Inte så pigg och rask
Har så ont och nervsmärtan har spridit sig över bröstet och bakom skuldran och neråt. De sista nätterna har jag sovit som mest nästan 3timmar!
Innan jag lägger mig så tar jag den här medicinen,2alvedon och melatonin.
Men den får jag ta i bara några dagar.
Idag på morgonen ska jag till en naprapat för att kanske dra huvudet rakt!! För det vill dra åt höger, och det är en märklig känsla. Senare idag ska jag till VDC och be att få jävlar i mig tabletter!! Nu har jag ju varit hemma för "knivskadan" men hur ska jag kunna jobba så här??? Sjukskrivning är inte att tänka på, inte om jag vill ha fast anställning och få vara kvar i huset. Just nu suger det mesta och jag är så trött att jag inte ens orkar deppa. Igår var jag på den sista träffen för sorgegeuppen. Men vi skall träffas utan våran "ledare" i november och det känns bra. Bokade in samtal med henne som har hållit i dessa träffar och är diakon och det känns bra att hon liksom känner mig redan och slipper dra hela skiten för någon ny.
Är faktiskt orolig över vars saker och ting i mitt liv håller på att dra iväg!!! Jobbet är ju så viktigt och ska jag kunna jobba så måste jag kunna lyfta,dra och vara rörlig. Behöver verkligen inte den skiten i kroppen, tycker det räcker med all annan skit i mitt liv.
Jag som är så envis och har förmågan att ta i och vända elände till styrka, känner mig mer golvad av trötthet och smärta och depression. Är väldigt ovan med känslan av oro. Ifjol var jag så orolig över hur jag skulle klara mig och jag tog dag för dag. Men den här oron handlar mer om framtiden och den känslan är ganska ny för mig. Nu orkar jag inte skriva er för handen skakar av ansträngningen. Hur sjukt? Hör av mig...håll tummarna