En bättre dag
Gick och la mig tidigt igår, för jag var så trött och ögonen sved. Det låter kanske tokigt men jag blir så trängd och stressad av att djuren, ja mest Märta som blir så olycklig när jag är ledsen. Hon gnyr och krafsar ganska hårdhänt på mig. De kom alla tre och la sig runt mig och det kändes fint.
Känns bättre idag och jag har en förståelse för mig själv. Det är okey att dippa ner så, känner mig "trygg" i att jag kliver upp igen.
Det är den här månaden och tiden som stör mitt sorgearbete. Idag för ett år sedan, kommer jag aldrig att glömma. Dan grät och sa att han kände att ....som han sa: Nu känner jag att det närmar sig slutet. Han var både ledsen och ivrig och ville hälsa på släkt och vänner. Det var så hemskt och han satt i sin stol och jag höll om honom, medan han grät.
Imorgon fyller äldsta sonen år, och den dagen förra julen, så skulle hans bägge söner lägga golv i den enes vardagsrum och Dan ville finnas till handa för goda råd. Han orkade ju inte att delta utan satt i soffan och såg på tv i ett annat rum. Medans de sprang och ropade för råd och tips, och han sa att det hade känts viktigt att få vara med.
Jag var och uppvaktade min son och jag minns att jag tänkte att det är så här det kommer att bli. Jag kommer att bli ensam. Men visste inte då att det skulle bli hundra gånger värre när det var "på riktigt"
Men jag var oxå orolig för hur det skulle gå, för honom att gå från bilen. Ta sig uppför trappan, gå på toan.
Nu på morgonen känner jag mig lite full av känslor och tankar, men det finns oxå fina minnen från de här dagarna. Våra samtal, skratt och mitt bakande av sockerkaka. Dan hade svårt med mat och han drack och åt mest bara gröt, julmust och sockerkaka.
Är ledig idag och jag har sagt till på skarpen åt mig själv: Nu SKA kartongberget på altanen till återvinningen. Kommer inte att få med mig allt men ska försöka pressa in det jag kan. Slå in de sista julklapparna och då är jag helt klar.
Det har snöat inatt och det var flera djurspår här ute varav ett som såg ut som en räv eller liknade. Var lite längd mellan tasspåren så ingen annan katt eller hund och de känns lite sådär när kisse är ute själv.
Nu börjar det ljusna ute så jag kommer att se vars jag går, när jag ska bära kartong till bilen.
Hade hellre varit hemma idag, men å andra sidan är sysselsättning det bästa botemedlet mot melankoli. Skönt med en bättre dag och det behöver jag för att samla kraft inför en jobbarhelg.