myma.blogg.se

Jag tillbringar väldigt mkt tid framför dator och Tv. En tid i mitt liv så tittade jag väldigt lite på tv och jag kan klara mig utan både tv och dator utan ngt problem. Nja kanske inte tv om jag är ärlig....En vecka men kanske inte mer, beroende på om man är hemma eller inte.

På datorn surfar jag väldigt mkt runt på olika bloggar. Följer flera stycken som liksom har fastnat. En del för att de är fascinerande och en del för att de är kul och andra för att jag har ngn sorts anknytning till bloggaren eller till ämnet.

Ett exempel är Pernilla Wahlgren vars blogg jag läst nu i ca 2 år. Som artist så är hon helt ointressant och jag klarar inte av att höra hennes skratt. Men hon skriver ärligt, bra och inbjudande i sin blogg. Hon lever ju ett annorlunda liv och shoppar en hel del och kan nog av många upplevas ytlig. Men hon är en ödmjuk och klok kvinna som inte har några divafasoner utan är rak och ärlig.

Vet inte riktigt varför man fastnar hos vissa bloggar men en del upplevs som vänner efter ett tag. Speciellt om man "samtalar" på bloggen.

En av de bloggare som jag läser skulle jag gärna vilja träffa och skulle kunna tänka mig att umgås med. Vi är inte lik varann eller har några större gemensamma hobbies heller, men det känns bra att följa henne och ibland så kommer jag på mig själv med att tänka att det där skulle nog xxxxx tycka om. Just därför så vill jag inte berätta vilken det är då det ibland blir väldigt privat och ngt man vill behålla för sig själv.

Vissa bloggar kan man läsa en gång i venkan och vissa  kollar man flera ggr/dag. På sätt och vis så har jag bytt ut tidningsläsande mot dataanvändande. Köpte mycket tidningar förr om åren, men nuförtiden bara 2 i månaden och ngn special tidning, typ Pyssel eller ngt annat temaspecial.

 

Men från det ena till det andra så måste jag bara få visa en grej som verkar urmysig. Jag har ju aldrig varit en tältare pga alla läskiga kryp och att jag fasar att vakna och frysa. Men i denna skapelse skulle jag gärna ligga och tryna lite. Visst verkar den mysig?

 

Alla föräldrar och far och morföräldrar har nog känt av det jag nu kommer att skriva, VARFÖR TOG VI INTE OSS MER TID MED BARNEN NÄR DE VAR SMÅ!!!!.

Jag kan ofta känna det nu när jag umgås med mina barnbarn. Minns i somras då en av pojkarna skulle hoppa över ett dike, När mina barn var i samma situation så kunde jag minnas att man sa -Kom nu, akta dig, tänk om du smutsar ner dig, skynda dig. Men nu stod jag istället och bara var med i det stora språnget. Hade han ramlat i geggan så hade jag nog gått ner i det och plaskat runt lite med honom. Att se de små gör att jag minns så mycket från när mina egna var liten. Jag får tillfälle att bara ägna mig åt dem och se på dem och höra allt de säger. Som förälder så är du ofta på språng. Det är tvätt, städ och planering och allt annat som tar ens tid.

Men mina barnbarn kommer alltid att vara mig nära på ett annat sätt och de kommer att få nästan allt de pekar på. För att det roar mig lika mycket. Leksaker som går sönder i ett nafs det gör inget hahaha. Men mest utan allt och det viktigaste för mig är att när de tittar på mig. Så ska bara kärlek komma från mig, villkorslöst,,,, Nä jag skojar lite fostran i alla missforstan skall jag nog fixa.

'Sen så förändras alla sk "regler" från när jag hade barnen små. Inget salt och ingen mjölk och metoder hit och dit. Visst kan jag tycka att mkt är konstigt, men konstigt nog så har det gått bra att följa. Utom på en punkt och det är glass. Det har de fått fastän det inte är lördag och fastän det innehåller mjölk. Inga mängder då de var små utan mer bara för att det är så roligt att få se ivern och reaktionen. Nu när de större så händer det att de vet att jag är förtrollad av dem, så visst frågar de efter godis mitt i veckan, eller efterrätt när de ätit frukost hahaha. Men det går faktiskt rätt bra att säga nej. Men inte för att det är fel att äta godis mitt i veckan eller att chokladbollar inte bör ätas till frukost. Nej det handlar om en respekt som man måste visa föräldrarna även om det är svårt ibland.

 

Ja tid är ngt jag alltid brottats med, alltid varit på språng. Helt idiotiskt, om du frågar mig om vad jag ångrar så är det att jag inte satt mer på golvet med barnen. I och försig så fick de mkt tid om man jämför.

Vi valde att stanna hemma med barnen och leva snålt. Det känns som en värdefull insats av oss. Det gick heller aldrig ngn nöd på oss utan gick bra med lite planering. Pappan jobbade heltid och jag tog på mig extrajobb när han var hemma typ trappstäd. Jag gjorde barnmaten själv och hade tygblöjor åt de små. Det blev mkt jobb men vi hade oftast vanlig blöja på natten. Men ni kan tänka er blöjhögen när en av barnen var glutenallergisk första året. Jissers amalia vad jag har tvättat....Nu har jag sett att det finns tygblöjor som är som vanliga blöjor. Men vi hade en sorts trasa som man vek på olika sätt beroende på ålder på barnet. Fast de blev torr fortare med de blöjorna....

Ja nu har jag pladdrat igen om ngt som kanske inte har ngt större värde hahaha men det är ju denna bloggs stora fördel att jag får pladdra.

 

Det är intressant när man får flera barn hur kärleken kan vara lite olika.Lika stark men det kan vara nivåskillnader på ngt vis som inte går att beskriva. Kan ibland känna mer ömhet och omvårdande kärlek till sönerna medan det blir en annan sorts närhet och gemenskap till en dotter.Mina söner har ju mer "upptagits" av sina egna intressen och av sina flickvänners familjer än sin gamla mamma. Men så har det alltid varit i de flesta familjer och just därför så ville jag gärna ha en dotter. När hon väl kom in i mitt liv hade jag gått över tiden i 17 dgr och jag var otroligt trött och less. Så kom hon och hon blev sin pappas prinsessa från första stund. Ibland så har det hänt att jag blivit svartsjuk på deras förhållande, då jag känt det som om jag bara kom med förmaningar och måsten och inte var så kul.Men samtidigt väldigt glad att de har en far att ty sig till.

 

Hon var ett lätt barn som hade en självsäkerhet som ibland gick överstyr. Hon trodde sig kunna allt och hade ett finger med i allt som hände hemma. Måltiderna såg hon som en möjlighet att hålla låda i minst 15 minuter oavbrutet utan att knappt rört en tugga. Jag kunde ibland bara iakta henne och fundera varifrån hon fått all självsäkerhet och hur i all världen det skulle gå för en unge med hennes kaliber och vad kan jag vara för hjälp. Nyfikenheten delar hon med sin bror och ibland var det stora diskussioner om vem som visste först av allt som hände. När hon var liten så älskade hon att uppträda för oss i alla former av utklädningar, ibland bara i mössa och vantar eller i ett par skor. Personligen så tyckte hon nog att hon inte gick att känna igen, i den maskeringen.

Jag var väldigt fundersam på hur jag skulle tackla en dotter, pojkar är ju lättare tyckte jag och jag var rädd att få en dotter som var sjåpig och tunnhårig med stora öron som gnölade över allt och inget hahhaha....Men ville ju gärna frossa i rosa och dockor osv.så en dotter kändes absolut kul. Men min prinsessa var inte särskilt flickig. Gnöl och gnäll var inte ngt som man kunde se hos henne, snarare en munsvada och kaxighet som inte går att av för hackor.Ville inte ha klänning och kjol och gulliga grejer var inte heller särskilt populärt mer än en stund. Hon har ju alltid varit rättrådig och kunde läxa upp barn som var flera år äldre om hon tyckte de handlade fel eller sagt något dumt.

 

Hennes dröm att bli polis hade passat henne precis tror jag. Nu bar det sig inte bättre än att hon fick en skada som satte stopp på det yrkesvalet. Men hon är ju inte arbetskygg och jag är övertygad om att hon förr eller senare hittat det hon vill syssla med när den dagen kommer.

 

Att vara minst har sina nack och fördelar. Den yngste i en skara barn får nog mer kämpa för en självständighet då det lätt blir att de aldrig blir "stor" i mammas ögon. Men jag upplever det som att det funkar ganska bra. När hon tycker att jag passerar gränsen så får man veta det på ngt vis hahaha. Idag så kan jag säga att jag är otroligt stolt över min dotter. Hon har kvaliteer som jag tycker är beundransvärda och som jag kan säga ärligt att hon inte ärvt av sina föräldrar. Jag kan nog prata med henne om det mesta och får ofta tankeställare då hon sällan lindar in sina åsikter. Nu är hon själv mor och en vuxen kvinna, men fortfarande så är hon min: Prinsessan Gullefina Snuttegryna....

Har alltid tyckt om att titta på hemnet och liknande. Man kan få roliga heminredninga ideer. Sen så har jag en del favorittvprogram. Home and away, En plats i solen och En plats på landet.. Engelska program om par som letar hus. Det är kul att se hur folk upplever hus som stora när jag tycker att det ser trångt och konstigt ut. Eller att man kommer rakt in i matsalen och köket. Det finns sällan någon hall!! och ingen vill ha sovrum på nedervåningen. Överhuvudtaget så föredrar de 2 små vardagsrum framför ett stort. Sen kan man ibland hitta små pärlor där man undrar om folk är totalt färgblinda och född utan smak. Samt att den engelska landsbygden är så vacker med mkt historia

 

Min andra son som jag trodde var en flicka som skulle få heta Sara., var istället en Magnus. Namnet magnus har jag alltid tyckt om men aldrig tänkt på förrän han kom. Fadern ville Charlie så det fick bli mellannamn Till skillnad från sin bror så var han inte planerad utan kom egentligen i en tid som var lite tokigt planerad. Jag hade precis fått klart att jag skulle gå undersköterskeutbildning och dessutom få den betald. Men mådde så illa att jag knappt kunde leva med mig själv, Fick sluta efter ngn vecka och det var ju inte speciellt kul. Alla var övertygad om att han var en flicka så den dagen- en söndag med ett underbart väder. Ja då kom han och det kändes som om han var bara min pojke och den vackraste av alla. Bebisar är ju inte lika roliga att umgås med som det var att umgås med hans storebror. Han var så olik sin bror. lång och smal med långa fötter. Hans första år så trodde många att han var en flicka då jag klädde honom i pastelliga kläder och inte klippte hans lockiga hår ibland med söta små mössor. I sättet var han oxå mer försiktig istället för som vetgirige och framåt bror så var han en lugn pojke som helst satt och nynnade. Man såg honom sällan röra sig fort om det inte gällde fika. Han kunde sitta i evigheter och smaska på godsaker. Inte glupskt utan nynnande av välbehag. När han lekte så valde han ofta en leksak som han låg och tittade på. vände på och tittade lite från andra hållet, att vara med sin lillasyster gick oxå bra och att klä ut sig i pappas vantar och mössor var kul. Fotboll var tidigt ett intresse men då vill han gärna sitta ner och man skulle rulla bollen mot honom. Det var sällan de två bröderna lekte tillsammans då storebror var mer aktiv och framåt än vad som passade lilla gossen. Ibland när vi var ute på gården så var Magnus bara borta, första gången blev jag både förvånad och rädd. Men vi lärde oss. Han hade helt sonika gått in och styrt fram stolen till skafferiet och inventerade vilka godsaker som fanns där,,,nynnande förstås.

