myma.blogg.se

En blogg om att leva och komma ur skuggan.

Kalabalik och minnen

Publicerad 2020-09-07 07:24:04 i Allmänt,

Var så trött igår, i kroppen i alla fall. På mig redan halv nio,men 23.23 hade jag fortfarande inte somnat...suck . Slumrade till men vaknade till igen av att kisse kom in. Men klockan 6 vaknade jag av att djuren sprang omkring. Tittade upp och....vips så sprang det förbi...någonting!!! Åh nej...en liten,liten näbbmus. Jag kom snabbt på fötter och nu var vi 4 som hysteriskt hoppade runt här. Min första tanke var att ...nu far jag hem och snabbt funderade på om jag kunde åka i morgonrocken. Men jag såg sen framför mig att jag sedan hade ett stinkande muslik här!!! Måste lösa detta...lyckades fånga den under en panna.
Gick sen ut och tog en rök...och tänkte nästa steg då?? Gick till förrådet och hämtade en håv med små hål och påsar på händerna och drog ut pannan mitt på golvet. Snabbt upp med pannan och fånga den med hågen och den såg oskadd ut. Ut på bron och i princip kastade ner håven på backen. Lillmusen sprang iväg och jag hann tänka att....phu den klarade sig. 5 sekunder senare bet Märta ihjäl den. Varför i hela friden gjorde hon inte det på en gång i så fall?? Hädanefter kommer luckan vara stängd nattetid och kisse inne på nätterna. Uppskattar inte att han kommer in med sina "fynd" När jag kom in igen efter en lugnande kopp kaffe och en rök till så spelade de en av min och Dans favoritlåtar med Barry White. Vår första resa utomlands och vi var så kära. Satt på taket på en bar och månen var gigantisk och de spelade den låten. Jag började gråta av minnet och dansade sakta runt här i stugan. Pratade med Dan och sa att jag gråter mest av hur romantiskt det var och hur mycket jag älskar honom. Det var en fin stund och att gråta av sådana minnen och känna hur minnen får hjärtat att slå fort och hårt av kärlek det är okey. Till Dan: Tack älsklingen för att du hittade mig och aldrig gav upp när jag tvekade inför tanken på dig och mig. Vet att jag tvekade länge över att röra till livet,med att vara med dig. Men du gav aldrig upp utan sa att vi skulle ta det som det kommer. Finaste du...TACK för att du gav ett lyckoskimmer i mitt liv. Älskar dig till månen och tillbaka

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela