här. Ja vilken bra ide då kan jag ju bevara de citat och delar här på bloggen som jag tyckte om. Japp så får det bli.....återkommer ...har bra saker från sidan 48 och 60 hahahahahaah

Så här ser boken ut:

Idag vaknade jag tidigt av att först så bet Morris mig i fötterna vid 5 tiden och sen vid just före sju så hade storkisse fått nog av väntan och petade och klev över hela ansiktet. De ville ha mat och sällskap så jag klev upp och skötte sysslorna åt våra små husdjur som är de som bestämmer mest här hemma.

Idag så är det städdag på området och jag måste ju visa mitt anlete då jag är hemma. Men det går nog fort, för sen ska jag sätta igång och jobba. Känner mig peppad att ta tag i det och skotta bort lite jobb. Bara för att jag vet att det är så skönt med en frist några dagar.

Jag har även blivit uppvaktad...jag har fått presentkort och blommor och utav en av mina kollegor så har jag fått hårfärg till min lugg. Något som jag verkligen ville ha men skulle aldrig ta tummen ur och fixa. Så har tänkt joxa med det idag oxå. Sen så har jag fått låna en bok av en annan. Maria Scherer: Du är inte ensam. Den ska jag börja med idag har jag tänkt. Ja som ni ser så är det späckat schema, men uppblandat med kul och tråk. Perfekt enligt mig.

Imorgon skall vi hämta tårtorna är så spänd över att få se och smaka. Jag älskar verkligen tårta :)

Sen en sväng ut till mor och pärmning av papper. Men nu skall inte min telefon få försvinna.......

Maken skall iväg till stugan så då brukar det bli mer effektivt jobb för mig hahahaha. Han stör min rytm, är alldeles för kär för att inte sitta nära och bara gosa och prata sönder stackarn.

Igår så fick jag verkligen det mysigt. Han gav mig ett glas vin och fixade mat och dukade bort. Hade hyrt en film och sen pyssla jag på med allt möjligt. Det blev sent då jag inte ville att kvällen skulle sluta. För första gången på evigheter så somnade han i soffan och jag var vaken...Nä nu måste jag ila ut till gårdsfixardag.....

 

Idag fyller min svärson år. En mycket uppskattad ung man från vår sida. Han är lugn och stabil och en fantastiskt fin pappa och utifrån vad vi kan se en bra livskamrat. Vi är faktiskt stolta över att ha en sådan fin svärson, meeeeen vi var avvaktande i början. Dottern träffade honom i en period då hon var lite rebellisk ( läs lite hahaha,en rätt naturlig sak i den åldern) Men vi var ju lite orolig att hon träffat en gangster som påverkade henne hahaahah. Så här efteråt så har vi förstått att han var ett stöd för henne i en tuff tid. Men som alla vet så är man ju rätt avvaktande inför sina barns val till partner i början, eller är det bara vi?

 

Det kom upp på tapeten härom veckan faktiskt då My frågade mig: Skulle du säga om du tyckte illa om min pojkvän? Hmmm den frågan krävde lite fundering. Nej det skulle jag inte svarade jag. Det är dessutom sanningen. Men om han behandlade henne illa eller uppträdde på ett sätt som var nedlåtande eller utnyttjande då skulle han få veta om det. Samt att jag nog skulle ta ett samtal med dottern.

För jag anser att mår hon bra med den personen även om jag inte gillar honom så är hennes välmående viktigast.

Några stolpskott ska man ha träffat innan man hittar den som är sin partner.

Sen så är det skönt om barnen kan gnälla över sin partner och att vi kan oja oss lite grann. För även om det kan vara svårt som mamma att höra ibland så visar det på ett förtroende som är heligt. De skall kunna vara öppna så mycket de vill till oss utan att få höra: Jamen jag sa ju det? eller att de ska känna att de är misslyckade osv.

 

Men grundregeln är att deras liv är deras. även om jag ibland kan vara lite för sträng, med mina åsikter. Men detta gäller främst för våra två yngsta, som i våra ögon alltid är minst. Är medveten om att det är fånigt och säkert irriterande både för dem och för de äldre. Men det är svårt att komma ihåg att de är vuxna och klarar sig själv ibland. Vill oftast vara där och hjälpa till hmmmmm (selfnote: Sluta genast hahaha)

Nu bär det iväg till jobbet och egentligen skulle jag till stugan och vintra och slappa. Men jag har just bestämt mig för att stanna hemma och göra bokföring och budget. För på måndag fyller jag år och skall äta tårta och mysa med vänner och familj. Inte ett enda papper ska få skugga min tillvaro då....så detså.

 

Det känns så häftigt att fylla femtio år, inga åldersnojor trots att jag färgat håret hahahha en slump faktiskt.

Utan en fånig känsla av stolthet, har inte en aning om varför....därför jag fortfarande tar mig framåt, eller för allt man gjort och upplevt, eller för att jag inte är alltför bitter över olika händelser,hahaha, eller att jag känner att jag har en livskamrat och att vi kommer att vandra tillsammans. Antagligen en blandning över allt. Samt att det är ganska annorlunda att synen på åldern har förändrats så mycket. När jag var liten så var det så att alla femtiåringar fotograferades i ett hav av blommor och alla såg lite allvarliga ut. Det var högtidligt och lite märkvärdigt. Klädseln var att likna mer som begravningskläder och gammelmodigt. Nu är allt bara fest och kul.

Man skall vara fräsch och vältränad och vara aktiv inom minst tre saker. Oj oj nästan lite hetsigt. Men där är jag mer som Tjuren Ferdinand. Jag sitter kvar här under korkträdet på Röbäck och luktar på mina strumpor nej jag menar blommor naturligtvis. Nu full fart mot jobb....yippie så skön känsla att det känns bra att fara dit.....

 

 

Tada........jag har hittat telefonen!!!!!!!!.............what? Skulle kolla en reka och scanna.....och ur den pärmen trilla den ut. Yippie det känns så bra. Men nu måste jag ställa mig i telefonköer igen, men det är det värt.

 

Nu ett litet internmeddelande till en av mina arbetskamrater: M har för mig att du sökte gardiner i mustiga höstfärger. Det fanns på expo höstigt varma färger med mönster. Jag tog en bild som jag skickar till dig, Sen fanns det en annan serie med löv som gick i skogsgrönt. Jättefint, jag köpte en duk i det mönstret.

 

Åter till ordinarie sändning. Jag for till dottern igår och vi städade och röjde. Hon hade under tiden vi var i Turkiet fått en imponerande samling fruktflugor. Nu gäller det att städa så att allt förvinner. Läskedrycksflaskor är ju ett populärt tillhåll för de små liven. Ja allt som är sött. Men hon hade avlivat ett anselig mängd som i princip låg i små högar.