 

Jämn och fin i humöret har han alltid varit om... ja jag säger om ,,,man inte passerade hans gräns. För då järnspikar blev han så arg så en vulkan skulle jämföras med ett tomtebloss. Men det hände inte ofta.

Lillgammal var han oxå och frågvis Hans funderingar och uttalanden om olika saker kunde vara så gulliga och tokroliga att jag aldrig kommer att glömma dem. Tex så trodde han att när jag var liten så var hela världen svartvit för han hade sett gamla filmer att det var så,,,hahahaha  Att han valde att läsa vidare och kommer troligtvis att fortsätta livet ut,det kan förklaras med att han är född på Bokens dag 23/4.

Nu har han flyttat till lärdomstaden Uppsala och jag ser han inte så ofta men saknar han desto mer. Vet inte vem av oss han är mest lik faktiskt. Han är en av dem som jag kan ringa och få lite goda råd av när jag behöver.

Hans bror har jag ju i staden och han är ju så lik mig att jag upplever det som om vi träffs fastän det kan gå veckor   hahahah men Magnus fattas mig och jag ångrar att jag inte tillbringade mer tid med honom som barn, Men så kan det nog lätt bli med mellanbarnen. De skrotar nog runt mer i sin egen värld,,,,,

 

Hade sparat inlägg i utkast. Men har inte en susning om hur man får tag i det???? Måste kolla med min it ansvarige hahahah...

Ibland så blir jag irriterad över hur ointresserad jag kan vara över olika saker. Men det rinner snabbt bort eftersom jag är ointresserad.

Ett exempel är tex träningen, hur kan den överhuvudtaget bli intressant? Jag är inte en lat person men nå djuriskt bekväm. När det gäller arbete så kan jag ta i så tandköttet blöder.

Dottern försökte få in mig på spåret  att göra träningen rolig,med hjälp av utmaningar och mål och vinster. Nope fungerar inte alls på mig. Finns det inte intresse så försöker jag inte ens. Ett väldigt dåligt karaktärsdrag.

Jamen säger folk: - Men om du tränar, så kanske du lever längre för kroppen orkar då? Nepp säger jag. För då kan du ge dig fanken på att om jag tränar så jag spyr och ägnar min dyrbara tid till ngt jag avskyr. Då blir jag överkörd av en buss istället och allt har varit onödigt. OjOj Oj vilken hopplös människa jag är ibland.

Ett annat exempel på hur idiotiskt jag diskuterar är: Låsning av dörrar. Hemma hos oss låser jag aldrig för natten det gör alltid min man. Jag vill heller inte se eller låtsats att han gör det. För min teori är så här:

Om man vaknar och hör hur någon mördare håller på att bryta sig in. Hur rädd skulle man inte bli då???Min sista stund på jorden skulle jag vara så rädd... Nähä du inte vill jag det. Då är det bättre om mördaren bara kommer in och tvärmörda mig så är det klart....

Kläder har jag alltid tyckt om även om inte mode kanske varit min grej. Oftast har jag tagit till mig något som fallit in under mode när det blivit omodernt.

När jag var liten så hade jag nästan alltid kalasbyxor. För er som inte vet vad det är så kan man beskriva det som tjocka strumpbyxor.Har ingen aning varför det hette kalasbyxor??!!

Efter skolan skulle man byta om och det är en vana som jag gör oftast nu oxå. Kläder blev alltmer viktigt ju äldre man blev. Jeans tex det fanns en uppsjö med namn som Elvis, pussoch kram, Gul och blå, Marilyn, Rocky, Silverdollar osv och det fanns en butik i stan som hette strecket där fanns alla coola kläder man ville ha. (Den låg ungfär där Tapas är idag)En lustig detalj är att mörkblå jeans var det töntigaste som fanns . De hade bara töntarna för de fanns bara att köpa på Domus (typ Coop).

 

Än idag har jag svårt för mörka jeans som jag tycker ser för taskigt ut. Maken har köpt några och ibland har det hänt att jag sagt -Ska du ha de där? Med en föraktfull min...hahaha. Sen hade man även gabardinbyxor och en kul grej är att man hade t-shirten ovanpå skjortan, som skulle ha stora snibbar, När Indiska kom till stan var det kläder med påsydda speglar och liknande som var populärt. Plastsmycken i olika färger var ngt alla tjejer hade.

 

Hade även en byxa som kallades för saltoch peppar. Ett tyg som var ganska grovt i svart och gråaktigt. Det killades och stack nå djävulusigt minns jag. Polotröjor och pullovers är väl heller inget som använs idag inte heller väst, Fransar minns jag på kläderna eller bältena och skorna det tyckte jag var så snyggt, Även väskor av alla de slag och då var ju inte urvalet lika stort som nu därför fanns det ett fåtal som man bara måste ha om man var hipp.

Under stenmarkstiden så var ju mössor väldigt stort och helst skulle det vara en stenmarksmössa.(googla om ni inte vet vad det är) Jackor och sånt minns jag inte så mycket av. Men även kappor kunde man lika gärna ha. Dunjackor kom ju lite senare så fjällrävenjackor var poppis. Men jag kan se likheter med märkes täckjacker idag som dem vi hade. Sen så vara allt så tokigt. Jackorna var antingen långa eller väldigt korta. Byxorna höga eller låga. Byxor skulle ett tag släpa i golvet. Tänk er vinterslask.....

 

 

Har antagit en utmaning om att skriva 8 sanningar om mig själv. Vet inte hur det ska gå,

 

1 Är en social ensamvarg som trivs bäst ensam med trevligt umgänge.??? Är en väldigt social människa som kan komma överens med de flesta. Men är egentligen inte förtjust i folk. Föredrar stillsamhet och tystnad framför kalas och fest.

2 Obeslutsam.. Ja så är det, får man salt så får man oxå socker. Har svårt att bestämma mig om jag får alternativ. Men ska jag ha ngt så bestämmer jag mig på 2 1/2 sekund. Eller om andra bestämmer så blir jag galen och vill oftast ha ett annat alternativ. har oftast alltid två sätt att betrakta saker och händelser på. Både störigt och klokt ibland Hoppsan där kom det igen hahahah

3 Närhet. Kan ha svårt med närhet med folk jag inte känner. Förr älskade jag att dansa tyckte det var jättekul. Men så en kväll så hände det ngt för ca 12-13 år sedan. Jag blev uppbjuden och vi dansade och det var trevligt och plötsligt så inser jag att "hans" svett finns på mig. (Vilket inte är ovanligt bland dansare ochsom jag aldrig reagerat förr på) Dessutom är det ju styrdans och det slår mig att gudars!! så nära varandra vi är! och vem är detta som jag är så nära. Herregud om vi gjort så här i en hiss så hade det ju varit perverst nära. Det kom över mig känslor av illamående av att ha en spritt språngande okänd människa så nära. Jag upplevde det som väldigt obehagligt och sedan dess så har jag undvikit att gå på lokal.

4 Är rädd för att bada i mörka vatten där man inte ser botten. Badar nästan alltid med skor eller sockar ifall det skulle vara slemmig botten. Kan få panik om jag simmar för långt för rätt vad det är kan jag börja tänka på hajar!! i tex Nydalasjön!!! Är dessutom rädd för Isar av alla möjliga slag. Har otäcka minnen av sådant när jag var liten så isar befinner jag mig långt ifrån. Men när jag gick på Strömbäcks folkhögskola så körde jag från Obbola och till Strömbäck över isen. Men det var bara ngt jag måste göra i mim utveckling och självkänsla just vid den tiden.

5 Har varit otrogen vilket inte är ngt att skryta om och inget jag skulle klara av igen eller acceptera så lätt. Kan kanske skylla på fel partner, omognad och allmänt konstigt förhållande. Berättade det för personen flera år senare och har fått förlåtelse,

6 Är oerhört flirtig av mig samtidigt som jag kan vara oerhört svartsjuk. Här är det gamla talesättet: Genom sig själv känner man andra" på sin plats. Svartsjuka i små mikrodoser kan var charmigt och lite romantiskt. Men jag kunde bli så svartsjuk att om min partner var på galej så kunde jag nästan packa hans grejer och ställa på bron. Inte så att jag tror att partnern skulle vilja men han kunde ju bli "lurad" hahaha. Men det där har lugnat ner sig efter att man erkänner för sig själv och kan prata med sin partner om var hur och varför. Svartsjuka är ju en känsla av dåligt självkänsla men oxå av tillitsproblem.

7 Har en gång gjort en Vodoodocka som jag stack nålar i magen på. 3 år senare fick jag veta att personen hade fått oförklarliga magsmärtor och måsta fara på akuten, vid den tiden.

8 Kan vara otroligt hämndlysten och bära på oförätter i åratal. Inte ngt karaktärsdrag som jag är stolt över. Men med mitt elefantminne så kan jag sitta fundera olika diaboliska handlingar som jag kunde göra mot olika personer. Har lätt för att förlåta,men aldrig glömma. Är en rätt sorglös person som å andra sidan kan älta i evigheter.

Så älskade jag dig så oerhört. Nu skall jag skriva lite om min första son.  Vi hade länge försökt att få barn men nästan "lagt" det på hyllan när jag blev gravid. En sådan fantastisk resa att bli mamma. Upptäckte dock att foglossning inte var en dans på rosor....Hursomhelst så kom dagen då jag blev igångsatt.Det gick som smort och ut kom ett under. På den tiden så låg man kvar på BB upp till en vecka och alla barn sov i en speciell sovsal. Det var så hemskt när de kom och tog han på kvällen och jag vankade fram och tillbaka utanför till ngn kom och försäkrade mig om att de tog hand om honom ordentligt. En kväll grät jag så mkt att jag fick ha han ngn timme extra på rummet. Han åt i massor och jag kämpade som ett djur med amningen. Men jag fick "sjukhussjuka" i brösten och blev inlagd efter tre veckor och lillen fick då vara på barn 2 under tiden.Det rann var ur brösten och jag fick gå över till ersättning. Oj så misslyckad jag kände mig. Hursomhelst så var han så snäll och glad som liten.

