myma.blogg.se

Idag är det trevliga saker på gång och jag antar att jag kommer att vara trött efter dagen. Men det ska bli trevligt på många sätt. Jag skall vara "dagmamma" åt lilla E i tre dagar. Känns väldigt bra då hon annars bor i Göteborg men de har varit häruppe nu en tid, men på fredagkväll åker de hem. Pappan har jobbat här på universitetet och mamman har nu åkt hem till Göteborg med lillasyster. Så då hoppar farmor in och jag ser framemot att få umgås med henne. I eftermiddag flyttar lilla kissen hit och sen kommer S och hennes familj och äter middag med mig. Dan hade tyckt att det skulle bli jättekul och jag med. Han hade lekt med E medan jag förberedde maten. Men nu gjorde jag den redan igår så jag kan ägna mig åt henne. Käraste vännen jag önskar att jag kunde känna att du var med. Att du inte är här gör så ont och jag önskar att den här sorgeprocessen går fort så att det slutar att göra ont och istället stannar vid tanken på dig. Det går framåt men jag har inte gått vidare. Det är så stor skillnad och går inte att förklara för ngn som inte känt känslan. Att göra de vardagliga sysslorna och laga mat, plocka bort och tvätta, det är bara till mig. Du är ju inte här och finns!!!. Jag vill hålla mig sysselsatt ,men undrar hur det skall gå att utföra ett arbete? Nu kan jag ju bara stanna upp och gråta en stund och sen fortsätta med det jag höll på med. Idag är det mycket som kommer att ta min tid, så det kan ju vara en möjlighet att se om jag istället faller ihop ikväll och gråter alla tårarna jag inte kunnat gråta under dagen. Snart kommer lillagumman och jag skall koka havregrynsgröt till frukost. Skall bli så skönt att se alla hennes upptåg och soliga leenden. Om du finns därute Dan så kom idag och se oss och skratta med oss och låt mig få känna dig <3

Åh vad glad jag vart idag. Du vet ju hur vi letat efter en flamingo. Eller mest jag, men du vet ju hur jag velat ha en. Men aldrig hittat ngn stor en som inte kostade skjortan. Oftast har de varit för små, för plastiga, eller för dyr för att jag kände att det var okey. Men idag hjärtat hittade jag en jättebilligt 99-: kostade den och är 73 cm hög och tål att stå ute. Jag blev så glad och ville ringa och berätta. Men då kom jag ihåg att det går ju inte. Så då får jag väl försöka så här. Visst är den fin??? åh så fint det kommer att bli uppe i stugan. Nu får jag ta över din "grej" du brukade köpa ngt till rabatten varje år. Ifjol köpte du en guldgorilla och jag tyckte den blev perfekt. Du brukade stå som en gorillahanne och luta dig mot disken på knogarna när vi jobbade på butiken. Stugan som var vårt paradis. Jag gillar lugnet men allra mest älskade stugan för att du blev så glad när vi skulle dit. Där gick du som en patron och inspekterade, muttrade över nerfallna grenar och snusade i fåtöljen. Rent tekniskt är stugan min nu. Men så är det ju inte, inte min och din syn på saken. Vi var så glad över att ungarna gillade att komma dit. Det är vår stuga din och min och barnens. Du hade allra helst velat bygga små friggar åt dem allihop och jag minns att du hade en plan på en tvåvåningsfrigga. Knasboll sa jag då. Jag var aldrig imponerad av dina byggplaner hahaha. Men det gillade du för du vet att jag fick äta upp mina ord. Allt vart bra hjärtat. Du hade fått tag i fönster som du skulle sätta in på altanen, och det var inte roligt för dig när du ringde och sa att du inte kunde ta dem. Du insåg att orken inte fanns. Du var så engagerad att fixa i stugan i somras. Jag sa en gång att-Vi kan ju göra det sen...ta det lite lugnt nu. Men då sa du, sådär i farten när du låg och kopplade in ngt under bänken. Nej vi gör det nu jag vill att det ska bli bra för dig sen. Jag skyndade ut på altanen och grät. Lillälsklingen min, mitt hjärtas prins vad jag älskar dig

Tankar, förnuft och känslor är inte riktigt kompatibla. Jag har alltid varit en känslostyrd människa som har fått jobba hårt med förnuftet. Där var Dan en fantastisk sparringpartner, då han sällan var känslostyrd. Han var bra på att få mig att tänka efter ett varv till. Han var enklare i sitt sätt att betrakta omvärlden. Han sa dock att han tyckte om mina tvära kast.- Livet blir aldrig tråkigt med dig sa han. Ibland blir jag tokig på dig men jag får verkligen leva med dig. Han behövde mig sa han och jag behövde honom. Tänker ofta på det nu. Hur jag saknar honom och att jag ofta tänker på vad han skulle säga. Jag målade ju om sovrumsväggen och ena väggen i hallen och har köpt en kattunge. Sovrumsväggen ville jag ju ändra länge och under hösten så sökte jag tapet eller färg. Dan bara skakade på huvudet när han sa att jag orkar inte tapetsera och du kommer inte att göra det som det ska göras. Jodå sa jag om du sitter i sängen och hejar på. Nu valde jag dock att måla och jag vet att han skulle ha gillat det. Hallen gjorde jag för honom. Han gillade den mörka färgen i egentligen men mådde inte bra av mörka färger på slutet. Kattungen var det dummaste då jag behöver spara pengar. Men jag "frågade" honom. I mina tankar så skratta han och sa köööör. Blir du glad så är det helt rätt gumman. Men du är knäpp. Vissa stunder vill jag bara flytta upp till stugan och bara gömma mig i minnen och liksom försvinna in i mig själv. Men förnuftet säger att det är en dålig ide. Dan skulle inte vilja det, han sa att han förstod men att han tyckte det inte var det bästa. Jag skulle bli alltför isolerad där, just nu. Så där låter jag förnuftet få tala högre än känslorna. Nu finns ju den möjligheten också att jag måste sälja stugan. Vet inte om jag kommer att kunna behålla den, som ensamstående och sen som pensionär. Det vrider i hjärtat, men jag försöker att inte tänka på det så ofta. När man blir ensam så är det mycket beslut som skall tas och man måste också tänka framåt. Det är inte det lättaste när man ibland försöker överleva nuet. Då är det lättare att tänka på vad Dan skulle råda mig till. Han skulle säga att hasta inte iväg, utan tänk ett varv till. Mitt hjärtans kära, så underbart att vi kunde prata och pratade om allt. Jag pratade han, lyssnade och sen sa han vad han tyckte. Ibland sa han att han måste tänka på det ett tag. Och det var som att sitta och se färg torka. Tog evigheter ibland och jag kunde bli skvatt tokig på honom. Men oftast var vi överens om hur vi skulle lösa det mesta. Han sa ibland att jag tycker inte om det men jag stödjer dig och finns här. Han betydde så mycket för mig och det hände att jag frågade honom. Vad ska du med en sådan toka som jag till? Han skrattade och sa att jag betydde så mycket för honom. Han kände sig behövd och blev glad av mig och att jag älskade honom. Att jag utmanade honom att tänka stort, för att plötsligt vara nere på mikronivå. Ja jisses vad vi har haft roligt och så mycket vi upplevt. Jag är evigt tacksam över vad jag fått känna och det liv vi hade tillsammans. Men minnen är inget som får en att stiga upp på morgonen och att ta nästa steg framåt. Vad det är vet jag inte riktigt eller jag kan i alla fall inte utrycka det. Överlevnadsinstinkt? inte vad jag känner i alla fall. Det är mer vad jag lovade Dan. Saknar dig älskling och jag tar ett steg i taget för din skull. <3

