myma.blogg.se

For in till staden igår och när jag kom hem var det som brukar vara utråkigt att göra kvar.... 

Packa ur påsarna....hur trist är inte det.

 

 

Förr så fixade alltid Dan det för han tyckte att jag var värdelös på det. Hmmm bara för mig att säga att han hade rätt...är skitdålig på det. Jag bara liksom styrde in allt utan organisation. Men desto bättre på att packa bilar eller få mer utrymme någonstans. Har tänkt på det flera gånger den här sommaren....att det finns 2 olika människor. Vem är du? Du skall ta med dig...lät säga 6 glas. Packar du ner dem i tidningspapper eller liknande eller som jag? Bara lägger ner dem i en påse? Har i princip aldrig packat och virat in grejer i papper,när jag flyttat heller. Jag är som alltid en person med dubbel identitet haha en ordningsam slamsmaja. Vill ha rent och hyfsat bortplockat,men om jag så bara ska koka ägg så  lyckas jag stöka ner i köket. 

Men nu till den mer "spännande"delen av min gårdag!!! Jag skulle ju göra tårta till jobbet och skivade bl a jordgubbar. Men vad hände då?

Skönt med ledig dag efter jobbarhelg. Helgen gick ändå bra, men upptäckte att mina skor var trasiga och måste fixa nya idag!!? De var så jädrarns bra skor och jag har haft dem som jobbarskor i 11 år!!! Med tanke på att jag har en hel del övervikt så är skor viktiga,de måste ha dämpning och inte för varma och sköna och rejäla. När jag hämtade Märta igår i yttersjö så tog jag med lilla yrvädret Ruth.  Snacka om ett litet energiknippe!! Skutt och hopp och tjo och tjim och sen plötsligt faller hon ihop och sover. I Fredags blev hon 1 år och ska väl räknas som unghund nu? Har gått in och sitter nu i soffan och de ligger i mitt knä. Bilden är tagen ute på altanen,när jag tog morgonröken. De vill bägge två vara nära

Vilken skön vecka med 2lediga dagar och korta arbetspass. Nu i helgen är jag resurs,men vet var jag ska vara,och det är skönt. Mycket bättre än att bara få veta när man kommer till jobbet och sen gå någonstans. Nu har vi fått in conona på äldrecentret. Men tur nog så var det i det lilla huset,som inte sitter ihop med "oss" i stora huset. Var en semester vikarie som var smittad och bara en boende som blev i princip bara förkyld.  Men i ärlighetens namn så hade vi räknat med att vikarier som kommer "utifrån"skulle smitta någon.  

Idag ska jag fara med ett lass virke dom jag sågat till återvinningen och lämna tillbaka den skitbraiga trimmern till sonen. Min plan om att bara behålla den skit sig ha ha ha. Sen ville han barnvakt en stund, medans han skulle montera fast en dörr. Tänkte fara ett varv med dammtrasan och ta golven så att det är gjort oxå. Lite svårt att skriva .....så här ligger Siv nu

Huvva och usch. Jag räknar augusti som en sommarmånad!!! fast temp och nederbörd mer är höstlikt just nu. Men det funkar för mig och det kan få vara sådant här väder hela vintern om jag fick bestämma. Så länge jag inte ser snö så är jag nöjd.

Märta har inte kommit från sängen än....den där trappan jag fixade, så hon lättare kunde komma upp i sängen, med sitt ben(har en ganska hög säng). Den vill hon inte nvända utan jag får helt enkelt fortsätta med att jag tar med mig benet,när jag går och lägger mig, så hoppar hon upp själv. Ikväll jobbar jag men börjar inte förrän kl 16!! så det är en kort tur och det är ju skönt. På fredag är jag ledig och då ska jag packa bilen och fara med mer brädor till tippen. Har sågat en rejäl hög, så jag får se hur mycket som ryms i bilen. I helgen skall jag jobba på en "grannavdelning" och det känns bättre än att studsa runt på olika avdelningar.

Nu har Märta kommit men somnat om tätt intill mig här i soffan och hon snusar och man kan höra att hon sover gott. I två nätter nu så har hon och Siv sovit i princip runt mitt huvud och det är ganska mysigt att det liksom är lite trångt. Nu har kissarna gått ut men jag antar att de snart vill in för ingen av dem gillar att bli blöt och det är ett som ett fint duggregn ute. Ska snart väcka Märta och gå ut på kissrunda och då brukar ju kissarna följa med så antar att de kommer in sen.

Skriver på datorn nu och där såg jag en fin bild.

Hoppas att de när de växer upp frågar vem han var. Då skall jag berätta hur mycket han skulle älska dem.

För övrigt så känns det fortfarande bra att ha börjat jobba och jag mår bättre. Men jag är ju inte dummare än att jag begriper att jag är upptagen med annat så jag slipper vara med mina dystra tankar. Jag måste jobba med dem för jag vägrar bli en bitter och deppig kärring. 

Igår satte jag upp en ljuskedja ute på altanen och det var ganska mysigt när den lyste upp i höstmörkret. Undra hur mycket löv det kommer att bli på tomten? hoppas att det kommer att bli hanterbart och lagomt. Tänkte ta och täcka perennerna med löv, så de inte fryser ihjäl hahaha. Sonen propsar på att jag måste skaffa en snöslunga, men jag känner mig lite osäker....det är ju en maskin!! Gillar ju inte maskiner men å andra sidan hade det varit kung att få det välskottat. Måste fixa en till pressening oxå för att kunna täcka utemöblerna. Lite pyssel blir det de närmsta veckorna och det känns bra. Nästa vecka är super och jag har väldigt bra arbetspass, så jag hoppas på lite bättre väder. Nu ska jag väcka Märta och gå ut och sen fixa lite mer kaffe och slösurfa lite och kolla in nyheterna. Lev väl

Idag är jag ledig,en riktig mjukstart efter semestern haha

For aldrig och fixade det jag skulle igår😊 förutom att hämta matkassen. Ska ju klippa Märtas klor idag kl 10 så tar det då istället. Vacker morgon fast inte så många grader och det krävdes fleccejacka.

 

Idag började jag jobba och det känns bra :) Hade ingen jobbångest alls utan började med full energi. Skönt med rutiner , fast jag tror att jag snart längtar efter ledighet igen hahaha.

Något jag mer längtar efter är att resa....tänk vad härligt med en charterresa, eller en weekend till London eller en trevlig resa i sverige.

Vi har haft flera trevliga familjeresor med barnen och respektive. Här var vi i Varberg, tror året var 2015???  Vi hade sisådär väder, men det var en trevlig vecka. Nu pratas det om en resa ner till Gekås?? så kul. Vi får se hur många som kan hänga på. 

Jag var ju barnvakt i lördags.....och det var en tuff natt. Lilleman blev sjuk och vaknade varje timme!!! och var så ledsen. Jag sov med andra ord nästan inget alls. På söndagsmorgonen var han så trött och slut på och ville bara vara nära och ville inte ens äta trots att han ÄLSKAR mat. Så for hem med honom redan vid lunchtid och då hade han 39.32 i temp lillstackarn.

Jag går nu en "kurs" om HSP (High sensitive person) intressant faktiskt och jag känner igen mig i princip allt. Det är en webbbaserad kurs , som är väldigt intressant. Det finns en teori om att barn som inte haft en bra anknytning till sina föräldrar som barn har större benägenhet till att leva med HSP. Vilket stämmer väldigt bra in på mig.

Men det finns jättemånga fördelar oxå att ha HSP, och är inte bara av ondo. Tycker det är skönt att känna igen mig och jag blir mer förstående för/mot mig själv. Det går åt mycket energi åt att ha den egenskapen,men å andra sidan så processar man mer och litar mer på sig själv och upplever mer lyckokänslor åt småsaker.

Ska snart in till staden igen, för att hämta matkassen och handla lite på avion. Behöver en förlängningsladd, och glödlampor och lite mat från Willys. Imorgon är jag ledig,men ska in och få Märtas klor klippta....jag gör det inte själv då jag är alldeles för rädd att klippa fel, har gjort det flera gånger och det är så hemskt med både mycket blod och ledsen vovve. Igår så klippte jag ner hennes päls så nu är hon "lättklädd" hahha. Lite ojämt kanske??men det passar till mattes frisyr. Mitt hår är nött och eländigt men jag bryr mig så lite, ja kanske rentav för lite? Men ibland kommer det över mig så knäppa tankar.....jag kan ta längst ner på mitt hår och tänka att det håret fanns när Dan levde?!?! På det håret har Dan tagit??? knäppt??? ja jag vet men det är samtidigt en mysig känsla.

Fy för den fan...på ren svenska vad jag saknar honom och vårt liv tillsammans. Kommer jag någonsin känna glädje och gemenskap med någon annan människa igen? Givetvis så har jag det med vänner och familj och jag har allt jag behöver matriellt. Men kommer jag att träffa någon som jag kan tycka om? kommer jag att kunna öppna mitt hjärta för någon annan? Dan kommer alltid att finnas i mitt hjärta, men jag skulle så gärna vilja uppleva tvåsamhet om jag törs.....Stora funderingar en helt vanlig måndag hahahha. Kram och lev väl

Kommer att bli bra med att börja jobba igen. Nog för att jag gillar att drälla omkring och bara vakna och ha dagen fri oxå...men jag mår inte bra av det. Blir för mycket tid till att vara ensam med sina känslor. Som vanligt så är det mesta bara bra,men har jag inget för mig eller alltför energillös. Då väller känslorna över mig och jag får nästan som attacker av ångest och tomhet och jag blir som helt "fast"i elände. Känslan av att jag redan haft mitt liv och att detta är vad som är kvar,slår mig helt till marken. Igår tvingade jag mig att klippa gräs och rensa lite och då släpper det sina klor runt mig. Så jag behöver ha mig själv i rörelse och upptagen med vardagstankar. När det är som värst så påverkas ju Märta då hon märker att jag är så ledsen. Då blir hon orolig och det är så hemskt att se henne "stressad". Men har hittat ett "knep" Vi går på promenad där hon kan springa lös och bada i surhål och ha lite roligt. Då kan jag gråta och gny hur mycket som helst,medan hon har roligt.

Jag tror att jag har någon form av depression som liksom bara finns i ensamhet och i halva mig?!!!? Det är något som jag kanske behöver hjälp med,eller så lättar det när jag börjar jobba. Men jag har oxå en förmåga att liksom katter alltid landa på fötterna,så just nu förlitar jag mig på att det kommer att bli bättre.

Idag kommer lilla J och han skall stanna tills imorgon då föräldrarna ska på vitt. Kommer nog att vara helt slut då ha ha ha. Kan vara jobbigt med barnbarn oxå ha ha ha

Har skördat lite tomater,men funderar om de hinner mogna i det här skitvädret.

Jag bor på Ugglevägen,som enligt mina grannar fick sitt namn av att här fanns mycket ugglor! Har varken sett eller hört någon!? Tycker det borde istället heta Grodvägen,för det finns det flera av och även paddor. Igår så satt det en liten groda på bron som var så liten och söt. Så liten och nästan försvann i gruset. Märta var helt fascinerad och jag fick dra in henne. Sen satt hon nästan 45 minuter vid dörren,för hon ville verkligen undersöka den lille rackaren. 

Håller på med kort och lite presenter till dotter M som fyller 30 imorgon!!

 

Herre gud minns så väl när jag fyllde 30. Har aldrig varit förjust i att bli uppvaktad,kanske för jag alltid haft dålig självkänsla. Men gillar presenter hahaha. Jag är faktiskt en väldigt osäker och blyg människa,som har ett (eller åtminstone hade) ett gott självförtroende. Har alltid litat på min magkänsla och oftast gått på känsla. Ibland har det varit mindre bra,men har alltid tagit ansvar för mina beslut och försökt lära mig något. Ofta strider mina känslor och mitt förnuft mot varandra. Jag kan bli så less på mig själv så jag kan spy.

Jag är så mycket å ena sidan å andra sidan. Men kan lika ofta bara köra på.

Är väldigt instabil nu och jag kan må finfint för att i nästa stund bara bli ledsen. Har mycket tungt runt i tankarna och kämpar med att hålla mig på banan. Har ont i kroppen och känner oro över det. Jag brukar beteckna mig som en som sällan har ont någonstans. Jagar upp mig och blir orolig över vad som händer om jag inte kan jobba? Har inte råd att vara sjukskriven. Har ingen anställning och är ensam om att fixa vardagen. Detta är helt olikt mig som alltid levt efter: Det löser sig.

Har fortfarande den inställningen men oron finns där och det känns ovant och olikt mig.  Sonen ska bygga ett Attefalls hus på sin tomt och diet kan jag ju alltid flytta sen ha ha ha. Nå skämt åsido så vet jag att det mesta bottnar i mitt behov av kontroll. Att känna att jag har kontroll över vad som händer och sker har alltid varit livsviktigt för mig. När jag har den kontrollen så kan jag släppa på den och bara vara. Låter säkert konstigt???men jag är nog konstig ha ha ha. Jag har inte riktigt koll på mig själv ännu trots att det har gått ett tag sedan jag blev själv. Upplever mig lite halv på många sätt och att nu känna att kroppen inte är som vanligt gör inte saken bättre. Kan inte bli sjukskriven om jag inte ens har fast anställning. Tror att jag åtminstone måste jobba till juni nästa år innan det blir aktuellt,med LAS.  Min självkänsla och förtroende är väldigt buckliga och har inte det där "Det där kan jag" fullt ut som jag kunde förr. Skulle inte orka flina och va glad och jobba med kunder i butik längre. Jag vill bara jobba där jag är nu,inte springa runt överallt. 

Men jag ger inte upp,kan inte ge upp nu? Har tagit mig igenom så mycket och jag tror att jag befinner mig högst upp på en topp och ska bara hitta en bra väg ner igen. Är som en katt och landar alltid på fötterna igen. Mycket därför jag har alla mina fina vänners och Dans kärlek med mig. Tack

Igår så träffade Märta på grodor för första gången. När vi gick ut på kvällen för kissrunda så var det riktigt mörkt. Utanför bron tvärstannade Märta och Siv ( följer ofta med på kissrunda) de hade mött på en groda! Siv petade till den och jag blev rädd att hon skulle skada den. Men jag tror att grodor avsöndrar något som luktar illa. För sen höll hon sig borta. Men Märta var väldigt fundersam vad det var för en underlig varelse. Fick dra bort henne,men sen uppe på vägen var det en till och när den hoppade iväg så följde Märta efter. Väldigt fundersam och med viftande svans . Men till slut försvann den iväg i gräset. 

Vet ni så hemskt det är när katterna kommer med sina byten och de lever!!  De små liven piper och jag brukar se om de går att räddas. Men det är bara en som jag lyckats rädda. Jag skyndar mig in och stänger dörren då jag slipper höra.men det är så hemskt.

Har sett att alla mus/råttlik som jag sopar upp på altanen och kastar ut tas om hand av skatorna. De ligger inte kvar länge utan tas reda på av de svart och vita renhållning fåglarna.

Har märkt något som jag tycker är märkligt den sista tiden. Har 4 holkar som sitter nära så jag ser dem bra från altanen. Det har varit mycket småfåglar i träden och de flyger fram till dessa holkar och tittar in. Först trodde jag att det var en andra kläckning? Men de flyger bara fram och kikar in? Fick en skojig ide om att de besöker sin hembygd ha ha ha innan de flyger söderöver!? 

Fick tid på VDC den 3september och ska kolla upp både blodtryck och kroppsont. Har även ont i den andra armen men inte lika mycket. Har en ny kudde nu och har inte riktigt vant mig ännu,men tror att det är rätt sort i alla fall. Men det är något som inte stämmer med mig och då tänker jag på mest på kroppen. Det påverkar mig mycket och visst kan jag känna oro. Vill absolut inte bli sjukskriven! För jag mår bättre om jag får jobba och syssla med något. Men jobbet kräver ork och styrka och om jag både blir svimningsfärdig och tappar styrka vete tusan hur det ska gå?  

Tror att oron och osäkerheten gör mig extra känslig i humöret och ökar min nedstämdhet. Så jag verkligen gör mitt bästa med att inte hänge mig åt dysterhet. 

Jag som har ett så stort kontrollbehov, mår skit av att inte veta vad som händer efter semestern på jobbet. Har 6 veckors schema och några dagar på min enhet och resten som resurs och löpturer. Men det är ändå bättre än att bli helt flyttad och försöker fokusera på det.

 Nu ska jag ta en kopp kaffe och så hörs vi av lite senare.

Det ska tydligen bli skitväder ett dygn och det blir ingen kapning imorgon. Så jag ska nog försöka kapa allt jag ids idag. For på återvinningen igår med ett lass och sen for jag och hälsa på hos S på en kopp kaffe. De ska få tapetserat hela lägenheten och det var kul att se vad de valt i alla rum från tapetpärmen. Det knasigaste var att de inte fick välja fritt! Utan det var bara vissa i den stora provpärmen. Men de sa sig trivas där på tomtebo och det är ju super bra. Men det blir ju bökigt då förskolan är på andra sidan stan och när de får plats närmare står skrivet i stjärnorna. 

Var även på apoteket och hämta ut medicinen för nervsmärta. Upptäckte sen att mitt bank kort är borta?! Var tillbaka på apoteket men de hade inte sett det? Nu är förhoppningen att det ligger i bilen!! Hur det nu kan göra det?! Men jag gruvar mig för att kolla,då jag inte tror på det.  Måste då in till banken och fixa nytt kort.... Har flyttat pengar via telefonen så kontot är då tomt nu.

Har börjat med inställning dosen och det känns inte kul att börja med medicinen igen,för man blir torr i munnen och dåsig.

Så gott det doftar på kvällarna,ifrån rabatten. Konstigt nog så känner jag bara doften då?? Märkligt men blommor kanske lockar till sig lite insekter då för kvällsmys!

 Idag är det lite gråare väder,men ganska skön temp. Håller på att koka lite nudlar till "kinamaten" jag gjorde så att jag kan fixa lite matlådor. Det är återigen väldigt tyst här,då sommargästerna har åkt hem. Faktiskt ganska skönt,men jag antar att de kommer på helgerna ett tag till. Tystnaden märks mest på att gräsklippare tystnat och att det har upphört med promenad människor.  Men även att tidnings och postbilen kommer tidigare,då det är färre som ska ha post och morgontidning. 

Är nu inne på min sista semestervecka och kan nog ärligt säga att det har varit lite tufft. Förra sommaren jobbade jag ju och var fortfarande i gungning. Så denna sommaren var i princip den första utan Dan. Kan sammanfatta den som ...,ja jag vet inte. Flera trevliga händelser och uppskattade möten och umgängen. Men under ytan så har det funnits mörker,saknad och ensamhet. Det har ju varit så mycket "första gången utan Dan"  De minnen jag fått denna sommar har jag inte delat med någon,vilket låter lite fånigt men som är och har varit så tomt. Men jag tror att det kommer att bli lättare med tiden. Men det svåraste är att nöja sig med att vara ensam. Att inte ha någon att se tillbaka på denna sommar med. Svårt för andra att förstå hur svårt den ensamheten kan vara och samtidigt så tror jag att det är något  man lär sig att handskas med allteftersom.

Men nu ni!!! Jag har kapat brädor och fyllt bilen så mycket jag kan. Men det är flera vändor  till innan jag är klar. Fattar inte riktigt hur man ändrar klingan,så jag kan inte kapa "hela vägen" utan måste sen bryta sönder brädan. Märk väl att det är en bedrift av mig som är maskinrädd hahaaha. Men nu har jag i alla fall börjat,vilket känns skitbra. 

Nu har jag fyllt skurhinken och ska svabba av golven. Har tassavtryck av jord och lera sedan ovädret igår på förmiddagen. Katterna kom in och var smutsiga,blöta och Siv var nästan lite rädd för dundret. Mitt på dagen kom solen tillbaka och det var en jättehärlig eftermiddag och kväll. Gick ner till "hamnen" och det var så fint över havet. Var in till Avion och handlade och köpte en till hylla till lillrummet. Nu har jag plats till pärmar och annat jox som är bra att ha "nära" tex.tejp,pennor,linjal,saxar och annat småkrafs.

Sen gjorde jag en kinamatinspirerad mat,fast till middag åt jag vegosnitzel. Härom dagen gjorde jag annan vegmat som blev jättegod. Kronärtkockor,cremefraiche med saffran och chili,tomater och sallad smaskens.

Måste bara visa och berätta om något som Märta gör!! I vårvintras köpte jag ben till henne. Brukar köpa mindre typ revben. Men nu vart det en större kluns, som hon inte biter så mycket på,däremot har det där benet fått en märklig betydelse!! På kvällen så ska hon ha det i sängen och sen när hon vaknat till och ätit ca 10 tiden hämtar hon benet och lägger det i soffan eller på mattan. Där får det ligga tills vi går och lägger oss....till saken hör att det är ganska tungt och svårt att greppa om och jag har en ganska hög säng. Oftast kommer hon inte upp med det själv utan jag måste lyfta henne med ben upp. Det går inte att först ta med sig benet och låta henne komma själv....nä det blir tydligen fel??? Är som hennes procedur och jag börjat ledsna på det där och har nu fixat en trappa!!! Hon har inte använt den än och det inte speciellt diskret med att ha den i sovrummet. Men eftersom jag är lite pjoskig så kanske jag kan leva med trappan om hon lär sig att använda den.

För drygt en vecka sedan var jag beredd att avbryta semestern och ville börja jobba. Nu har jag en vecka kvar!!! Och vill absolut inte jobba ha ha ha. Har haft ett par härliga dygn. Var hos en mycket kär vän och vi hade det så bra. Vi bara hade det bra och väldigt trivsamt,med god mat,lite vin och babbla på om precis ingenting alls. Gick på några korta promenader och så fint det är i området där hon bor,ja faktiskt ganska småmysigt. Innan jag styrde kosan hemåt var jag på Jula och inhandlade utelampor som jag satte i trädet. 

 

Coolt att vara dubbelbokad...fast jag måste säga att lite usel farmor känner jag mig. Näää skojar lite...men jag skulle äta mat och umgås med en vän imorgon,men så fick jag ett grupp meddelande på Fb,där svärdottern undrade om det var någon son var allergiskt mot något??? Hon skulle beställa smörgåstårta??? I några sekunder var jag helt ställd?!? Shit..hade glömt att mitt yngsta barnbarn fyller ett år imorgon!! Det var bara borta och det var en månad sedan jag ordnade med present och det hade bara försvunnit ur huvudet. Tack gode gud så var min käraste goa vän flexibel och vi träffs idag istället. Tack för det😊

Söker efter en utomhus kedja,som jag tänker sätta i ett träd,men hittar ingenstans ännu som det verkar finnas. Är ju ganska mörkt nu på kvällen och lite ledljus skulle inte vara fel när jag tar sista svängen med Märta. 

Mina tomater börjar mogna och de gröna paprikorna som skall bli orange skiftar oxå. Till nästa år skall jag fixa mina odlingar lite bättre. 

Fick just meddelande från dottern att de fått släp från 11 och jag gillar ju att rensa och kasta så där kan jag vara bra hjälp hahaah

Tänk om jag var lika ivrig att göra något här hemma!! Har fortfarande inte sågat itu alla plankor från det rivna innertaket!  Inte eldat upp en endaste kvist och inte trimmat uppe på vägen! Men det äckligaste jobb man kan ha måste jag göra idag eller imorgon!!  Soptunnan måste skuras och spolas ur. Jag är ju inte äckelmagad men där är larver!!! Fluglarver!  Så jädrarns vidrigt att se de vita larverna. Har aldrig varit med om något sådant förr. Dottern sa att de hade larver och jag sa men herre gud så äckligt hur kan ni ha fått det? Har ni slarvat med att sköta kärlet? Jomen hej snacka om att kasta sten i glashus. Kom hem och lyfte mitt egna lock!!!! Fullt av de små äcklen. Har förberett med medel, bl a ättika och en skruttig skurkäpp som jag sen kan slänga bort. Idag tömmer de soporna så då rackarns gäller det. Huvva

Men idag kommer jag nog inte hinna göra det,utan imorgon gäller det .

I mitt förra liv hade jag sluppit hahaaha,då hade Dan fått göra det och sågat bräderna och trimmat vid vägen. Allt sådant som var äckligt fick han göra. Rengöra duschavloppet, avliva sjuka djur som jag hittat skadade, skura sopkärl! Och sen allt som jag inte ville göra...skotta,klippa gräs. Tanka bilen, handla mat, gå ut med hunden på sista kisset, laga grejer, osv. Jag gjorde istället allt möjligt annat som han gärna slapp.  Men nu för tiden är det jag som måste göra allt och det suger ibland,men det är som det är och då försöker jag i alla fall.

Ibland så kommer fortfarande en overklighetskänsla i det faktum att han är död och borta!  Det är helt galet att han inte är här, att han aldrig mer kommer hem. Att det ska vara så här nu? 

Direkt efter en sådan insikt så kommer oxå förnuftets röst och tröstens röst. Du vet ju att han skulle dö, du vet ju att han inte gick ifrån dig" frivilligt" han ville stanna kvar. Du måste vara stark och leva för dig och för honom. Du bär honom i ditt hjärta och han älskade dig.

Men allt är inte bajs, utan det finns så mycket jag är tacksam över. Minns hur vidrigt helgerna var och hur allt var så ovisst och känslan av att inte ha fast mark under fötterna. Det är borta och det är helt galet skönt. Rädslan att inte hitta ut eller t om inte vilja hitta ut ur sorgens hål och livspaniken,finns inte heller kvar. Allt som behövs är tid och att acceptera det. Att förstå att det är okey att ramla omkull och tappa fotfästet. Men nu kan jag inte sitta här och vara snusförnuftig haha. Märta ska få lite mat och jag en kopp kaffe. Sen ska jag försöka få tid hos vårdcentralen,börjar känna av lite ont i armen igen. Lev väl

 

Sitter och samlar ork till att duscha ha ha ha. Har varit till yttersjö och jobbat med jord,grus och grästuvor. Jisses så skitigt jag vart och hade bara foppatofflor!! Och klev i en vattenpöl som grädden på moset. Sen for jag iväg in till stan ned de sista kartongerna. 

 Hade inte trott att jag skulle bli så skitig och svettig, utan planen var att jag skulle till Avion!!! Men svängde bara in till lillica och köpte mjölk till kaffet. Egentligen vore det nog klokare att klippa gräset medans jag liks är så äcklig och skitig. För det är varmt och smågnetigt att klippa gräs. Hmmm sen så borde jag köra grästrimmern oxå uppe vid vägen. 

Imorgon ska jag tillbaka till Yttersjö för att vi ska fara på tippen med allt träskräp och grejs som behövs kastas. Så svärsonen är ledig och skall hyra släp, så att vi tror och hoppas att vi får med det mesta....är dock osäker på det. Ska ju packa min bil full oxå,men plankor och pallar är skrymmande och tunga,så det blir att fylla min med tomma målarburkar,trasiga prylar,frigolit osv.

Köpte glass idag oxå och det kommer nog att bli gott ikväll med en glasspinne och bara slappa i soffan. Takläggaren ringde idag och sa att de inte kunde ta taket förrän till våren!!??!! Hade 2jobbare som hade sökt pappaledigt,vilket är trevligt i sig. Men ställde till det i hans planering och han sökte nu ersättare. Jag som fd företagare vet hur bökigt det kan vara med Vab och föräldraledighet. Men jag gillar och tycker det är viktigt att pappor oxå är hemma med sina barn. Nog om det...

Idag blir det vegetarisk middag med bl a kronärtskockor,som jag tycker är gott som tusan. Nu ska jag ta en kopp kaffe och rycka upp mig från slöträsket och börja klippa gräset....eller?

 

Lite kul ändå att den blommar,även om det inte hinner komma kolvar.. Det krävs värme och minst 6timmars sol ett längre tag för det.

 

Sitter och väntar på att "Göteborgsgänget" ska komma förbi för att säga hejdå,innan de styr kosan hem till Göteborg. Usch och fy så fel det känns att inte ha de nära. 

Men jag vill tro att de åtminstone flyttar närmare Umeå så fort det öppnar sig en chans om jobb.

Lördagens begivenheter var i alla fall både mysiga,trevliga och tokiga. Vi for till Kassjö med "födelsedagsbarnet" där vi (läs alla utom jag och M) åkte ...? Ja vad hette det? Crossbil!!! Utan motor? Gokart! Kommer inte ihåg,men fort gick det.

