myma.blogg.se

Spännande värre för idag eller rättare i afton börjar jag rulla söderöver. Känns bra förutom att jag redan nu saknar och känner mig fjantig för djuren. Men jag försöker tänka att de kommer att ha det bra. Men sen kommer tanken.. Kommer Märta kunna sova bra? Kommer Siv att sakna gos och kel? Kommer verkligen kisse begripa att han inte är kompis med räven! Ja jag vet att det är konstigt för en som inte är så tokig i sina djur som jag. Men vet ju att kissarna kommer att ha det bra. De kan komma och gå som de vill genom luckan och radion kommer att vara på så de inte känner sig ensamma hahaah. Grannen kommer varje dag och hon gillar inte egentligen katter,men kingen som hon kallar kisse tycker hon om. Siv är ju min bebis och så skygg för alla utomhus.

Märta kommer naturligtvis att sova och äta....Och ha det så bra.

Har duschat och tvättat håret och det gör jag lite omständligt hahahaa. Håret tvättar jag i diskhon!! Tycker att det är lättare att tvätta och göra inpackning då.

Ja jag vet hur fånig jag är?!! Har en vedbod med ved och ändå köper jag hem säckar! För det första är det praktiskt och det är torrt och "rent". För det andra så slipper jag att gå dit....kan ju vara sorkpest och ormar och kanske t om en älg som lurar där bakom!!! Japp så kaxig är jag hahaa

Eldar ju inte så mycket heller,så en säck räcker länge. Har sett filmer från cairnterriersidan på facebook,där möss har följt med in och ligger liksom i vedtraven!!! Och vovvarna har jätte trevligt med att ligga och speja. Tanken på att jag ska vara och gräva i en sådan trave!!! Åh nej. Glöm det.

Har insett att jag ska vara borta en hel vecka från Märta!!! Så hemskt. ...tänk om hon tror att jag övergett henne!!! Har faktiskt pratat med henne och sagt att det är bara en vecka sen träffs vi igen, men hon lyftade inte ens på huvudet!!! Antingen fattar hon inte vad jag säger? Eller så är hon redan sur och ledsen? Vet ju att hon kommer att ha det bra,men jag blir faktiskt lite ledsen över att jag inte kan förklara för henne.....åh nej nu ligger hon i mitt knä och rycker och gnyr i sömnen....lilla gumman. Tänk vad denna lilla hund betyder så mycket. Kissarna är jag orolig över på ett annat sätt. Grannen kommer att se till dem och de kan gå in och ut genom luckan som de vill. Men då kommer jag ju inte ha koll på dem!!! Vill heller inte låsa in dem,för de vill ju vara fria. Usch sådana här gånger är det piss och skit att ha djur.

Får dåligt samvete att åka ner,men jag tänker att jag i princip bara ägnar mig åt deras väl och ve årets alla dagar. Så det måste ju vara okej att matte åker iväg en vecka.

Har köpt så söta plagg åt lilla L

 Mamman i familjen syr ju de flesta av plaggen åt barnen. Men det kan ändå kanske vara trevligt med något annat.

Som jag längtar efter de små.....har köpt presenter till de andra två oxå hahaa

Sen så är det mer trevligheter till nästa helg... För då åker vi ner till Ullared och S och J och M kommer ner och vi kommer att ha det toppen. Då hoppas jag att jag hittar mycket julklappar till barnbarnen och dessutom så har jag flera "beställningar" tur att M följer med och kan hjälpa mig med inköpen.

Har packat ner munskydd och sådant så jag känner mig "skyddad". Så kul det skall bli hela veckan förutom de där med djuren..,suck.

Kisse har fattat de där med luckan...men inte Siv. Att de liksom måste putta med huvudet. Kisse gillar att gå som han vill,men Siv är alltid så försiktig utomhus. Idag ska jag öva med henne och putta henne in och ut ha ha ha.

Lev väl

Lyssnar på Ring så spelar vi och nu spelas Lyckliga gatan och solen lyser in här i lilla stugan. Riktigt mysigt och nu kom Siv och la sig under hakan. Märta ligger i knät och det är bara kisse som saknas. Han har fortfarande inte kommit in och har varit ute inatt!! Usch gillar inte att han är ute på natten och blir alltid så orolig.