Anders hade en ganska stooor skål med smarties. Den ville jag ju slänga, My sa att då blir nog A ledsen....Men sa jag inte hälften så ledsen som om han tänker att i den skålen ligger det massa flugägg, måste vara mumma som "barnkammare"........

Sen så for jag hem och städade och jobbade på så mkt jag bara hann. Vi skulle gå och besöka en nyinflyttad men hon var inte hemma så det får bli på söndag( styrelsejobb).

 

Åh herrejisses så mycket jag tycks ha att göra, men i ärlighetens namn så är det nog inte så mycket utan behöver nog bara organiseras upp i lillhuvudet. Tanken är att vi skulle fara upp till stugan och vintra och det stressar mig. För det är tid som jag skulle kunna använda till annat. Just det där tänket har jag ofta, det är sjukt.....Jag måste läsa Bodil Jönsson bok om tid igen. Jag är som en travhäst som lätt kommer upp i galopp när det egentligen räcker med ett stillsam skritt. Det brukar hjälpa om jag läser och funderar lite då och då hennes böcker.

Men samtidigt så är detta ett men som jag fått nästan som ett ärr sedan jag "gick in i väggen" Har svårt att uppfatta tidspann. Blir ofta ett virrvarrr av massa oj det måste jag göra eller det måste jag hinna. Saker och ting som inte alls är under tidspress och i ärlighetens namn så får det ofta till följd att det som är mest bråttom med försvinner i allt brus.

Jag har tänkt mycket på detta under hela sista halvåret och kommit fram till att detta är absolut inte bra för hälsan eller för ngt överhuvudtaget. Jag skulle behöva göra ett break och ta reda på hur jag går vidare.

Hmmmm intressant tanke och väldigt skrämmande. Jag älskar verkligen mitt jobb, men jag har börjat få varningssignaler som inte är så bra. Igår så snäste jag i princip till en kund.....inte bra. Allt tyder på att jag inte mår så bra. Nu ett förtydligande...jag mår bra överlag, men jag har beslut som står och stampar och det gör att jag inte mår bra. Rörigt? ja absolut, det är ju därför jag blir så stressad.

Men den här bloggen är jätteskön för mig då jag kan skriva ner allt i princip som jag tänker på. När man skriver eller säger högt sina tankar så blir det nästan som en åderlåtning. Nä nu blir det en kopp kaffe till och iväg till jobbet. Det är tur att jag har så fina och goa arbetskamrater, som man kan lita på och som vet hur snurrig jag är och bara skakar lite lätt på huvudet och återgår till sitt jobb hahahhhaha

 

Jag är vaken och nästan klar för dagens arbete. Först till butiken och sen mer pappersjobb. Men vi/jag gjorde nästan klart igår allt så det är mest, olika koller och kompletteringar kvar. Gårdagen var lång och på kvällen så kändes det tom tungt att gå upp ur soffan och gå och lägga sig. Måste vara höjden av lathet.

Dan kom bara hem vid 5 och åt sen tillbaka till jobbet. Själv så hade jag städdagsförberedelse att syssla med. Vi planerade vad som måste göras och gick runt och kollade av området. Sen författade jag ett utskick så i eftermiddag kan jag lämna ut lappar i brevlådan. Det är med stolthet jag kan säga att det var inte mycket att fixa, området håll i militärisk ordning hahahah..

Nä men skämt åsido så är vi duktiga att se till att det är fräscht och snyggt. tycker det gör mycket om det fattas plattor eller ngn ränna hänger snett osv. Sen så påverkar det oxå värdet på fastigheterna.

 

För övrigt så skulle jag behövt städa här hemma och eventuellt tagit ner sommargardinerna i köket!!!!. Men i vanlig ordning så känns det trist att sätta upp gamla gardiner utan man vill ha nytt och fräscht. Sen så seglar det upp en ny insikt. Jag har för mycket blommor? Jag har skött om dem med andra ord och det är för mycket.

Sen så är det inga problem att ge bort dem till några av våra ungdomar. Men i ärlighetens namn känns det som om jag dömer dem till döden och kan inte välja vilka som skall gå......Fjantigt dilemma, men inte helt lätt att gå från den insikten till handling, för mig i alla fall.

 

Är väldigt fjantig med växter överhuvudtaget. Är ju inte så jättebra på att sköta dem som behöver mkt omvårdnad. Men om de dör så vet jag att jag gjort mitt bästa. Men en del växter kan se för hemska ut hemma hos mig. För jag kan inte slänga dem om det finns en endaste liten grön detalj kvar. För det betyder liv hahhahahaa tjollrig javisst. Så det har hänt att det står flera krukor med svartbruna blad och sen en liten grön fläck, på rad i fönstren.

 

Blommande växter dör på rekordtid och man kan nästan se att de sträcker sina små blad i spjärn mot dörrkarmarna när jag går in med dem i huset. En säker död......huvvaligen vilket drama som spelas upp.

Dan tycker att jag analyserar för mycket.......och det har han kanske lite rätt i, men tankar snurrar hela tiden.

Men så helt plötsligt så kan jag vara oerhört nonchig och bara snöra och slänga och inte vara ett dugg känslosam. Kära maken blir helt förvirrad när jag svänger och far så där. Men å andra sidan så brukar han säga att det blir sällan tråkigt och enformigt och att det ibland kan vara spännande att se hur det svänger och far. Han är ju en väldigt stabil person och för att han inte ska växa fast där han står så kan det vara bra med lite tjofadderittan. Själv så betraktar jag honom som min totempåle hahahaah jag tillber honom och dansar lite runt runt och kokar ihop ngt sattyg och har det lite trivsamt. Kanske jag skulle fråga om jag får måla och dra lite streck här och där??? Hahaahaa när jag skriver detta så ser jag honom framför mina ögon hahahaa Han skulle säga- Nej det blir inget sådant......hahahaha men jag älskar honom ändå eller just därför.

Ville bara förtydliga att snart är det jul hahahahaa. Jag är inte mentalt förberedd än. Huvva då hemskt...nu tänker vi på ngt annat.

Ja igår hämtade Dan bilen och han hade varit ut och kört medans jag var på styrelsemöte. När jag kom hem stod han och borstade tänderna för att gå och lägga sig??? Jamen jag då !! inte hade jag varvat ner för att lägga mig. Efter en halvtimme så gick jag och la mig, men inte kunde jag sova. Tittade på klockan halv ett...trots att jag var så ini bövelen trött så for tankar hit och dit.

Idag blir det en bläädag. Jag ska ju till Redovisningskonsulten och jobba på förmiddagen. Jag hoppas vid min gud att det mesta blir klart till lunch. Det är halvårsbokslut och det är ju inte i närheten så mycket jobb som i våras.

