myma.blogg.se

En blogg om att leva och komma ur skuggan.

Drömmen

Publicerad 2020-09-11 10:30:00 i Allmänt,

Nu har jag oxå haft den??? drömmen som flera har skrivit om på FB Vimilgrupp. Att maken/makan har kommit tillbaka!!!! Jag drömde det inatt och jag är nu alldeles mosig av tankar, känslor och att jag pratat med Dan. Eller egentligen inte pratat direkt, utan jag drömde om efter han kommit tillbaka och vad han sagt. Det är ganska vaga och svajiga minnesbilder från drömmen, mer känslor. Jag såg honom aldrig riktigt, utan han stod ofta bakom mig eller på håll eller så att jag såg honom i brösthöjd. Men när jag vaknade så kunde jag klart identifiera ilskan jag kände och att jag inte visste hur jag skulle hantera den. Kortfattat så förklarade han sin bortavaro med att han var tvungen att hålla sig borta, högst oklart om varför. Han bedyrade att han aldrig skulle gjort så mot mig om det inte var viktigt!!! Viktigt??!! jag var så arg, vad kunde vara så viktigt att han lämnade oss??? Men jag vet att jag förstod att han aldrig skulle göra så om det inte just hade varit viktigt. Men känslomässigt var jag ursinnig och visste inte vad jag skulle göra av alla de känslorna. Gick till tvättstugan??? och slamrade och skrek och grät och han kom och ställde sig bakom mig och sa: Men du....förlåt. Visst sa jag det är okey jag förstår, men jag har ju slängt nästan alla dina kläder? Äsch sa han det gör inget. Men...sa jag. Ta det lugnt Ingalill vi kan köpa nytt. Han var så glad över att vara tillbaka och jag var givetvis glad på ngt sätt, men så frustrerad över att han tog allt med en klackspark. Jag vet att jag tänkte, men skit,,,nu måste jag göra om allt igen, nästa gång han dör!!!! Så knäppt eller hur? När jag vaknade så fanns ilskan där och frustrationen över att han var så glad och precis som vanligt och det gjorde mig arg. Samtidigt som jag visste och förstod att han var glad att få komma hem och att han aldrig velat mig ont eller velat såra mig. Så jag visste inte vad jag skulle göra med all ilska. Nu är jag mer fokuserad på att jag faktiskt drömde om honom och såg nästan honom. Så märkligt att känna ilska och vara arg när jag nästan längtat mig sjuk efter honom. Lite överraskande faktiskt hahaha. Men ganska härligt att få vara arg, längesedan jag var det. Att flera medlemmar i gruppen Vimil har beskrivit liknande drömmar, gör att jag förstår att det är en del av sorgebearbetningen. Men hur och varför har jag inte en aning om. Idag börjar jag 12.30 och jobbar alltså kväll. Märta får vara hos M i Yttersjö ikväll och lördag och söndag får hon följa med mig till jobbet. Nu på förmiddagen skulle de komma med kyl och frys, yippie säger jag. Har dragit fram de som skall bort och städat och fejat där bak. Nu var det ju faktiskt inte skitigt, vilket var lite förvånande, men bra. Jag gillade mitt kylskåp och är inte lika nöjd med nya haahah. Låter konstigt men jag tyckte mer om när hyllorna var galler och jag hade det lite svårt med, när det blev glashyllor enbart. Tycker det blir skitigare fortare. På det här nya är det inte lika bra hyllor på dörren och det är svårt att hitta gammeldags kylskåp, utan massa lulllull,lampor och displayer och gud vet allt. De skrattade när jag sa att jag ville ha det enklaste och bästa kylskåpet utan finesser. Jag har en ugn som både kan vara en vanlig ugn och varmluft och det är skönt att kunna välja. Men induktionshäll.....nope tror inte att jag någonsin kommer att ha en sådan spis. Kan känna mig som en kvarleva från forntiden ibland, men nu är det så...punkt. Till Dan: Godmorgon hjärtat. Tänk att jag nästan såg dig inatt i drömmen. Jag såg dina knappar i skjortan och den var både röd och blårutig, högst oklart om det var samma skjorta hela tiden eller om du i drömmen bytte hahaha. När du stod på håll så hade du skägg!! Hursom så är jag glad över drömmen. Min käraste igår så var det nära till tårar lite då och då. Jag blev låg mellan varven och fick tankar om vad som är mitt syfte här på jorden. Ska det vara såhär resten av mitt liv. Är det att bara finnas, att överleva dig och vara en som bara finns för att det är så. Känner att jag inte förstår mitt liv. Mitt liv är så mycket bättre nu än för några månader sedan. Jag har trygghet i jobb och boende, mina älskade djur som är min närmsta familj. Det går bra för barnen och det är skönt. Men är som om mitt liv är endast detsamma varje dag. Jag kan grubbla i evigheter över detta. Men försöker låta bli, för det ger ju ingen bra energi eller humörhöjning direkt haaha. Jag hänger mig istället åt minnen och kärleken jag har till dig och tänker. En dag till..... Älskar dig till månen och tillbaka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela