myma.blogg.se

Skrev ett inlägg igår....och mitt i allt så hörde jag en smäll och gick för att se vad som hänt!! Kisse hade rivit ner en ljuslykta...som höll. Han satt bredvid på golvet och stirrade på sitt verk med oskyldig min. Sen började jag sätta om blommorna och bara glömde bort att jag höll på med att skriva... Öppnade nu och sidan med mitt inlägg var öppet och det var lätt att se att kisse gått fram och tillbaka på tangentbordet....var säkert 5 rader med bara bokstaven C ?!??. Men jag hade blivit utloggad så det gick inte att trycka på sändknappen. Nåja så kan det gå. Fick brev igår från min systers jurist angående vårt arv från pappa och jag blev så arg så hela magen gjorde en helomvändning och jag började nästan att vilja kräkas. Men sen lugnade jag mig och blev tacksam över mitt beslut att avstå mitt arv till sonen. Så jag slipper att stå mitt i den skiten. Men det är klart att jag ändå blir arg, frustrerad och less på hela skiten. Hon och jag ser på pappas vilja på 2 olika sätt och därför orkar jag inte strida, utan sonen får ta den skiten. Satte om flera blommor och garderobsblomman hade knappt någon jord alls!!! bara rötter. Hade tänkt dela på den ,men det var hopplöst utan kniv och jag kunde bara inte skära. Så en större kruka blev det och den kommer inte att rymmas i något fönster så den hamnade i ett hörn i rummet. Sen for jag en sväng ut till Kroksjö och till S och J och tog mig en kopp kaffe, Hon höll på att prova ut lite mat inför "halv åtta hos mig" som hon och några vänner brukar ha lite då och då. Det jag fick smaka...säger jag smaskens om. Men hon är så missnöjd med sin mat och bakkonst, vilket är helgalet. Hon är jätteduktig, men har bara perfektion i tanken. Som i alla fall jag tycker att hon har. Hon hade gjort en magisk tryffelmajonnäs, men var inte nöjd, till det rostad blomkål. Wow så gott. Idag är jag ledig och har en del att pyssla med, tvätta och städa och dra ut kyl och frys och förbereda inför morgondagen då de nya "maskinerna" kommer. Hade planer på att bara sitta på arshlet en timme eller 2 oxå, så det ska jag verkligen försöka få till. Det känns i luften att hösten är kommen, vilket är piss och elände och jag blir uppriktigt ledsen. Jag tycker om den klara luften och de vackra färgerna och mörkret. Men efter hösten kommer snöhelvetet, som jag avskyr, med snö, kyla, is och isolering. Fy vad jag gruvar och jag måste börja förbereda mig mer mentalt för att inte känna denna oro och ibland lite rädsla. Jag har känt en förändring i sorgen, saknaden har börjat bli en längtan. En längtan som är så stark. Saknaden finns ju med hela tiden, och nästan något jag vant mig med. Ibland har den konstigt nog känts som ett trevligt sällskap som ett band mellan mig och Dan. Så knepigt det kan bli. Men längtan efter honom har blivit starkare, jag längtar ibland med hela kroppen efter att få vara nära igen. Ligga sammanslingrade och vila. Få hålla honom i handen framför tv:n. Vi var väldigt fysiska mot varann och rörde ofta vid varann. Som jag saknar det och längtar efter hans kropp och alla skratt. Jag vill skratta åt honom och med honom, jag vill ha roligt med honom. Jag vill att han "skäggar" mig mot halsen. Jag längtar och vill ha honom. Men insikten gör så ont. När längtan liksom sköljer över mig och jag inser att jag aldrig mer får det jag haft. Det gör så djävla ont och jag får spänna mig för att inte skrika högt eller bara ge upp och lägga mig ner och ge upp. Det är stor skillnad på att sakna och längta och jag visste inte att kroppen kunde längta lika mycket som hjärnan. Till Dan: Godmorgon älsklingen. Idag ska jag dra fram frysen och kylen och jag hoppas att du är med mig hahaha. Du skulle ha sagt.- Men snälla du inte ska väl du göra det där. Jag gör det. Du behandlade mig som en skör blomma och jag älskade det. Jag behövde aldrig vara stark och kunna själv med dig. Vi hjälptes åt med det mesta. Men nu är det bara jag och jag saknar din omtanke och att du var så omtänksam och liksom älskade att värna om mig och att pyssla om mig. Innan dig hade jag aldrig känt att någon gjort det. Jag saknar att få vara lite skör och bräcklig. så tokigt eller hur? Jag vill ha dig här, åh så jag vill ha dig nära. Jag vill,vill,vill. Men det går ju inte min älskade vän. Snälla var inte ledsen för det. Det räcker om jag är det hahaah. Villl inte att du är förtvivlad för min skull. Jag vill att du skall vara glad och känna den kärlek jag har till dig. Jag måste bara vänja mig och lära mig att leva med längtan och saknad. Älskar dig till månen och tillbaka