En period av kolik som var jobbig men som hjälptes upp av en gosse som mest bara log. Han skulle egentligen heta Kristoffer men ut kom en Mattias. Han var tidig med det mesta och gick och var torr tidigt. Han kunde dock gå an som en ångvält och på öppna förskolan så kröp han över de andra barnen likt en bulldozer.

 

Ville ständigt framåt och upptäcka vad som fanns där.Jag kände mig som rörd av gud fader själv att jag fått en sådan fantastiskt barn. Hans farfar dyrkade honom nästan lika mycket och varje framsteg firades med kaffe och bröd hahhaa. Farfar som kunde vara en kärv person och inte särskilt intresserad av familjen utan mer att socialisera med andra. Han var som förhäxad av sitt barnbarn och mer än en gång sa han att han ångrade att han inte tagit sig mer tid till sin egen familj. Hursomhelst så var farfar en person som ständigt fanns runt oss eller rättare sagt runt Mattias. När han/dom skulle leka så var det mycket av allt. Han hade mkt leksaker och ställa upp i rader var en rolig lek, vilket roade farfar lika mkt. En period i livet så var Mattias väldigt sjuk, han hade epilepsi och alla andra möjliga sjukdomar. Men på barns vis så hanterade han dem bättre än vad vi gjorde. Tack vare farfars ihärdiga tränande så räknade han matematik riktigt bra vid tre års ålder och vi häpnade över allt han gjorde och kunde

 

.Som person är han nog den av mina barn som är mest lik mig.Allt går i ett rasande tempo och kan ibland bli lite slarvigt.  Kan bli oerhört engagerad och vill vara med och bestämma och påverka. Han har ett tufft yttre och kan vara kärv men har ett hjärta av guld och vill verkligen måna om sin familj. Han är så omtänksam och snäll och ansvarsfull. Lika tjurig som mig är han oxå, debattlysten och vetgirig. Som barn så var han så nyfiken att vi ibland skrattade, om vi stod och pratade så kom han springade-Vaddå? va säger ni? Varför de? 

Den som till slut kniper ditt hjärta lär få en lojal partner med höga förväntningar. Vardagen kommer nog att vara föränderlig och det kommer alltid att vara på gång med ngt- Men ansvaret och viljan att göra ngt bra kommer aldrig att försvinna.

Åh älskade barn vad jag älskar dig. Du flyttade in först i mitt hjärta och där inne håller du fortfarande till och rumsterar runt och har dig...

I dag är  ämnet skor .När jag var liten så hade jag halm i skorna !!! Nä skojar bara. Jag hade ett antal skor som jag minns särskilt under uppväxten. Ett par var en sorts pjäxor som man hade hela tiden. De var varma och sköna och det var inga problem om man ville åka skidor. Då kunde man nästan ha vilka skor som helst då bindningarna var som ett sorst spänne, mkt praktiskt och funkade bra. Sen hade jag ju moonboots, högklackade träskor som man vrickade fötterna i varannan vecka. Playboyskor var en typ av sko som alla ville ha och som var jättesköna och coola. Sen så var det en period supermodernt med näbbstövlar??? Oj så fult egentligen, Sen hade jag lappskor en sko med renskinn. varma som tusan men halkiga. På sommaren hade man träskor i alla möjliga färger och mönster men även badskor såna som man trär mellan tårna om ni förstår vad jag menar. I tonåren så hade man ofta stövlar vita skulle de vara och alla kompisar skulle skriva på dem.

 

Sen var det viktigt att byxorna som var vida nertill liksom draperades och hängde ner över stöveln. På stöveln satt det en plastslejf i bakkanten som man liksom satte fast byxan på, Fattar Ni`?? PÅ vintern så hade "alla" skoterskor men det var viktigt att de hade dragkedjor här och där och liksom klirrade när man gick och ja,detta var fotvårterna och fotsvampens tid hahahha, Basketskor hade jag oxå fast nu för tiden sägar  man converse. Man hade inte många ombyten utan man använde skor till de var trasig. Kunde inte en skomakare fixa så köpte man nya. Själv är jag ointresserad av skor, vill bara att de skall vara sköna och fungera. Men jag tror oxå att man tog hand om skorna mer när jag var barn. Man hade skoblock och smorde in dem i både fett och smörja. Med en särskild borste minns jag. Mamma hade i alla fall en låda med alla möjliga smörjer som hon skötte om våra skor med.  Jag kan dock minnas att ett av de vackraste och åtråvärda ljud jag minns när jag var liten så var det ljudet av klackar. Oj vad det lät tjusigt. Mamma hade ett par "krokodilskor" som var blanka med stilettklack och jag älskade att stoppa i papper i tårna och klappra runt på parketten eller i trapphuset bara för att få höra ljuden, av flärd och elegans...hahaha

En till sak när det gäller smak. Förr kunde jag bli uppretad ja nästan förbannad på modern konst. Vad i hela friden föreställde det? Fick man betalt för det där? Idioter och gräsrökare fick de heta...hahahaa.

Jag tyckte om föreställande konst ja de gråtande barne och hötorgskonst tyckte jag var vackert och hade på mina väggar. Min dåvarande make var mer öppen och drog med mig på moderna museet och jag blev så in i bängen uppretad att jag fick gå ut. Nä Nationalmuseum var mer min grej, så vackra tavlor. Men vad hände???

 

Helt plötsligt så upptäcker jag att det börjar bli intressant. Det finns en konstnär som heter Kandinsky han öppnade mina ögon och nyfikenhet. Nu blir jag inte längre provocerad utan nyfiken och skulle gärna vilja kunna måla så. Ja man kan tro att måla två streck och lite prickar kan var lätt men det är det inte. I alla fall om man vill få in en känsla i strecken hahahaha.

Nu kan jag alttså återigen ställa frågan vad händer med smaken? När man blir lite äldre är sinnena mer öppen eller bara lite sladdriga?

Eller är det så att när en dörr öppnas så stängs en annan. Tavlor som jag tyckte om förr säger mig inget annat än -Vad duktigt målad. För att i nästa stund vara glömda. Mat som jag åt förr tex pulvermos och halvbrända fiskpinnar, nope.. inte nu. Har blivit mer kräsen. Vill att maten skall "säga" mig ngt. (Nu menar jag inte att den skall vara så rå att jag hör ett muuu eller bäää) nä jag menar att jag vill känna smaker även i vardagsmaten. Så är det även med konst jag vill bli berörd och minnas tavlan som annorlunda eller fenomenal.

 

Tänkte starta en liten serie av betraktelser. Från hur det var när jag var liten.

Först ut är: Barn skall ses men inte höras.

 

När jag var liten så avbröt man inte när vuxna talade. Gjorde man det så fick man veta att det var ofint, Egentligen så gjorde det inte något för det var man van vid. Men om något kändes orättvist så var det inte alls kul. Hemma var det inte så. mina föräldrar var inte så hård på det där. Men var man borta så skulle man sitta still och vara tyst. Oftast fick man efter en stund gå runt och leka men tystlåtet inget skrikande.

 

Mina tankar: Ibland så tänker jag att barn tillåts att föra oväsen likt en gnuhjord på frammasch och de kan leva om som en kanonkaskad. När jag är i det offentliga rummet, på restaurang eller liknande så ogillas det skarpt när barn springer omkring och oväsnas. Då känner jag mig som åttio år och blir grinig. När mina barn var små så fick de sitta still och vara tyst på restauranger. Jag tyckte det var ofint och gasta och springa omkring det fick de göra hemma, Jag vet inte om de tagit skada av det??? Men då reagerade de mer som att varje sådant besök blev ngt spännande och annorlunda och min upplevelse var att reglerna tillförde mer än begränsade. Så kommer jag oxå göra med mina barnbarn. Hemma hos oss får de vara hursomhelst (nästan ahhaha) men jag kommer att prata om hur man uppför sig när man går och fikar med mormor. Skall bli intressant och trevligt att få göra det med dem.

 

Blir det svårt så kommer jag att begränsa besöket så att det inte blir ett misslyckande för dem eller upplevs som jobbigt. Men jag tror att det kommer att bli speciellt istället. Nu är ju dom redan bästast i världen hahah. Men tänk om de när de blir äldre minns när de fick sitta still och smaska dricka och bakelse med mig. Det skulle jag tycka om.....

Nu rackarns kanske jag retar gallfebern på nån... men jag anser att jag har min rätt enligt grundlagen att uttala vad jag tycker.

I mina yngre dagar så var jag kommunist och jag tyckte politik var jätteskoj. Sen gick det över mer och mer till socialdemokrati och Palme var min store idol. Han kunde smula sönder och argumentera så det stod härliga till. När han "försvann" så tappade jag den politiska ambition jag faktiskt hade. Tyckte alla andra var flata och tråkiga. Jag är dock fortfarande intresserad av samhällsfrågor och även politik men håller mig lite åt sidan då mina åsikter brukar reta folk.

Jag är numera blå med oroväckande svarta nyanser. Hur gick det till? Kanske ni undrar. Jag som var sådan slumsyster och värnade om den lilla människan som kämpade för allas lika rätt, 1:a majtåg osv. Ville hjälpa alla som hade det svårt och som hade visioner om att bli socialarbetare. Jo svaret är erfarenheter, falskhet, flathet och svek.

Jag hade en stark tro att om alla hjälps åt så kan vi förändra. Den har försvagats pga alla fega som inte törs ta ställning och eget ansvar. I skolans värld har jag kämpat som en tok för att mina och andras barn skall få den utbildning och det stöd de har rätt till. Att 12-åringar inte skall ha kaststjärnor och springa på taken och förstöra egendom. Att mobbing och utanförskap skall bekämpas.Men blev då kallad den "hysteriska mamman" av de föräldrar vars barn jag kämpade för. Mina barn blev utsatta för att jag tog ställning mot en trög skolledning och att jag krävde att barnen inte skulle springa vind för våg. Att de hade det svårt i sin klass fick jag höra på byn inte av lärarna. Fy för fan vilka skitoxar.

 

De sk utsatta i samhället varför är de utsatta vilka har utsatt dem? Har de blivit placerade där själva eller har de satt sig i den situationen själv kanske? Har inte varje individ själv ansvar för sitt agerande och sin lycka? När det gäller invandrarproblematiken så är det väldigt känsligt. Jag har jobbat med invandrarbarn och träffat deras föräldrar. De är som du och jag med fel och brister. Men jag är väldigt hård med att kommer de till vårt lan d så får de minsann anpassa sig så som du och jag. Vill man inte vare sig som född eller invandrad svensk inte göra det så är det helt ok men då får man väl ta det ansvaret själv. Barnbidraget tycker jag oxå skall behovsanpassas. Kan man spara pengarna så har man ingen "rätt" tycker jag att få dessa av staten dvs av mig och dig.

