Blir man bucklig?
Ibland funderar jag på om man skulle kunna likna en förlust vid en kollision? Det blir traumatiskt och man går i chock och man blir bucklig. Jag kan minnas så tydligt känslan av att inte veta vem man är eller vad man är och att inte känna sig stabil och liksom utan fast mark. Tror nog att metaforen av att jag varit och fortfarande är bucklig stämmer bra. Skulle nog säga att om jag nu fortsätter på liknelsen av en bil som är bucklig. Så har jag gått från att vara en hög skrot till att nu likna en bil som dessutom kan rulla och ta sig fram rätt bra. Det är inte en helt ny modell, dvs jag är inte en helt annan människa. Köregenskaperna verkar vara detsamma och inte blev den en bättre modell heller. Jag känner igen mig själv på många sätt och även om det stundtals gör så ont att man vill bara skrika för man känner sig ensam och utsatt för livets alla prövningar. Så sakta men säkert lär jag känna igen mitt gamla jag och en del sidor har blivit lite sneare och mer vind och vriden och en del egenskaper är snart detsamma.
Har fortfarande nära till skratt, och lika uselt tålamod som förr.
Igår så började jag att skrubba i taket på altanen. Jisses vilken syn jag måste ha varit. Sprutade först algtvätt och sen skulle det sköljas bort ordentligt och sen skrubba jag med såpvatten och sköljde igen. Jag var sjöblöt hela jag och sen så var jag rädd för att ta i för mycket och anstränga armen/armarna. För det är liksom mest högern som jobbar och det är lätt att man överanstränger sig, när man blir entusiastisk. Jobbar dessutom i helgen men inte fullt ut, utan halvtidsjukskriven. Borde nog vila mer.....men i detta underbara väder???? Jag vill skrubba och skrapa och måla. Men det är alldeles för tidigt på säsongen än, för att kunna måla. Borde samla ihop mer kvist och grenar oxå. Har gett upp om att bränna allt här hemma. Det skulle bli en alltför stor brasa och ta evigheter med alla stammar. Tror jag nöjer mig med att bränna löv och smågrenar och mindre skala.
Fixade även till under ytterdörren igår och jag var så stolt att jag högt sa: - Har du sett Dan, vad jag kan? När S hjälpte mig att ta bort det första trappsteget utanför ytterdörren, så blev det liksom ett hål där och isoleringen var synlig. Fixade och trixade lite med en såg och morakniv och sen skruvade jag fast en bräda under ytterdörren och jag blev så nöjd.
Börjar inte jobba förrän i eftermiddag och jag försöker att inte börja lite här och lite där ute på tomten och huset....går väl lite sisådär. Finns ju en hel del att göra och jag måste nog besinna mig och göra upp lite planer. Vad är realistiskt att göra nu? om en månad och den här sommaren. Röja upp i skogsgläntan känns som viktigt och skrapa och måla och göra en rabatt. Vad jag vill göra? Göra 20 rabatter och måla och inte kratta och dra stock och sten och min hatsyssla kratta. Men köpte en lövblås/sug i höstas så har höga förväntningar på den hahaahha. Hittade lite stenar i förrgår, typ trampstenar som liksom var begravd under gräset. Sen måste allt gräs som liksom blivit tovor runt huset bort. Ena altanen är i princip kaffeved, men det får helt enkelt vänta till ett annat år. Mår så bra av att se snöskiten smälta och känna solens strålar. Är som om hela jag är som en termometer och vindflöjel. Blåst, snö och kyla är helt enkelt inte bra för mig. Kan nog bara vara en grönlandsbo som kan se ljuset i en sådan värld.
Det är väldigt lågt vatten i viken och det är en hel del sjöfåglar där. Undrar hur mycket man ser av viken sen när allt grönt växer upp? Så mycket att se framemot, och få upptäcka. Blir en bra dag idag oxå. Lev väl