myma.blogg.se

Varit mycket att pyssla med och jobbat in morgondagen så att jag kan vara hemma. Har beställt besiktning av bilen,fixat  recept på nervmedicinen. Bokat för att sätta på vinterdäck inför resan söderöver och lite annat grunks att fixa med. Nu har jag gjort mandelbotten till en av tårtorna, och inser att stora tårtfatet är kvar på jobbet!!

 

Som jag hade önskade att när jag kom hem så väntade Dan på mig....kände det så starkt när jag körde hem från jobbet. Tror att jag då hade kramat om honom och snusat honom på halsen.

En sekund högg det till i hjärtat,men fick strax ett stort leende istället. Så skönt att minnen är fina och varma.

Det blev inget målande  på träffen med diakonen...skönt. Men det var ändå bra,men det tog emot att öppna mig och så får det vara ibland.

Det är så läckert att härute är det oftast alltid sol!!! Fast när det blåser,så blåser det av tusan.

Tog ett kort när jag närmade mig Sörmjöle...då kan man se hur det liksom bara öppnar sig och är sol när jag kommer hem.

Var så säker på att jag hade en gurkburk!!! Skulle göra rullader så här på morgon kvisten men hittar inte gurkburken? Så det måste jag inhandla idag.

Är ledig idag inför helgjobb och har inbokat möte med diakonen!!! Är i sanningens namn spänd inför både själva "grävandet" i det som gör ont och den skit jag bär med mig. Inser att jag nog måste göra det här,även om jag tycker att det som varit har varit. Men även att vi skulle måla!!! Ehhh måla...jag. Ja jag kan måla grejer,hus och sådant. Men liksom måla på papper hur jag mår? Eh....känns skumt. Men jag är beredd att göra det om det "jag mår bättre" av det. Men är skeptisk och lite halvskraj.

Men något roligt jag gjort är att jag har just betalat bokningen till boende på Ullared! Så skojsigt att göra något annat och få fara på en roadtripp. Sen några dagar med sonen med familj. Nu är det bara dagar kvar tills bebisen kommer och R är stor som ett hus haahah. Spännande att få lära känna den lilla människan.

Känner i hela jag att Dan skulle tyckt att det skulle varit lika spännande. Minns så väl hur han sa när M och A väntade lilla J och hur det liksom högg till i hela mig. Vi satt några dagar innan han blev dålig och åkte in "för gott" och glodde på TV. Helt plötsligt sa han: Ingalill...är så glad för din skull att det kommer en bebis, att M och A ska få ett barn.

Han visste och jag visste att han inte skulle vara kvar då, och det gjorde så ont.

Flera av småbarnen kommer aldrig att lära känna honom eller minnas honom och det gör så ont och känns så fel.

Han som älskade ungar mycket mer än jag och som njöt av att få busa och brottas med dem.

Den absolut viktigaste personen i mitt liv?!? Den som fick mig att öppna mig och våga känna och ta emot kärlek. Så konstigt att det gör så ont. Tur att den smärtan är hos mig och inte någon annan behöver känna så. Men den kommer att blekna och till slut bara kännas och inte göra ont. Ibland känns allt så patetiskt,är som den där sagan om den lilla gumman som bodde i en liten stuga med sin katt. Så kan det kännas ibland även om jag har 2katter och Märta. Som om jag liksom bara är en liten gumma i en stuga. 

Men det är då bättre än att vara en liten gumma i en lägenhet i stan. 

Att vara en liten gumma med 2katter och en Märta är väl inte helt fel alla dagar. Utan det är den själsliga ensamheten som följer med att vara en liten gumma i en stuga oavsett om hon bor i ett slott eller lägenhet som suger. Men för det mesta så har jag det ganska bra och det kan faktiskt vara lite mysigt att ligga i soffan med alla djuren och helt själv få bestämma vad jag ser på TV. 

