Hipp hipp hurra
Idag är det den "riktiga"födelsedagen för Dans och M yngsta!!!som blir 30!! Helt otroligt att den lille fyller den första stora nollan. Han är en helt fantastisk ung man och så lik sin far. Ibland blir jag tårögd när jag ser på honom,för jag ser Dan i honom. De andra 2 från kullen är fantastiska ungar och jag ser mycket av Dan i dem oxå. Den andra sonen är lik till utseende sin mamma, men även där kan jag ana Dan oxå. Dottern är så godhjärtad och varm kvinna och Dan var så stolt över att han hade en sådan vacker dotter. Ibland kommer bitterheten och lessenheten över att jag och Dan nte fick mer tid tillsammans och kände varann tidigare. Men då hade ju inte dessa underbara ungar funnits i mitt liv och vi hade kanske inte hade haft vett att uppskatta varandra. Både jag och Dan hade ju varit gifta förr och vi talade ofta om att vi inte riktigt vet när det gick fel i våra äktenskap. För egen del så vet jag att jag inte var mig själv och aldrig mer än förtjust och fäst vid min tidigare man. Något vi är överens om så här efteråt och att han kände likadant. Men Dan var på riktigt ledsen över att hans tidigare äktenskap hade gått på tok. Även om vi var lycklig med varann, så var han besviken på något sätt att han inte "lyckades"hålla ihop äktenskapet. Tycker det säger så mycket om oss att vi kunde prata ärligt med varann och vi hade ofta "avstämningar"om hur vi kände,ville och tyckte. Men jag tror som sagt att vi inte hade varit tillsammans så länge om jag träffat honom tidigare i livet. Tror att vi helt enkelt bara helt plötsligt såg varann i ett helt annat ljus,när vi var lite äldre. Kände ju Dan innan det sa "klick" mellan oss. Uppfattade honom som snäll,hjälpsam men i ärlighetens namn småtråkig och lite blek. Vi pratade och träffades på gården vi bodde på och han var i princip som vem som helt och mer kompis med min tidigare man. Han var verkligen inte min typ....fast det var ju inte min tidigare man heller ha ha ha. Jag attraherades av mer tuffa och egentligen dåliga killar. Dan var helt enkelt en trevlig granne. Men helt plötsligt så slog blixten ner och jag tror att jag var tveksam till mina känslor länge. Dan var säker på en gång,men jag minns att jag tyckte det var så underligt för jag var inte så där tokkär som jag blivit förr i killar. I Dans sällskap blev jag lugn och trygg och sen så hade vi så djävulskt kul. Mitt innersta älskade honom på en gång och kär....så där fånigt sprittande kär och lycklig blev jag ju längre tid vi var tillsammans. När jag såg honom komma hem,och komma gående så slog hjärtat volter och jag blev t om fnissig när jag såg honom. Han skrattade ofta åt att jag blev så tossig och att han blev glad åt min glädje. Tänk ändå så bra det kan bli och jag tror verkligen på kemi mellan två människor. Varken jag eller Dan var särskilt speciella människor, utan det var kemi,molekyler och timing som skapade vår lycka. Märkligt egentligen men är så tacksam att jag fått möjligheten att älska en annan människa och blivit älskad tillbaka.
Långt surr om det....hahahaa. Men jag är på gott humör idag och stolt över att jag kunde fixa och byta en kontakt.
Ingen jättegrej och märkvärdigt kanske,men jag är skitnöjd hahaa
Ute är det mindre kul....för snön vräker ner och det är full vinter ute. Men jag var mentalt förberedd och tänker att det blir bra. För det kommer att smälta och bli blött och då smälter den gamla snön bättre. Katterna är i alla fall missnöjd och vill absolut inte gå ut och tittar på mig precis som om det var mitt fel,att det snöar !!!
Komiskt men jag har köpt lite "ute blommor"idag,som jag tänkt kunde få stå på bron och sprida lite vårglädje. Men det är som sagt inte läge.....men håll ut och krama dig själv och omge dig med positivitet tänker jag. Lätt??? Nej skitsvårt....men jag börjar med att ta en kopp kaffe till.