myma.blogg.se

Så skönt att komma upp ur meningslöshetens hål. Kanske inte helt ur den än. Men jag har ingen ångest i alla fall. Gick och la mig tidigt, och fick sova. Sover så djupt att trots jag har fönstret öppet inte märkte av ngn åska. Är fortfarande väldigt trött,men det kommer sig nog av att jag spänner mig väldigt mycket. Jag gör ju saker som jag helst av allt inte vill. Jag vill inte gå på jobbet,handla, prata med folk. "Vara" vanlig!! inte när jag mår bajs och vill skrika och gråta. Jag ler åt folk jag möter, fast jag skulle helst be dem byta sida av vägen. Jag kan känna en bitterhet över att jag och Dan fick för lite tid tillsammans. Istället för glädjas åt den tid vi fick. Men det är övergående tror jag och något som följer med i hålet jag varit i nu. Det har varit och hänt mycket den senaste månaden,alltför mycket och jag kan ibland känna att det var för tidigt att återgå till världen. Men nu är det som det är och jag fortsätter att kravla mig ur detta hål. Måste vara ngn överlevnadsinstinkt som kickar in, som gör att jag orkar fastän jag inte vill och gör det? Skulle kunna sitta här och prata med min blogg i timmar, skriva ut all bitterhet, ensamhet och rädsla . Jag är så rädd för allt möjligt. Rädd att inte orka, rädd att ge upp. Rädd för vinterns mörker, rädd för att det ska hända ngt med djuren. Rädd för att bli bitter, rädd för att leva,rädd för att jag inte känner att det finns ett liv. Så dumt och Inget jag har brukat känna. Men skulle tro att det är normalt och inte konstigt. Jag tappade ju fotfästet när Dan dog och med honom så försvann all trygghet och känsla av sammanhang . Därför tror jag att dessa känslor kommer och ingår i sorgearbetet. Kan se andra par,på affären eller som är ute och går och tänka. Ni har ert kvar....Jag har kommit en bit på min väg. Jag vill inte förlora ngt igen. Idag skulle jag ju ha varit i stugan,men musen är kvar....Så idag ska jag fara till återvinningen med skrot från förrådet,tanka bilen, bära in det sista av grejorna som skall in. Igår afton putsade jag fönstren i rummet och sovrummet. De bygger ju här ute på Röbäck och det var alldeles skitigt mellan fönsterna!! Otroligt hur det kan ta sig dit, egentligen. Så nu ska jag ta tag i köket, innan jag går ut till förrådet. Till Dan godmorgon älskling så tunga dagar och ett glatt besked från banken. Men jag har inte känt än den stora glädjen som jag förväntade mig att känna. Det känns bra, att fått ett besked men inget mer. Inget är som förr hjärtat mitt . Saknar dig och ditt skratt, saknar oss. Ge mig ett tecken på att det är värt att leva. Behöver komma ut i ljuset istället för att dra mig inåt. Låt mig få känna dig. Brukar lägga min hand på kinden och låtsas att det är din hand. Tårarna rinner nerför kinderna och jag vill ropa på dig. Kom och håll om mig,säg att det kommer att gå bra. Älskar dig till månen och tillbaka