Vet att jag kom i kontakt för flera år sedan med begreppet HSP= Högsensitiv personlighet och tyckte det lät lite som jag. Både dottern och Dan sa flera gånger till mig att det beskrev mig så bra. Då skrattade jag och sa att det gör det väl inte..... Jag har nu läst och gjort tester och läst lite mer och dragit en slutsats av att jag är en HSP personlighet. Det är ingen diagnos eller ngn sjukdom bara ett personlighetsdrag. Jag tror dock att vara medveten om sig själv och hur man reagerar och fungerar underlättar sin egen självbild. Jag har ofta tänkt att jag har två olika sätt att vara och ibland blir jag spyless på mig själv och min dubbelhet. Har inget behov av att analysera mig själv, tvärtom så vill jag liksom de flesta inte se sina negativa eller förvirrande personlighetsdrag. Men kanske jag bättre förstår mina reaktioner och beteende lite mer och är mindre hård mot mig själv om jag förstår varför jag "är som jag är". Är väldigt käslostyrd och det är både en hjälp och stjälp många gånger. Blir lätt överväldigad att sådant jag upplever och tårarna bara kommer av alla känslor. Det kan vara ett vackert träd, en upplevelse eller något annat jag ser och är med om. Det kan nästan vara överväldigande och jag blir alldeles bubblig inombords av att se något så vardagligt som ini i en blomma!!! eller en vacker sång. Är väldigt intryckskänslig och ibland är gråt och skratt , ilska och glädje så förknippade. Dan sa att jag var spännande att leva med då mitt sinne kunde tvärvända på en femöring. Han kunde "läsa" av mig bättre än jag kunde själv och han hade i princip alltid rätt och fanns bakom mig när jag behövde. Nuförtiden är det inte så ofta lyckokänslorna väller över, men däremot de djupa reaktionerna. Är det mycket av upplevelser eller tankar eller känslor så blir det till slut fullt. Då måste jag vila och sortera huvudet!!! Jag ska läsa på lite mer om HSP och försöka hitta ett sätt för mig att hantera min "oreda" För jag "sparar" och "sparar" och till slut så spricker jag. Jag älskar ju när det händer saker och ting runt mig och jag älskar familj och vänner och jobb och allt därimellan. Har fortfarande inte full energi och blir tröttare fortare än förr. Kanske åldern oxå som påverkar, men det är inte det som är det bökigaste, utan det är känslorna eller snarare reaktioner och händelser som jag inte tar tid att "smälta". Tid har jag ju gått om och ibland alldeles för mycket tid att fundera och ägna mig åt funderingar. Nej det är de där småsakerna som jag inte tar in, utan snabbt trycker bort som ställer till det. När jag tex ser barnbarnen och tänker snabbt: Åh nu skulle Dan vart med.....När jag handlar och reflexmässigt undrar vad "vi" ska äta....och kommer på att det är bara jag. När en lampa lyser i bilen och jag tänker att: Det måste jag fråga Dan om? Eller när jag ser på ngn av Dans barn och ser honom i dem. Jag trycker bort och trycker bort tills det gör så ont och jag faller ihop. Jag låter mig inte acceptera att dessa reaktioner kommer eller att jag är mitti känslan och jag inte kan visa min reaktion eller sorg. Det är ju till 99% oskyldiga tankar om förr och det som inte längre finns och som jag oftast sorterar bort som " Inte lönt att älta om det, det är ju som det är" Men jag tror att jag måste hitta ett sätt att hantera mitt sätt att vara. Kanske göra ett litet kort avslut varje dag av vad som varit och farit i kropp och knopp? Känns inte riktigt bekvämt och väldigt självcentrerat och lite väl mycket analyserande. Men om det hjälper utan att man blir helt sjalvupptagen så kanske jag törs prova. Hursom så tänker jag att jag skall nog skriva lite mer utlämnande här och bli av med mina funderingar och tankar. För hur knasigt det än låter så hjälper det alltid att liksom tömma ur sig här. Samtidigt så blir jag lite generad då jag inser hur förvirrat och deppigt och helt vansinnigt det kan låta i mina tankar, när det kommer på pränt. Men det tänker jag oftast bort för det hjälper mig att bli stabil igen och bli av med en massa känslor och tankar. Tror helt och fullt på att det är lätt att bli helt knäpp om man är isolerad och ensam. Hualigen när vet man om det snurrat om helt???hahaah.

Nu ska jag i alla fall gå ut och köra grästrimmern jag lånat av sonen. Känns drygt att göra middag så det blir nog våfflor i sin enkelhet idag. Lev väl

Hej min finaste M såg du ringde!! Då var jag nog på väg hem. Hör av mig kram

Igår var jag på böljan den blå och det var så mysigt. For till sonen på Bergsboda och skulle inspektera allt han gjort sen sist. Jösses så allt såg annorlunda ut!! Det var en ny infart och schaktat jord och grus ner mot älven. Bastun var nu färdigrenoverad och hade fått fräsig belysning under bänkarna. Nu skall han plantera gräs längst ner där inget bygge skall vara och förbereda för Attefallarn han skall bygga. Där är det tänkt att de ska bo nästa år och dessutom är ju lokalen färdig med dusch,pentry och gott om plats. Sen for vi ut med båten och mot tunneln där vi köpte kaffe och åkte sakta upp efter. Det var så mysigt och den enda som inte var helt övertygad var Märta. Hon sa inte ett Knyst och satt stilla hela tiden, men gick ändå att se att hon tyckte det var märkligt.

På hemvägen hämtade jag denna donna

Det är en sån dag....När jag går sönder, när jag fösöker få jämvikt, men å andra sidan inte. När det gör ont och man lindrar smärtan genom att gå sönder. När bubblan spricker och det väller ut spänningar, sorg, smärta, saknad och det inte läker förrän det töms. När jag gråter så att jag går undan Märta som blir så orolig när jag gråter så att jag nästan kippar efter andan. Det är svårt att förklara mer än att det är en process, en del av mitt liv, något jag bär inom mig.

Det är som om jag går i olika skor på fötterna? Det går att gå i och jag rör mig åt det håll jag går. Men känslan av att det inte riktigt är som det ska eller som det inte riktigt stämmer och blir snett finns. Jag har allt som jag behöver och mer därtill som jag ska ha för att allt ska fungera. Men allt känns väldigt praktiskt och bra och jag är tacksam över så mycket. Men min själ vrider sig och hittar inte riktigt plats och känns kraftlös. Jag skrattar mycket och finner glädje och är fri och stark. Men min själ är hungrig och så ledsen och hittar inte ro. Den saknar...den vill ha kärlek och förstå: Den förstår inte varför den finns och känner inte livet. 

Det är som ett samtal mellan min själ och min hjärna. Min hjärna säger: Det är sol idag och idag ska jag nog klippa gräset och rensa lite ogräs. Det sysselsätter mig och det är en ganska trevlig syssla att rensa ogräs och blir så fint. Jag mår bra av det och det får mig att må bra.

Men min själ säger att det växer ju ändå upp mer så det är inte lönt. Ingen bryr sig ändå och delar din känsla, ingen som går bredvid och kan dela glädjen av solen och den fina dag som det är. Jag trycker bort det så långt in i mig jag kan.

