myma.blogg.se

Kisse väckte mig redan halv 5, med att bita mig i näsan,ögonbrynen och till sist i läppen. Gick upp och kissade , men tyckte det var lite tidigt så gick och la mig igen. Med handen över ögon,näsa och mun. Det går inte att lägga täcket över huvudet för då blir han alldeles lycklig och tror att vi ska leka. Men man blir ändå lite road av hans försök att få upp mig. Gick upp halv sju och då kom Siv och kurrade och ville gosa. Hon är en liten toka och är stor som ett marsvin på höga ben, hahahah. Satt och bara log och tänkte att: Ja du lilla Siv, du kommer att passa in och bara på ett par dygn fått mig att må så bra. Märkte det väldigt tydligt igår, på ett fånigt litet vis. Var på väg i säng vid niotiden. Men just då kom Siv och la sig invid halsen. Var så mysigt att jag halvlåg i soffan 1 1/2 timme till !!! Hon sökte min närhet på ett annat sätt än Märta som i princip alltid sitter i mitt knä. Jag och mina djur <3 som jag behöver så mycket. De behöver mig och jag behöver dem. Känns så bra att ha en liten flock att komma hem till. Det rörs och hörs lite mer här hemma. Tystnad kan vara så skön och jag tycker om tystnad, men ibland kan tystnaden vara öronbedövande. Hade inte förstått hur stor skillnad det kan vara att vara ensam hemma i en vecka och vara ensam och ingen kommer hem efter en vecka. Det går inte att beskriva, hur tomt det blir ända in i magen. Men jag måste ändå säga att just nu, så fungerar min värld. Allt rullar liksom på och veckorna flyter på. Jag läker genom att ta till mig på vilken genomdjävlig tid våren var och hur det är nu. Smärtan, paniken, ångesten fyller inte mina dagar nu. Kan inte säga att jag vaknar med ett leende grundat till att jag mår bra och är glad över att ha en ny dag. Utan jag ler för att jag har ngt djur framför fötterna. Men det känns bra, att få le oavsett vad som fick mig att göra det. Dan är död, men kommer alltid att finnas för mig. Det är så otäckt att ta till mig att jag liksom inte riktigt kommer ihåg hans röst. Jag minns hans skratt, snarkande, hostande och korta ljud. Men hela meningar. hur det lät när han talade!!! Hur kan jag glömma det? det är så hemskt. Må jag aldrig glömma hans armar och händer. Idag så ska jag göra en hel del, men ändå så skönt att få det gjort och ta det i min takt. Det ska bli en bra dag. Till Dan: Godmorgon min käraste. Vilket konstigt förhållande vi har? Du är där och jag är här och vi kommer aldrig mer att ses. Men jag känner din kärlek och hur mycket jag älskar dig. Kan vi leva så? Ja jag vet inte riktigt än. Du sa att jag skulle leva, vara omhändertagen av någon. Någon som kunde pyssla om mig. Du sa när du levde att jag skulle leva vidare, finnas kvar. Jag ville aldrig tala om livet efter dig. Du försökte tala med mig om det. Men oftast så sa jag att du är knäpp, att jag tyckte du var tokig, som ens tänkte på att jag skulle ha ett liv efter dig. Att du sa att jag skulle hitta en ny man!!! Vem vill höra sådant, när den man älskar är döende!!?? Men mest tror jag att jag ville inte höra på ditt prat för att det innebar att verkligheten kom så nära. Att du skulle lämna mig och det var så fasansfullt. Förlåt älsklingen för att jag inte lyssnade på dig. Förstår först nu att det var viktigt för dig. Älskar dig till månen och tillbaka