En solig dag
Solen lyser så vackert men fortfarande morgonkyligt ute. Märta löper nu och kissar flera gånger precis som en hanhund. Hon blöder i princip inget alls och en enda liten droppe har jag sett. Igår var jag till VDC och ville kolla upp min misstanke om kärlkramp!! Tack gode gud att det inte var något på tok alls med hjärtat. Det visade sig att jag har bröstmuskeln inflammation!! Skönt ändå och en lättnad.
Så konstigt ändå hur det kan vara? För ett år sedan så kämpade jag för att orka leva vidare och nu blev jag istället lite orolig över hjärtknas. Samtidigt som jag minns budskapet från Dan när jag pratade med mediumet. - Jag får vänta länge på dig.
Så jag vill tro på att vi möts igen,även om jag tror att "livet" däruppe inte alls liknar vårt. Jag fyller mina dagar med allt möjligt och igår blev jag klar med stolen som jag fick jobba hårt med för att ta bort all skit och olja in flera gånger.
Är så nöjd med resultatet och t om sonen blev lite impad.
Var på Ur och Penn och köpte en klocka som har liksom ett armband som man bara drar av sig. Lättare att ta på och av när jag ska jobba. Men fastän den var billig så vill jag ju att den ska funka hahaa. Höll på att missa läkarriden innan jag märkte att den stod stilla. Så jag måste tillbaka och fixa batteriet vilket känns lite drygt.
Saknar honom,saknar det vi hade och saknar mitt liv. Det mesta flyter på och det går riktigt bra och årstiden hjälper enormt. Att se snöhelvetet försvinna är liksom vederkvickande för själen. Men tanken på att min bästa tid är bakom mig gör ont. Att jag aldrig mer får en kram av honom,att aldrig mer få skratta åt hans dåliga skämt. Att det var och att det inte är nu. Det finns alltid i mig, även om det mesta är och går bra. Min sorgetid är över tror jag. Svårt att förklara men sorg,känner jag inte längre. Även saknaden har bytt "ansikte". Nu är jag oftare ledsen för min skull. Saknaden är på ett helt annat sätt. Nu när jag är hemma så mycket så "jagas"jag oftare av tankarna på att nu län aldrig mer kan bli som förr. Ingen att pladdra öronen av,utan istället är de enda ord jag säger på en hel dag vara: -kom då Märta,nu går vi ut.
Att hålla nedstämdheten och det negativa borta kan verkligen vara ett heltidsjobb vissa dagar. Men i det stora hela så är allt okey och jag försöker se positivt på livet. Längtar efter gemenskap och att få träffas och ha trevligt. Är tacksam över alla fina runt mig och min djurfamilj. Just nu är katterna ute och storkisse fångar småmöss och lägger på bron. Luckan har jag stängt för in vill jag inte ha hans byten. Nu blir det en kopp kaffe till. Lev väl