Tänk att jag skulle komma att uppskatta måndagar. Helgen är över och den har gått i det stora hela bra. Några vågor större än andra, men har gått över i stilla lugn. I lördags när jag gick och la mig så kom tårarna stilla när jag strök över Dans kudde och sa god natt. Jag grät av saknad, men plötsligt blev det ett himla liv. Märta har fått en pipgris och den fick sig nu en rejäl omgång. Kunde inte annat än skratta. Hon var helt galen och den där gummigrisen hade inte en chans. Till slut så tänkte jag att det går ju inte att sova i det här oväsendet. Det morrades och skuttades och pip varvades med terriermorr. Nåja somnade med ett leende på läpparna. Igår så var jag och fikade hos S och det bjöds på gofika. Tänkte faktiskt att Dan skulle ha gillat fikat. Var som en gigantisk american cookie. Det var det enda förutom sockerkaka som han tyckte smakade något den sista tiden. Det var hursom väldigt trevligt och jag mådde så bra resten av kvällen. Såg på henne flera gånger och jag kunde se Dan i henne och tänkte att i dig finns halva han och om det är möjligt. Så kände jag ännu mer kärlek till henne. Är så glad över att Dans barn finns i mitt liv. Inte bara för det är Dans barn utan för att jag tycker så mycket om dem och de är mig kär. Mina barn har givetvis funnits för mig under denna tid. Jag är tacksam över att de fått lära känna Dan som en bonuspappa. De har även fått se kärlek mellan 2 "föräldrar" . Dan har varit med och format dem som människor och fyllt luckor jag själv aldrig kunnat fylla. Det är märkligt kan inte påminna mig om att vi diskuterat om hur vi ser på våra barn och barnbarn. Under uppväxten så var det givetvis den riktiga föräldern som bestämde mest. Men oftast så kunde vi prata igenom hur vi såg på saker. Vi var inte alltid överens och ibland var det riktigt tufft. Men att vi styrde skutan tillsammans var aldrig ifrågasatt. Vår kärlek var liksom aldrig inblandad i familjen med alla dess svårigheter, beslut och barn. Vi tog hjälp av goda vänner och parterapi när det var tungt. Det var ovärdeligt, men kärleken mellan oss var liksom aldrig i fara. När första barnbarnet kom så var det liksom aldrig någon diskussion det var även mitt. Sen kom nästa och nästa barn. Det var våra barnbarn och det är en gåva att få älska dem. Det är bara så hemskt att de små aldrig får några egna minnen av sin morfar/farfar. Men jag kommer att berätta för dem om Dan och säga hur älskad de skulle varit av honom. Hur han hade busat med dem och och petat på dem med fingret precis på bröstet under hakan. Att han vakar över dem och att de kan känna sig säkra på att han följer dem på "avstånd" Att lämna oss var det som Dan tyckte var det som var det som plågade honom. Att inte få vara med... att inte skratta med sina barn åt något fånigt filmklipp eller få trösta en av de små. Att lämna mig kvar. han sa flera gånger: Jag vill ju vara med. Ja älsklingen jag ska tala om dig och berätta om dig. Du kommer att få vara med <3

Nu är det söndag och det är sista jobbiga dagen. Helgerna är oftast värst och det gäller inte bara mig utan det har jag förstått att fler med sorg säger. Allt stannar liksom upp och för de flesta innebär det vila, gemenskap och mys. Så var det även för oss, vi såg fram emot helgen. Dan lagade ngn av helgkvällarna ngt gott och vi for någonstans eller bara var hemma och hade det bra. Nu känner jag ju till hur helgerna känns, så jag planerar ofta dom så jag har ngt att göra och inte får tid att stanna upp. Jag har ju varit en sådan person med energi och farit runt som en iller här hemma, ofta gjort 5 saker samtidigt. Nu går allt lite långsammare och jag blir nästan fascinerad av mitt nya sätt att utföra de vanligaste göromålen. Men det handlar nog också om att fördela min energi och ork. jag blir så fort trött i huvudet och i kroppen. Minnet är sisådär och ibland svamlar jag och har svårt att hitta ord. Har ibland läst om demens, men har nu förstått att det är "normalt" i sorgearbetet. För det är just det....arbete. Det är nog det jag kan tacka för min goda nattsömn, att jag helt enkelt blir trött fortare. Jag jobbar hela tiden på att ta mig framåt, men jag har inte gått vidare. Det är två helt skilda saker, har jag nu lärt mig. Bland mina nya vimilvänner säger de flesta att det tar i medelsnitt 2 år, innan man börjar gå vidare. Att gå vidare är för mig att man har känt att nu måste jag leva mitt liv, min partner är borta och jag sörjer det men nu måste jag leva vidare på ett nytt sätt. För många har det betytt att man rensat ut sin partners personliga ägodelar, flyttat, möblerat om, bytt jobb. Ja gjort en livsförändring. Man kan känna sorg och saknad men man kan gå vidare i livet. Naturligtvis kan det se ut lite olika för olika människor. Jag får en klump i magen när jag tänker 2 år!!!! Ska jag känna så här i 2 år!!!. Jag blir så ledsen och luften tar liksom slut. Men innan jag började blogga så skrev jag i anteckningsbok mina tankar och mina känslor. När jag läser igenom det så kan jag förstå att det händer ngt ändå. Oftast efter varje gång, när jag varit på väg att ge upp. Att bara ligga kvar på golvet och aldrig stiga upp. När jag somnat av trötthet pga att jag gråtit så att hela kroppen bara stängt av. Jag tar små små steg jag vet inte ens om det är framåt. Jag drivs av att jag vill känna tro, tro på vad som helst. Har funderat på att bli "religiös" men det finns ett motstånd där. En tro på att jag kan bli exalterad över något. Känna att jag vill pyssla, resa, glädje i hela kroppen. Engagemang i ngt, funderade en dag på att engagera mig i djurskyddet, men antar att jag efter 40 minuter skulle har miljoners katter här hemma. Det är kanske inte det jag söker. Kan inte engagera mig i människor heller för då blir det fel tror jag. Då kommer jag nog att stänga av min sorg och det tror jag är det sista man skall göra. Så tills jag känner tro, så fortsätter jag dessa små steg framåt, åt sidan och lite stamp på samma ställe.

Till Dan: Jag saknar dig älsklingen, hela jag skakar av gråt och saknad. Har försökt att sysselsätta mig hela dagen, för att inte stanna av och känna. Men nu gör det ont i kroppen av saknad och längtan efter dig. Varför du inte är här hos mig det vet jag ju. Död av den djävulska sjukdomen cancer. Men det är fortfarande helt obegripligt att det senare ikväll är 60 dygn sedan du somnade in. 60 dygn av all jävla gråt och smärta och förtvivlan. Jag vill vara med dig, jag vill skratta med dig jag vill stryka på din kind. Jag vill ha dig när mig. Men det är då det hemska står klart. ALDRIG MER kommer du att krama om mig och säga att du älskar mig. Jag finns här gumman, du och jag. Märta blir så stressad av att jag gråter så här mycket och nu sitter hon i mitt knä och klättrar upp på mig. Hon blir så förvirrad, när jag är så här ledsen. Trodde aldrig i mitt liv att sorg kunde vara så här hemsk. Jag vill skrika tills jag tappar rösten. Jag vill ropa ditt namn, jag vill tömma mig. Men har inte hittat ngnstanns att göra det. Har försökt i kudden men det gillar inte Märta. Jag måste släppa ut allt och bli kraftlös i kroppen. Den ropar efter dig och jag vill klösa bort det från kroppen. Åh älsklingen var är du? Trodde du skulle komma så jag kunde känna din närvaro. Jag vill ha alkohol och somna bort och slippa mig själv. Döva mig med alkohol och somna. Du om ngn vet ju att det är inte jag. Men jag är inte längre jag. Jag är en stor hud som går omkring och vattnar blommor och promenerar med Märta och väntar. Väntar ut dessa vågor som sköljer över mig. De har minskat i antal, men de gör ont. Åh mitt hjärta så tur att du inte visste hur ont detta skulle göra, då skulle du blivit förtvivlad. Du ville mig bara väl. Du sa att t om när jag var skitjobbig och tjatig så älskade du mig. Ja vi kunde bli så arga på varandra, men vi sa att vi var aldrig rädda för att bli arg på varann. Vi skulle aldrig lämna varann, vi var ämnade för varann. Min älskling mitt hjärteljus jag saknar dig så mycket att det finns inte ord för det. Jag lägger min hand mot kinden och kan förnimma hur det kändes när din hand låg där. Jag ska leva utan dig, jag måste bara lära mig hur??? Detta kommer att ta tid, och kraft och styrka. Jag måste bara hitta ngnstanns att skrika ut all förtvivlan. Snälla älskade du kom och hjälp mig. Låt mig få drömma om dig om så än ett kort ögonblick. Nu ebbar vågen ut och jag känner att jag kan andas lättare och smärtan avtar. Dan du fattas mig <3

