myma.blogg.se

Ja tänk att nu skriver vi april och snart är det sköna maj. Idag blåser det och det känns ju ovant,när vi har haft så många fina dagar. Igår så var jag och plockade ner det lilla växthuset på pappas gård. Det är ett "halvt" växthus som liksom är platt på baksidan och som ska stå mot en vägg. Pappa hade byggt ut det, men nu var allt ruttet. Vi fick i alla fall med det hit till Sörmjöle. Nu måste det skuras och sen sättas ihop??? Vilket jag inte kommer att fixa själv. Men först måste underdelen placerad rakt och jag har tänkt bygga en baksida!?!!!! Jajamen det svåra är hur i alla glödheta jag skall få med mig så stora skivor hit ut. Började igår att rensa den stora granen. Saken är att grenarna hänger ner över gräsmattan och jag tänker ta bort 2 "varv" av grenar så det blir luftigare där under. Det jag kunde se var att många grenar var bara torra kvistar. Upptäckte även blåsippor här på gräset och blev alldeles varm i hjärtat. Tänk så lite som kan göra en människa glad. Nu ska vädret vara lite tråkigare ett par veckor,men jag tror nog att det går att vara ute och jobba. Skönt att ha något att tänka och fundera på istället för att sitta inne och uggla och hemfalla åt dystra tankar. Idag jobbar jag eftermiddag och har lovat att innan jobbet fara och hjälpa pappas fru att gå igenom de sista av lådor och grejer. Tror inte vi hinner klart ,men en början i alla fall. Lovar att hon säkert har. 100 tomtar? Dessutom ett par lådor av påskpynt. Hoppas att det blir över några lådor för jag skulle haft ett par när jag ska rensa ur förrådet här hemma. Lättare att packa skrot i en låda när jag kör iväg på återvinningen. Sen ska jag plocka ner stuprännan som sitter fast i den ruttna plankan. Tydligen inte svårt, men har ju bara googlat hur man gör ha ha ha. Ja hur gjorde vi innan google!?!! Har aldrig behövt tänka på sådant som ta ner stuprännor och bygga grejer och gräva och kratta på många år om än aldrig förr i mitt liv. Dan fixade allt sånt och han tyckte t om om det och tyckte det var både trevligt och härligt att ta tag i sådana grejer. Det gör inte jag hahaha. Men det håller mig sysselsatt men ärligt talat lite frustrerande,när det är mycket jag behöver hjälp med. Såga ner träd och köra släpvagn och sådant som att hålla i när man behöver vara 2. Tänker att det får ta tid och när det finns möjlighet att ungarna kan hjälpa mig. Sonen skulle hjälpa mig att såga till ett plåttak till värmepumpen och själva "ställningen"har jag tänkt bygga själv!! Gruvar mig för det ska snedkapas och det är skitsvårt hahaaa. Men får väl köpa lite extra virke så att det finns för felsågning ha ha ha. Men allt detta som vållar mig sådant huvudbry,var precis det jag önskade. Nu har jag åratals av arbete framför mig och det är betydligt bättre än om jag skulle bott kvar på Röbäck,ensam inom de väggarna. Skulle helt säkert inte mått bra av det, utan saknat Dan och haft en mer själslig vånda. Här har vi aldrig varit 2 och inga jobbiga minnen som "förföljer"mig. Här känner jag mer att han är med mig i huvudet på andra sätt. Han skulle skratta när jag skruvar snett och skaka på huvudet när jag lyftar och drar. Låtsas prata med honom om hur jag tänker göra och lösa saker och ting. Men kan nog säga ärligt att han skulle nog gjort på annat vis,än mina lösningar. Tror att för mig är det viktigt att hålla mig sysselsatt ,för annars skulle nog det varit betydligt svårare att hantera förlusten av Dan. Jag är i grunden en positiv person,men det finns lika mycket mörker hos mig som för de flesta andra människor. Jag försöker verkligen acceptera de negativa tankarna som kommer,men vill inte borra ner mig i tycka synd om mig själv tankar. För de där tankarna kommer ibland....Jag kommer att vara ensam resten av mitt liv....är det lönt....hur kunde det bli så här......ligger mitt liv bakom mig. Att acceptera att de finns de där tankarna är viktigt för mig. Annars byggs de upp och då är det betydligt lättare att bli deppig och tappa bort sig. Det är inte lätt att vara svag och beroende. Men jag jobbar på det och det gör mig starkare att erkänna för mitt inre att jag är svag. Men alla är olika och vi hanterar livet på olika sätt. Jag är en stark person men har ställen i min själ där jag är svag. Men för någon annan kan det vara precis tvärtom. Fy vad snusförnuftig jag låter ha ha ha. Kanske skulle bli oraklet i Sörmjöle, en vis kvinna som sitter i skräddarställning och öser ur sig visdomsord?