myma.blogg.se

Jag intalar mig själv att det är en helt vanlig vecka och i juletid. Min julkänsla kommer i omgångar i lagom pyts. Minns hur hemsk helgerna upplevdes förr och hur jobbigt det var. Alla såg fram emot lediga dagar tillsammans...tycker det var så jobbigt att se alla glada. Den känslan är nu borta och jag reagerar inte längre på om det är helg eller inte. Men december är nu som en enda lång helg. Därför så är jag rädd om mig själv och gråter när det behövs och är så snäll mot mig själv som jag bara kan vara. Saknar ändå att umgås med familjen. Det är en ny känsla så det kan jag se som positivt. Rensade lite i telefonen igår och hittade så fina texter som jag sparat. Texter som beskriver tankar och känslor jag har och har haft. Jag vet ingenting om det här livet Om hur dagarna ska hanteras Om hur nätterna ska klaras av Jag vet ingenting om det här livet Bara att jag aldrig har varit i världen utan dig De små händelserna under dagen De till synes meningslösa och triviala Jag ringde dig I väntan på bussen under cykelturen Samtalet medan jag lagade middagsmaten Korta meddelanden under kvällen Den närvaron Ensamheten när dagen går mot sitt slut Somnar utan god natt Ensamheten i att inte längre höra ihop att förlora dig att falla isär Jag vill inte ha den De säger det finns inga tecken att tyda att döden utplånar allt ändå känner jag di i min kropp hur du tar plats jag har en annan blick nu en doft som är mera du ett temperament som röjer din närvaro jag har förlorat dig och jag har dig så nära nu När övergår en katastrof i en vardag? När kan jag dricka mitt morgonkaffe och lyssna på nyheterna hitta en glädje i de små händelserna att dagarna blir längre nu en ny serie att följa och att din doft ännu dröjer sig kvar i halsduken i hallen När jag andas i den... tröst och förtvivlan Känner igen så mycket i de här verserna, men kan oxå se det som jag har "överlevt" att känna igen Dan i mina tankar och handlingar kan överraska mig. Men det är faktiskt ganska mysigt. Att kunna se serier igen är skönt. Att inte gråta mig till sömns varje kväll. Känslan av att vara vilsen och fallit isär har bleknat även om den dyker upp ibland. Jag längtar och jag saknar honom. Saknaden kommer väl att följa mig genom livet, mer eller mindre. Men längtan är svår att tampas med. En ganska meningslös känsla som bara gör ont. Men den bleknar med tiden. Nu är det ca 3 veckor kvar till den kvällen vi samtalade för sista gången. Jag är rädd för den dagen....jag vill inte känna, minnas och "återuppleva" de där dagarna. Därför är det en helt vanlig dag, vecka och månad. Idag jobbar jag eftermiddag och Märta ska vara hos M. Det är tyst och stilla här och alla djuren ligger här bredvid mig och snusar och sover. Märta har hittat en favoritplats. Uppe på ryggstödet på soffan. Eller på fönsterbrädan, där hon både kan hålla koll och vila samtidigt hahaha. Innan jobbet ska jag vattna blommorna och dammsuga värmepumpen. Den skall tydligen dammsugas 1 g/månaden, så det är dags. Sen ska jag nog dricka en kopp kaffe och fokusera på att om 3 1/2 månad då rackarns har nog mörkret börjat vända och vi står inför våren.