Idag är det oxå lite spännande då sonen skall vara med på budgivning. I sista minuten igår eftermiddag hittade han en jättefin lägenhet här på Röbäck. Men nu är den stora frågan hinns det bli klart med bank och lånelöfte osv.

Hatar att lämna sånt där till andra skulle vilja sköta alla kontakter själv. curlingförälder???? jajamensan hahaha

 

Förresten var det ngn mer än jag som blev förvånad. jag hade ju trott att thail/bärplockarna skulle få åka hem....Nä de fick flytta till campingen och åker nästa vecka. Jajamensan kära ni, hysta fram plånboken och betala kalaset. inget ont faller på bärplockarna utan all skit skall till sveriges byråkrati och ryggradslösa maskineri. Nu ser jag en fantastisk möjlighet som Usa har- Antagligen den enda fördelen med det världspolislandet ( nu när jag lixs är på humör, så kan vi dumpa usa oxå.

Jo i Usa är det fullt möjligt att köpa lite land och skapa ett eget samhälle. Nu när jag skriver detta så låter det mer som en sekt jag vill starta, äh what the fuck kör på det.

Sekt eller kommun är det ngn skillnad? Lite tillbedjan till den store guden Lennart Holmlund???? och översteprästen Ågren???. Alla sekter med någon form av status har ju ngt som de kan skrämmas med och hota folk till lydnad. Jamen vi har ju kulturhuvudstadsåret eller varför inte lite neddragningar inom vård och skola.

I mitt land/ sekt kommer jag att hota med offentlig smisk...nä tror det räcker med att hota med att öppna grindarna och släppa in alla tok som finns på olika maktpositioner.

 

När nu måste jag sluta pladdra nu blev det bråttom.....skall vara där halv åtta....

 

 

Nu hör jag Millan från sovrummet, hon är så täppt i näsan att det är svårt att sova. Vi får se om mamma lyckas få henne att somna om. Låter inte riktigt så haahaha. Hon verkar vara på bra humör. Själv skall jag på jobbet och ikväll var det styrelsemöte.

Dan ska hämta nya bilen idag och jag måste ha den imorgon. Det kommer att bli trevligt, men jag kommer att sakna våran gamla. Den har varit mycket bra och fullgjort sina plikter att skjutsa min rumpa hit och dit.

Nu måste jag gå och gosa lite....vi hörs

Sitter och väntar på att Milou skall komma. Hon skall vara hos oss tills i morgon. My är på styrelsemöte inom Cheer i sthlm och pappa A skall till Skellefteå och jobba. Har inhandlat mat och fruktpure. Hade först tänkt att hon äter ju våran mat, men maten som är planerad innehåller ganska mycket spenat och jag är lite osäker på om småisar får äta spenat??? Det är nitriter eller vad det nu heter i gröna blad som inte är nyttiga, för småkroppar. Så jag vill inte chansa. Så det blev ekologisk burk med hög kötthalt. Har läst på och det är fjantigt låga halter kött i barnmatsburkar. Men jag läser en blogg där hon ofta studerar sånt här så jag fick lite hjälp på traven så att säga.

 

Igårkväll såg vi en film som absolut inte var sevärd utan bara välgjord. Atlas någonting hette den och hade många bra skådisar som jag tycker om. Men 3 timmar!!! och jag förstod inte ens vad den handlade om? Olika tidsåldrar och en hel del framtid och allt rördes ihop till en obegriplig handling. Tom Hanks och Hugh Gtant och Susan Sarandon hade säkert 5 olika roller var om inte fler och det var lite kul att se dem  sminkade till nästan oigenkännliga. Men jag rekommenderar den ändå inte. För lång för konstig för rörig och jaaaa bara massa frågetecken från mitt håll i varje fall.

 

Idag blir det nog en massa Milou och inte så mycket mer hahahaha. Dan skall städa ur bilen inför försäljning och jag skall försöka börja med lönerna mellan varven. Vi får väl se hur det går hahahhaha. Ni är först att få veta hahahhaa. En av mina arbetskompisar är oxå farmor på heltid i helgen och bägge tror på att vi kommer att vara slut på måndag haahahha. Det är mycket mer jobbigt att ta hand om barnbarn än vad man kan tro haahaha. Men samtidigt så är det så mysigt och fint att ha den där kontakten och man kan nästan pussa dem sönder och samman. Nä en kopp kaffe till och jag är redo inför dagen. Ha det bäst.....

 

 

Åh herrejösses vad myggbett jag har!!! maken har oxå ett imponerande antal. Värst är det på fötterna och benen för mig, Dan har värst på armarna. Dessa fick vi nere i turkiet och det tog ett par dagar innan de "exploderade" Först ut var Mattias som visade massor av små prickar på fötter och ben. På tredje dagen så hade trots att han försökt att låta bli sår på flera av dem.

Nu ser jag ut så fast värre.....men måste ringa till han och fråga om han fått fler, för de verkar ta några dagar på sig att blomma ut i tokkliande.

Vi såg myggorna och de var mindre än de vi har hemma, men saticken vilka grejer till kli de har.

 

Jag slutade tidigt igår och jobbade på jättebra med bokföringen, ivrigt gnuggande på ben och fötter. Det känns skönt att ligga i fas igen och inte ha så mycket över sig. Jag var till telia oxå och fick ett nytt telefonkort med samma nummer. (Har ju tappat min telefon som var splitterny....suck) hade min gamla kvar så nu har jag den i alla fall. Sen ringde jag länsfärsäkringar och polisen för anmälan. Polisen ville att jag skulle ringa tillbaka när jag hade ngt som hette typ Emei nummer! som finns på alla telefoner. Det hämtade jag på telia, men när jag sen skulle ringa till baka hade jag könummer 65!!!!!. Eftersom jag visste hur lång tid jag väntat på morgonen då jag hade en tredjedel så mycket könummer så ringer jag tillbaks på måndagmorgon.

 

Jag har 1500:- i självrisk och ersättning är 75% av nypris så kan man räkna ut att det känns så onödigt. Lägg till priset på rotfyllningen så kan ni förstå att jag inte jublar av lycka. Men ska inte gnälla över det utan se framåt.....hmmm går sisådär....

Har oxå än en gång insett att jag har en bitter och långsint sida. Inte bra alls och det är något som jag anser jag måste bekämpa. Men det är samtidigt så lustfyllt att tänka att hade jag en snopp skulle jag olla den personens grejer hahhaah.... sjukt?.... jaaa lite grann.