Jag har faktiskt förstått att det finns flera sorters ensamhet. Jag har inga större problem att vara ensam. Jag är inte ensam i den bemärkelsen att jag inte har någon som bryr sig om mig. Jag känner att jag har fina vänner och mina barn. Det finns säkert tusentals därute i världen som inte har det. Många äldre är ensam på alla möjliga sätt kan jag tro. Jag känner mig inte rädd över att vara ensam resten av mitt liv, tror att det kommer att gå bra. Men den ensamhet jag nu talar om som jag aldrig känt förr är helt annan. Att vakna på morgonen och det är en dånande tystnad och jag ska stiga upp. Tack gode gud för Märta, för hon måste ju ut och kissa. Det är svårt att förklara men det är bara jag som ska dricka en kopp kaffe, ingen som spolar på toaletten, ingen som skrattar åt något fånigt program på tv:n. Ingen man kan fråga om vad vi ska hitta på idag till. Ingen som lämnar sockar nedanför sängen. Ingen att bli irriterad på, ingen som kan svara på om maten blev lagomt salt. Ingen att berätta för att man läst ngt roligt för. Den ensamheten är så svår att handskas med. Det är ingen som man kan dela känslan med att det fallit 2 decimeter snö, men att solen lyser och det var en fågel som kvittrade så fint. Jag saknar honom på alla möjliga sätt. Jag blir så avundsjuk på dem som fått leva tillsammans med sin partner längre än vad jag och Dan fick. Jag blir arg på par som inte förstår att uppskatta sin partner. Tittar på par på affären som snäser åt varann, eller när det är som värst, tankarna på..... Att ni har ert kvar...ni kommer en dag att bli ensam, är rädd om varann. Ja man kan lätt få knasiga tankar och funderingar. Men jag har hittat mina sätt att handskas med ensamheten som fungerar hyfsat. Jag doftar på hans kläder, skickar sms till honom i telefonen, jag pratar med honom.- Nu lyssnar vi på melodikrysset, för det tycker du ju om. Jag fixar kaffe nu. Ska vi gå och sova nu? kramar hans kudde och säger god natt älskling. Berättar vad jag känner, har hänt att jag skrikit åt honom. När jag ska se på ngt han gillade på tv.n så säger jag Nu älskling ska vi mysa. Den ensamheten att inte ha en fysisk person att tala med, som inte sitter i fåtöljen, inte ligger bredvid mig och håller mig i handen. Den är inte lätt. Tanken på att jag ska fylla hans morgonrock med handdukar och bygga en Dan. Stryka ut hans deo på den och bara krama och dofta och låtsas att det är vi. Ja den tanken finns. Låter jättemysigt i mina öron. Men kanske lite knasigt för andra. Idag är det lördag och nu ska jag ta mig igenom denna dagen också. Kommer att gå bra, jag ska lyssna på melodikrysset, ta en längre prommis med Märta och kanske bygga en Dan hahahaah.

Till Dan: God morgon älskling. Idag lyser solen och det är fint. Jag undrar var du är? Jag har alltid trott på ett liv efter detta och du lovade att ge mig tecken???? Men jag har inte sett något, inte känt något. Jag trodde att jag skulle känna dig i min kropp en sorts kraft. Att klara av sorgen efter dig. Men ingenting... Det gör så ont för då har jag ingenting att vänta på, att känna att du väntar på mig när det är min tid. Att du håller din hand över mig och följer mig på min väg. Att du nu inte bara är död och borta utan att det också betyder att du liksom inte finns i en annan värld är så svårt och tungt. Det är samma obegriplighet som om ngn sa att moln är gröna inte alls vita som du har trott och sett hela livet. Jag behöver din närvaro, jag behöver få tro, jag behöver den känslan för att överleva här utan dig. Du gav mig sådan tro på mig själv, du älskade mig så mycket, du gav mig allt jag behövde. Jag kan klara mig själv, det vet du. Men just nu orkar jag inte ta tag i mig själv. All energi och kraft går åt till att ta hand om vågorna av saknad och att finna kraft att se framåt och ta mig igenom dagen. Jag älskar dig så mycket, jag älskar det vi hade. Jag älskar din doft. Vet du? Jag känner mig fortfarande gift. Jag är nu en änka. Men ordet änka förtäljer att det finns en historia. Jag har svårt att se mig som ensamstående eller singel. Jag och du vi är gifta. Du fick bara gå tidigare. Jag är alltså gift, men du är död. Du hade velat stanna hos mig och barnen. Det sa du så många gånger. Jag är inte arg på dig, för att du är borta. Du kunde inte göra något åt det. Älskar dig min skitgris, mitt troll, mitt gryn. Igår var en bra dag. Jag bakade frallor och fixa middag. Några av barnen kom på middag och det var så trevligt. M hjälpte mig med att silikona under kaklet på diskbänken. Meningen var att Dan skulle göra det själv. Men han skakade så mycket att det såg för tokigt ut och vi fick skrapa bort det. Skakningarna kom och gick beroende på hur mycket morfin han tog. Nu är det fixat i alla fall och det känns bra. Sonen är häruppe i Umeå nu med hela familjen. De bor ju normalt i Göteborg så det är inte ofta jag får träffa de små. Nästa vecka ska jag vara "dagmamma" åt lilla E och det ska nog gå bra. Hon är så festlig med alla sina ljud och tjatter. M hade glömt att ta med sig inneskor och han är nu häruppe på ngt som kallas för "skrivbordsbyte" Det betyder helt enkelt att istället för att han sitter på universitetet i Göteborg så sitter han häruppe på Umeå universitet istället och gör föreläsningar om sin forskning i ngr veckor. Hursom så kunde han ha Dans eccotofflor och det kändes så bra. Det skulle Dan gillat <3 Idag ska jag klippa Märta lite grann. Inte min paradgren hahaha Ska dock försöka att få det att se hyfsat normalt ut, och inte som om hon körts igenom en tröska.

