myma.blogg.se

En tisdag och jag är ledig idag. Konstigt nog känns det om lördag, men man blir lite oordnad i dagarna när man jobbar i skift, som jag gör. Har haft det tufft de sista veckorna och det sätter sina spår och hinder för mig. Jag är lite ofokuserad, disträ och tanklös/spridd. Springer runt och söker saker för jag minns inte vars jag lagt dem och ännu värre jag söker och det ligger mitt på bordet. Korttidsminnet är lite småtrasigt, för att utrycka det milt. Men det är fantastiskt roligt att ha fått umgås med sonen med familj som kommit upp från Göteborg. De har ju haft corona så att det känns tryggt, men vi har ändå undvikits att kramas. Vilket känns konstigt, men jag har kramat så mycket jag bara kan de små underbara flickorna. De är så fina och det gör ont att tänka på att det kommer att dröja tills vi ses igen. Mitt sätt att prata med Dan har förändrats. Tidigare har jag pratat högt med honom, men nu pratar jag i huvudet??? Så nära känns han oftast. Vi kände varann så väl så jag vet vad han skulle svarat, sagt eller tyckt. Oftast är det i bilen och det är oftast där gråten kommer oxå, när de spelar någon fin sång som lockar fram tankar eller minnen. Jag kan säga: Tycker du att det är stökigt i bilen. Svaret är: - Ingalill det har passerat stökigt det är en soptipp här hahaha. Dan blev galen på hur mycket skräp jag kunde fylla bilen med. Idag såg jag solen...hur fint var inte det??? Har fått några paket som jag beställt , så en sväng till Hörnefors har jag oxå varit idag. En fin liten ort faktiskt som jag skulle kunna tänka mig att bo. Har ingen julkänsla alls men det stör inte och inget som jag varken söker eller saknar. Vill bara att dagarna skall gå och det ska bli vår. Men tills dess så har jag ställt in mig på att snöhelvetet kommer att komma, kylan kommer, årsdagen kommer kanske att fälla omkull mig och att januari och februari kommer att bli lååååånga. Jag kommer att ställa mig upp och hitta balansen igen. Jag liksom hela sverige längtar tills pandemin är puts väck och man kan träffas igen. Saknar gemenskap, precis som alla andra. Men vi måste väl stå ut och det är jag jäkligt bra på hahhaa