Det är konstigt det där med förlåtelse och långsinthet och ibland har jag svårt att hålla isär sakerna. Jag kan oftast förlåta människor och gå vidare , men glömmer gör jag aldrig. Men då är ju frågan????har man förlåtit då?? Egentligen inte skulle jag tro. Men något jag är bättre på är att hålla isär sak och person. En del handlingar måste man göra som kanske sårar andra, men som man måste göra för att det gagnar fler eller för att det är ens jobb. Men jag kan inte utföra handlingar eller åtgärder som strider för mycket mot min egna moral och värderingar.

I mitt tidigare arbete fick jag smaka på den sidan ofta och jag mådde inte bra av det. Att veta att man aldrig skulle hålla det man lovade eller att man arbetade med en dold agenda. Kan inte fatta hur mina gamla kollegor fixar det? Nä nu ska jag inte sitta här och babbla mera. En kopp kaffe lite kläder på och iväg till lite lördagsjobb.

Tänk att jag fortfarande och fler med mig, förknippar den 20:onde med barnbidrag. Fastän det är ett bra tag sen det var aktuellt. Hursomhelst så blev inget som jag trodde igår. Hade ju massor att göra igår eftermiddag, men hade ont och ville bara ligga och gny lite i soffan hahahaha. Vid nio låg jag och somnade på två röda.

har fixat vikarie till i eftemiddag, så då måste jag skyffla bort massa jobb. På lördag jobbar jag och hela söndag från morgon till sena kvällen skall vi ha Milou, då mamman far till stockholm och pappan jobbar sent i skellefteå. På måndag är det ett förlängt styrelsemöte i bostadsrättsföreningen. Så luckor att jobba är inte många.

 

Dessutom måste jag ringa länsförsäkringar och telia och massa sånt tjoller. Min telefon är och förblir puts väck....Inte bra alls. Men idag så har jag i alla fall Dans att ringa med.

Vi har fått besked om att bilen var klar att hämtas igår ,men vi har ingen möjlighet förrän nästa vecka. Dan har jättemycket på sitt jobb oxå så nu får vi "sota" lite för en fri vecka. Men det var det värt.

 

Handling av matvaror skulle inte vara fel att putta in i dagordningen. Nu när vi i en vecka gått till dukat bord så tar det emot att laga mat hahaha igår blev det makaroner och korv. Ikväll kanske gröt......nä ngt mer skall jag väl fixa. Men det måste vara simpelt så att inte massa jobbtid går åt till mat och disk. Tur är väl att fredagar och lördagar brukar det vara skit på tv, så det kommer ju inte att störa.

 

Nu när Dan bytt jobb så blir det inte så ofta han är hemma i middagstid. Lite tråkigt att sällan få äta tillsammans,

Men vi kan ju skjuta på tiden, för de kvällar som jag stänger äter vi senare, men lite simplare mat. Jaja det är ju ingen jättegrej direkt utan det kommer nog att lösa sig.

 

Jag fick en fantastiskt fin bukett rosor i en fin vas av Dan när vi var i Turkiet. Jag packade ner allihop i resväskan och de klarade resan hur bra som helst. De är så vackra fortfarande. Skall visa er i eftermiddag eller kanske ikväll. Jag blev väldigt överaskad, när han kom och bar dem och gav mig en kram och puss och tackade för att jag övertalade honom om resan. Han är och förblir min man.

 

tänkte ni skulle få se några bilder på "småen"  och familjen

 

 

Nu har vi kommit hem från en efterlängtad resa till turkiet med hela familjen på 14 st. Jag har haft det så bra, lite överaskande bra. Jag ville inte ha så stora förväntningar men jag hade lite önsketankar om hur jag ville det skulle kännas och allt blev bättre. Jag har badat gånger massor och brottats med havet en gång. Det var sådana vågor att det var nästan omöjligt att ta sig ut och tillbaka utan skador och skrubbsår. Småpojkarna har badat mer än de varit på torra land.

Det var så mysigt att titta på dem när de for fram särskilt Liam som hann vara både Yoda, en gorilla och en sköldpadda inom loppet om 60 sekunder. En dag så drack han fyra drickor på raken, mest bara för att bli så blå som möjligt om tungan.

Jag har även färgat håret svart?? med lila lugg. Men klorvattnet har gått hårt åt med lila färgen så den måste jag färga om. Undra var man köper sån färg? Hos frissan kanske?

Summasumarum så skulle jag gärna stannat några dagar till. För mig så tar det ju två dagar innan jag varvar ner, så det känns kort med resterande dagar.

För övrigt så trivs jag med charter lite då och då. Men maken skulle gå åt om vi for själv. Han vill gärna göra ngt mer än bara ligga och titta ut i luften. Men jag trivs som fisken i vattnet att bara ligga och se upp i palmerna.

Det enda negativa var nog den slamriga matsalen. Frukost var väl okey och lunchen intog vi alltid vid havet men middagarna var stojiga och slamriga med så stora ytor med så mycket gäster. Så även om det allinclusive så är det värt att gå ut och äta. Underhållningen var väl inte heller så mycket att hänga i julgranen. Vi hade oväntat nog roligast åt den som ledde den för han var så dålig att han var skojig. Med uttalanden om att: Now we are going to play Bingo,that could change your life....eller när några av hans scenplaner gick fel så sa han: Ouch!! maybe this will work...no....well we going on....Han var så dålig så ibland så vred vi oss i skratt. Men nu är vi åter på hemmaplan och det är helt okey. Har några stressiga dagar framför mig. Men kommer att försöka vara ledig en dag nästa vecka....over and out...

Ja nu är det årsdag på bombattacken mot World trade center i NY. Min fd man fyller femtio idag. Hipp hipp hurra för honom. Han och hans sambo är nu i Turkiet och njuter av värmen och maten. Ja det är konstigt hur livet förändras. Jag tror inte att ngn av oss skulle kunna säga hur det kom sig att han och jag levde ihop så pass länge och har tre barn ihop? Vi hade ett underligt äktenskap, som var byggt på att vi hade ganska lika värderingar och samma eller då i alla fall lika humor. Vi var oxå vetgiriga och intresserade av samhälle och historia och tyckte tex om att vandra på kyrkogårdar. Men för övrigt så var vi så okompatibla som ngn kan vara. Men vi fick fantastiskt fina ungar och även om vi inte skulle vilja leva ihop idag så tror jag att varken han eller jag ångrar vår tid tillsammans. Det är en skön känsla att inte ångra saker man gjort. Försöker att betrakta händelser på det sättet, för det mesta så funkar det. 