Just nu så är det uppehåll i regnandet och katterna är ute och springer. De var så ivriga att komma ut tidigare i morse och bägge 2 liksom skuttade fram. Märta lunkande fram och gjorde snabbt bort sina toabestyr och ville snabbt in och sova och det gör hon just nu och har knölat ner sig på ryggsoffkudden. Åh vad jag längtar efter den nya soffan,som hon inte kan demolera kuddarna på.

 

 

 

Kom hem från jobbet och där hade jag full fart eftersom jag var den enda ordinarie personalen. När jag kom hem så tog jag Märta och gick ut.. ..efter någon kilometer blev jag både nödig och hungrig och det kändes långt hem...

Men tog en annan väg hemåt och gick så jag hade havet på sidan ,vilket alltid är vackert att se. 

Den ena veckan går snabbt över till en annan vecka och ibland går det så jäkla fort! Det enda som inte går fort är att få min soffa? Blir antagligen någon gång i slutet av oktober, skulle inte förvåna mig om det blir när jag far ner till Göteborg!! Skulle vara typiskt om de plötsligt bara ringer och säger att de står på gården???

Måste fixa extraljus, och serva bilen och besikta den, hmmm måste boka tid. Extraljus behövs verkligen då jag kör i mörker och vill ha lite "längre" ljus.

 Som ni ser så är det liksom bara framför bilen? Tog en bild ha ha ha så jag kan visa vad jag vill ha. Tänkte ringa till mekonomen och höra hur mycket det kostar att montera. Usch vill inte ens tänka på vad det kommer att kosta....avskyr att lägga pengar på bilen. Trist och tråkigt men är ju beroende av bil så det är bara att försöka acceptera det. 

Ät sjukdom på jobbet,så jag kommer att vara på min enhet under veckan. Men till helgen vete tusan vars det blir. Ska snart rulla in till stan igen....och hämta matkassen. Varannan måndag har jag kassen och har tänkt sluta ibland....men samtidigt så är det praktiskt och bra pris.  Tänkte springa in på Expo och glo lite oxå bara för kul skull. Men tills vi hörs igen.Lev väl

 

Satte ner rumpan en stund, för att stilla ta en kopp kaffe. Har satt igång en maskin tvätt,jaaa jag tvättar ofta. Inte för att jag är mer dyngsam,utan för att jag tvättar arbetskläder. Måste byta kläder varje dag och man får inte så många ombyten att det räcker till en arbetsvecka. Så min maskin går varannan dag, och har därför aldrig full tvättkorg hahah. Igår gjorde jag en sk 14dagars sallad

Godmorgon sov till 7.20 ! !  Händer inte så ofta,men var uppe sent för att vara mig. Satt och såg på Cityakuten och är nu på säsong 12.  Igår så gjorde jag för första gången, en lite godare middag sen Dan dog. Ha ha ha det där lät som om jag alltid ätit dålig mat!!  Vad jag menar är att jag oftast lagar mycket mat samtidigt,och gör matlådor. Att äta en god middag brukar mer betyda att man äter med någon annan. Då blir det som om all mat blir god. Att äta ensam vid bordet,kan kännas väldigt ensamt och det blir oftast en känsla av ännu mer ensamhet om man liksom gör "sig till"och lagar någon lite godare middag. Igår blev det både gott och en liten gråtattack som sen slutade med att jag blev både mätt och nöjd och det till slut kändes bra. Har aldrig ätit lamm! Och kände mig lite skeptisk till att det ska smaka kofta! Men har hört att det skulle vara gott så jag tänkte att jag börjar med lammfärs. Så hej och hå ,blandade med persilja,fetaost,vitpeppar och stekte först på plattan och sen tio minuter i ugn. Gjorde en god sallad till .....och medan jag stod där och gjorde sallad kom tanken från ingenstans.....Så spännande det här tror jag att Dan kommer att tycka om. Var helt inne i huvudet att allt var som förrut!!! Usch och fy och tårarna började rinna sakta.,när jag sekunden efter insåg att så är det ju inte längre. Men satte mig ändå och åt, inställd på att det skulle kanske inte skulle vara något för mig. Men det blev ju Jättegott!!! Blev så glad och tacksam och det kändes bra.