 Såhär brer Siv ut sig

Har en kompis på facebook som bor inte så långt från Vännäs. Hon har hästar och nu hade hon färska björnspår i leran bredvid hagen!!! Kan ju kanske förstå hennes oro och rädsla. Men i våras såg de björn spår inte så långt ifrån där jag bor. Usch så mycket särskrivningar det blir när jag skriver!! Avskyr särskrivningar,men jag läser aldrig igenom det jag skriver,så det floder nog igenom en massa stav och ordfel oxå. Men så får det vara,vill inte att texten skall vara genomtänkt utan liksom bara komma...

Visst blev jag förkyld?? Jajamen men mest ont i halsen.

Men for ändå till spådamen igår,iklädd munskydd förstås.

Har givetvis tagit ett covidtest  oxå, annars skulle jag inte lämna huset. Nä detta är en klassiskt förkylning,som jag fått i gåva av lille J. Hans föräldrar fick den oxå, så givmild den gossen hhahaa.

Okej..spådamen. ..trevligt och lite intressant. Men inte ens i närheten av den känslan som mediumet i Västerås gav mig. Det var kaffesump.pendel och tarotkortlekar med denna kvinna och hela hennes hem var som man tänker sig spådamer. Vi följdes jag och dottern och visst stämde det mesta och var inte allmängiltigt. Hon beskrev mig och mitt jobb och mitt liv, på pricken. Även mina tankar och känslor. Men den här damen var mer inne på det som kommer. Vi har i alla fall sagt att vi vill gärna ha en seans,ngn gång med henne. 

Idag ska jag in till stan fastän jag helst skulle vilja kura ihop mig på soffan. Men vinterdäcken skall på inför resan söderöver,eller mer inför hemresan kanske. Man vet ju aldrig om snöhelvetet är över oss då. Känner mig lite redo mentalt inför vintern ha ha ha. Men antar att i februari så har jag fått spader ha ha ha.

Märta ligger i mitt knä nu och kissarna gick ut tidigt imorse. Ser ni hur hon ligger ibland?

Namnsdagsbarn idag är Lukas vilket får mig att komma ihåg vår vovve Lukas.  Vilken liten rolig jycke det var och högt älskad. Följde efter Dan vartän han gick och de var verkligen kompisar. Jag var den som utfodrade och försökte fostra. Men jag var så mesig med honom och han var inte det minsta väluppfostrad. Märta är väl inte det heller....men bättre.

Har börjat bli snuvig!!!! Får ju inte fara på jobbet snorig och det är så drygt att fara och testa för covid. Men måste ju. ..fy bubblan. Känner mig inte sjuk bara snuvig, avaktar ett tag till innan jag ringer.

Solen lyser och jag ska dra runt dammsugaren strax. Mer löv än damm och det dras in med skor,katter och vind när man öppnar dörren.  Allt är bara bra förutom snoret då....

Tänkte just det härom dagen.....att om någon läser detta? och tänker att jag brottas med tankar och ledsamhet och att det mesta suger. Så kan jag dementera, för till 99%så är allt helt okej för mig som de flesta andra. Har ont i knät och det är väl mest det som kan kännas bedrövligt. 

Men i bloggen skriver jag av mig det mesta....sådant jag tänker på,känslor som svallar och sådant som jag "vill bli av med".  Det kan ibland vara så att jag kan känna mig lite nere ngr dagar precis som alla andra människor. Ibland grubblar man över ngn i familjen eller vänkretsen som har det lite tyngre och jag tycker att det ska vara helt okej att få vara lite nere över sig själv oxå. Det är ju faktiskt så att om man aldrig är neråt så kan man ju heller inte vara uppåt!!!

Fick så fint av dottern som hon fått från lilla L:s föris. Så kul att se att han ritade!! I alla fall en liten stund. Hans föris är helt underbart och de gör verkligen allt för den lilla pojken. Ska definitivt rama in konstverket.