Men ibland måste man eller jag stanna upp och gör "bokslut" i mitt liv. Har ett stort behov av det och mår inte bra av inte reflektera över livet. När jag var yngre så överanalyserade jag nog alldeles för mycket, men idag har jag nog lärt mig att fundera mer lagom hahhah

Min telefon har "rymt" ngnstans, den finns hemma, men var???. Batteriet är slut och jag kan inte hitta den???åh vad jobbigt Men jag får ta tag i det sen. Just nu är jag så trött i kroppen och knoppen att jag verkligen behöver vila. Det skall bli skönt att få åka iväg en vecka och bara pilla navelludd och vila och göra "bokslut".

Har inte packat en pinal än och ärligt talat så har jag mängder att gör idag. Revisorn är ett som säkert kommer att ta några timmar. Sen måste det handlas lite åt mamma som behöver mat och även kissarna skall få lite mat inhandlat. Sen ett besök på banken och de sista fakturorna och...och....

Man skulle kunna tro att jag legat på latsidan, men det skall gudarna intyga att det har jag inte gjort. 

Igår var vi barnvakt åt Milou medans mamma var och hade träning. Det var jättemysigt, inte helt fel att bara va med henne och inte bara rusa runt. Utan oxå därför hon var så avslappnad med oss. Hon kan ju vara väldigt avvaktande och det är bara mamma som duger. Igår så kändes det för första gången att det var helt ok att vara med oss. men en av kissarna höll på få bägge sina öron avslitna. Snabb som en blixt tog hon tag i öronen när morris gick förbi och tokdrog åt varsitt håll. Kissen skrek och millan skrek. Hon blir så frustrerad så fort hon ser ngt som har ansikte och är mindre än henne. Hon blir så ivrig men vet inte riktigt hur hon skall gå vidare i mötet så att säga. Likadant är det med gosedjur och dockor. Skall bli mysigt att få vara med henne nu på semestern.

Vi hörs mina vänner och på återhörande.

Hit skall vi...

Med vad då? Jo kastar iväg åsiktsbollar så klart. Det var underbart att se att så många hade samlats på torget igår kväll för att manifestera mot nazism. Men orsaken till varför det blev en motmanifestation är ju inte så trevlig. Men det är viktigt att upprätthålla mötesfriheten. Nazism är abslolut inget att hemfalla åt anser jag och att ha åsikter om invandrare och andra folkgrupper har inget med nazism tycker jag i alla fall. Njaa kanske beror på åsikterna??eller om man gör eller begår handlingar som inte är lagliga då kanske?? vet inte riktigt...hmmm knepigt.

Jag har då en massa åsikter men är jag nazist då eller fascist, inte känner då jag att jag hör hemma där.

Men att ha en avvikande åsikt är en spektakulär grej, det värsta är att många med mig tänker så men törs inte för att bli tagen som rashatare eller ngt annat otäckt.

Jag har inget emot invandrare men jag tycker att nu måste vi verkligen se över hur många som kommer. I mitt tycke så har det gått för långt. Vi hade en vipgala i helgen som riktade sig till alla barn med problem hemma och att de behöver så mycket hjälp...ja även mat och kläder.Samtidigt så anländer det grupper från olika länder hela dagarna som behöver hjälp. Ja visst är det viktigt att ge hjälp, men sverige klarar inte av det anser jag. Inte med dagens bidragsgivande.
Lek med tanken att vi hamnar i krig och jag måste fly till ett annat land, tex Spanien. Naturligtvis skulle de hjälpa oss men försörjning får vi fixa själva. Vi lever i dag i ett rikt land men de sociala klyftorna blir större varje dag.

Om jag är i ett arabiskt land och inte vill ha kläder över mina axlar tror ni att jag får jobb då? Det tror inte jag i alla fall. Här spelar det ingen roll om man har ett svart lakan eller en illgrön tuppkam och 25 ringar i näsan, då är det inte lätt att få jobb. Så vad gör det svenska samhället då, jo vi ger dem pengar så de överlever, utan att förändra ett enda skit. Det är det som retar mig. Inte invandrare som grupp.

Det är sådana här tankar som oxå bidrar till klyftor i samhället, det är jag ruggigt medveten om.

Jag vill istället att de som intekan få jobb kan få ekonomiskt hjälp och råd i två år sedan får de klara sig själv. Det gäller alla oavsett om du kommer från Teg eller turkmenistan.Jag tycker det är helt ok om du vill ha sotsvarta ögon och rosa tyllkjolar eller en burka. Då har du valt det och får agera utifrån ditt val. Eller så låga brallor så att röven syns, blir tufft att få jobb på banken. Men det är ditt val. Man kan klä sig annorlunda även om det skall se propert ut. Men jag skulle ha väldigt svårt att anställa ngn som avviker mkt enligt mina värderingar. Det är svårt att beskriva med ord hur jag menar. Men vi är tex 4 kvinnor på mitt jobb och vi klär oss helt olika. Allt efter tycke och smak och personlighet. Det är väl kul, men skulle jag nu raka mitt huvud och bara använda läderkläder så skulle det nog se väldigt provocerande ut och jag skulle säga åt mig själv att gå hem.

  Det finns jobb överallt, men de kanske inte är så fancy. Men jag har minsann både städat, planterat skog och diskat i åratal själv . Tog varenda jobb man kunde få och jag har aldrig någonsin varit arbetslös. Men i vårt fantastiska land behöver du inte jobba för att överleva för du får pengar hemskickade i brevlådan från mig och alla andra som jobbar istället. Märks det att jag inte tycker om bidrag hahaha.

Det är ett jäkla otyg, tycker i alla fall jag och jag skulle gladeligen ta bort de flesta. Behålla pensiontillägg för de som verkligen behöver det och inte har en massa stålar på banken. Barnbidrag till låginkomstagare? absolut. Handfasta bidrag som matcheckar och klädcheckar istället för pengar i fickan. Och vet ni vad då kommer pengarna att räcka till minst tre ambulanser i Dorotea hahaha.....

 Först tack till alla som släpade sig iväg och röstade. Jag tycker det är viktigt att rösta även om jag inte tyckte det var ett nödvändigt val. Icke förvånande kanske men jag röstade nej. Jag tycker inte det var kul eller ett dugg roligt att rösta nej, utan av rent egoistiska skäl. Så här ser jag det. Det gällde alltså om att inlandet skulle få en ambulans och vårdplatser. Har ni ngn susning om hur många vårdplatser det försvunnit från Umeå?. I Umeå finns det två ambulanser som skall serva hela Umeå kommun. Hur många fler bor här än där? Är jag beredd att lägga ner fler platser eller dra in på personal för att få en ambulans till Åsele? Nej det är jag inte. Bårbilen funkar utmärkt tycker ja. Det handlar mer om vem som jobbar i bilen. Jag kan åka hästvagn bara det är en kunnig vårdpersonal som åker med, för mig spelar det ingen roll på fordonet som sådant. Summan som finns att tillgå till att fördela är densamma, den ökar inte bara för att det röstas om att mer skall till inlandet.