Jag vet ju att det är bra för mig och att jag älskar känslan av att sitta på bron och se på den fina rabatten och njuta av dagen. Men själen säger att du kanske har 20 år på bron att sitta och glo så....så varför nöta på den känslan. Du är utan framtid, utan Dan ,utan honom att "spegla" dig i..

Jag skakar bort den otäcka känslan och trycker bort det. Jag förstår inte riktigt varför jag finns här som en vandrande varelse....och jag trycker bort det. Allt blir till slut för mycket och den spricker och töms. En sådan dag är det idag, eller just nu. För om ett tag så är bubblan tömd och jag ser återigen positivt på det mesta. Mina olika skor på fötterna, trampar jag vidare i livet. Jag har en positiv inställning till det mesta, men oron över framtiden finns med mig. Den praktiska, hur blir det i höst på jobbet, var kommer jag att hamna, vilen enhet, var skall Märta vara på helgerna? Det kommer att bli bra och det kommer att lösa sig. Märta kan vara i Yttersjö hos dottern. Du kan och du kommer att kunna, säger jag å mig själv. Bekymra dig inte förrän du vet vad du ska oroa dig över. Men i ärlighetens namn så följer den otäcka rösten med i mitt snusförnuftiga tänkesätt. Det vore bättre om du inte fanns och slapp överleva och sitta där och le över det som varit och aldrig mer blir. Den där tanken på hur länge det är kvar....hur länge lever djuren? Hur länge måste jag finnas kvar? När jag känner hur själen vrider sig av hunger och mening och livsglädje, då är det tufft. Men det är inte hela mitt liv utan en del av mitt liv....och som jag tror och hoppas bleknar. Men hur matar man en själ? Jag tro att min matas med kärlek och lvsglädje och känslan av sammanhang. Jag vill verkligen känna livsglädje och den glädjen är så mycket större än den var för ett år sedan. Men har liksom inte fått till det i mina olika skor.

Så skönt att få skriva av sig och det känns som om jag samtalar med någon. Ångesten dalar ner och lägger sig för att vila och jag kan torka mig om näsan och fortsätta min dag. Så skönt det ändå är och solen lyser även om värmen inte är på topp. Det kommer att bli en bra dag.

 

Idag var det kyligt och min tvätt är långt ifrån torr.  Måste nog ta in och torka tror jag. Enligt prognos så ska det inte regna,men vem vet?

 Började måla den lilla väggen i köket igår och gjorde andra varvet nu på morgonen. Blir nog ett tredje varv oxå skulle jag tro.

Jisses så tomt och tyst det blev?!? Inte för att de är högljudda,men ändå. Nåja vi träffs ju till helgen. När de for så har jag varit aktiv och alert hahahaa. Nu har jag softat nästan hela veckan,så nu har jag startat upp lite jobb. Först och främst fick jag med mig dottern in till stan för att köpa en soffa!! Japp... Gillar ju den jag har...men jag blir galen på lösa kuddar. Märta ligger på ryggplymåerna så de blir helt vanskapta och blir så galen på att varje dag försöka få till ett hyfsat ryggstöd. Katterna gillar oxå att ligga där men tynger inte ner dem på samma sätt som Märta dom nästan studsar till dom för att de ska bli platta och hemska. Att hitta en soffa där plymåerna sitter fast var inte det lättaste. Nästan alla soffor har kuddar på ett eller annat sätt. Så det fanns 3 att välja på! Det blev "old fashion" en hörnsoffa i brunt!?! Ja jag vet!!! Så otippat? Men 10 veckors leverans tid!  Hade nog velat ha en i färg, men varför inte tänka på ett annat sätt? Har ju gjort det en hel del senaste året,så varför inte köra vidare på det temat. Kommer kanske att sakna fåtöljen ibland men å andra sidan så blir det alltid trångt när djuren oxå ska sitta med mig. Sen så var det inbyggd fåtölj i soffan,så det kanske bara blir bättre. Sen har jag rensat bland mina kläder. Har lagt allt jag inte är säker på eller använder så sällan och packa ner i säck. Tänkte spara den i förrådet ett år och om jag saknar något, så har jag inte  slängt det. Misstänker att jag inte kommer att sakna något alls. Blev en påse med slitna t shirts och linnen som skall till tippen och även en påse skor. Samt lite annat jox: En termos,wokpanna, fula glas och missfärgade plastlådor och lite annat småplock. Älskar att slänga och rensa,men är suverän på att spara oxå. Kände mig nöjd när sonen sa: Vad lite grejer du har i kökslådorna. 

Ska ge mig på lilla kökskåpet,där jag har kryddor och sådant och försöka se om jag kan bringa lite ordning där. Tänkte sortera sådant som jag i inte tar fram så ofta och ha det i en låda och de kryddor som inte ryms i kryddhyllan på ett mer överskådligt sätt. Nu är det mer lite huller och buller och hopplöst när man ska ha något speciellt.

Tvättar för fullt de handdukar och sängkläder som mina gäster har använt. Måste kolla vädret om det går att hänga ut, för jag har hängt ut det på altan nu och har ytterligare en maskin på gång.

Tog en liten paus nu efter middagen och känner  nu att jag håller på att slöa till. Så upp igen och greja lite innan jag gör kväll.