It's Alive....
Min cyklamen lever fortfarande. Just nu lite slokande och vill ha vatten,läste på google och de vill ha 1/2dl/dag.
Har ett långt fönster och tänkte att oj så mycket blommor jag kan ha!?!! Men icke sa Nicke. Både katterna och Märta gillar att ligga på fönsterbrädan och spana,och de puttar bort eller ner på golvet blomkrukor dom är "i vägen" Här har hon trängt sig bakom ryggen
Märta vill alltid vara nära och helst ligga på mig. Lite ovanligt för rasen att vilja vara så nära,men minns att Lukas oxå kunde lägga sig i knät,men då i Dans knä. Lukas var oftast alltid en halvmeter ifrån Dan,ifall han skulle få och göra något roligt. Jag var den som gav honom mat och försökte uppfostra honom och Dan var den som var rolig och hittade på saker. Klippa gräs, kasta pinnar eller gräva, bygga,skotta osv. Det gällde även gammkissen vi hade, jag utfodrade och tömde kattlådan och han och Lukas trängdes med Dan. Märta valde mig från första dagen??? Jag var så förvånad! För det har alltid varit så att djur dragits till honom. Har förstått efter att ha träffat Dans psykolog,hur han såg på saken och det han sa till henne. Dan hade en "betald"träff med en psykolog som han fick genom jobbet. Jag frågade aldrig vad de pratade om, då jag tyckte det var hans ensak. Men jag" fick" överta den träffen och hon var jättebra. Frågade vad en timme kostade och det gick på 1500kr/timmen. Hursomhelst så "bröt"hon tystnadslöftet och sa att hon trodde att Dan hade varit helt okej med det. Hon var inte en mjuk och känslosam person,men lyckades ändå förmedla och med ord visa omtanke och ändå vara saklig och helt enkelt proffsig. Hon hade ju träffat Dan "länge"och han hade uttryckt för henne att han var så orolig över att jag skulle "ta bort mig" att han respektera min vilja,men att det gjorde honom ont och orolig. Blev lite förvånad för det var inget han sa åt mig förrän under hösten. Sen sa hon att han berättat att vi skaffat hund och att hunden var så fäst vid mig!! Och att han var så glad över det och att jag då inte kunde "göra mig illa" och lämna hunden. Vilket han hade räknat ut och propsa på att vi skulle skaffa hund. Det var någon gång på hösten han bad mig att" stanna kvar "och kämpa. Han ville känna sig trygg att jag fanns kvar för barnen och för hans skull. Det löftet har jag hållit, även när det varit nattsvart. Det är som det löftet är som en hederssak och det enda som han önskat och "krävt" av mig. Men i ärlighetens namn något jag kämpat med, men Dan visste att jag inte kunde lämna ett djur. Igår var jag ju till doktorn och nu skall jag ta ännu mer medicin och är det inte bättre tills på måndag,skulle jag få ett annat utskrivet...suck säger jag. Så less på att ha ont och man blir trött av både medicin och att gå och ha ont. Använder all energi till att klara jobbet. Idag ska jag på samtal med diakonen, och jag är så fylld av att det skall bli bra. Vet att det är jag som ska göra jobbet.. att må bättre och hitta ut ur min mörka "vistelse"men hon kan kanske ge mig verktyg och att få säga högt till någon hur eländiga tankar och känslor man bär runt på tror jag är det som kommer att bli bäst. Sen ska jag nog ta det lugnt resten av dagen och vila kroppen inför jobbarhelg då jag är resurs och troligtvis får springa runt. Det är två avdelningar där både personal och boende har fått en eländig magsjuka och då behövs det vikarier. Känns väl lite sisådär,men jag brukat inte bli smittad av magsjuka, men ändå.... Inte lätt att isolera dementa heller, de är ju både "vimsiga" och uppegående. Huvvaligen om vi får det på våran enhet där vi har mer äldre och sköra boende!!!! Märta skall vara i Yttersjö och hämtar och lämnar jag.
Nu ska jag diska bort lite och brodera lite på julstrumpan.
Kram och lev väl