God morgon älskling, sovit gott. Så startar oftast min morgon, när jag varit ute med Märta och gjort kaffe. Känns skönt på ngt vis att starta en ny dag med att prata rakt ut i luften. Sätter oftast på google minin direkt jag vaknar och nu kan jag äntligen lyssna på P4 Västerbotten. Dan köpte en sådan där google mini, en grej som är ansluten till internet på ngt sätt!! Hursom så kan man prata med den och då spelar den det man önskar. Tidigare fick jag bara in P4 Stockholm, men nu så är det Västerbotten Jag är evigt tacksam att han inhandlade den, trots att jag tyckte det var väl dumt....var väl inget fel med radion!!! Tänkte att det är samma som en bakmaskin, popcornspoppare och sådant som efter en tid bara hamnar i ett skåp. Men i ärlighetens namn så är jag ju så teknisk obegåvad/ ointresserad att jag tycker spotify är krångligt. Nu kan jag bara säga vad jag vill höra på och manicken fixar det. Tack älskling Du var en shopper sedan barnen flyttat hemifrån, i alla fall om man vet hur återhållsam, du varit tidigare. Vet att jag tyckte att du var på gränsen till snål när vi träffades, jag var ju en shopper och älskade att köpa grejer. Men tror faktiskt att allt som köpts eller gjorts om här hemma de sista 9 åren har du velat. En sak är akvariet, du ville ha ett och vips så hade vi ett. Du tyckte det var kul på ngt vis att köpa fiskar och var inte alls lika ledsen som jag om ngn dog. Nä då for du genast och titta på en ny. För ca en månad sedan så upptäckte jag att det över natten blivit kaos i akvariet. Det var alldeles grönt och döda fiskar låg och flöt!!!! kaos och jag grät av förtvivlan. Nej förlåt jag har förstört ditt akvarium!!! jag är ju värdelös när jag inte kunde ta in att du var död och nu mördade jag dina fiskar. Så hemskt det var och jag bara låg på golvet och grät och sa förlåt och var liksom handlingsförlamad. Ringde S och han sa jag kommer......underbara pojke. Det visade det sig att matapparaten var felinställd och det liksom sprutat in fiskmat och hela miljön var förgiftad. Nu städade han ut det och bytte vatten och ställde in det som det skulle vara. Jag var så lättad, fiskarna såg inte pigga ut men tror att det bara var 4 som låg döda. Men de hämtade sig fort, från det och jag insåg att en till sådan händelse vill jag inte vara med om . Så glad att det numera har tagits hand om av S och mitt ansvar är därmed avlutat. Till Dan Idag så har det snöat jättemycket och man får pulsa fram. Du skulle normalt redan varit ute tidigt och skottat. Men denna vinter orkade du inte och du blev på riktigt ledsen när jag gjorde det. Lillgubben min, du sa att inte ska väl du??? Du tyckte det var ditt jobb att skotta och att du inte gjorde ditt jobb. Du verkligen gillade att göra saker för mig, att liksom göra livet enklare för mig. Kände mig som en prinsessa i ditt sällskap. Jag var älskad av den finaste jag mött. Den som gav mig ett fint liv och som älskade mig precis som den jag var. Jag är halv nu utan dig. Jag är en ballong utan din luft. Har inte en aning om hur jag skall kunna få ett liv utan dig. Jag kommer att leva men utan dig. älskar dig..

Idag har det varit en riktigt bra dag. Var på Vimilmöte igår. (Vimil är en organisation där man kan vara med om man förlorat ngn. En vän, en förälder, fru eller man eller ett barn. Vimil står för vi som mist ngn mitt i livet) Är alltid lite obekvämt innan man kommit sig dit och nu liksom förra gången var jag på väg därifrån efter 5 minuter. Men glad att jag stannade, för att det är så skönt att vara med människor som liksom vet vad man går igenom. Helvetets portar står öppna ibland när man sörjer och det är skönt att se på dem som sitter runt en att de oxå tittat på den porten och de överlevde. Då kanske jag oxå gör det. Visst kan man först slå av att här sitter män och kvinnor som förlorat ngn för 7 år sedan eller mer och ändå kommer hit!!! Men de kommer inte av djup sorg utan av en sorts gemenskap man får av andra i samma situation. De frågar inte särskilt mycket utan, vill man får man säga hur det är och känns. Annars kan man bara sitta och lyssna. Vad jag kan förstå så finns det en fråga eller ett ämne varje möte och igår var det: När kan man, när ska man ta bort sin frus eller makes kläder och saker? Jag trodde själv att Dans saker skulle packas bort och ner inom ngr dagar efter han gick bort. Det hade varit det mest naturliga för mig. Vet att hans barn sa just när han dött att släng inte pappas saker nu, kanske jag vill ha ngt??? Ja som sagt så trodde jag att det var vad jag skulle göra. Men inte alls så det blivit... Hans jacka är kvar liksom hans skor i hallen. Tandborsten och kläder,mediciner och allt annat....ja jag hittade ngr snusar oxå som jag sparat. De andra vimilarna hade packat bort på ngr dgr och en del hade fortfarande en del saker kvar. Men tydligen så vet man när det känns ok att göra det. Det var tungt när jag tvättade Dans kläder som låg i tvättkorgen och insåg att det var sista gången som jag tvättade hans kläder, tog flera dagar innan jag kunde lägga ner och hänga upp kläderna. Ibland tar jag fram ett plagg och liksom bara slänger det på en stol. Bara för att det känns bra. Kan gå och snusa på hans morgonrock eller på ngn av hans skjortor och bara njuta en millisekund innan jag slås av att det är bara det kvar. En doft som oxå kommer att försvinna. Jag saknar hans doft och hans händer och hans skratt och hans kramar jag saknar honom. Det vrider inne i bröstet när jag tänker att aldrig mer skall han hålla om mig. Kan inte säga det högt utan att börja gråta,det blir för nära. Jag är enligt "förståsigpåare" i stadiet där jag behöver få tala om honom. Då är det skönt att vimil finns på facebook. Den gruppen har räddat mig flera gånger från att sugas upp i ett svart hål. Närsomhelst på dygnet kan man skriva och man får alltid svar. Där finns män och kvinnor i alla åldrar som alla har mist ngn kär. Där kan jag skriva om hur mycket jag saknar Dans kramar och få hjärtan och reaktioner tillbaka. Svaren kan vara: Förstår det <3, tröstekram, vi finns här, jag vet hur det känns, osv. Då känner man sig inte lika ensam. Till min älskling Jag saknar dig så mycket. Jag vet att du inte ville lämna mig eller oss alla.Men du sa att - Vi kan ju inte göra något åt det. Nu dricker vi kaffe och ser en film istället. Du försökte alltid hålla modet uppe. Men den sista månaden var det du som sökte min kraft. Det kändes underligt, och ibland undrade jag om jag räckte till. Men du sa att bara jag var där så var det bra. jag såg din rädsla och höll om dig när du grät, så du skakade. Hur rädd var du inte för döden ändå? Då du tyckte att det var obehagligt med mörker och ville ha alla lampor påslagna. Jag såg det i dina ögon och när du väckte mig för att du kände dig ensam. Jag älskade dig då och jag älskar dig idag och jag älskar dig imorgon.

Nu är det längesedan jag skrev här på bloggen. Saker har förändrats....Min stora kärlek har gått bort och jag försöker hitta ett liv igen. Jag lever men har inte funnit ett liv som är värd namnet, Jag är en annan jag. Känner inte riktigt igen mig själv och kämpar att hålla näsan ovanför ytan. Men det har hänt saker som gör att jag kan ta fasta på att det kan gå. Nu är det andra natten som jag sov utan kläder på. Hade jag inte trott för tre dagar! sedan. Jag har inte klarat av att gå och lägga mig för natten och ta av mig kläderna, då känslan av att jag är ensam har varit så stor. Kändes bättre att ligga med kläder på och ha en filt. Men nu har jag klarat det. Istället för att ta hans hand och säga God natt, sov gott. Så har jag nypt i hans kudde och önskat honom god natt. Svårt att förstå men jag sover hela nätter ,utan problem. Oftast somnar jag på en gång och vaknar och kroppen känns som den har varit helt avstängd. Märkligt då de senaste åren inneburit problem med sömnen, men jag är tacksam för varje natt jag får av lugn. Skulle vilja sova flera gånger på dagen också bara för att vila från sorgen. Men är orolig att förstöra nattsömnen. Jag drömmer nog en del, i alla fall har jag den känslan. Men kommer inte ihåg ngt i alla fall. jag skulle så inni helvetes gärna vilja drömma om Dan. Tänk att få drömma att han stryker mig på kinden eller åtminstone bara dök upp. Jag saknar honom så mycket att det gör ont ända in i benmärgen. Varje dag så skriver jag en lapp till honom och vad jag känner. Har tittat tillbaka och jag kan se att det tröstar mig att få skriva ner mina tankar, jag har så svårt att släppa fram det annars i tal utan att börja gråta. Vet inte vad som är värst, att han aldrig kommer tillbaka eller att aldrig få känna hans doft. Det är en underlig känsla att älska ngn som inte längre finns mer än man älskar sig själv. Jag brottas med känslor av att jag inte vill vara kvar i detta liv, att jag bara vill komma dit han är eller bara uppgå i stoft. Låter konstigt men det är enligt alla som sörjer en vanlig känsla. När det gör så ont inuti att man knappt kan andas, så känns det väldigt tacksamt att bara få somna in. Men jag lovade Dan att göra allt för att stanna kvar, att han ville att jag skulle finnas för barnen när han inte kunde. Sen har jag ju min vovve Märta som Dan så lägligt tyckte vi skulle köpa. Tänk att jag inte fattade hans plan, han visste ju att jag inte kunde lämna henne ensam kvar. Han var så lurig och jag sa ofta att han var en mästare på att lägga ut snaror. Jag är ju en dominant person med bestämda åsikter (eller åtminstone var jag det) men han lyckades alltid fånga mig dit han ville. Nu är jag ensam kvar i ett själlöst hem. Jag bor inte riktigt här än, jag är skriven här. Har inte funnit mig tillrätta i denna tillvaro som är kall och jag går som en robot här hemma. Jag städar, lagar mat, duschar, betalar räkningar och allt annat som alla gör på dagarna. Men jag gör det för att det skall göras eller för att ha ngt att göra. Däremellan gråter jag och gråter och sen lite till.

