Jag var så säker..
Var så säker på att jag hade en gurkburk!!! Skulle göra rullader så här på morgon kvisten men hittar inte gurkburken? Så det måste jag inhandla idag.
Är ledig idag inför helgjobb och har inbokat möte med diakonen!!! Är i sanningens namn spänd inför både själva "grävandet" i det som gör ont och den skit jag bär med mig. Inser att jag nog måste göra det här,även om jag tycker att det som varit har varit. Men även att vi skulle måla!!! Ehhh måla...jag. Ja jag kan måla grejer,hus och sådant. Men liksom måla på papper hur jag mår? Eh....känns skumt. Men jag är beredd att göra det om det "jag mår bättre" av det. Men är skeptisk och lite halvskraj.
Men något roligt jag gjort är att jag har just betalat bokningen till boende på Ullared! Så skojsigt att göra något annat och få fara på en roadtripp. Sen några dagar med sonen med familj. Nu är det bara dagar kvar tills bebisen kommer och R är stor som ett hus haahah. Spännande att få lära känna den lilla människan.
Känner i hela jag att Dan skulle tyckt att det skulle varit lika spännande. Minns så väl hur han sa när M och A väntade lilla J och hur det liksom högg till i hela mig. Vi satt några dagar innan han blev dålig och åkte in "för gott" och glodde på TV. Helt plötsligt sa han: Ingalill...är så glad för din skull att det kommer en bebis, att M och A ska få ett barn.
Han visste och jag visste att han inte skulle vara kvar då, och det gjorde så ont.
Flera av småbarnen kommer aldrig att lära känna honom eller minnas honom och det gör så ont och känns så fel.
Han som älskade ungar mycket mer än jag och som njöt av att få busa och brottas med dem.
Den absolut viktigaste personen i mitt liv?!? Den som fick mig att öppna mig och våga känna och ta emot kärlek. Så konstigt att det gör så ont. Tur att den smärtan är hos mig och inte någon annan behöver känna så. Men den kommer att blekna och till slut bara kännas och inte göra ont. Ibland känns allt så patetiskt,är som den där sagan om den lilla gumman som bodde i en liten stuga med sin katt. Så kan det kännas ibland även om jag har 2katter och Märta. Som om jag liksom bara är en liten gumma i en stuga.
Men det är då bättre än att vara en liten gumma i en lägenhet i stan.
Att vara en liten gumma med 2katter och en Märta är väl inte helt fel alla dagar. Utan det är den själsliga ensamheten som följer med att vara en liten gumma i en stuga oavsett om hon bor i ett slott eller lägenhet som suger. Men för det mesta så har jag det ganska bra och det kan faktiskt vara lite mysigt att ligga i soffan med alla djuren och helt själv få bestämma vad jag ser på TV.
Just nu så är det uppehåll i regnandet och katterna är ute och springer. De var så ivriga att komma ut tidigare i morse och bägge 2 liksom skuttade fram. Märta lunkande fram och gjorde snabbt bort sina toabestyr och ville snabbt in och sova och det gör hon just nu och har knölat ner sig på ryggsoffkudden. Åh vad jag längtar efter den nya soffan,som hon inte kan demolera kuddarna på.