Är överhuvudtaget tveksam till många bidrag.  Jag vill inte sponsra människor som inte gör ett dugg för att bidra till allas väl och ve. Som inte arbetat mer än några dagar med att bidra till skatt och välfärd utan bara glider runt. Fyllskallar som jag försörjer och som tack blir atackerad av på Vasaplan och som bryter sig in och kostar enorma stålar i samhället. Hur många glidare känner du i din närhet, i min så har jag flera...

 

Jag har arbetat hela mitt liv och bidragit till att mina föräldrar skall få det bra. Men fångarna har det bättre och tryggare än vad min egen mor har det som jobbat hela sitt liv. Jag vill inte betala mer till de som inte tar sitt ansvar och bara skyller på samhället sin egen olycka. Politikerna som inte kan stå för att de är sig själv närmast och skor sig så där lite lagom. Det som retar mig är inte vad de gör utan att de inte kan medge det. Jag har utnyttjat många bidrag och förmåner själv men inte gör det saken bättre då betalade ju ngn annan. Jag skulle kunna tänka mig mer välgörenhetsarbete som är avdragsgillt. Jag skänkte tex i julas till både Öppen gemenskap och kvinnojouren julsatser för flera hundratals kronor, bara för att jag kunde och ville. Kan tänka mig att betala mer i skatt om de öronmärks till barn och åldringsvård. Jag är inte en ond människa jag vill bara inte betala alla glidare längre.... 

 

 

Kunde sova riktigt länge idag så jag är riktigt utsövd. Har gjort måste saker och vill görasaker. Maken har sett på skidor och jag målar en tavla. Det är så skojigt att måla och jag hoppas att alla någon gång provar.Jag har mtrl om nån vill komma och prova. Skulle vara så roligt att måla tillsammans. Tänk bara på Sofia som jobbar på butiken som provade och som visat sig ha stor talang. Mina alster blir kanske inte så bra men det spelar ingen roll för det är bara att måla över sen. Har tänkt skriva att långt inlägg sen som kanske retar ngn men det år Min blogg haha så jag får skriva vad jag vill hahaha.

Jag är hopplös på att dela in folk i kategorier och fack. Eller rättare sagt var, för det har blivit bättre. Fördomar säger en del jag tror mer att jag hade föreställningar om folk. Jag tror att har man behov av att göra på det viset så kanske man har en egen svag karaktär eller är osäker på ngt vis. Ja kanske, jag var då mkt mer osäker på mig själv förr om åren. Har nog alltid haft bra självförtroende men självkänslan har sviktat. Nu behöver jag inte bevisa något längre för mig själv vilket har byggt på självkänslan

Kan ha åsikter om vilka som bor var och hur, vilken sorts bil en del människor väljer, namn och andra mindre begåvade uttalanden. Har troligtvis blivit klokare med åren och inser att det är en väldigt oförskämd och dålig sida av mig själv som bör bekämpas.

.

Men de gamla takterna kan sitta i hahhaha. Öknamn som trailerpeople och white trash kan komma från min mun och de flesta kan nog sätta bilder på de orden. Men jag har fått ett nytt öknamn som beskriver en annan stil: elegant, prålig, smaklös och lite to much. Här kommer det; Russian prostitute hahahaha visst är det bra. Huvvaligen vilken otäck människa jag kan vara ibland.

Min man säger i bland att: - Du är en sån snobb....men jag är bara ett litet pretto.

 

Små rosenblad strör vi framför hans små tassar nu när han har kommit hem. Gosigare än någonsin är lillgossen. Dan hade sagt att han skulle få stryk när han kom hem , men nu gullas det värre än värst här bredvid hahahaha

Lilleplutt är inte hemma än och det känns inte kul att veta att han är ute i "kallet" De andra två har oxå varit ute och vi har varit ut två omgångar och lockat. Men han kommer nog till rätta försöker jag tänka. Idag har jag varit ner på butiken som hastigast och jag har börjat måla på min tavla och även hunnit läsa lite. En dag som jag har riktigt försökt att göra egna grejer, som jag vill göra. Hade varit en toppendag förutom lillemorris ute utan sin mams.(Jag)

Ja idag blir det ämnet Lycka... vad är det och vad innebär det? Är det ett tillstånd eller en känsla? Är det nödvändigt att vara lycklig? Är man lycklig en kort stund eller som man säger så där klyschigt- Jag är lyckligt gift? Ja frågorna är många och svaren är säkert lika många och skiftande. För mig är lycka lite uttjatat, nedsolkat av kicksökare och personer som inte har en aning om vad livet är och kan vara.

Enligt Wikipedia  är Lycka en känsla av varaktigt välbehag.

 

För mig är lycka en känsla av eurofori när jag har en medveten närvaro och hjärtat fylls med värme och välbehag. Jag kan ibland bli lycklig av att få se maken komma gående, eller när jag sitter och ser ut över ett hav eller är i stugan och ser ut över sjön. Tror inte jag känner mig lycklig av att vara i en grupp, som tex min dotter när hon tävlar eller tränar tillsammans med sitt lag.

 

Att vara glad och lycklig är inte samma sak. Ibland så blir jag så irriterad när jag upplever att en del människor söker lyckan i allt möjligt och troligtvis har de varit lycklig flera gånger men har inte en susning därför de är inte medveten om sig själva bara, jakten på lycka. Idag i VK som var det en artikel som handlade om lycka. Där de beskrev takers och givers. Takers var människor som är drivna, gjorde kanske karriär,reste och hade roligt på fritiden. En giver levde mer etiskt och meningsfullt liv!!! Nu´kunde man konstatera att takers var en lyckligare grupp av människor. Vilket kvalificerat skitsnack, enligt mig hahha.

Ganska roligt för är det ngn som är bra på generalisera så är det jag. Ett sådan inlägg kommer senare.

 

Har du studerat och kanske fått ett välbetalt jobb har du kanske lite mer i börsen och kan kanske göra mer saker, men inte fanken skulle jag bli lycklig av det. Skojigt och glad ja...Giversgrejen då? Ja att leva ett meningsfullt liv, måste väl vara en förrutsättning för att jag skall vilja gå upp ur sängen. Men man måste ju inse att vissa stunder och vissa dagar kan det kännas meningslöst. Men inte känner jag mig mer lyclig av att jag sopsorterar och har en meningsfull tillvaro. Möjligtvis ett större välbehag som Wikipedia beskriver lycka.Nä jag tror att varje människa måste hitta sin egen defination om vad lycka är och vilket behov man har av den känslan. Tycker faktiskt att livet är bättre lite jämnjävligt istället för korta stunder av eurofori hahahahah

 

 

 

 

Vilken bra dag det var idag. Sov återigen gott med mitt "nygamla" täcke. Jag har fått skratta flera gånger idag både med och åt mina fina arbetskamrater. Vi var så tajmade idag och vi var awesome i kassan. Har även hunnit vara och titta på en soffa på comfort. Vi har varit runt och tittat på en ny soffa då den vi har nu känns mörk och vi istället kommer försöka pressa in den i stugan.Men det var bara på comfort som vi hittade den typ vi ville ha och som rymdes i vår lilla lägenhet. Ibland är vi ju rätt många hemma. Men min bättre hälft tyckte att vi skulle strunta i vad som är praktiskt och bara titta på vad vi vill ha och hur vi vill ha det.

 

Idag så har vi en typ av hörnsoffa med öppet slut om ni förstår vad jag menar? och en fåtölj. Men oftast så sitter/ ligger vi i ett hörn i soffan tillsammans och trängs under en filt ( Är klockan dessutom över nio så snarkar jag på kudden i hans knä)Oftast med en eller två kissar ovanpå oss.

Nu blir det istället en typ av soffa som blir som ett u med öppna avslut på bägge sidorna typ divaner?? Tyget blir ljusgrått och vi valde oxå ett nytt bord. Lite Luluvarning (Hon med läpparna i Äntligen hemma och som jag tycker är dryg) då vi tyckte att ett brickbord skulle bli snyggt. I silver och svarta ben i smide. Vi har i princip bestämt oss och leverans skulle då bli v 12 eller 13. Kommer att bli så fint ,skulle bara ha gjort om fondväggen oxå.Vi får väl språkas om det i helgen. Nu skall jag gå och ta lite glass och mysa ihop i soffan kommer nog att försöka se Skavlan ikväll..

Ikväll skall maken på after work och en del av mig är så avundsjuk att han far på kuligheter lite då och då med jobbet. Ta på sig "fingåbortkläder" raka sig och svänga en bägare. Men vem försöker jag lura??? Vad är väl en bal på slottet? Inte fanken är det speciellt roligt att sitta på pub och skrika för att kunna höras i allt sorl. Sen måste det vara intressant för att jag skall hålla mig vaken. Nä då sitter jag hellre under min korkek och luktar på blommorna. För är han borta så innebär det myskväll och senkväll för mig. Då frossar jag i alla tvprogram, det kommer att bli riskförlossningar, vulkaner, grandiosa husbyggnationer, olösta FBI fall och andra sjukhusserier och faktaprogram. Sånt som maken inte uppfattar som en underhållande fredagskväll, men som jag kan vara vaken till mitt i natten och glo på.

 

Lägg till lite choklad och cocacola och jag säger kalasmys. Eller så somnar jag och hör inte telefonen när han vill bli hämtad utan han får ta taxi... hahaha har oxå hänt kan jag säga. Jag är och förblir en hemmakatt. Tycker det är roligt att träffa vänner och äta gott och surra, men gå på lokal är inte speciellt kul inte ens bio. Käka på max är ok men gå ut på restaurang här hemma näääää...Först så sitter man i värmen och myser om det inte är svinkallt i restaurangen vilket det kan vara.