I helgen är jag ledig,men ska vara barnvakt på söndag. Det suger ibland att jobba varannan helg, även om jag kan vara ledig en vardag så behövs det 2dagar för återhämtning, i alla fall för mig. Men jag är glad att mitt vikariat är förlängt till årsskiftet. Tror ändå att jag alltid kommer att ha jobb. Det är stor skillnad på vilken "sorts"boende man har. På min avdelning är det i princip alla sängliggande och det innebär att det är tungt fysiskt. På andra avdelningar är det virriga uppegående och det är jobbigt psykiskt. Vette tusan om jag inte föredrar det första.

Idag ska jag nog in till stan och kolla på ännu en ny kudde. Den jag köpte blev för hög och för hård och jag har återigen min platta. Så det står på agendan samt lite inköp av mjölk och tankning av bil.  Men först ska jag nog bara svansa runt här hemma och ta det lugnt. Lev väl

 

Kan man annat än le när man blir väckt av att den här lilla tjejen borrar in lillhuve under hakan och fnyser?

Jobbade kortdag idag och jar just kommit in efter en prommos ner till vattnet med hundarna. Ja Ruth är ju här på besök,men ska hem till sig imorgon.

Märta badade inte i havet utan föredrar surdiken!!! Måste in till stan för jag upptäckte att min medicin håller på att ta slut,så måste på apoteket och då är det lika bra att handla lite mer kattmat och mjölk oxå. Jäsickens så mycket katterna har börjat äta!! Så antar att det är daxs att avmaska dem igen,för det kan bero på det. Men de kanske har rensar hela Sörmjöle på gnagare?

Nu ska ni få se något som de flesta rynkar på pannan åt..men som jag blev handlöst förälskad i !! Så fin Glamourgris!!!!

Det är inte bra för mig att bli arg och irriterad när jag kör bil. Har en tendens att gasa lite extra då, upptäckte till slut att det nästan gick i 150 knyck. Hörde på radion att kulturen? Skulle få miljoners miljoners i stöd. Det nämndes både Dramaten och nationalmuseet! Dessutom skulle det samma gå till idrott!?!!?? Hallå de tar väl inträde??? Sitter det en massa skådespelare och käkar nudlar? Skulle inte tro det.

Var sägs om att kanske satsa lite på barn och äldre? Du hade kunnat anställa en jädrarns hög med folk över hela Sverige för de där pengarna? Barnen! De är de som skall ta hand om oss när vi blir gamla och många kan knappt klara grundskola? Jag förstår att nöjen som teater och sång är trevligt att ha och att idrott är viktigt,speciellt för stillasittande barn och ungdomar. Undra om de,någonsin får se röken av de miljonerna? Eller om det köps spelare för dem istället och mer leasingbilar!!!!  Ta mitt område...äldreomsorgen . Vi behöver mer folk....en del pratar om löneökning för oss inom vården! Det vore ju kanon,men om vi så fick hundratusen kr i månaden skulle vi inte kunna springa fortare eller få upp alla i rimlig tid. Om vi är två på på morgon och kväll och ska sköta allt som man skulle vilja så skulle de få komma upp vid kaffet. Allt måste gå fort och smidigt,spring spring,spring.

Då blir man förbannad när man hör sådan skit på radion.

Tog en lång prommis med Märta i solskenet,när jag kom hem. Så hann lugna ner mig ha ha ha. Tog in lite av sådant som var moget i växthuset och städade bort lite av alla figurer jag har i rabatterna. Kommer inte hinna få någon majskolv....funkar inte riktigt med vårt klimat utan växthus med värme tror jag.

Nu ska jag dammsuga lite och vika tvätt och försöka ta det lite lugnt. Kisse är en kul katt för han följde med mig och Märta på hela promissen. Ibland la han sig mitt på vägen och liksom låg och silade och sen kom jan lunkades efter oss. Märta springer ju gärna i diken och blir helt genom sur! Konstigt nog så luktar hon inte äckligt! Märkligt, fast innan jag gör allt jag tänkte göra ska jag duscha. Måste ofta planera mitt duschande,för mitt hår behöver hinna torka en liten stund,innan jag måste gå ut med Märta igen. Gillar inte att blåsa håret,för det tar evigheter....mitt hår är tjockt och mår inte bra av att blåsas med fön. Det blir som ett stort burr och det sliter oerhört eftersom jag måste hålla på länge. Så lufttorkning är något jag föredrar. Så mot duschen....Lev väl.

 

Egentligen finns det att göra en hel del,men tänker inte stressa och jäkta.  Är ju oftast resurs och var på en annan avdelning på fredag och lördag,eller faktiskt på 2 andra avdelningar. Men det var riktigt intressant....träffade på en man som jag satt länge och pratade med och han berättade om sitt lov,som han var mycket nöjd med. Han hade en fin inställning till hur det var nu. Att han bodde där och att han inte längre orkade gå. Det var livets gång sa han. Sen var det 2 damer som var så "roliga" de hade tappat sitt tal och pratade nu i tungor och ljud. Var helt obegripligt, och de surrrade hela tiden. Gillade faktiskt den avdelningen.

Igår väcktes jag strax efter fem på morgonen och det var sjukdom på min avdelning!! Så jag fick fara tidigare på jobbet och ändra min tur. Men fastän vi var underbemannade så var jag nöjd,fick vara på min avdelning och jobba dag istället för delad tur.

Jag bakade en plommonkaka till fikat.

Hej och hå??? Vars i hela friden tog veckan vägen? 

Igår var jag på samtal med diakonen....och det finns mycket att jobba med?? Vete tusan om jag törs,är beredd eller är lite rädd? Har som sagt svårt med tillit och att visa mig sårbar och be om hjälp och öppna och knäcka min lilla (eller stora?) svarta boll i hjärtat. Men om jag överhuvudtaget skall bli fri,så måste jag.

Sen blev det en fika med en god vän :) och den var jag bjuden på middag hos S. Mycket gott och så mysigt att se och träffa fina familjen. 

Kvällen blev sen och jag fortsatte mitt seriemaraton av gamla serien cityakuten. Inatt har jag sovit riktigt bra och värken har minskat super mycket med ökad dos. Skulle egentligen jobbat morgon pass och börjat en knepig tid! Men de ringde och ville ändra till eftermiddag,vilket krånglade till det lite....hade tid hos naprapat kl14 och den ville jag inte missa. Men det gick att ordna vilket var skönt. Så förmiddagen blev fri!! Och nu har jag en blomkål och potatisgratäng i ugnen. 

Satt ute på altanen imorse och funderade på hur i hela friden jag ska fixa att öppna mig? Nästa gång med mötet med diakonen ville hon att vi skulle måla??? Ehhhh jag? Måla? Men jag tänkte att jag bara måste hänga på detta. Satt och funderade på vad och hur och vilken färg jag skulle måla med. Gillar ju rosa ....och grönt....eller rött? Blått är fint? Plötsligt tänkte jag svart!!!! En stor svart arg boll?? Oops arg? På Dan? Ja en bråkdels sekund! Innan jag hejdade mig och nästan blev förskräckt! Första gången jag känt så? Arg för att han dog och lämnade mig!!? Herre gud förlåt mig Dan blev nästa tanke. Du varken ville dö eller kunde göra annat än dö....var kom den känslan ifrån? Fick så dåligt samvete...men kanske jag är arg för att han dog? För att jag blev ensam utan han? Usch så läskigt.....nu lämnar jag det.

Men jag fick mycket att tänka på efter gårdagen samtal och den efterföljande kaffet med en god vän,som i princip sa samma saker som diakonen.  Ja det kommer att bli en guppig tid för mig.....hahaa lite som vanligt.med andra ord.

