myma.blogg.se

Så underbart att få fara till stugan. Är ledig i helgen och tror att jag jobbar hela nästa vecka. Så då är det yttersjö igen. Egentligen skulle jag redan ha åkt om jag kunnat,men har vetrinärtid åt Märta 10.20. Hon slickar och slickar på "tån" som sitter högre upp på tassen och det ser rött ut. Så det måste kollas,plus att jag bett om kloklippning. Hur har det gått att jobba då? Överlag så kan jag väl säga ok. Supertrött av alla intryck och "krav". Igår så var det en jobbig eftermiddag,då jag liksom tröck bort gråten. Men hann knappt sätta mig i bilen så kom gråten. Skynda mig köra till ngr bakgator och både tokgrät och skrek. Jag saknade honom så jag knappt kunde andas. Lugnade ner mig och for och hämtade mina nya glasögon. Hon skulle säkert ha undrat varför jag hade svullna ögon hon som ställde in dem så de satt bra. Skulle fördriva lite tid innan föreningsstämman och for hem till S. Men direkt jag kom dit så brast det igen. Lugnare gråt och inte lika panikartat. Men det kändes så skönt efteråt. Pratade med S om ditt och datt och var lättare om hjärtat när jag for. Men fy saticken vad jag saknar honom. Alla beslut,allt som händer allt jag känner,oro och t om trevliga saker. Han är inte där och peppar,glädjer sig och säger: Såhär tycker jag, du är bäst gumman. Oron stiger mer och mer över var Märta skall vara när jag jobbar!!! M har sagt att hon hjälper mig och jag är djupt tacksam. Men det känns långt att köra och tidigt när jag börjar 6.45 på mornarna. Sen jobbar jag ju kväll oxå!!! Usch oron river i magen . Jag vill bara kräkas och det vrider sig att tänka att jag inte skulle kunna ha kvar Märta?!?!? Hon har ju "hållt" mig vid liv!!! Det enda som hindrat mig från att inte gå till Dan, förutom löftet till Dan att jag skulle kämpa. Jag klarar inte ens tanken att tänka på att hon inte skulle finnas. Fan fan fan,Jävla skit. När ska jag få lugn i själen? Men just nu så känns det bra,ska till stugan och sitta på bron och titta ut över sjön. Till Dan: Godmorgon älskling saknar dig så det skriker i kroppen. Alla mina celler vrålar efter dig. Förstår inte !!! kan inte förlika mig med att allt är sant. Du är borta för alltid, det är såhär som det kommer att vara??? Känns som jag lever i en konstgjord verklighet. Jag pratar och ler och utför det mesta. Men antingen är jag avstängd eller så skriker hela min hjärna och hjärta av ångest och oro. Var är du??? Kom hem? Snälla stryk mig över kinden och säg att allt är bara en ond dröm. Dan jag vill ha dig i mina armar. Jag vill att du ska retas och du får spela hur högt du vill och vad du vill bara du kommer hem. Jag behöver din luft!!! Behöver dina kärleksfulla ögon. Din doft, ditt skratt. Jag behöver dig. Snälla snälla kom hem .Älskar dig till månen och tillbaka.