När man vaknar.....
Jag vaknade av märkliga djur och det visade sig att Märta kräktes.....både i sängen och på golvet. Blir lite orolig och hon ville inte ens ha sin godisbit efter vi hade varit ute och gjort bort bajs och kissrunda. Men jag har bestämt mig för att det beror nog på att hon var och drack dikesvatten. Nu ligger hon nära mig här i soffan och öronen är mer normalt placerade hahaah. När hon mår illa brukar de liksom trilla ner mer på sidan av huvudet.
Idag skulle det tydligen blåsa en hel del...men än så länge är det lugnt, men tror inte jag vågar elda om det blåser i alla fall. Så jag får pyssla med annat idag och det finns att göra. Skulle ha varit in till staden oxå och fixat mer hundmat och köpt en sommarmatta under bordet framför soffan. Blir så skräpigt och skitigt när katterna kommer in med kvistar och skräp i pälsen. Sen måste jag ju renbädda och sådant som man alltid gör när man har ledig dag hhaha
Visst är de söta lilla Ruth och Märta? Märta är väl inte lika förtjust i Ruth som fortfarande är valp och kan vara odräglig ibland. Men hon är jättesöt och gosig och så glad liten voffsing.
Igår när jag kom från jobbet så bar jag bort växthusdelarna och planteringsbordet som blev avlastade förra helgen. Platsen jag tänkte ställa det på.....där växer det en massa annat och jag måste finna en annan plats. Börjar faktiskt fundera på om jag inte bordlägger bygget tills senare i sommar. En annan fråga som dyker upp är hur varmt blir en solvägg? Måste måla fönsterbläcken och tydligen tål inte färgen alltför hög temp? Så många saker som jag funderat på som jag aldrig gjort tidigare eller ens trodde jag skulle göra? Samtidigt kommer det en liten tanke....Hur kunde det bli så här? Att Dan dog och kvar är jag? Reaktionen varje gång jag inser att jag aldrig mer får träffa honom går att beskriva. Har ni någonsin åkt i en nerförsbacke och det liksom hisnar till i magen? Precis den hisnande känslan blir det i kroppen. Samtidigt säger förnuftet att så här är livet oxå. Man förlorar någon man älskar och att det är "naturligt". Men ibland så saknar jag honom och mitt liv som vi hade, så att jag känner hur det liksom vrider om i magen.
Det gör ont i mig och ibland orkar jag inte stå emot tårar och saknaden. Men det är helt okey och inget som stör utan ibland ganska skönt att få vara lite ledsen.
Men det finns så mycket som jag oxå uppskattar i livet just nu. Alla fina djur som skuttar och går omkring häromkring. Att jag har andra saker att fundera på än allt som jag kände hemma på Röbäck. Precis som jag önskade när jag flyttade hitut. Jag har lätt till skratt och blir glad av att höra fågelsången. Hmmmm....nu ser jag på träden att vinden har ökat om än i vindbyar.
Så idag blir det ingen bränning och kanske inte ens lite krattning, för det är ju inte lönt när det bara virvlar omkring. Det är då så skönt att vara ledig och liksom svansa omkring en stund i morgonrock. Idag kommer det nog att komma fler ut till sina stugor och vägen härutanför kommer att "fyllas" av promenadmänniskor. Jag tycker det är aptråkigt haahah och den där längre prommisen varje dag med Märta är det bara hon som uppskattar. Nåja jag blir ju glad av att se henne springa omkring som en liten raket. Men måste hålla henne oftare kopplad nu. Ser hon folk så älskar hon att tokspringa mot dem och blir ju skitglad. Men på vardagarna så är det betydligt lugnare härute, då promenadmänniskorna är på jobbet.
Nu blir det en kopp kaffe till och sen kanske fundera på hur dagen kommer att planeras. Lev väl