Ugglevägen!!
Jag bor på Ugglevägen,som enligt mina grannar fick sitt namn av att här fanns mycket ugglor! Har varken sett eller hört någon!? Tycker det borde istället heta Grodvägen,för det finns det flera av och även paddor. Igår så satt det en liten groda på bron som var så liten och söt. Så liten och nästan försvann i gruset. Märta var helt fascinerad och jag fick dra in henne. Sen satt hon nästan 45 minuter vid dörren,för hon ville verkligen undersöka den lille rackaren.
Håller på med kort och lite presenter till dotter M som fyller 30 imorgon!!
Herre gud minns så väl när jag fyllde 30. Har aldrig varit förjust i att bli uppvaktad,kanske för jag alltid haft dålig självkänsla. Men gillar presenter hahaha. Jag är faktiskt en väldigt osäker och blyg människa,som har ett (eller åtminstone hade) ett gott självförtroende. Har alltid litat på min magkänsla och oftast gått på känsla. Ibland har det varit mindre bra,men har alltid tagit ansvar för mina beslut och försökt lära mig något. Ofta strider mina känslor och mitt förnuft mot varandra. Jag kan bli så less på mig själv så jag kan spy.
Jag är så mycket å ena sidan å andra sidan. Men kan lika ofta bara köra på.
Är väldigt instabil nu och jag kan må finfint för att i nästa stund bara bli ledsen. Har mycket tungt runt i tankarna och kämpar med att hålla mig på banan. Har ont i kroppen och känner oro över det. Jag brukar beteckna mig som en som sällan har ont någonstans. Jagar upp mig och blir orolig över vad som händer om jag inte kan jobba? Har inte råd att vara sjukskriven. Har ingen anställning och är ensam om att fixa vardagen. Detta är helt olikt mig som alltid levt efter: Det löser sig.
Har fortfarande den inställningen men oron finns där och det känns ovant och olikt mig. Sonen ska bygga ett Attefalls hus på sin tomt och diet kan jag ju alltid flytta sen ha ha ha. Nå skämt åsido så vet jag att det mesta bottnar i mitt behov av kontroll. Att känna att jag har kontroll över vad som händer och sker har alltid varit livsviktigt för mig. När jag har den kontrollen så kan jag släppa på den och bara vara. Låter säkert konstigt???men jag är nog konstig ha ha ha. Jag har inte riktigt koll på mig själv ännu trots att det har gått ett tag sedan jag blev själv. Upplever mig lite halv på många sätt och att nu känna att kroppen inte är som vanligt gör inte saken bättre. Kan inte bli sjukskriven om jag inte ens har fast anställning. Tror att jag åtminstone måste jobba till juni nästa år innan det blir aktuellt,med LAS. Min självkänsla och förtroende är väldigt buckliga och har inte det där "Det där kan jag" fullt ut som jag kunde förr. Skulle inte orka flina och va glad och jobba med kunder i butik längre. Jag vill bara jobba där jag är nu,inte springa runt överallt.
Men jag ger inte upp,kan inte ge upp nu? Har tagit mig igenom så mycket och jag tror att jag befinner mig högst upp på en topp och ska bara hitta en bra väg ner igen. Är som en katt och landar alltid på fötterna igen. Mycket därför jag har alla mina fina vänners och Dans kärlek med mig. Tack