 

Sen ska man om man druckit vin gå ut i kallvädret och åka buss. Nä fy faderullan så ovärt. Utomlands är det underbart att äta ute och sen bara strosa omkring. Men jag hatar att frysa och att det blåser. Kanske det beror på att jag är en liten skön orkide, eller bara därför jag inte "tyck om de" Gnöl och gnäll vart det nu. Men samtidigt så skall jag inte klaga för vi har ett kallt blåsigt och översnöat land men jäsikens vad bra vi har. Inga jordbävningar och vapeninnehavet är relativt lågt, det mördas och bombas inte,som i andra länder, vi har rent vatten och mat, el och annat fantastiskt. Ett fyrfaldigt leve för konungariket Sverige hurra hurra hurra hurra   (Ja jag är rojalist)

Detta är bilder från när de var mindre. Detta är alltså mina fina pojkar som driver oss till vansinne ibland men är så gosiga och goa. Mina små gullegrisar <3

 

Som ni såg så har jag lagt upp lite bilder från Paris tom en kopia fick ni hahaha. Men hursomhelst så kan jag säga att det var en vacker stad.Men det jag trodde om Paris var inte det jag fann. Trodde det var en världstad med fantastiska glasbyggnader och en doft av metropol inom fashion och nyskapande. Att jag skulle befinna mig minst 48 timmar på Versailles hade jag förvarnat mina reskamrater. Men där var vi ca 1 timme. Det var alldeles för stort och konstigt på ngt vis. För mkt konst för mkt intryck, men byggnaden var fantastisk. Jag tycker om att se på gamla hus och detta var ett praktverk och enormt stort. Kan faktiskt rekommendera byggnaden mer än innehållet. Själva innerstaden var inte alls fylld av glas och modern arkitektur utan såg ut som det gjorde när det byggdes hahaha. Paris själ behöver inte glamma till sig med tjusiga byggnader. Staden känns som om "hon" redan vet att hon är bäst.Med sina fina hus och karaktär. Montmartre där konstnärerna höll till var väl det ända som jag tyckte stack ut som konstgjort. Dyra tavlor, mkt turister och en liten skönhetsfläck på sköna Paris. Men annars var det härliga dagar som jag minns med värme. Särskilt Notre dame gav mig en fin upplevelse. dit var jag två gånger. Vi var ju ute i god tid och behövde aldrig stå i köer eller trängas. Men bara en 1/2 timme senare kunde det va 200 meter kö. Staden är fantastisk men bör upplevas gående.

Veckorna går så in i bängen fort. Tycker att veckorna susar fram och ibland slår det mig att jag är dålig på att ta tillvara på all tid som jag skulle vilja fylla med kuliga saker. Skulle vilja läsa mer, måla tavlor och pyssla. Men som de flesta är man slö på kvällen och fastnar lätt framför tv:n eller datorn. Som jag tidigare nämnt så hjälper inte kvällströtthet till om man vill utöva lite intressen. Men det kan vara bra att ha det lite tråkigt, minns när jag var liten och kompisar åkte iväg på semestern och man var "ensam" kvar i stan. Gudars så tråkigt man hade. När jag läst ut alla Kittyböckerna och Lottaböckerna och serien Kulla-Gulla så var jag så less så då kunde jag faktiskt tänka mig att städa mitt rum hahahah.

Att ha tråkigt och umgås med sig själv är det inte många som klarar av. Försök att bara sitta rakt upp och ner. Inte titta i tidningen eller skriva eller liknande bara sitta och titta tex rakt ut genom fönstret. Jag har fått träna mig i det. Varje tisdag en period gick jag och satt mig på bibliotekscafet och beställde en kopp kaffe. satt rakt upp och ner i ca 4 minuter och sen så kröp det i mig och jag började räkna fönstret i huset mitt emot. Tog lång tid innan jag kunde sitta och dricka mitt kaffe i lugn och ro och fundera på en påtår. Men det gick, men det går fort att ramla tillbaka i rastlösheten. Man måste ständigt hålla på och träna men jag lovar att man mår bättre av det.

 

Därför är jag väldigt kluven när det gäller att vi ständigt underhåller våra barn. På restauranger skall de kunna leka och i bilarna ska de kunna se på film. Det är inte riktigt rätt tycker jag utan barn måste lära sig att sitta still och ha tråkigt. Egentligen skulle det vara regel på föris att en stund varje dag skulle det vara knäpptyst och alla skulle måsta sitta still och bara vara.Men skulle mina barnbarn be mig om en film som de kan se på i bilen så är jag nog den första att springa iväg och köpa en hahah... Visst är det lätt att tycka en massa men när det kommer till kritan då ändras det alltid.

Jag kan dock uppskatta tråkighet och ensamtid nu men det är lätt att stressa bort möjligheten att få ha tråkigt och jag tror att på måndag börjar min hårdträning på tråkighet.

För inte så länge sedan var vi hemma hos äldsta flickan och på bänken stod ett antal burkar med ngt märkligt i. Det förekom växtlighet i de flesta. Etiketter med olika mängdmått ,,hmm tänkte vi har vi kommit till någon form av dödens trädgård eller håller hon på med ett frankensteinsprojekt. Nä ingen av de alternativen utan ett natuvetenskaplig uppgift. Hon pluggar och detta var en hemuppgift. En mängd burkar och en vitlöksklyfta??? Vätskorna var vatten och olika mängder av tex klorin!!  Jag kan då säga att den lilla vitlök som hade mest klorin var döende innan den ens börjat få liv. Nu kan detta kanske orsaka ett veganskri över hela umeå då grönsakerna kom till skada, men kan försäkra er om att detta gjordes för att vi lättare kan förstå den lilla vitlökens liv och göra det bättre för hans familj. Här bör det oxå tilläggas att inget dolt hästkött förekom i burkarna.

Har sovit en hel natt utan att vakna och frysa. Kan bero på täcket. Min temperatur ändras ständigt. När jag går och lägger mig så fryser jag oftast och vill ha sockar och täcke, då jag oftast går och lägger mig före maken så tar jag alltid hans täcke. Efter en stund kommer värmeböljan och då åker täcket iväg och jag har då endast ett påslakan. Under natten fryser jag och tar mitt täcke och på morgonen fryser jag som en hund i sibirien. Mitt täcke är ett tunt fibertäcke från IKEA kostnad 39;. Men när klimakteriebesvären var som värst hade jag inte klarat mig utan det. Nu har det gått över och jag behöver kraftigare grejer. Nu har min man tröttnat på att jag snor hans täcke och har införskaffat ett nytt. Jag har då fått ärva och det var så skönt och jämnvarmt.

 

Nu har jag ingen som helst aning hur denna lilla notis i mitt liv kan vara värd att skriva om hahaha men ville bara dela med mig av min glädje över hur de små sakerna kan förändra.

Mitt tidigaste minne är från tvåårsåldern. Jag brukar få höra att jag har ett bra minne och kan nog instämma att det är bättre elefanternas ( Har dock inga vetenskapliga belägg på elefanters minne) Men det har blivit mycket sämre och nu glömmer jag mer än kommer ihåg. Men har haft sk fotografiskt minne vilket har varit mycket bra. Kan komma ihåg vad som sas och hur personen stod och hur den var klädd. Mycket använderbart under skoltiden. Var det en fråga på ett prov så såg jag framför mig hur läraren skrev på tavlan svaret och hur han/hon stod och kunde även förnimma dofterna i rummet. I diskussioner så var jag överlägsen hahha då jag kunde överbevisa min motståndare då jag snabbt kunde berätta vad som sagts, väder den dagen osv. I ärlighetens namn så bidrar min envishet till att jag alltid måste vinna diskussioner. Nåja mer om det en annan gång.

 

En annan användbar grej med mitt forografiska minne var att innan video och sånt fanns så ställde jag bandspelaren framför tv;n och spelade in ljudet och sen kunde jag "se" filmen igen. Numer så har det nästan försvunnit och mitt minne har blivit normalt. Det betyder att jag glömmer det mesta hahaha

 

Åter till mitt tidigaste minne: Vi skulle flytta från ett hus på gården till ett annat. Jag minns att jag bar något nerför källartappan och att jag tappade det och det gick sönder. Fick nog inte vare sig gå i källartrappan eller bära något utan hade nog rymt. Mamma har beräöttat om händelsen om hur det gick till och vad jag sagt. Men jag minns bara själva bärandet och att det gick sönder och känslan "shit det här var inte bra"

Har gjort en liten betraktelse över smak och då menar jag sinnet smak. Är övertygad om att ngt händer med tiden. När jag och de flesta var yngre så kanske man tyckte att kaffe smakade urk. Helt plötsligt var det ok och sen tyckte man det var gott. Samma sak är det med Whiskey, cigarr, vin olika sorters mat. Åldras smaklökarna eller utvecklas de? Åldras gör de väl i och för sig då de vistas i en åldrande person. Men kan de bli för gammal för bäraren?? Underligt men jag vill tro att de förädlas. Jag kunde dricka öl när jag var yngre nu smakar det skit. Jag kunde dricka vilket vin som helst och det smakade helt enkelt surt och bedrövligt. Nu vill jag helst bara dricka fina viner och röda skall de vara. Förr drack jag bara vitt vin men numera måste det vara av god kvalite för att jag skall tycka att det är ok. Samma sak är det nog med konjak och whiskey. Maken kan längta efter att hälla upp ett litet glas och sippa på det, ngt som aldrig hände när han var yngre säger han. Har ni känt av detta?

Alltså vilken ur mysig färd det vart till jobbet idag. Det krävs kanske fantasi men jag var i det stora blå.

Åkte sexans buss nr 6929 (kollade faktiskt hahaha) en dragspelsbuss. Varje gång den svängde och här vill jag säga att det är mycke kurvor och svängar från Röbäck. Då lät det som blåvalsljud!!! Det var så fint och jag blundade och såg de väldiga djuren glida omkring och låta så där sorgset men vackert. Tänk att folk lägger ut pengar på terapi och CD med blåvalsljud när de kan åka sexans buss från Röbäck...

Hade skrivit ett annat inlägg som bara försvann. Så i väntan på det kommer en liten detalj ur mitt liv hahha

Har ni någonsin upplevt och sett att på vissa kuvert om man öppnar dem snabbt så kommer det ett ljussken. Mycket märkligt tycker jag och har funderat på det då och då nämnt det men de flesta tittar bara frågande på mig.

Men nu kan jag meddela er att min svärdotter Fia tog mig på allvar och var smartare än mig för hon googlade på. "Sken från kuvert" och nu vet jag att det beror på limmet i kuvertet. Skönt att få det bekräftat hahahah : Numer så är google min vän på många detaljer ur min vardag. Så nu kan jag säga: FUCK GOOGLE ASK ME!!!!!

Idag är det soppa till lunch. Förstår inte grejen med soppa. Det låter mysigt att man skall äta en mustig soppa. Men även om jag äter ngt annat till tex pannkakor, eller ett gott bröd så blir jag hungrig igen efter ett tag. Tror att det går bättre till lunchmat. Men det är/kan bli grisigt att forsla soppa. Hur många har inte haft läckage på lunchlådan?

Detta "kort" gjorde jag till barnens kusin som gifte sig i somras. Det var ett väldigt fint bröllop som de gjort både  högtidligt men ändå väldigt personligt. Bruden var sagolikt vacker och den blivande maken var stilig. Bäst av allt var dock att de hade båda två cerist på fötterna och sockarna. Det syntes inte förrän de lyfte och visade. Underbart och vackert tyckte jag.