Jag tycker inte om tanken på att inlandet avfolkas, men jag är inte beredd att riskera min eller mina barns hälsa för att det skall till en ambulans eller 6 vårdplatser till Dorotea med omnejd. Resultatet blir ju precis som privatekonomi, går bilen sönder och vi måste ha bilen. Ja då får vi äta nudlar och dra in på annat för att fixa bilen. Annars är det bara att traska och gå.

I min kristallkula så ser jag inget annat än att fler vårdplatser kommer att försvinna nu. Om man tar bort några tjänster från Umeå så kan det leda till att en hel avdelning stängs för det går ju inte att driva en vårdavdelning på halv bemanning. Eller det nya som nu är så poppis, dagavdelningar. Öppet mellan månd-fredag, stänger på helgen. Fy bubblan säger jag bara. Är man sjuk så inte har man kontorstid då?

Nä bäva månde gudarna, man skulle ha satsat på en rejäl sjukförsäkring. Istället för hemförsäkring, för dör jag av vanvård kan jag ju ändå inte bo kvar....

Sitter och glor framför datorn ,medans kära maken snarkar så att taket lyfter. Ryggontet är värst morgon och kväll och det beror ju på att man varit stilla. Men kommer man bara igång så kör maskineriet igång och man tar sig framåt. Idag skall jag försöka packa pärmar åt revisorn och dra ut papper. Brukar bli en anselig bunt innan allt är klart. På tisdag tänkte jag att det skulle vara klart för inlämning, så det är bara att gnugga på.

Hade oxå tänkt göra Pulled beef idag, pulled pork var ju en hit så jag måste prova nötkött oxå. Hade tänkt ha i lite whiskey oxå så maken kommer nog att vara lite orolig så jag inte tar av de finaste.

Idag kommer nog oxå My och lillan förbi. vi skall gjuta gipshänder,dvs av lillans hand. Det skall vara till en demo på butiken, men oxå till mig.

Vi har oxå köpt bil eller rättare sagt Dan. Vi har ju funderat ett tag hur vi skall göra. Våran har ju varit jättebra och vi är fortfarande väldigt nöjda. Men nu har den gått så långt att det är dags för att byta kamrem, fixa ac:n och en del andra grunkor. Pengar som aldrig kommer tillbaka när man säljer och behålla den då känns inte riktigt aktuellt. Vi har kollat runt och provat och fastnade för en ny skoda i snygg brunaktig nyans. Men försäljaren som vi träffade två gånger var så otroligt nonchalant och lite blase. Det retade mig oerhört och tydligen så var det bara han där för vi såg aldrig ngn annan.

Vi hade även kollat på Kia och de var ju helt ok men så fula färger.....inredningen var oxå lite hmmm speciell i min smak. Mycket krom och pianolack....kände mig osäker men Maken tyckte om den.  Mottagandet var väldigt bra varje gång vi var där så det kändes som om de ville att vi skulle känna oss nöjd. Nu hade de även fått in några finare ljusa färger så då slog vi till. Ärligt talat så tyckte jag lite bättre om skodan, men det här blir nog bra. Kul grej var att försäljaren noterade min delade känsla och hämtade både kaffe och cocacola och slängde in lite gummimattor och bagagematta osv in på priset. Samtidigt sa han att jag vill att du skall känna att vi bryr oss om dig...smart affärside...för jag tyckte om det.

Nu har maken tystnat...han snarkar alltid så märkligt. Han kan överrösta en Boing 737 och helt plötsligt blir det knäpptyst. Fatta hur många gånger jag kollat ...lever han???

Nä nu skall jag kolla in tradera en stund och gå igenom mina maxpris och bestämma mig för vad allt kan vara värt för att säga att det var en bra affär. Det är både kul och småjobbigt att måsta välja. men först en kopp kaffe till...om jag tar mig upp ur soffan....förb....de ryggelände. Eller rättare sagt hosteländets fel.

Hosta med ryggont är ingen bra kombo. Fy fasen säger jag bara. Måste duscha men det går inte förrän värktabletten börjat verka. Det är dock värst morgon och kväll,antagligen för att då är man mer stilla. Rör man sig så funkar det riktigt bra. Igår så jobbade jag till lunch sedan for jag hem och jobbade. Vilket innebar en fri kväll, yippie- Vi hyrde film i vanlig ordning och sen lite viaplay innan sängdags. Om vi nu fortsätter i gnölets tecken så upplever jag en väldigt liten förbättring trots medicin. Det brukar ju hjälpa på en gång. Ja ja det är bara att härda.

Idag blir det jobb för min del och Dan måste upp till stugan och läsa av elmätare, dra upp båten och vintra. Stackarn han är ju inte heller pigg, men en av sönerna följer med så det kommer nog att gå bra.

 

Filmen vi såg igår var verkligen actionfylld: Olympys has fallen hette den och jag kan rekommendera den om man gillar Die Hardfilmerna.

Jag har gjort upp med dottern att hon skjutsar hem mig efter jobbet. Underbart att slippa ta bussen om man är utslut och inget hellre vill än komma hem fort.

 Idag hoppas jag att det blir lite fart på jobbet så att dagen går fort. En jämn ström och helt plötsligt så är klockan stängningsdax. Mina veckor brukar flyga fram, men inte denna kan jag säga. Just nu gruvar jag mig för att fara på semester??? knäppt eller hur. Inte för butikens skull den skutan fixar mina arbetskamrater. Utan för att orka ta in allt. Ja vet att det låter knäppt men är man trött är det svårt att vara alert. Men vi har ju flera dagar kvar att piggna till på.

Nu ska jag be Dan böja sig ner och ta upp blomman från golvet!! som en av kissepojkarna knuffat ner. Har lite svårt att böja mig hahahahaha. Blommorna lever farligt när de är på flugjakt. De blir fullständigt förblindade och har bara bestämt sig att den flugan skall dö!!!! sen om inredningen blir flisor det skiter de fullständigt i. Just nu ligger Morris i Dans famn och dreglar, ja ni läste rätt dreglar. Han gör det när han mår extra gott. Vet inte om han är söt eller bara läbbig.

Jag har dessutom lagt in 49 st bud på tradera!!!!! jajamensan 49 st. Men det är till låga priser, så får jag ngt så är det kalasbra. Nä nu ska jag se om jag kommer upp ur soffan och fixar duschen.

Nu har jag lyckats hosta så att jag gjort illa mig i ryggen. En dålig kombo när jag fortfarande har hosta. Nu är det inte roligt längre.....Men får tänka så här, det går över. En eloge till alla som lever med ständig värk. Min dotter har ständig värk, med dagar som är bra och dagar som är hopplösa. Att leva med värk eller sjukdom går och till slut blir det väl ett med personen. Men vi andra skulle kanske klara några dagar innan vi blir tokiga.

Men samtidigt tror jag att det är viktigt att inte vara värken utan fokusera på det som är bra. Det kan tyckas nochalant att säga så när jag aldrig provat ha kroniska problem. Men jag tror att det är viktigt att inte vara värken som människa utan en människa med värk. Förstår ni ? vad jag menar?

Om jag nu försöker förklara igen.....

Tar min dotter som exempel igen. För jag tror att hon känner så som jag beskriver. Hon är ju ordförande i Umeå Cheerleading och tränare 3 ggr/veckan. Hon prioriterar allt som har med det att göra. Hon är ju numera mamma och lillan tar ju allt först så att säga hahha, men all annan tid läggs på hennes sport. Jag och flera med mig kan nog fundera ibland om det är så klokt när hon inte har tid över till ngt annat. Men jag tror att det är så här att det är just det som får henne att orka gå upp på morgonen. Engagemanget i sporten och gemenskapen får henne att för en stund "glömma" värken och hopplöshetskänslorna. Att hon nån gång då och då känner det som förr innan denna eländessjukdom bröt ut. Att hon får god energi och livsgnista av detta. För mig räcker det som argument och jag säger bara ...Go MY go. Jag stöder dina livsval., bara du mår bra.

Ja inte är jag piggare idag blääääääää men nu vet jag ju i alla fall att jag blir bättre med medicinen. Jag skall hämta den idag tänkte jag, för igår afton orkade jag inte. Men jag fick gjort en hel del annat innan John Blund kallade.

En annan bra sak jag fick gjort igår var att jag beställde tårta!!! till min födelsedag. Jag har ju en sådan tur att jag känner en tjej som gör tårtor och som blev jätteglad när jag beställde. Hon vet ju vad jag tycker om så jag kan nog ana att de blir fina.

Det blir en väldigt enkel tillställning med bara fika och ingen mat. Sen får de som vill komma och käka lite tårta och kakor,göra det precis som en alldeles vanlig födelsedag, Förutom att jag inte önskar några presenter. Jag har så mycket redan och rymmer inga fina saker nu när vi bor så litet hahaha.

 

Känns som ett bra beslut att inte ha en jättefest utan bara lite lagom. Jag hade dock tänkt ta ledigt på min födelsedag. Skall bara njuta av den dagen. Det är ju mycket därför som jag inte velat ha ngn stor uppvaktning. Det är en ganska stor grej att fylla femtio och många har sagt att det varit stressigt med allt som skulle fixas. Därför känns detta som en bra sak för mig. Jag skall bara njuta och surra som vanligt.

 

Tänkte igår på mina örsnibbar??? Tänk att de snart är femtio år? Tänk er femtio år gamla örsnibbar!!! och de skall bara bli äldre hahhaa. Jag kan med hjärtat säga att jag tycker det går finfint att åldras, kanske inte med välbehag men i tanken. Känner att det blir bättre och bättre det mesta. Förutom lederna som är lite stelare och man kan ju undra hur det skall bli när man blir sexti. Kommer man att stappla fram då? Nä men man kan kanske inte bara hoppa upp om man sitter på golvet. Det är inget problem än så länge, men börjar det så har jag  hört att nypontabletter är kalasbra. Har köpt till Dan, men han har inte börjat äta dem än. Han vill vänta tills det börjar kännas. Under den varma tiden så är han ju nästan besvärsfri från ömmande knän. Men det skall bli intressant att se om de hjälper. Nä nu skall jag dricka en kopp kaffe till innan jobbet och gosa med kissarna. Vi hörs

Igårkväll så började jag frysa och känna mig om möjligt dassigare. Idag så fick jag nog av detta och uppsökte vårdcentralen. De tog emot mig på en gång och ingen feber och bra syreupptagning, men sänkan var hög så jag skulle få en tid hos doktorn efter lite mer prover. Återvände alltså senare och farbror doktorn sa att usch vilken agressiv twar du har??? Twar...hjälp tänkte jag är det inte sånt som man kan dö knall fall av? Men det finns två sorter. En som är väldigt sällsynt och en som är tämligen vanlig. De flesta som får det ,så läker det ut av sig själv. Men hos en del blir den agressivare och gissa vem som nödvändigtvis måste prova på det? Läste att 5 av tio 10åringar har eller haft twar, utan behandling.

Men skulle nog tro att det beror på att jag inte vilat tillräckligt och det är jag ju jättebra på.....not. Men nu blir det nog fort bra med lite droger från farbror doktorn. Imorgon skall Dan fara och ta prov då han börjar känna av bröstont och trötthet oxå. Men värst av allt är nog den förlamande tröttheten när man stannar av.

På jobbet så är allt bra, vi har mycket och stå i och hyfsat med kunder.Nu måste jag jobba med papperseländet en liten stund ialla fall. Vihörs

Ja vi är fortfarande snuviga och hängiga, vilket medförde att jag inte orkade jobba efter jobbet utan låg i soffan och väntade på sänggång. I morse sa Dan ngt roligt: Herregud detta är ingen vanlig förkylning detta är ju Grisfest, det roliga var ju att han menade svininfluensa. Där fick vi ett gott skratt, om inte annat.

Idag står det jobb på schemat och ikväll så måste jag vara lite mer effektiv än igår kväll. Vi skulle oxå behöva städa, men å andra sidan ju längre vi väntar desto finare kommer det att bli.

Vi har i alla fall varit duktig på jobbet. Vi har nu fixat och trixat och rensat och joxat och resultatet ser ut att bli bra. Nu skulle det bara varit städat ordentligt där oxå. Men lite varje dag och vips så blir det klart.

 

Idag skall jag fixa naglarna oxå. Det är egentligen det enda fåfänga som jag sysslar med. Jag tycker ju väldigt mkt om kläder men har ju inte kroppen för allt hmmmm eller rättare sagt för mycket kropp för det. Men jag vet inte om jag berättat om känslan jag fick i juni förra året. Jag har trots operation inte gått ner allt som jag velat. Men har väl inte kämpat hårt hahaha. Men jag kände att nu får det vara nog med vikttankar och nedklankade. Jag är och förblir en tjockis, så det så. Jag tycker det är okey så länge jag inte får ont i ben och fötter som jag hade förr. Har inte tänkt anstränga mig så jag mår dåligt utan jag bestämde mig för att bejaka mig själv och livet. En väldigt skön känsla ska jag säga. Det funkar väl inte alla dagar, men i det stora hela är jag nöjd med mig själv.