Jag var så sugen på godis igår kväll att det var intill löjligt. Åt inte så bra under dagen och när jag kom hem igår kväll så hade maken fixat gomiddag och jag åt och magen stod i fyra hörn. Men redan efter en timme så kom sötbegäret. Ville ha glass och allra helst en GB sandwich. Det är en stor favvo just nu. Ahlgrens bilar hade inte varit fel heller. Maken kände också av snaskbehovet hahahah Nåja problemet avhjälptes ganska snabbt för båda två somnade v i fåtöljerna hahhaah. Vilka partypoopers !!! Jag må då säga att jag var ganska slut då jag jobbat som en liten iller. Vi hade ganska bra med folk och jag hann ändå lägga in resten av varorna och ytterligare en order. Min arbetskollega "slängde" upp allt så vi åtminstone fått upp varorna på hyllorna. Nu är det lite kaotiskt och det mesta står lite huller om buller hahaha. Men då vi inte vet när och hur mycket som kommer in så är det lite struligt att bygga om allt utan det måste bli som en trestegsraket. Kul i alla fall att det var bra med folk och hoppas att det blir likadant idag. Jag blir själv fram till halv ett och sen kommer förhoppningsvis maken. Han skall böka ett par timmar i badrummet och jag avundas honom inte. Han ser ut som en isman efter ett tag då det vita dammet lägger sig över hela honom förutom där han har arbetsglasögon och ansiktsmask. Kisse väckte mig tjugo över fem och jag blev helt förvirrad när jag ser maken ligga bredvid och var på väg att väcka honom och säga -Du har försovit dig....men i sista sekund insåg jag att det var lördag...puh. Jag steg upp i alla fall och har läst tidningen och druckit kaffe och tittat på dammet... Har problem med att infoga bilder.....eh oväntat att jag har datakrångel...ehhh mer problem framför datorn än självaste datorn skulle jag tro. Gillar verkligen inte apparater och en av dem som jag inte gillar är handscannern på jobbet som vi beställer med...jag skriver upp och mina arbetskamrater scannar hahahaha. Men nu jädrarns har jag bestämt mig för att komma in i 2000 talet och igår så använde jag den utan att allt exploderade. Fortare går det, det vill jag lova men det känns långt ifrån bekvämt, att hålla en apparat i handen och blippa. Men nu har jag bestämt mig för att bli herre över scannern. Jag tror att det som skrämmer mig mest är att det inte funkar...när man skickar ordern så skall den anslutas i datorn och liksom försvinna in där... och tänk om det inte gör det....då infinner sig aldrig känslan över att ta reda på varför och prova på nytt eller lösa problemet. Nej då agerar jag bara med reptilhjärnan och stänger ner och går...... Nu skall jag dra ner persiennerna och tvaga mig i köket. Går faktiskt riktigt bra, tycker jag då jag inte ägnar mig åt dammiga göromål. Nu förtiden är det sällan man blir riktigt skitig och tvättlapp funkar överraskande bra. Tror nog att jag duschar för ofta bra för att det är snabbt och bekvämt. Men det är ju faktiskt forskat att det inte är så hälsosamt att duscha sig så ofta, för huden torkar ut och de goda bakterierna på kroppen försvinner. Kanske därför som folk har så mycket hudåkommor och prickar och eksem nu för tiden som aldrig fanns förr??? Kanske skall sluta tvätta mig helt och flytta ut i en koja med jordgolv??? eh nä tror inte det. Sluta tvätta sig skulle jag nog kanske fixa med riskera att flytta ut i en koja och se spindlar och kanske en orm. Nope.... Nu gott folk så skall jag hänge mig åt rostade malda kaffebönor och en pratstund med maken. Ha de:)

Läser om de kraftiga protesterna under ett SD möte och känner att det är inte klokt hur folk får bete sig. Jag har läst SD:s partiprogram men är alltför oinsatt i allt för att kunna uttala mig eller säga att jag är medlem. Men jag håller med om mycket som stod i programmet. Men instiktivt så reagerar jag för att vi har mötesfrihet och utrycksfrihet i detta land och blir faktiskt irriterad över beteendet som protestfolket uppvisade. Utlysa brandlarm??jamen tack för den extra skattekostnaden, falsklarm kostar pengar som jag som skattebetalare får punga ut. De har all rätt i världen att visa sitt missnöje men det skall inte gå till vansinnesgrejer och direkt pöbeluppvisande. Fördomar och okunskap är farliga saker och jag som har en massa fördomar få dagligen lära mig nya saker som får mig att inse hur fel jag har. Än så länge är jag tillräckligt klok att inse och ta till mig när jag har fel eller är felinformerad. Jag skulle kunna säga att vänstern som protesterade högst, står framför ett parti som tredubbelt tagit ihjäl folk som inte tyckt som de, dvs mycket värre än de som SD kopplas ihop med - Nazismen. Något de aldrig tagit avstånd för så vitt jag vet. Moderaterna går under fördomen att de rika skall få mer och de svaga får slås ut. Socialdemokraterna kämpar för att alla har lika rätt till pengarna men skyfflar när de kan så mycket som möjligt i egna fickor. Liberalerna...ja vad tusan vill de???..lite både och tror jag själv. Ja inte fasen är det lätt.....läsa på och granska och ställa frågor är viktigt tror jag själv i alla fall. Men nu till ngt helt annat. Jag hade hand om lilla Louie en stund igår <3 Barnvaktandet sköttes på jobbet haahahaha Nu var det inte så länge men jisses vad det känns ansvarsfullt och märkvärdigt. Träffade en god vän som också har ett barnbarn och hon undrade hur i friden man kunde ha 4 snart 5 och älska allihopa. Tror själv att det handlar om att skapa en relation och att utrymme finns i hjärtat det är ingen tvekan om. Jag har ju en son som bor i Göteborg och om de fick barn så skulle jag naturligtvis älska det barnet lika mycket men det skulle ändå vara på ett annat sätt. Närheten skulle inte finnas ....och relationen skulle vara mycket svårare att skapa. Tyckte det var igår som vi barnvaktade lilla Viggo för första gången och både jag och maken var alldeles fnoskiga och behandlade honom som sprungen ur en ros och ömtåligare än en fågelunge och helt fantastisk hahahaha, Nu har han mobiltelefon!!! och skickar de ljuvligaste sms:en. Idag stänger jag och skall förbi banken och fixa sk engagemangsbesked. Något som närmast kan beskrivas som kontoutdrag. Revisorn vill ha det direkt utskickat från banken så att man inte suttit hemma och klistrat ihop egna små kvitton och skickat in. Detta är lätt som en plätt då jag slipper ta bussen till banken och fixa det och sen ta en annan buss eller gå över en blåsig bro till jobbet. Nu sätter jag mig i en liten blå bil, som jag har till låns hahahah. Nu jädrar så har vi nästan kommit till beslut haaahah att lilla blå bilen ingår i vårt stall hahahahha. Men jag tänker vad fan...jo jag lovar att jag tänker så fula ord. Vad fan jag ska jobba hela sommaren då behöver jag en bil, jag förtjänar en bil, självklart skall jag ha en bil. Idag skall vi packa upp resten av den stora ordern och det är så himlarns fina grejer jag har beställt och jag är så nöjd med "shoppingen". Med tanke på hur jäkla snabbt jag beställde gick runt och pekade och maken hjälpte till också. Han tyckte faktiskt att det var lite roligt, vem har liksom inte drömt om att bara gå runt och peka bland leksaker och säga - Den skall jag ha och den och den....hahahha Igår fick vi också vår eori-kod, det är ngt som behövs för att vi skall kunna få hem varorna från Norge och lättsamt genom tullen. Tjafs med tullverket och mail hit och dit och registreringsbevis och gud och hans moster vad grejer som krävdes. Ja livet rullar på i det Granströmska hemmet och under tiden så lägger sig dammet över allt.....vi river som bekant badrummet och trots att vi mentalt bekantat oss med tanken om att så här kommer det att vara en tid, så växer missnöjet hahahaha. Men det blir ju något bra av det hela i slutändan så hoppet lever om en ny morgondag hahaaha Nu skall jag tvätta mig och borsta tänderna så jag hinner dricka sjuttielva koppar kaffe innan jag far. Ha de:)