Min cyklamen lever fortfarande. Just nu lite slokande och vill ha vatten,läste på google och de vill ha 1/2dl/dag.

 

Har ett långt fönster och tänkte att oj så mycket blommor jag kan ha!?!! Men icke sa Nicke. Både katterna och Märta gillar att ligga på fönsterbrädan och spana,och de puttar bort eller ner på golvet blomkrukor dom är "i vägen" Här har hon trängt sig bakom ryggen

 

Märta vill alltid vara nära och helst ligga på mig. Lite ovanligt för rasen att vilja vara så nära,men minns att Lukas oxå kunde lägga sig i knät,men då i Dans knä. Lukas var oftast alltid en halvmeter ifrån Dan,ifall han skulle få och göra något roligt. Jag var den som gav honom mat och försökte uppfostra honom och Dan var den som var rolig och hittade på saker. Klippa gräs, kasta pinnar eller gräva, bygga,skotta osv. Det gällde även gammkissen vi hade, jag utfodrade och tömde kattlådan och han och Lukas trängdes med Dan. Märta valde mig från första dagen??? Jag var så förvånad! För det har alltid varit så att djur dragits till honom. Har förstått efter att ha träffat Dans psykolog,hur han såg på saken och det han sa till henne. Dan hade en "betald"träff med en psykolog som han fick genom jobbet. Jag frågade aldrig vad de pratade om, då jag tyckte det var hans ensak. Men jag" fick" överta den träffen och hon var jättebra. Frågade vad en timme kostade och det gick på 1500kr/timmen. Hursomhelst så "bröt"hon tystnadslöftet och sa att hon trodde att Dan hade varit helt okej med det. Hon var inte en mjuk och känslosam person,men lyckades ändå förmedla och med ord visa omtanke och ändå vara saklig och helt enkelt proffsig. Hon hade ju träffat Dan "länge"och han hade uttryckt för henne att han var så orolig över att jag skulle "ta bort mig" att han respektera min vilja,men att det gjorde honom ont och orolig. Blev lite förvånad för det var inget han sa åt mig förrän under hösten. Sen sa hon att han berättat att vi skaffat hund och att hunden var så fäst vid mig!! Och att han var så glad över det och att jag då inte kunde "göra mig illa" och lämna hunden. Vilket han hade räknat ut och propsa på att vi skulle skaffa hund. Det var någon gång på hösten han bad mig att" stanna kvar "och kämpa. Han ville känna sig trygg att jag fanns kvar för barnen och för hans skull. Det löftet har jag hållit, även när det varit nattsvart. Det är som det löftet är som en hederssak och det enda som han önskat och "krävt" av mig. Men i ärlighetens namn något jag kämpat med, men Dan visste att jag inte kunde lämna ett djur. Igår var jag ju till doktorn och nu skall jag ta ännu mer medicin och är det inte bättre tills på måndag,skulle jag få ett annat utskrivet...suck säger jag. Så less på att ha ont och man blir trött av både medicin och att gå och ha ont. Använder all energi till att klara jobbet. Idag ska jag på samtal med diakonen, och jag är så fylld av att det skall bli bra. Vet att det är jag som ska göra jobbet.. att må bättre och hitta ut ur min mörka "vistelse"men hon kan kanske ge mig verktyg och att få säga högt till någon hur eländiga tankar och känslor man bär runt på tror jag är det som kommer att bli bäst. Sen ska jag nog ta det lugnt resten av dagen och vila kroppen inför jobbarhelg då jag är resurs och troligtvis får springa runt. Det är två avdelningar där både personal och boende har fått en eländig magsjuka och då behövs det vikarier. Känns väl lite sisådär,men jag brukat inte bli smittad av magsjuka, men ändå.... Inte lätt att isolera dementa heller, de är ju både "vimsiga" och uppegående. Huvvaligen om vi får det på våran enhet där vi har mer äldre och sköra boende!!!! Märta skall vara i Yttersjö och hämtar och lämnar jag. 