 

Vi pratade lite stjärntecken som hastigast idag på jobbet jag och en kollega. Jag är väldigt road av sånt, trovärdigheten i horoskop är väl inte så hög. Men jag tycker det är kul. Läser man i lite mer avancerade skrifter om stjärntecken, hus, och accendenter osv som man tittar på när man ställer personliga horoskop. Då kan jag känna igen mig totalt, Jag är våg och är det ända ut i fingerspetsarna både på gott och ont, sen finns det lite stenbock i mig också vilket är den drömmande delen av min personlighet.

När man läser om hur olika stjärntecken passar ihop så passar jag och min man sämst av alla. Egentligen skulle det väl stå spring så långt som möjligt ifrån varandra. Det kan nog stämma då vi inte skulle ha passat ihop för 30 år sedan. Han var inte den typen jag skulle falla för direkt varken utseendemässigt  eller personlighet. Men vi träffades som vuxna och då var vi perfekt för varann. Tror att man efter allt efter man blir vuxen lär känna sig själv och sina behov.Jag behöver hans trygghet och förmåga att tänka efter ett slag. Han är trofast och lojal och sviker en aldrig. Brukar skoja att han är min påle som jag sitter fast i och jag springer iväg i min lina än hit än dit och återvänder, luktar lite och sen iväg igen.

 

När jag frågar honom vad jag ger honom så säger han energi och mod och att han får känna att han lever. Han är kräfta och familjen och de sina är viktigt för honom. Han är väldigt smart medan jag är mer streetsmart. Men som sagt nu behöver vi varann för att utvecklas och må gott.

Ibland så blir jag så irriterad på mig själv.Genom livet så har jag alltid varit så ointresserad av elgrejer. Folk och fä visar mig och sen när jag skall gör det samma så är det bara puts väck. I veckan så var jag på banken och de skulle visa mig lite om hur jag lättare kan läsa av konton och vilka som betalt osv. Jag vill verkligen veta hur man gör. Det såg inte svårt ut och var precis vad jag behövde. Men kunde jag göra det hemma..neeeeej kisse vad gör du? Vår älskade katt puttade just nu ner en ljuslykta i golvet som gick i tusen bitar. försiktigt nej han bara styrde den rakt över kanten. 

 

Åter till ämnet jag kan helt enkelt inte lagra det som är tråkigt. Alla som känner mig vet att jag kommer ihåg saker som knappt är värd att nämnas och som inte ens förtjänar en lite cell i hjärnan. Men hur man för kort från kameran till datorn..skit. My!!!!! Jag kan inte det går inte skitgrejeroch denna dyngdator har ett program på som själv skriver egna ord. Lång mening men jag blir sur...

 

Som jag skrivit tidigare så har min dotter en Challenge med en massa ämnen. Mycket praktiskt för då kan jag sno funderingar av henne. Ett ämne var lyckliga ögonblick. Försökte ta det första som ploppade upp. Ingenting hände??!! va har jag inget lyckligt moment alls i mitt liv. Tragiskt tänker ni????La pannan i djupa veck och funderade. Har ofta fått frågan: Längtar du/vad längtar du till? Samma...nada.. nothing..Visst kan man väl längta hem och längta efter helg och så. Men riktigt längtan är det inte ofta jag känner. Men visst använder jag ordet men innebörden är lite olika. Jag kan använda ordet längtar om mkt men om man längtar så att det kramar till i hjärtat eller magen så händer det inte ofta. Förr hade vi hund och när vi varit på resa så kunde jag riktigt längta efter honom.När barnen var små så var de då och då hos Mormor och då kunde jag riktigt längta efter dem. Men jag tror att jag har ett så bra liv hela tiden och mkt att stå i och försöker att vara här och nu. Så jag behöver sällan längta.Detta är ngt som jag ständigt försöker träna mig på. Har oftast alltid legat flera dagar framåt. Men försöker tänka om en buss kör över mig i morgon. Vad har jag då gjort idag? Det är inte lätt att leva här och nu och jag misslyckas rätt ofta. Men det är värt att pröva för man mår bättre av det. Sen så är det min personlighet att yra runt och vimsa hit och dit. Så behöv att längta till ngt försvinner. Många gånger kan man höra att åh vad jag längtar till vi ska tex tapetsera om. VA???? Det tänket finns inte hos mig. Vill jag tapetsera om så gör jag det i morgon eller samma dag??? Fara titta på bilar eller teknik eller fönstershoppa.... nej och åter nej. Dit far jag och då köper jag en bil. en stereo eller en tröja på en gång. Ni kan ju förstå hur galen min man blir på mig ibland (läs ofta). Alla mina impulser är inte så bra alla gånger och resultaten blir lite olika. Men lever här och nu gör jag hahahaha.

Ja nu åter till Lyckliga ögonblick: Efter lite arbete så kom jag på ett ögonblick som påverkat mig och som fått mitt liv att förändras. Det var när när jag fick beskedet att jag var gravid. Jag hade en enorm längtan efter barn och trodde inte jag kunde få några. Hade funderingar på adoption.Menstruationen var ojämn när jag var ung och kunde utebli ngn månad. Sen plötsligt så kändes det lite speciellt. På den tiden så fanns det inga snabbtest utan man fick fara på VDC och lämna morgonurin och ringa på eftermiddagen för besked. Hade gjort proceduren tidigare och ville inte ta ut ngt i förskott. Det var en ledig dag och jag var hemma hos mamma och väntade. Jag lyssnade mkt på musik och det betydde mkt för mig på den tiden. Då plötsligt spelade de på radion. Marie Fredikssons fina sång: Det här skall bli den bästa dan i mitt liv,...och då visste jag på ngt underligt vis. Hela rummet snurrade och jag visste...Åh vilket ögonblick så efterlängtad liten gosse som kom...

 

Nu har jag i princip tagit en vilopaus har sedan kl 7 imorse jobbat och druckit kaffe och sprungit på toa. sitter fortfarande i morgonrock så det är dags att ta på sig inför gomiddagen som tar form i köket. Maken är kock han är för övrigt väldigt nöjd. han tänder lite ljus och fixar lite cosy. Han har fått se skidor i lugn och ro hela dagen och ärväldigt nöjd med det. Medans jag sliter mitt hår med papperen. Detta jobb utförs endast därför statens vill ha det så. en väldigt god vän till mig har jobbat länge inom universitetet och har fått en utmärkelse för ngt år sedan, med den underbaraste motivering jag någonsin hört Jag är ju lite svag för det lite tjusiga hahaha Så här lyder det: För Nit och Redllighet i Rikets Tjänst. Håll med om att det låter tjusigt?? Jag tycker faktiskt att jag efter denna dag borde få en liknande medalj i 28: onde storleken åtminstone. Men jag utlovade även en varning. Jag brukar säga att börja aldrig köpa kvalitetsskor typ ecco för sedan duger inget annat. Alla andra skor är helt enkelt obekväma och billigt blir det aldrig mer. Nu vill jag säga: Börja aldrig dricka Amaronevin. Det är tammefanken som att dricka sammet. Nu dricker vi ju inte det allra dyraste men det är så goooootttttt.... Kramis nu måste jag byta om..

Ja vad kan man säga annat än att är jag förvånad. prinsarna åkte hem vid halvåtta och klockan åtta somnade jag första gången. sen vaknade jag till lite då och då för att till slut lämna soffan och gick och la mig. tror inte jag fick på mig täcket innan jag sov igen. Vilket resulterade i att klockan sex i morse gick jag upp trots mina planer om sovmorgon. Har även en konspirationside att dela med mig av. Jag misstänker att tvbolagen har aktier inom videouthyrningen. Det visas ju så usla filmer på fredagar och lördagar, men på söndagskvällar när man vill göra en tidig kväll då kan det minsann visas riktigt bra filmer. Men måste erkänna att hade jag varit ensam hemma hade det nog blivit en sen kväll. Det beror på att jag kan/vill se på program som inte maken vill se. Alla natur och faktaprogram kan jag sluka i timmar. Allt från akutsjukvård,förlossningar, jordbävningar,annorlunda husbyggande och de små näbbmössens korta liv. Det intresset delas inte av maken. Att gå in i sovrummet och se vill jag inte. Så istället ser vi på komedier,pangande och actionrobotar, medan jag snarkar i hans knä. Skulle hellre ha pysslat eller ngt liknande men är ju så in i bängen kvällstrött. Vad står på schemat idag då för er? Själv skall jag försöka hinna med mycket och jag tror att jag kommer att lyckas då maken fixar mat idag. Jippie det blir nog en repris från förra lördag med ett gott glas amaronevin till.

min dotter håller på med en "challenge" med det menas att hon varje dag skriver om ngr speciellt ämne. Hon har naturligtvis ställt upp och gjort fin design, men sånt tjafs håller inte jag på med ( läs vill oxå ha men är så tekniskt imbecill så jag kan inte det än....) Hon hade i alla fall en fråga om - Vad gör du om tio år?

Ja vad spännande, hoppas att jag fortfarande är frisk och jobbar. Inte lika mkt jobb utan har tid till mina barnbarn men framförallt tid med min man. Att vi kanske bor varannan vecka uppe i stugan. Att vi har haft förmånen att fått resa mer med våra underbara vänner. Att alla mina barn har det bra och att de har kanske hittat någon att tycka om. Kanske jag fått fler barnbarn. Att jag fortfarande kan läsa och brodera så inte synen är så usel och att jag förhoppningsvis har genomgått ett mirakel och att jag då tycker det är trevligt att promenera. Att allt fortfarande är som det är idag. Har ett mkt gott liv och mår bra med min familj älskar mina kissar och make. Men att jag får mer tid till mig själv och de mina skulle vara underbart.

I morse så kramade jag om min man och sa att han var om möjligt finare idag än igår. Näää sa han då: Känner du inte av att förruttnelsen i min kropp är värre idag......

Han var ngt stel efter ett gympass hahahahah...

