Härligt uppvaknande
Imorse när jag vaknade och inte blev väckt av någon av kissarna,så satte jag mig på sängkanten och vickade upp persiennen. En tiondels sekund blev jag rädd,sen log jag och blev alldeles varm i hjärtat. Utanför fönstret promenerade 2 rådjur sakta förbi. Precis det var det jag sökte,när jag ville flytta från stan. Närheten till naturen och även om jag är rädd för det mesta som rör sig i skogen ha ha ha. Så känner jag mig inte så rädd som man skulle kunna tro. Men visst tänker jag på björnar och dinosaurier och rabiesvargar och gud vet allt,när jag får kvällsrundan med Märta. Idag verkar det återigen bli en fin dag. Ganska märkligt att vädret kan skilja sig åt på bara någon mils skillnad. På morgonen och förmiddagen så snöade det men allt smälte bort i samma sekund. På eftermiddagen så fick vi sol och det var en fin kväll. Pratade med dottern och hon trodde jag skojade när jag sa att det var sol. Vi konstatera att det var skillnad och skickade varann kort
Hon trodde inte sina ögon när jag skickade en bild grannens gård
Där har det tinat riktigt ordentligt och jag älskar att se för varje dag hur det bara försvinner.
Jag lagade hyllan som föll ner och kände mig riktigt duktig. Sen så fixade jag i garderoberna och det blev bra och det var inte så mycket som skulle kastas som jag trodde??? Behövde bara fixa till lite och nu är det inte risk längre att saker ramlar ut när man drar upp någon dörr.
De där två metallskenorna som satt och skulle hålla upp hyllan,fick jag användning för!!!, Blev perfekta att stödja blommorna med hahahaa. Snacka om återbruk,eller hur?
När jag stod där i gardoben så hängde Dans vårjacka där och jag borrade in hela ansiktet i den. Men hans lukt fanns inte kvar där. Men reaktionen blev omedelbar och saknaden slog till hårt. Älskade lillgubben min, så fel att du skulle dö. Du som älskade livet och barn och barnbarn och mig. Jag är en känslomänniska men jag är en väldigt krass och praktisk person oxå. Att Dan är död är inget jag kunnat förbanna någon högre makt,ödet eller varit arg på. Jag har tänkt och skrikt högt: Det var inte så här det skulle bli!!! Men det är inte lönt att förbanna att han fick cancer. Dan sa flera gånger till mig när han såg jag blev ledsen. Vi vet hur det går och vi ska inte fokusera på det utan att jag lever nu. Kommer ständigt tillbaka till: Det är som det är.
Men nu tänker jag tillbaka och blir tacksam över att jag just skrivit att jag är!! Nästan hela förra året visste jag inte vem jag var eller kunde beskriva ett dugg om mig själv.
Nu vet jag så mycket mer om mig själv och jag har hittat tillbaka och även upptäckt förändringar. För de mesta så är allt okey och ibland jättebra och när 2rådjur promenerar förbi fantastiskt. Jag har vant mig att gå och lägga mig i en tom säng. Jag klappar ibland på kudden där Dan skulle ha legat. Men det är sällan jag gråter mig till sömns. Men ibland så vill jag bara skrika: Ser du Dan att jag kämpar,att jag försöker,att jag kan? Att jag inte får något svar kan skära som knivar. Men försöker då tänka på vad han skulle gjort eller sagt. - Så bra gumman,och sen kramat mig eller
Skrattat åt mig när jag aldrig lyckas få något rakt,vare sig tavlor eller sågning. Då blir jag varm i bröstet och känner lycka över att haft en sådan kärlek. Min underbara klumpeduns till make. Han snubblade och spillde och kunde vara som vilken knäppskalle som helst. Men jag älskade honom så mycket,älskade vad han kärlek gjorde för och med mig. Det är lätt att tro att man bara minns de goda sidorna hos en människa och kanske t om glorifierar
en person som är död. En del kanske gör det men tack och lov så gör jag inte det. Jag minns honom precis som han var med fel och brister lika mycket som de bra. Vilket gör minnena mer levande och liksom mer nära och lätt att känna. Ja det är inte lätt att vara människa finns det ett ordspråk som säger. Men det är i det stora fel,det är lätt att vara människa om man bara omfamnar livet. Nu blir det femtielfte koppen kaffe idag,sen blir det lite disk och bäddning och kanske läsa lite i en bok. Skall sen till Bergsboda och de på när sonen bränner mer skrot. Leta efter någon maskin som kan såga bräder,för jag kan inte handsåga utan att det ser ut som en EKG kurva. Tror att pappa säkert haft någon cirkelsåg liggandes någonstans. Sen blir det uppvaktning av S som fyller år. En trevlig dag helt enkelt. Lev väl.