Jag läste något jädra bra härom dagen som jag tog till mig och kommer att bli ett bra livsmotto. Det var visserligen på engelska som original men jag har ändrat lite och tagit till mig det på svenska. Passar mig som har en humor som ofta är under bältet och dråplig och lite knäpp. Livet är som en kuk Ibland så blir det lite hårt.... Tycker det är underbart hahahhaha och jag som gillar citat och ordspråk blev alldeles till mig över att få ett nytt i min samling. Jag har haft förmånen att få låna My:s bil ny i veckan och jag vill absolut inte lämna tillbaka den....nu läser hon troligtvis min blogg så att lura henne och säga att den bara försvann och gömma den i buskarna går hon nog inte på....inte heller att säga att den blivit stulen och riskera att polisen kommer att jag mig går nog inte heller. Så...suck jag antar att jag måste lämna tillbaka den till den rättmätiga ägaren. Kommer nu istället att utöva känslomässig utpressning. My om du älskar din mamma så behöver du inte din bil My om du är tacksam över det liv jag gav dig så behöver du inte din bil. My din mor kommer att måsta släpa sig på benpiporna till och från jobbet och blodspåren kommer att ta veckor att regna bort.....åh den var bra. Nä skämt åsido så finns planen att köpa hennes bil då de funderar på att köpa sig en ny. Men jag är ju som sagt född utan tålamod och det är supersant. Många tror kanske att jag är spontan!!! nope.... har inget tålamod. Nu har jag de sista veckorna verkligen gått i väntans tider när det gäller att vänta på varor. Väl medveten om hur banalt och analt det är att gnöla över ett sådant trivialt dilemma.....men det är skitjobbigt hahahha. Det frestar också på mitt kontrollerande sida......när kommer det , vad kommer det. hur mycket kommer det...NÄR kommer det. Detta är jag...efter fem minuter. Men igår kom den stora ordern...tjohoooooo Maken var dock mindre glad och vi nästan vart ovänner ett tag för han blev så egennyttig och sur. Jag förstår honom absolut men ibland .....tralallaa Livet är som en kuk ibland så blir det hårt...... Såhär brukar det vara att när jag stänger brukar han hämta mig och nu håller vi ju på att riva badrummet vilket är tufft jobb. Igår så hade jag ju "egen" bil och han utryckte så skönt att han kunde börja jobba direkt efter jobbet, utan att passa tider. Jag var själv på butiken och packade upp varor som kommit och sprang som en gnu hit och dit då jag var ensam sedan kvart i tre. Precis som en kula i ett flipperspel är det ibland. Inte konstigt att man lätt kommer upp i 14 000 steg på jobbet. Kvart i fem ringer telefonen jag rusar som en galen gnu...naturligtvis längst nerifrån butiken....en leverans av varor som vill lossa av och vill att någon tar emot för han skall snabbt vidare. Ehhhh ok hmmmm ringer maken...eh kan du komma? Tre pall är på väg och de lossas på gatan för lastbilen är för stor och går inte in genom varuintaget??? Vad svaret blev var lite svavelosande och lämpar sig inte i skrift men avslutas med - Jag kommer. Lastbilsmannen hittar inte så bra och blir en halvtimme sen.....och sen visar det sig att pallarna är för stora för att gå in i en av hissarna som skall ta oss från gatuplan. Vi har nu alltså tre stoooora pallar som är 20 cm bredare än en vanlig pall, ståendes utanför coop på entreplanet. Allt måste lastas om på andra pallar och köras ner i källaren genom byggnaden och upp i en annan hiss och korridor för att hamna hos oss....pust och stön. Jag kan ju inte lämna butiken utan här är det maken som få göra det tyngsta jobbet fram till klockan sju, då jag stänger. Här bör ju det nämnas att det rör sig inte om stora paket utan en maaaaasssa små. Huvudsakligen så är det klistermärken....så det var en känsla av tetris att packa om. Vi lämnade butiken tjugo över åtta och hungriga som vargar så åt vi några mackor och gick och la oss kl nio. Men kul skall det bli att få packa upp och se på allt jag beställt. Nu väntar jag på nästa order och nästa och nästa... Ha de:)

Ja gott folk nu är det ett tag sedan jag skrev och orsakerna är många. Ingen ork, ingen dator, ingen lust och jobb och..och.... Skrev mitt längsta inlägg någonsin förra måndagen och det bara försvann och med det orken. Februari är en skitmånad för mig och till 99% så blir det som en självuppfyllande profetia. Jag vet att det är februari och att det är en skitmånad och plötsligt så är det mesta tungt. Det har varit mycket kring jobbet och energi som går åt till att göra scheman ,planera och då jag jobbat så jäkla mycket så har bokföringen legat efter och i helgen så satt jag med den hela lördagen och halva söndagen.... Ni hör? eländes eländes elände. Lägg till att på jobbet är jag sprudlande glad och trevlig, det ingår ju i mitt jobb så när jag kommer hem så är jag låg och energitömd. Fast nu lämnar jag det så sakteliga och försöker vara lite mer som folk hahaha. Ett plus är till maken som står ut med mig när jag är så här tyst och låg och att han fixade datorn <3<3 Igår så tömdes badrummet på inredning och nu står det bara kvar en toa. Halleluja för att toan skall vara kvar, under hela torktiden. Vi har valt ut vad vi vill ha på vägg och golv och det tog ca 3 minuter. Maken vill ha cred för att han hittade golvmattan hahaha och det kan han få tycker jag. Vi har lyckats hitta ett badkar som är emaljerat, vilket inte var så lätt. 99% av de flesta är numera i plast. Kommoden behåller vi och ersätter istället handfatet. Toan är helt ok så den stannar och nu är det bara ett skåp kvar att hitta. Inget vi sett hittills har fallit oss (läs mig) i smaken. Vill ha ett djupare högskåp som är högt. De vi sett på rymmer ju ingenting??tycker jag. I skåpet vill jag ha kattsand. rengöringsmedel, handdukar, tops, bomull, krämer och mitt smink. Aldrig i h-vetet att sådant ryms i de skåp vi sett. Nu lutar det på att modifiera en vanlig garderob. Men jag har faktiskt små ljusglimtar under veckan som fyllt mitt hjärta. Finaste Viggo ha blivit med telefon och skickar det mest underbara små sms till mig. Det gör nästan ont och jag blir så stolt och glad över att få vara hans smskompis. Vi har hunnit ha en babyshower för Simon och Sara och jag måste då säga att Sofia är en tårtmakare av rang <3 Så fina tårtor hon gjorde och goda var de med. Helt opartisk hahaha är hon bäst <3 Kolossalt duktig <3<3<3<3 My sliter med allt som måste fixas med huset och nu är det bara en vecka kvar till "slutbesiktning" Det är nog rätt slitigt med tanke på att hon har fullt upp med de små och lilleplutt är ju inte ens en månad.. Anders är borta i Malmö på veckorna och gör sitt bästa med att pigga upp henne. Tur de har varann och är ett himlarns bra team, fastän den ena är geografiskt hundra mil bort. Idag så stänger jag och just nu väntar jag på den största ordern från Formexmässan. Det har skickats från England och tuffar väl på som bäst genom Sverige just nu. Om alla gudar vill mig väl så kommer det imorgon....åh hoppas. Tror jag är förväntansfull därför jag inte kommer ihåg vad jag beställt hahahha. Men en massa kul för barn är det. Klistermärken och pedagogiska leksaker och sådant. Älskar när det kommer nya produkter och blir som ett litet barn på julafton hahaha. Avslutar med att informera att jag tror att kisse fattat att det går att dricka från kökskranen också....trodde han skulle torka bort nu då vi inte har ngt tvättställ. han dricker ju bara från kran eller skitiga vattenpölar utomhus!!! Har lyftat upp honom tre gånger på bänken och nu fattade han det...klok kisse hahaha Ha de :)