Journaling är ngt som verkar vara på frammasch inom scrapvärlden. Det är helt enkelt en typ av dokumentaion av ngt, eller kan vara en typ av faktabok tex om mat eller bak. Resor man gjort kan man skriva om och scrapa med bilder och text. Verkar vara så kul meeeeeen det är jättesvårt för mig. Skulle gärna vilja börja men känner att det skulle äta upp mig totalt. För det första bor vi trångt och jag vill ha allt hemma som jag skulle kunna vilja ha när jag kommer igång. Sen så är det en liten egenhet som jag har och det är "less is just less and i love mooooore...." Har så svårt att inte överjobba, har försökt ett liknande projekt och boken gick inte att stänga efter 4 blad hahahaha. Men det är det som egentligen är grejen med pyssel är att man måste hitta sin grej och sen kan man tjollra på med allt möjligt sen. För mig är det smycken jag blir lugn av pärlor. Jag kan sortera pärlor i timmar. Scrap är jättekul men jag blir så ivrig. Det finns så mkt att prova och göra så att jag blir alldeles vimsig. Vill ha med allt och prova allt. Tycker inte om att upprepa en layot utan vill iväg och prova nästa. Då är det lättare med pärlor hahaha jag tycker att ett smycke går att förändra i evigheter. Man flyttar en pärla från den ena sidan till den andra och vips så har "uttrycket" förändrats. kanske helt obegripligt att förstå om man inte är pärlare. Men jag vill absolut prova på journaling och vår Parisresa kommer att dokumenteras. Den for vi på förra året och var jättemysig. Vilken fantastisk atmosfär den staden har. Den är väldig levande och intim men bör upplevas gående. Tror att om man bara susar omkring så känner man inte in staden. Man måste stanna ta ett glas vin gå vidare och äta och dricka för att kanske ta ett glas vin igen på en annan bistro. Låter kanske som en alkoholstinn resa. men när man hela tiden rör på sig och samtidigt bara flanerar så är blir det en berusning av intryck och inte alkohol. Som ni märkt så har jag ite svårt att få till bilder här på bloggen. Men min teknikavdelning ( läs My ) skall lära mig allt om detta. Godmorgon kamrater <3

Läste på min dotters blogg där hon skrev om  bla tvång, dvs handlingar som man bara måste göra. Men då undrar jag om det fortfarande räknas som tvång om man bara gör saker utan att det måste göras för att man annars tror att ngt elände eller liknande händer.Jag har flera såna saker för mig och har alltid haft. Men jag tror att de flesta har det när de tänker efter. När jag var barn så hade jag fler men då var de mer av ngt som jag kände att jag måste göra. Ett exempel var att när jag gick till skolan så måste jag hålla andan mellan varannan lykstolpe. Eller gå på vissa ställen i trappan,nypa ihop tårna när jag gick osv Har läst att barn har ofta såna saker försig och att det är helt normalt att mkt handlar om att kunna behärska sin kropp. Sen har mina "tvång" varit olika över åren. Ett tag så tänkte jag mkt på engelska hahaha ganska roligt för egentligen så är jag inte bra på engelska. Det var inte meningar utan ord tex tänkte jag ta fram en gaffel så tänkte jag "fork"eller skulle jag hämta mjölk så tänkte jag naturligtvis milk....Håller ofta andan när jag torkar av bordet, tar inte gärna slutet av mjölken eller smöret, sköljer först ur glaset en gång innan jag fyller det med vatten. Tycker inte om att bada utan sockar eller badskor i sjöar alltså inte i badkaret hahahha Tycker inte om att bli instängd har alltid sovrumsdörren öppen. Överhuvudtaget tycker  jag det är obehagligt när jag är inlåst. Har hellre dörren olåst men det vill inte kära maken så där har jag fått tänka om. Om det är ngt läskigt på tv och jag måste springa ut (händer faktiskt) så törs jag inte springa förbi tv:n utan då måste det ändras kanal först. Nu tror jag att jag har tagit det mesta knasiga saker jag har för mig. Men det värsta är att jag tror att jag är helt normal. De flest har tics eller andra små vardagliga smånojor vi bara gör. Sen finns det ett väldigt bra test om man tror man är galen. och det är att så länge man undrar om man är galen så är det lugnt det är när man anser sig vara fullt frisk i huvudet som man kanske skulle oroa sig....

Ooops tröck på fel knapp tidigare hahhaha. Förresten tröck finns det ordet? Trycka tryckte tröck nä det låter inte bra. Jamen åter till överskriften, visst var den slagfärdig? Alla mina läsare (hahah 5 stycken ???) hajade kanske till. Nä jag har inte gått på löpbandet i 48 timmar på högsta fart eller gjort något ingrepp så att jag nu har en kropp som kan rymmas i 0 size. Så det är inte mig det handlar om och inte heller min man. Tyckte bara att rubriken var slagfärdig. Nä detta handlar om min fd man, mina barns far. Han har träffat en kvinna och de har nu slagit sina påsar ihop och skall leva tillsammans. Vad tycker jag om det? Ja men hur kan man  inte tycka att det är fantastiskt kul. Har inte riktigt lärt känna henne riktigt så mkt som jag hoppas få göra. Men då vi träffats så kan jag inte annat tycka än att hon är supertrevlig och verkar vara en mycket bra person.

Viken historia har inte jag och x.et. Ja vi har en fantastiskt fin genpool då vi fått tre fin ungar som vi älskar. Nu har ju tid förflutit sen vår tid tillsammans så varken han eller jag kan säga så är han eller hon. Både han och jag har förändrats eller utvecklats med nya erfarenheter och det är både sunt och bra, Men vår tid tillsammans var ofta fylld med gemensam humor och vi delade många värderingar och åsikter. Vi tyckte likadant om mkt men hade nog andra behov som inte ngn av oss kunde fylla. Vår skilsmässa var inte tragiskt och riktiga ovänner var vi inte heller. Jobbigt? ja men vilken skilsmässa är inte det. Att hitta nya roller och fungera ihop som föräldrar var det viktigaste.  Jag är in i själen glad för hans skull och önskar honom alla lycka. Eller rättare sagt jag önskar er bägge all lycka.

Nu har min man bjudit ut mig på middag dvs 2 korvar med mos och dricka på Statoil. Det är faktiskt inte ngt hälsomål men rätt gott. Sen så är det så skönt att slippa laga mat och diska bort, utan bara fara hem och dricka lite kaffe sen. Idag fick jag besök av Annie som är nagelterapeut. Hon hade gjort en ring till mig som passar perfekt till mina naglar. Helt underbart fin och den är så jag. I övrigt så har dagen som vanligt flugit förbi och antar att kvällen gå minst lika fort. Skall nog läsa lite grann och bara försöka slappa. Mina kissar vill just nu att jag skall ägna mig åt dem så jag tror att jag gör det.

På torsdag är det alla hjärtans dag, vilket är lite grann av ett jippo. Men jag tycker alltid att det är lite roligt med jippon. I Usa är detta stort och köpmännen gnuggar händerna, men här går det lite trögare. Har talat med kollegor i södra sverige och de tycker nog att det ger lite klirr i kassan i alla fall. Men jag har sagt det förr och jag säger det nu. Tycker att många av umeborna är trög, seg och hmmm hur skall jag utrycka det? Sparsam ??? Nåväl åter till kärleken. Att se sina barn finna kärlek är ganska annorlunda upplevelse. Som förälder tappar du din förstaplats. Tänk om det händer ditt barn ngt på jobbet då ringer de ju sambon först. Inte kul för ett mammahjärta men helt normalt och egentligen är det ju en del av det man strävat mot som förälder. Att ens barn växer upp hittar sig en partner att leva med och må bra i det. När det kommer till min eget förhållande till kärlek så är den föränderlig över tiden. Som ung så var man kär titt som tätt och kärlek var ngt fluffigt och oerhört laddat med romantik för mig. Jag var nog lite (läs mkt) för inställd på prinsar på vita hästar, officer och en gentleman, fluff, rosa, choklad,rosor,likadana jackor, och vackra soluppgångar. Jag blev lätt kär och föremålen som jag kysste gick från prinsar till grodor. Men jag ångrar ingenting för utan alla dessa erfarenheter av grodor så hade jag aldrig hittat min prins alldeles i närheten. Min man, min vän och stöttepelare som ger mig ett oerhört pirr i magen trots att vi hängt ihop ett tag. Det finns bara en kärlek större och det är moderskärleken. Det samma gäller honom. Hans barn är hans stolthet och stora kärlek och vi repekterar det hos varann. Kärlek för mig idag är inte allt det där fluffet. Jag älskar det fortfarande och är oerhört lättrörd när jag ser ngt romantiskt eller frierier osv. Nä kärlek för mig är att jag vet att han finns där för mig när jag behöver det, att få berätta ngt kul för honom, att han tar sig tid att sätta in motorvärmaren och ta in tidningen åt mig innan han far. Att han blir glad när jag ser på honom och att han ger en kravlös kärlek varje dag trots att jag ibland driver honom till vansinne.Han är min man och han förtjänar all min respekt och kärlek för jag får varje dag dubbelt upp tillbaka...<3...

Skulle vara trevligt att kunna lite mer om teknik här i datavärlden. Min dotter har just gjort en ny fin sida på sin blogg.Men då tittade jag på min trasmatta och beslöt att den var faktiskt fin. trasmattan har faktiskt aldrig riktigt försvunnit. nu är det ju väldigt modernt med trasmattor och jag har sett att det tom finns nytillverkade som man behandlat så att de skall se slitna ut. Har ni varit på ngn auktion? på en del auktioner fick man ngn tia för en fin matta. Sen har jag varit på auktioner där folk betalat hundratals för fula och trasiga. Men det är ngt ursprungligt över trasmattor. Tänk vilket arbete som ligger bakom alla dessa gamla mattor rivandet av trasor,vävandet som pågick så fort man fick en stund över. Tänk ngn gång när ni ser en gammal trasmatta på den kvinna som suttit och gjort den. Hon har nog både vävt in tårar och skratt, alla de tankar hon haft när hon suttit där, oro, saknad, kärlek,besvikelse men även en tro på att denna matta kan värma små fossingar på ett kallt golv. / Godmorgon på er alla

Nu måste jag tipsa er alla om en god grillost. Enda jag smakat förut är Halloumi som är smaskens. Jag och fler med mig brukar kalla den för gnisselost, just därfor den liksom gnisslar när man tuggar den. Låter kanske konstigt men den är faktiskt god.Av en arbetskamrat fick jag nu tipset om en som heter Taganaki, ngt dyrare men mkt god, Jag brynte kyckling och saltade och pepprade. La i en form och la över osten plus lite fetaost som jag hade i kylen, In i ugnen ca 20 minuter och jisses vad gott och saftigt det blev. Det är inte sista gången den osten äts hos oss.

För övrigt så har jag ätit två semlor idag (till mitt försvar så var de små) en annan arbetskamrat brukar skämma bort oss med gofika lite då och då. Det är inte klokt så fort man vänjer sig med ngt sött varje dag. Inte bra alls om man tänker beach 2013, men jag har valt att tänka beach 2017 så då känns det lite bättre. I morgon har jag mkt att stå i skall än hit och än dit. Borde därför uppsöka snarklådan då jag tänkte stiga upp och köra maken till jobbet först ca 5,30 i morgon, sen är det momsdag, och sen behöver det handlas, förbi på bula en sväng, kolla på ett sommarschema,plus miljoner saker till. Voj voj vad jag längtar till september då vi får en härlig resa till turkiet. Förhoppningsvis även ngn vecka till stugan. Är lite konstigt då jag bara kan koppla av då jag far bort. Klarar sällan mer än tjugo minuter hemma då det alltid är ngt som måste göras. Egentid är verkligen ngt som jag skulle vilja ha mer av. Men i vårt stressade samhälle så är jag nog inte ensam om det, Nä nu måste jag gå och knyta mig, men skall först läsa en liten stund.