Nu ska jag diska bort lite och brodera lite på julstrumpan.

Kram och lev väl

Tycker det räcker nu!! Ont i ena knät, nervsmärta i vänstra armen och nack och ryggont,kniv i foten och nu en vrickning eller spricka i den andra foten??? Vad händer? Det räcker nu!!! Idag på jo

Skrev detta igår och sen pajade blogg sidan!! Så jag fortsätter väl då...

Kunde knappt gå nerför trappan på jobbet och när jag kom hem så tänkte jag....tänk om det är brutet eller en spricka? Så jag ringde dottern och bad henne hämta matkassen och ta hand om Märta. Det var ingen lek att köra bil med en fot som gjorde ont. Nåja kom mig in på akuten och satt  där i 1 1/2 timme innan jag blev uppropad. Nu börjar det vansinniga??? De misstänkte en spricka och tyckte att det skulle bedömas av läkare. Den här "stationen"var bemannad av sjuksköterskor som gjorde den första bedömningen. De sa då att jag skulle vänta tills 17 och fara på närakuten på ålidhem!!! Då skulle den läkaren göra en bedömning och tyckte även han/hon att den skulle röntgas så skulle jag komma tillbaka till akuten!!! Va? sa jag.....då säger de att jag skulle spara tid....då de hade så få läkare och en bedömning på akuten så skulle jag nog behöva vänta till 10 på kvällen!!! Men herre gud...gick därifrån då kl var 14.00 och for ner till strömpilen och tänkte sitta där i tre timmar till närakuten skulle öppna kl 17. Efter en halvtimme så hör jag mig högt säga vad Dan brukade säga åt mig: Far du frivilligt till doktorn så är det ingen fara. Tyvärr så hade han alltid rätt....när jag verkligen behövde uppsöka vård,så tvärvägra jag alltid hahah. Så jag for till yttersjö och hämta både matkasse och Märta och fick låna en krycka av dem. Gick väldigt korta kissprommisar igår. Kom hem och smorde in foten med voltaren och la bandage om foten och satt sen i högläge resten av kvällen. Imorse var det hyfsat och jag är glad över att jag inte jobbar så långt pass idag och börjar inte förrän i eftermiddag.

Men visst kan man oroas över vården??? Herrejösses så krångligt och bedrövligt. Men jag är faktiskt orolig över hur jag bara går "sönder"!!! Jag har ju faktiskt inte behövt ha besvär tidigare i mitt liv med ont och värk. Ibland tänker jag att allt är "effekt" av att inre mående. Jag kan verkligen inte sjukskriva mig....om jag så ska släpa mig runt och käka morfin så måste jag jobba. Det är den bittra sanningen. Det värsta som skulle hända är att det inte skulle gå och jag är inte fast anställd. Hur skulle den sjukskrivningen se ut? Skulle inte klara mig på stämpel pengar från a-kassa utan skulle faktiskt behöva sälja.mitt boende och flytta in i bilen. Ja sådana tankar går jag omkring med.....inte så kul. Fy för den faen så arg och irriterad jag är över mitt liv just nu....djävla Skitliv Men nu ska jag halta iväg och fixa en kopp kaffe till. Lev väl

Man kan bli ännu knäppare än vanligt om man inte får sova!! Var på apoteket igår och tog ut sömntabletter och gissa om jag såg fram emot en skön sömn? Jag var så trött att jag knappt kunde hålla upp ögonen när klockan knappt var åtta igår kväll. Satte mig upp och försökte fokusera,tog lite mjölk och skorpor och höll ut tills det var dax att gå ut med Märta. Spelar ingen roll hur trött man är om man har så ont att man ändå inte kan sova!! Nåväl tog en tablett och somnade..  Underbart....men vaknade efter 4timmar och då sket jag i alla rekommendationer och tog en tablett till. Sov till kl 6 och det var underbart. Tycker att det är värst  när man ska sova,för då ligger man stilla och det känns alltid bättre när man rör sig. Men det har blivit mycket bättre och jag laddar inför kommande jobbar vecka.