När det är lördag så är det tystare ute än en vardag: Det märks när man går ut och hämtar tidningen att det är tystare än på vardagarna då man hör trafik och att det liksom är ett täcke av olika ljud. När det är lördag så får man godis: Om man inte ätit upp allt på fredagskvällen och det är slut i påsen... När det är lördag så har många ont i huvudet: De flesta för att de varit ute och slirat och intagit alkoholhaltiga drycker. När det är lördag då är de flesta lediga: Om de inte arbetar i ett serviceyrke. Omsorg, brandkår handel osv. Jag jobbar idag och har en del att göra hahahah. Ja pyssel förstås och en massa inspirerande grejer som jag tänkt prova på. Hoppas att maken är lika taggad som jag hahaah. Det brukar finnas möjlighet att småpyssla lite mellan kunderna och det är ju alltid trevligt. Tänkte prova på att göra vimplar med pärlor....jag har en massa pärlor som kan komma till användning i detta skojsiga projekt. Har börjat göra rosor av crepepapper och dessa har jag tänkt skapa ngt av också. Sen så tänkte jag ge mig på Brushlettering, som verkar mycket lättare än kalligrafi för det suger jag på. Med kalligrafi skall man hålla handen stilla och liksom glida upp och ner på papperet och jag får aldrig så mycket spattanfall i handen som då och det ser inte klokt ut. Med brushlettering är tekniken mer som en vals. Där spattigheten kan vara till hjälp. Vi säljer ganska mycket av träningsböckerna och jag har beställt hem mer svarta pennor och jag hoppas att de kommer snart. Apropå beställa så beställde jag från wish igår men bara lite....ett telefonfodral med börs, ett par örhängen och paljettbroderi. Egentligen kikade jag efter duschdraperi för jag sett att man kunde göra häftiga tavlor av dem men det var så gud förbaskat många att jag kunde inte välja. Paljettbroderi??? måste väl vara optimalt för mig? broderar gör jag ju som bekant och alla vet väl att jag gillar glitter?? Säkert oerhört smaklöst resultat och ngt jag aldrig kommer att sätta upp men jag kommer nog att njuta av att sitta och pilla med det. Igår efter jobbet så hämtade maken mig och jag blev rätt snopen när jag gick och skulle kissa....ehhh hål i väggen. Skulle bara kika lite sa maken som inte hade kunnat låta bli att banka bort kakel och vägg så nu såg man reglarna!!!??!!. Så nu har han inköpt bättre verktyg , mask och glasögon och jag börjar smått hålla andan av inre stress. Jag är djup tacksam över att han är händig och medveten om att det måstes göras men jag gruvar.....tänker på allt jädrarns damm överallt. På att det är nog sista duschen på länge som jag gör här hemma. Att jag inte tömt badrummet än...suck. Måste börja skapa en målbild på ett fräscht badrum, så kanske det känns bättre. Men varför säljs inte sådana i färdiga satser. Man lyfter ut ett sunkigt badrum och tjoff ställer dit ett annat. Jag har i alla fall inköpt tvättlappar för tvagning. Låter säkert tokigt i ungdomars öron men när jag var barn så tvättade man sig ofta med tvättlappar istället för bad och dusch. Vi hade naturligtvis badkar men jag minns inte att det duschades och badades så mycket där?? utan det var tvättlapp som gällde. Ibland var det riktigt blött på golvet av allt slabbande och mamma var inte så nöjd. Därför hängde alltid en skurtrasa på en hink på toan så man skulle torka upp efter sig. Sen minns jag att det stod skurpulver och en förpackning såpa på badkarskanten och om jag inte minns fel så var det renar på den gula såpförpackningen.....jag goooglade och fann. Men jag minns att det var i en sorts pappersburk???? Ja jisses så melankoliskt och nostalgiskt det blev men ganska små trevligt såhär på en lördagsmorgon. Nu skall tant gå och duscha och förbereda packningen....av pärlorna så jag kan pyssla hahaah Ha de:)