 

Nu har jag kommit hem och väntar på att min mat ska bli klar. Blir fiskgratäng idag. Så behändigt med en förpackning med sås som man bara slår över fisken och in i ugnen. Direkt efter jobbet,som jag fick sluta lite tidigare. Hem och snabbkissa Märta och sen i bilen och mot stan igen. Skulle vara barnvakt åt denna unge herre

 Han var feberfri idag,men hes och väste som en krokodil.

Lät så kul när han snackade, han härmar alla möjliga djur när man frågar hur de låter haahaha. De skulle flytta från Beegsboda i helgen och tillbaka till lägenheten. De har dragit ut på flytten i drygt en månad,för de trivs så bra. Inget rinnande vatten eller toalett i huset. Utan de har toalett och ett pentry i huset bredvid som nu i princip är nybyggt. Dessutom har de hört att mössen har flyttat in!!! Det krafsar i väggen! Inte alls särskilt konstigt i det där gamla rucklet ha ha ha.

Nu när jag kom in så inser jag att jag måste kasta dessa vackra liljor!!!

Har haft Dans handduk (otvättad) och hans necessär hängadens framme hela tiden. När jag flyttade hit så packade jag bort hans jacka som hängt i hallen i Röbäck,men handduk och necessär hängde jag upp här. Men tog bort dem för drygt en månad sedan,då det kändes OK. Men innan tvätt så doftade jag för sista gången på handduken och kunde förnimma hans duschtvål.  Nu på morgonen var det dax för nästa handling..... Har haft hans bild på telefonen och varje gång jag öppnat telefonen har han lett mot mig.

Men det har blivit en ny känsla.

Jag gråtit,jag har skrattat och fyllts av kärlek och svurit över att allt är borta och hur jag saknat honom.

Men den sista veckan så har jag blivit...ja jag vet inte hittar inte ordet på känslan.....men typ irriterad!!!

Va fan.....kan jag känna.....djävla männisch till att inte kunna finnas...inte ens som spöke!!! Ska jag gå här och vara ledsen och bara sakna? Inte för att Dan hade velat det,så egentligen är det taskigt att bli arg på han hahaa. Nej jag är helt enkelt så trött, trött på att vara ensam,trött på att sakna,trött på att ha ont,trött på att ??? Ja på mig,mitt stillestånd, tomheten,känslosvallen,sökandet efter sammanhang och mening.

Nu blev det en paus för att skicka in lite frikadeller i ugnen. Frikadeller som inte ska vara till soppa görs stora. De skall vara en stund i ugnen och sen kokas klart i tomatsåsen.

Kom hem från jobbet och var egentligen ganska trött. Sov bra inatt och kom iväg till jobbet tidigt. Vilket egentligen var perfekt för annars vette tusan när vi skulle varit klar. Jag var den enda ordinarie och hade två inskolningar  i släptåg hahaah och en vikarie. Inskolningarna var en sjuksköterskestudent och en som skulle lära sig omvårdnad. Att inte kunna liksom bara jobba på utan dessutom berätta,visa och förklara tar tid. Tid som vi inte har egentligen,men nu blev det så. Lunchen intogs lite senare och jag koncentrerade mig på att alla skulle få komma upp och få sin.medicin. Väl hemma blev det en fin prommis med Märta

Har varit resurs i helgen på två olika enheter och det var egentligen meningen att jag skulle vara ledig idag?!? Men så blev det sjukdom och jag ska istället vara ledig på onsdag.....förhoppningsvis hahaa.

Lite sliten var jag igår när jag kom hem,eller i sanningens namn ut slut. Blir automatisk tyngre att jobba med personal och boende som man inte känner och som det är fallrisk på.

Direkt efter jobbet var det besiktning och det gick ju tack gode gud bra och nästa besiktning är 2023!!

Gick en prommis Märta som jag nu "vågar"ha lös igen.