 

Men utan naglar går jag inte......klipper mig gör jag själv eller så tvingar jag Dan. Han är riktigt haj på klippning och det funkar för mig. Mitt egen klipppning är lite mer här och där, eller rubb och stubb. Massage och hudvård njaaa inte så bra på det, sminkar mig som jag alltid gjort. Skor har jag noll intresse för förutom att de måste vara bekväma. Fast väskor tycker jag om, men har blivit lite mer noga hur det skall vara utformade. De får inte vara säckiga, nä stadiga skall de vara. Vill gärna kunna titta ner i väskan för att kunna se vad som är där nere.

Som en riktigt damväska (läs tantväska). Jajamensan har nog stora planer på att bli en riktig tant. Hur coolt skulle inte det vara. Grinig kärring som tar evigheter på sig vid kassan på Ica eller brer ut sig på bussen och behöver bägge sätena för väska och shoppingkasse. Tränger sig i kön och hytter med käppen. Det enda som inte funkar är hatt. Jag tycker om hattar och skulle gärna ha flera stycken. Men har inget bra bakhuve att sätta fast hatten på!!!! De flesta har om de känner efter ett bakhuve som går ut lite innan nacken kommer. Men inte jag är och förblir en plattskalle, vilket får till följd att hattar och mössar liksom "glider"av. Jaja nu är det färdigsurrat och dags för lite jobb. Vi hörs.

 

När det gäller datorn så fixade det sig. Dan bytte uttag och helt plötsligt fungerade allting igen. Ja det bekräftar bara alla tankar om mig själv och inlärning......

Ja men idag är det nya tag, sitter på jobbet och har varit igång några timmar vid det här laget. Har hunnit beta av mycket på todolistan hahaha som aldrig blir kortare. Nu är det också dags för halvårsredovisning i bokföringen och igår så började jag. Skall vara inlämnat och klart till vi far. men jag hyser hopp om att det kommer att gå bra.

För övrigt så hinner jag inte skriva så mycket mer just nu. Hör av mig ikväll, mellan papppersvarven hahaahah . Sen så måste jag gratulera kära maken som bestämt sig för att tacka ja till jobbet. Så trevligt för honom och nu måste vi verkligen börja skaffa oss en schemabok så att vi kan skriva in kvalitetid hahaha. Nä allvarligt talat, vi har det alltid bra t.om med de gånger jag har lust att slå han i skallen och han bara vill skicka mig på ngn instans för nervsvaga och sinnessjuka. I nöd och olust tyckte jag prästen sa.......

Ja varför skitmåndag? Jo kommer till jobbet och skall gå in på datorn och hittar inte vår extern disk längre???? Alla sladdar i ???Japp men ingen disk. Lägg därtill att jag inte har ngn som helst aning varför hur man gör eller varför? Jag hatar teknik...... nä jag hatar djurplågare jag föraktar teknik...som placerar mig på en nivå som jag inte trivs på. Jag känner mig som en amöba på en bakterie på en fluga på en koskit, dvs värdelös, oförstående och jävligt onödig. Men det är inte det värsta min iq är så låg på detta område, så den är inte ens mätbar. Skulle ngn visa mig hur man gör med tekniska grejer skulle det bara rinna av, som vatten på en gås. Det är som om en liten del av hjärnan inte tar in som som jag föraktar. Men jag behöver ju ha den dära eländes disken. Allt som är viktigt förvaras ju på den..... bajade skit....

Nu behöver jag hjälp, får se om min kära make är pigg nog att komma hit ikväll och utföra under. Han lider ju fortfarande av snorattacken, men ingen feber just nu i alla fall. Behöver papper just nu från den dära skitdatorn...

Nä nu måste jag fokusera på trevligare saker. Vi åker ju snart iväg till solen hela familjen, vi blir 14 stycken!!!!

Ja det påminner mig om våra semestrar när barnen var små, det var som ett helt nomadfolk när vi for ngnstans. Två fullsmockade bilar med barn och grejer. Att bara fara och bada var ett helt företag hahahaha.

Kissarna får dock stanna hemma med mormor, hahaha men de skulle nog gärna följt med i alla fall de mindre. Bäva månde Turkiets möss, för här pratar vi storjägare. Kan lova att det är rätt tomt på råtter runt vårat hus. Inte alltför sällan drar de hem dem på altanen, för att visa sina dåd. Jag vill då genast tvätta dem om ansiktet och tassar, men Dan säger att det är inte lönt för jag ser ju inte allt annat elände de är i. Men inte tror jag att mina små gullrumpor skulle rulla runt i otäcka saker, eller bita i små söta möss. Nä de försöker rädda dem och det är därför de drar hem dem till oss. Jajamen så är det.

Den är dock trevligare att vara två än en som är hängiga och snoriga. Vi sitter och ser på katastroffilmer på Viaplay.Jag gillar verkligen katastroffilmer, inget piggar upp lika mycket som lite översvämmningar, eldklot och vulkanutbrott haahahaha. Tycker det är så fascinerande, även om de alltid är så välgjorda och trovärdiga, men ibland så bär det iväg ordetligt. Nu ser vi en so hör ihop med ngn Mayaindiansaga. Den heter de tolv julkatastroferna!!! Lite konstigt men full fart med isspjut, rött blod i kranarna, lite översvämmning, döda fåglar osv.

 

Det gick i alla fall bra att jobba igår och efter jobbet for jag till My för hennes sena födelsedagsfest. Det var trevligt och antagligen goda tårtor. Men jag har ju ingen smak pga förkylning så jag har ingen aning. Till middag blev det macka och jordgubbskräm, smaskens vilken lördagsgomiddag.

Igår så hände det ngt tragikomiskt. My och A och hans hela familj skulle ner på stan för att äta gott. My som haft väldigt besvärligt med sina leder hela veckan var nog lite stel, samt att just fumlighet är en av de saker som utmärker hennes sjukdom spelade nog roll, resten är bara så typiskt My:s otur. Hon tappade nycklarna ur handen och naturligtvis just ovanför en gatubrunn. De såg inte botten pga att den var vattenfylld??? men hon hade rådiga människor med sig då det blev lite McGyver över det hela. Ni vet han som kan göra bomber av typ hallonsylt och en strumpsticka......En av A:s bröder ringde en kompis som hade en supermagnet, några gick till Ica och köpte snöre och......ja de fick upp nyckeln....coolt tycker jag i alla fall. Nu blir det vår tredje fill Collision Earth, en planet har kommit ur kurs.....och är på väg till ....ja gissa.....

Sen så skall det bli spännande att se Sharknado. en tornado full med gigantiska hajar som drar in över LA...only in America...