En helt vanlig dag, vecka, månad
Jag intalar mig själv att det är en helt vanlig vecka och i juletid. Min julkänsla kommer i omgångar i lagom pyts. Minns hur hemsk helgerna upplevdes förr och hur jobbigt det var. Alla såg fram emot lediga dagar tillsammans...tycker det var så jobbigt att se alla glada. Den känslan är nu borta och jag reagerar inte längre på om det är helg eller inte.
Men december är nu som en enda lång helg. Därför så är jag rädd om mig själv och gråter när det behövs och är så snäll mot mig själv som jag bara kan vara. Saknar ändå att umgås med familjen. Det är en ny känsla så det kan jag se som positivt.
Rensade lite i telefonen igår och hittade så fina texter som jag sparat. Texter som beskriver tankar och känslor jag har och har haft.
Jag vet ingenting om det här livet
Om hur dagarna ska hanteras
Om hur nätterna ska klaras av
Jag vet ingenting om det här livet
Bara att jag aldrig har varit i världen
utan dig
De små händelserna under dagen
De till synes meningslösa och triviala
Jag ringde dig
I väntan på bussen under cykelturen
Samtalet medan jag lagade middagsmaten
Korta meddelanden under kvällen
Den närvaron
Ensamheten när dagen går mot sitt slut
Somnar utan god natt
Ensamheten i att inte längre höra ihop
att förlora dig
att falla isär
Jag vill inte ha den
De säger
det finns inga tecken att tyda
att döden utplånar allt
ändå känner jag di i min kropp
hur du tar plats
jag har en annan blick nu
en doft som är mera du
ett temperament som röjer din närvaro
jag har förlorat dig
och jag har dig så nära nu
När övergår en katastrof i en vardag?
När kan jag dricka mitt morgonkaffe
och lyssna på nyheterna
hitta en glädje i de små händelserna
att dagarna blir längre nu
en ny serie att följa
och att din doft ännu dröjer sig kvar
i halsduken i hallen
När jag andas i den...
tröst och förtvivlan
Känner igen så mycket i de här verserna, men kan oxå se det som jag har "överlevt"
att känna igen Dan i mina tankar och handlingar kan överraska mig. Men det är faktiskt ganska mysigt. Att kunna se serier igen är skönt. Att inte gråta mig till sömns varje kväll. Känslan av att vara vilsen och fallit isär har bleknat även om den dyker upp ibland. Jag längtar och jag saknar honom. Saknaden kommer väl att följa mig genom livet, mer eller mindre. Men längtan är svår att tampas med. En ganska meningslös känsla som bara gör ont. Men den bleknar med tiden.
Nu är det ca 3 veckor kvar till den kvällen vi samtalade för sista gången. Jag är rädd för den dagen....jag vill inte känna, minnas och "återuppleva" de där dagarna.
Därför är det en helt vanlig dag, vecka och månad.
Idag jobbar jag eftermiddag och Märta ska vara hos M. Det är tyst och stilla här och alla djuren ligger här bredvid mig och snusar och sover. Märta har hittat en favoritplats. Uppe på ryggstödet på soffan. Eller på fönsterbrädan, där hon både kan hålla koll och vila samtidigt hahaha.
Innan jobbet ska jag vattna blommorna och dammsuga värmepumpen. Den skall tydligen dammsugas 1 g/månaden, så det är dags. Sen ska jag nog dricka en kopp kaffe och fokusera på att om 3 1/2 månad då rackarns har nog mörkret börjat vända och vi står inför våren.