Har varit upp och ner de sista dygnen. Men aldrig ner i ngn grop,utan mer tankar och plötsliga hjärnminnen. Var hos diakonen och vi pratade om Dan och hur vi levde som par och det sista året innan hans död. Jösses jag bara bröt ihop och hela jag gjorde ont. Hjälp vad det fanns mycket ångest där!!  Smärtan i den tiden har jag aldrig riktigt erkänt eller liksom förträngt. Vi var så nära varandra på ett sätt som aldrig går att förklara och det har liksom legat för min smärta och allt som jag liksom förträngde. Lite överdrivet så levde jag i en skugga av vad som skulle komma. Att se den man älskar bli förvirrad av morfin, ändra sitt utseende och kämpa mot sin ångest för att skona alla runtomkring oss får mig att bli arg och så ledsen. Varför gjorde vi så? Varför levde vi så? Varför visade vi inte hur hemskt det var? Svaren har jag nog....Dan var så inställd på att leva så vanligt som möjligt, att barn och vänner inte skulle var ledsen. Varför gjorde jag så? Varför ställde jag upp på det?  Jag ställde bort min rädsla,min oro,min hjärna var hela tiden inställd på att vad han än ville så skulle jag göra det. Han ville att jag skulle vara glad och inte låtsas om hans nattskräck. Jag låg vaken och stirrade i mörkret och hörde hans stilla gråt i vardagsrummet. Han ville inte att jag skulle vara ledsen....,jag förträngde mig själv och fanns till 110% för honom och hans önskan. Visst hade vi fina stunder och samtal som var så innerliga att jag nästan tappar andan av minnena. Men all min smärta lindade jag oftast in i en anda av allt är bara bra och sen var så långt bort.  När sen plötsligt kom så gled jag in i en chock liknande tillstånd. Första dygnet på sjukhuset minns jag knappt. Jag bara tog avstånd från det som hände känslomässigt. Jag fanns inte där hos honom. Han var aldrig ensam utan hade nära och kära hos sig hela tiden. Men jag stod på avstånd!!!! Jag ville ligga där hos honom ,hålla om honom varför gjorde jag inte det?? Han skulle aldrig lägga någon skuld på mig,det är jag som ångrar det så mycket. Vi hade levt så nära varandra på alla sätt  under nära ett år. Men nu kunde jag inte finnas där, liksom "ta min plats" vid hans sida. En del av mig ville bara ta med honom hem och hålla om honom och låsa alla dörrar. Så tokigt och jag  kände sådan skuld, han ville ju dö hemma och jag hade övertalat honom att åka till sjukhuset. Förstår att allt som hände var det bästa och inte hade gått på annat sätt. Förstår allt som hände och förstår mina känslor och reaktion. Men att förstå och sedan känna in det är två olika saker. Så det måste jag ta itu med.

För övrigt är allt bra och har mina gostroll nära.

Varit fel på bloggsidan....och jag har inte kunnat komma in på sidan. Fortfarande lite konstig uppkoppling. Men mailade att det var fel och nyss fick jag svar att det skulle funka. Har alldeles just kommit hem från jobbet och varit ut med en motsträvig Märta. Regn är inte på hennes tiioitopplista och det  gäller snabbt u och snabbt in. Ska blogga lite mer sedan,för jag ska strax in på samtal med diakonen. Kramis

Huvvaligen så fort en dag kan gå....gårdagen liksom swishade förbi. Jag höll på med att torka svamp,med paus för att smälta plastpärlor!!!

 

Vid halv sex imorse gav jag upp....då hade både kisse och Ruth väckt mig och turades om att sitta på huvudet!¡

Så gick upp och tog en kopp kaffe innan jag gick ut med en pigg Ruth och en trött Märta. Satte igång ugnen och har 2plåtar med trattkantareller som är på tork i ugnen i 10 timmar!! Dels ett helt gäng som ligger på tork på ett myggfönster och sen har jag stekt ett gäng som skall bli en kantarellsoppa. Recept fick jag en "bästis" haaha som säger att hon gillar att "jaga"kantarelller!! Jag köper mina ha ha ha.

 

 Jag fyllde ju år i torsdags och fick oxå soffan levererad. Oj oj en riktig "pjäs"