Helgen har varit fantastiskt skön. Pappersarbetet gick bra, även om jag inte gjorde allt hahhaaha typiskt mig. Men jag ville verkligen inte. Istället har jag baka,t hälsat på de små barnbarnen. Läst en bok på läsplattan. Det är så underbart roligt att läsa. Sen är det ju så smidigt med läsplatta. Här och nu utnämner jag den till en av världens underbaraste uppfinningar. Idag så diskuterade jag och maken om Findus, hästkött osv. Hörde att Findus köpte sitt kött från en firma från frankrike som i sin tur köpte det från ett annat bolag i frankrike som köpte det från en firma i rumänien som köpte det från italien. Som de trodde hade maffiakopplingar. Jag menade att det ändå var säljarens ansvar att veta varifrån varorna härstammade. Jaha sa maken och varifrån kommer dina penslar ifrån då? Jamen det vet jag väl!!! Från en lycklig liten gris på Filipinnerna. Av den lilla grisens bajs gör man papperet. Sen på dagarna sitter den lille grisen i solen och myser. Hahaa han trodde inte att jag visste.

Nä skämt åsido så känns det bra att Panduros grejer är varudeklarerade. Inga djur eller barn har farit illa. Ej heller finns det gifter eller annat trams i grejerna. Det är ofta därför det är svårt att få tag i saker när det är slut i lager. Ta tex ull som är en typiskt sak som tar lång tid att få hem när det är slut i lager. Många ullproducenter smörjer sina får med ngt läskigt i rumpan som lär göra ont nå djä...... Det ämnet tar bort alla eventuella parasiter i ullen och de behöver alltså inte slänga bort ull. Men det stackars djuret får lida ont. Panduro har därför letat upp en icke smetande fårägare som inte använder giftet. Därför tar det lång tid att få hem ullen. De små liven måste ju först få lite hår på kroppen så att de kan klippa bort det. Men det som jag inte har löst ännu är, var färgar de ullen då? för inte springer det väl omkring rosa, turkosa och gula små lyckliga får någonstans i världen??

Idag så började min dag halvsju och jag har gjort lite demomtrl till butiken. igår så jobbade jag bort mkt pappersarbete så idag blir det nog lite tid över att träffa våra små prinsar och kanske ett besök hos lilla prinsessan oxå. Skall även förbereda middagen ,har fått ett recept på en variant på lasagne fast med kassler och fetaost. Ingen ostsås heller utan krossade tomater. Jag följer en blogg som heter sannahoj.blogg.se och hon har börjat laga mat helt från grunden och är helfrälst.. Den är rolig att läsa för hon studerar alla innehållsförteckningar hon kommer över. Från blöjor,handkräm,schampo osv. Just nu är hon mammaledig så hon kan lättare planera sin tid,för att laga mat tar tid. Nu skall jag ta tag i dagen på riktigt

Dagens ämne kan nog vara känsligt för många. Att leva i ny familj dvs med sin partners barn osv. I mitt fall så har det varit en berg och dalbana. Jag älskar verkligen mina barn, ända från tårna har jag önskat mig dessa ungar som idag är vuxna individer och som inte behöver mig för sin fortlevnad. Jag ser på dem och vill bara sköta om dem men måste träda tillbaka och låta dem leva sitt liv och begå egna misstag. Det är inte roligt alla gånger. Speciellt med mina söner, tror att mammakärleken stannar på en nivå som är mer daltande från mitt håll. Med min dotter så är jag mer stolt över att hon är tuffare och bättre än vad jag någonsin var. Hon är rolig att följa. Men åter till dagens ämne Bonusbarn??!!! I mitt fall så är det så att jag fick tre barn till i och med att jag föll för en man som hade egna barn sen tidigare. Det har inte varit lätt och inte roligt alla gånger vare sig för mig eller för min make. Han har alltid sett mina barn som ngt naturligt och tyckt om dem från start. För mig så hart det varit svårare inte pga barnen i sig utan för allt runt omkring som det lätt blir när det finns fler mammor och pappor. Men visst har det funnits gånger då jag velat hacka dem ismå bitar och ge åt räven. Vad de velat göra med mig lämpar sig inte i text hahahah. Men idag så kan jag i hjärtat känna att jag har 6 ungar. Mina bonusbarn är mina egna. De är min familj och har mer än en gång visat mig sin kärlek. Under det sista året så har jag tänkt mkt på det då min dotter har väntat och fått barn. Jag har sedan tidigare 2 barnbarn som min bonusdotter fått och som jag älskar så in i svängen. De är mina prinsar och nu har jag dessutom fått en prinsessa. Men jag kan komma på mig själv att ha saknat den nära kontakten som en biologisk mor har med sin dotter när hon väntar barn och att jag inte vågade ta för mig mer med min bonusflicka.Det är ju känsligt sånt där och inte trampa in och ta över (och sånt är jag hopplös på) Det är ingen stor grej egentligen men det var så underbart fint att få delta i den sista graviditeten att jag kommer på mig själv att sakna de två första på sätt och vis. Men jag vet att jag finns i mina prinsars liv och att min underbara bonusdotter älskar mig. Varför skriver jag då detta???? Jo om ngn läser detta som befinner sig i den situation jag har varit i så kan jag bara trösta dem med att det kan bli så bra. Man kan få fler ungar än vad man tror och alla kan rymmas i en mammas hjärta.

Idag och imorgon är jag ledig. Förutom en detalj som vi som företagare ständigt gnäller om åtminstone jag: Bokföring......det är så urtråkigt,jobbigt och känns som fullständigt meningslöst. Men det är superviktigt ifall farbror Skatteverket kommer på besök. Sen så är det så att allt mitt jobb sen avsynas av redovisningskonsult och har jag gjort fel så blir det dyrt.... För de tar duktigt betalt för att rätta till mina eventuella fel. Men nog av gnäll, idag skall min man göra mat och det blir nog råstekt potatis och oxfilé mums och smaskens. Sen skall jag prova på plåt gå på löpbandet en kilometer hahah börjar lite sakta.

Vad skriver jag????? Tydligen så kom jag åt ngn knapp som bara skriver egna små ord. Jag hade inte fått ngt som trallade utan ett gåband.

Min man är den bästaste. Idag när jag kom hem från jobbet så hade jag fått en jättefin present, ngt jag önskat mig men tänkt att ngn gång kanske. Hursomhelst så är den vit och röd och jag använde den på hög fart i 2,5 minuter och flåsade som en hund. Skämmigt ... Vad är det då frågar ni??? E tt grånande trallarnatänk hur långt kan jag inte ja gå nu utan att ens behöva röra mig ur fläcken. kanske skulle gå till Vännäs i morgon eller ner till Jönköping en sväng.

Hade ett inlägg häromdagen på facebook så där lite ironiskt om att så många gnäller på FB. Det är förövrigt skittråkigt att läsa tills slut. Sen så sänker det verkligen mitt humör. Se på en glad person och du blir glad och tvärtom. Här på jobbet så har jag en arbetskamrat som till 99% är glad och positiv när hon kommer till jobbet. Skulle tro att hon liksom vi andra har dystra tankar och problem att fundera på men jag tror att hon har bestämt sig för att vara positiv. Inte bara för att hon mår bättre av det utan för att hennes omgivning oxå mår bättre av det. Jag blir i alla fall glad av henne. Vilket kanske till slut medför att jag blir glad mot en annan person som glädjer någon annans som glädjer ...osv. Till slut så går hela världen runt och ler. Se där M vad du ställer till med. hahaha

idag när jag satt på bussen tänkte jag att jag är nog ganska jobbig att leva med då jag är så envis. Jag kan tom ha drag av att fortsätta diskutera fastän jag inser att jag har fel.Men min envishet har tagit mig fram genom åren och jag har den att tacka både mina dyrköpta erfarenheter och min framgång inom många områden. Det har dock lindrats de negativa dragen med åren. Men då kom jag ihåg en händelse från när jag var yngre.Nu bör man komma ihåg att detta var längesedan och det kanske inte gick till så här men det är vad jag minns. Min syster och jag diskuterade en gång med mamma och vi sa att hon var den tjurskalligaste av alla människor. Hon hävdade att det var hon inte alls. Jo sa vi det är du visst. Då vill jag minnas att hon gick till ngn familjecentral eller ngt liknande och träffade en psykolog eller terapeut pratade med denne som skrev ett papper som hon visade oss. Där det i princip stod att hon var envis. Hon visade oss detta och sa att hon var minsann inte tjurskallig utan envis. Är inte det att vara tjurskallig hahahha. Så här minns jag det och jag är väldigt tacksam mot min mamma som lärt mig allt om att vara envis/tjurskallig. Jag hoppas att jag fört över åtmistone lite till mina barn. Men det viktigaste som mamma lärde mig var oxå att när man är så tjurskallig eller envis så då får man ta ansvar över de konsekvenser det medför.Hon har aldrig duckat/eller skyllt ifrån sig, när hon tagit fel beslut och det tror jag att jag inte heller gjort. Så tack mamsen för att jag blivit så envis, för tjurskallig är jag då inte hahahhaa...

Ja varför i hela världen heter min blogg myma??? Jo det är så att det fanns inte så många andra namn ledigt som jag först tänkt mig. Sen så betyder ordet myma ngt speciellt. När jag började pyssla så startade det faktiskt med ett gratispaket pyssel som min dotter hade fått av sin pappa. Jag var sjukskriven och hade svårt att få tiden att gå.Jag pysslade ihop grejerna. Jag vill minnas att det var en sorts mobil med pärlor. När jag var klar så hade tiden sprungit fram och jag upptäckte att det var väldans mediativt. Jag for genast in till stadens pysselbutik (som jag nu äger hahahha) och köpte pärlor. Jag började göra smycken i rasande fart, alla  dygnets timmar jag hade att avvara. Min dotter satt med och skapade hon med. Sen fick vi så mkt så vi bestämde oss för att sälja lite under namnet "Myma" My och mamma = Myma .Så nu vet ni varför min blogg skall heta Myma. Nu i efterskott så inser jag att jag har lagt ner en förmögenhet i butiken från allt shoppande jag gjorde där. Men oxå hur mkt det betydde för mig. Därför blir jag lite varm e hjärtat när jag ser stamkunder som köper ganska mkt för jag vet hur mkt det betyder för dem.

 

Jag har en hel del ämnen som jag kommer att vilja skriva om. Bilder kommer det oxå att bli men det måste jäg lära mig först. Tänkte att dottern skulle visa då hon är långt mer high tec än mig./ Ingalill

Detta är mitt första inlägg. Längre kommer senare. / Ingalill