Jag är avlösare för M och hon var här nu i helgen. Det gick bra trots att jag hade ont. Vi gjorde sqishy ?? Osäker på stavning! Hursomhelst så är det namn på sådant som är "skönt"att klämma på. Finns olika bollar och figurer att köpa, men man kan göra egna i papper och bomull eller hushållspapper. Jag gjorde en barbapappa figur och en Mumin!!! Mycket nöjd hahaa

Har så ont och nervsmärtan har spridit sig över bröstet och bakom skuldran och neråt. De sista nätterna har jag sovit som mest nästan 3timmar!

Innan jag lägger mig så tar jag den här medicinen,2alvedon och melatonin.

Ja herre jösses nu är det första höstmånaden. Idag blåser det och havet har fullt av vita gäss, alltså vågor. Fågelgässen tror jag mer håller till i viken där det är lugnare vatten.

Har sovit dåligt,för jag hade så ont i armen, i princip så måste jag ligga på rygg för att överhuvudtaget kunna sova. Men oron över att inte klara jobbet är det värsta. Min "knivfot" läker bra och nu har jag inte ont om jag inte kommer åt stället. Hade fin besök på tomten tidigt imorse!! Och äntligen fick jag se den tydligt. Tidigare har jag bara anat den och sett gräset röra sig och att Märta har varit väldigt ivrig och spanat in i skogen. Men nu gick den lugnt och stilla över gräsmattan.....en grävling.

Lite bra att ha en sådan för de käkar orm.

Igår så tog jag ut plastmattan som jag blodade ner och skurade upp den ordentligt och nu hänger den på tork. Den nya mattan var bara att kasta...suck.

Visst är de söta?Ruth och Siv är väldigt gosiga och vill vara nära. Det vill ju Märta oxå men vill inte dela mig med Ruth. 

Hur mår jag då? Jo det är bara bra.....och tungt sinne. Är som jag är två i en. Allt är faktiskt bra och det mesta rullar på som det gör för oss alla .Jag är glad och trivs med det mesta Men någonstans inuti mig är jag så grå och liksom skör och betraktar allt som slut och över. Kan liksom bara plötsligt spricka som ett trasigt ägg och allt väller fram. Tankar som att jag knappt minns sista tiden på sjukhuset,när Dan dog!! Pratade jag med honom? Höll jag om honom? Allt är så suddigt.  Så dumt att tänka på för det är ju inget som jag kan göra något åt nu. Jag vill inte börja öka någon medicindos. Jag vill bara inte vara så här ledsen. Tror inte på att trubba av utan mer jobba med känslorna. Men jag vet inte hur! Men det måste gå. Tänker på att jag inte trodde jag skulle känna glädje och liv. Men det gör jag nu och är för det mesta glad och positiv. Men så fort allt stannar av och jag inget gör eller hör en låt på radion, som skapar minnesbilder. Då spricker jag och tårarna kommer och ångesten och det gråa väller fram. Då är det svårt att komma på något positivt, fast allt är så bra. Så skriker själen av ensamhet och ångesten får det att kännas som om mitt liv redan varit och det är det här som är kvar. Det är skönt att få skriva ner mina känslor och tankar och få vara sann och det tror jag är bra och att inte stänga in mig och bara skriva om trevligheter som oxå finns runt mig. Jag saknar honom och jag saknar kramar och att få skratta och prata tillsammans. Jag gör det nästan varje dag med andra och det är helt underbart. Men kan inte ersätta saknaden av en tvåsamhet,en vardag . Att gå och lägga sig på kvällen och inte kunna säga sov gott åt någon. Låter kanske fånigt,men det är så stort och värdefullt 

Idag ska jag försöka klippa gräset om det går för foten. Tömma några krukor där blommorna har gett upp för säsongen. Vattna i växthuset och ta in det som är moget.

Det lunkar på och jag håller mig sysselsatt,det är en mycket bra medicin hahaa. Kram och lev väl