Ja så ligger det till att jag måste be om ursäkt att det kanske inte du som är nummer ett imorgon. Vi skall på konsert med Jerry Williams imorgon, och det skall bli superroligt men inte det bästa. Nej det kommer att vara att vi skall följas åt med goda vänner. Vänner som jag ser framemot att få träffa. Vänner som ger mig energi och glädje. Visst kommer Jerry att uppskattas och nog kommer jag att gå runt och sjunga wello weelo wip wip på söndag. Men kuligast kommer det att bli att få träffas igen och äta och dricka och bara få mysa med goa människor innan föreställningen. Dagen igår var bra eller mycket bra för jag gjorde inget med jobbet och det var ett f..cking framsteg hahah. Städade garderoben och ja..jag hittade alla mina strumpor. Så maken blev nog gladast för jag har ju norpat hans.. Renbäddade sängen och dammsuga och torka och swishade runt här hemma tills mattläggarmannen kom och nu är det bara att köra igång. Vi skall riva själva och frakta bort skiten och sen skall det torkas antagligen i evigheter. Men först skall jag skapa lite plats i förrådet så allt som nu står i alla hyllor och skåp ryms i förrådet och sen göra varsin liten låda till oss som vi kan ha tandborstar och sådant varjedags grunks i och lätt att ta fram. Vi kanske skulle ställa en duschkabin i köket och koppla slang till kökskranen??? hahaha Inredning till badrummet är nog det svåraste. Jag tycker det är vansinne att lägga ut så mycket pengar på vad ny inredning kostar. Men jag antar att det bara är att bita i det sura äpplet och göra det. Redan när vi flyttade in så hade vi en emaljskada i badkaret och maken vill köpa nytt badkar och nytt handfat med tillhörande skåp och jag häpnade igår när jag surfade runt och kika och såg priser. Jag nöjer mig med Ikea. Jag satt och ojade mig över att kanske den eller den inredningen inte passade till vår färg i badrummet och till den stil vi skulle ha?? Då sa maken lite försynt: - Ehhh kan du vara snäll och berätta vilken färg och stil vi har valt för mig oxå??? hahaha. Han är helt oslagbart tålmodig man, men han vet ju att jag inte är så självisk och överkörande som det kanske låter. Det är inte många saker som jag bara har kört över honom och tagit in trots hans protester. Jag bullrar och går an och domderar och tycker, men utan hans stöd i ryggen hade jag inte varit stark. Men jag kommer aldrig att ge mig när det kommer till att all inredning måste vara praktisk :) Inga glaspartier som måste torkas av varje dag för att vara fina. Inga välvda badkar som det far skit runt om och måste skuras. Inga idiotiska handdtag där det lägger sig hår och skräp. Det får vara hur snyggt som helst men icket att jag tillskapar mig mer jobb. Nu är det värsta att alla badkar som jag tycker är praktiska är av plast??? och jag vill nog ha emaljerat och det enda jag kunde finna som var praktisk var ett med lejontassar. Älskar tassar <3 men det var också högt och lätt att hålla rent under. Ja vi får väl se men 20 000:- för ett badkar herreminje helt vansinnigt. Hur mycket jag än gillar att bada så tar jag nog hellre en plastbalja. Eller varför inte en silltunna med pall i ??? Nåja efter mattläggarmannen farit så for jag och My och barnen till Ikea och strosade runt. Jag skulle köpa lakan och en ny skötbädd....eh till de små som kanske kommer på besök. Efter lite fika så slöt maken upp och vi gick runt och jag hittade en blus på Kappahl...som jag inte köpte. Anledningen till det var att jag blev riktigt förbaskad. Stod i kassan i evigheter och personalen stod högst tre meter ifrån mig och pratade strumpbyxor med en annan kund och vilken som var mer snygg till parties och inte???? Hon tittade inte en gång åt mig och dessutom fick hon inget sälj på den kunden. Jag bara gick...... Jag kände mig faktiskt oviktig och jag vill tro att hon var oerfaren men jag kommer minsann att påpeka det nästa gång jag är där. God service är viktigt och kunden måste få känna att de betyder något. Om jag står och hjälper en kund och ser att det står kund i kassan så ber jag om en stund att få gå och hjälpa och att jag kommer tillbaka. Man måste hela tiden ha koll på samtliga kunder och låta den man pratar med tro att man ägnar allt fokus till han/hon. Det är service och det finner du inte på internet, så det så. Jag är på mycket gott humör och har sovit bra och känner mig utvilad. Jag och maken hade ett bra samtal över middagen igår (som var blodpudding och bacon hahaah) Jag berättade om att jag kände mig så dålig om jag hade en ledig dag och inte gjorde ngt. Han jobbar ju heltid plus att han jobbar helg med mig. Han sa att jag gjort massor hela dagen här hemma och att jag jobbade mer än många andra, så han sa alla rätta sakerna och jag bara njöt över vilken tur jag har haft som kysste rätt groda. Visst är det fånigt men ibland så behöver man få höra av någon annan att man duger. Det skall jag säga idag åt folk och se om inte det kan skapa lite mer glädje hos mina medmänniskor. Inte åt kunderna kanske hahaah men mina arbetskamrater och vänner på jobbet. Nä nu skall jag sluta surra med er och istället ägna mig åt en kisse som sitter och stirrar på mig och undrar när jag har tänkt ägna mig åt honom. Ja kisse du duger och är bra. Ha de :)

Idag är jag ledig och med det menar jag ledig utan en massa jobbgöra. Har massor som jag vill göra och det känns jättehärligt. Byta sängkläder och stöka till i garderoben eller rättare sagt.reda upp stöket. Alla mina sockar har försvunnit....tror inte det är den lilla sockätaren utan de har nog lagts på fel ställe. En talang jag har är att snabbt skapa kaos i garderober och förråd och skåp. Så behövs det mer sådant i ert liv så bara ring... Egentligen hade jag styrelsemöte för gallerian nu på morgonen men jag har helt enkelt ställt in min medverkan. Jag tycker jag blivit mycket bättre på att begränsa mig och mina uppdrag. Blir så lätt engagerad och hela mitt liv snurrar ju runt butiken. Missförstå mig rätt jag verkligen älskar det men börjar så smått inse att orken tryter oftare och jag behöver hämta luft mellan varven. Är så pirrig över hur det nya sortimentet kommer att slå och om jag inte stannar upp och tar det lugnt så blir det lätt att ligga vaken på natten istället och fundera. Sista halvåret har slitit hårt på mig och jag måste medge att det varit slitsamt och hur tokigt det än låter så varvar jag bara upp mer istället för att ta vara på stilla stunder. Varningstecken nummer 1 är att jag får dåligt samvete om jag inte gör ngt alls och blir plockig och rastlös. Så jag är otroligt tacksam över att jag känner och ser tecknen och kan börja bromsa och jobba på beteendet. Men lätt är det inte, det ska gudarna veta. Sa ju att jag skulle ta lite bilder....ja jag hann ta två kort. Det var full pelle hela dagen och jag la in varor och målade och sprayade och servade kunder i 150 knyck. Efter sitt jobb kom maken och fixade det sista på nya väggen och idag kan nog tjejerna börja ställa fram lite varor. Efter jobbet for vi till äldsta flickan och hennes familj och pojkarna var som vanligt sötast i världen. My och Milou och lilla Louie följde också med och man kunde verkligen se att Milou älskar att umgås med sina kusiner. Vågade inte pussa och gosa riktigt med Louie för jag har fortfarande lite krax i bröstet. När vi kom hem så fylldes jag av den underbara känslan av hur fina ungar vi har och så ini bängen mycket vi älskar dem. De är riktiga vitaminpiller <3 Men det händer mer grejer idag....en mattläggare skall komma och ge oss ett pris idag och nu jädrar i min lillla låda har bollen satts i rullning. Vi har nu efter ett års vånda tagit tag i detta och det känns gruvsamt. Vi hade hit en kille från försäkringsbolaget som sa att räkna med 2-3 månaders torkning och buller från en avfuktare. Vi visste ju att detta låg på vår todolista men vi har verkligen skjutit det framför oss. Dels över allt bök med att vara utan badrum och dels det faktum att vi inte hittar ngn duktig mattläggare. Jag vill ju inte ha kakel som de flesta andra verkar föredra, utan jag vill ha matta och hitta duktiga mattläggare är inte lätt. Men nu har vi forskat och enligt ryktet funnit den bästa hahaha. Han i sin tur har massor av jobb och nu hoppas jag att vi "ryms" i hans kalender hahahah. Men som sagt först blir det rivning och torkning .... Men nu mina vänner kommer jag att söka upp Barbados på spotify och spela järnet. Älskar att städa till dansbandsmusik och Barbados är en favvo. Sköt om er och simma lugnt Ha de .)

Ja nu är det kväller och inte som vanligt på morgonen som jag skriver kloka ord hahaha. Nja nu tar jag väl i som vanligt, kloka ord kan jag nog få in lite här och där men det mesta kan nog räknas som vanligt kaffedrickarpladder. Förkylningen klingar av för varje timme känns det som och t om min ben håller sig i skinnet. Antagligen för att jag rör på mig och inte ligger eller sitter still som jag gjorde när jag var sjuk. Natten har dock inte varit ngn speciell höjdare och jag har nog sovit för mycket de sista dygnen för jag somnade inte in förrän vid tretiden inatt. Maken fick sig ngr välriktade boxningar pga av sitt snarkande och den sista måste nog gett ett blåmärke för då var jag rätt grinig. Då hade han övergått till ngt överljudsplanljud som gjorde att mina stackars hjärnceller studsade som squashbollar i skallen. Nåja morgon blev det kl halv sju och jag jobbade bort väldigt mycket och det gick smidigt och enligt planerna. Strax efter 15 for vi in till jobbet och maken spikade upp det sista plankorna på väggen och jag målade som aldrig förr hahah. Gillar inte att måla för jag sölar så gud förbaskat. Tur nog så skall det bara målas ett varv för trät skall skina igenom har vi tänkt och se sådär lite rufft ut. Sen hade vi fått in lite nya varor så det är extra kul att få packa upp imorgon. Jag hann se en av änglarna med fina glittriga vingar och vill bara ha dem själv allihop hahahaha. Glitter och änglar vad kan gå fel??? Hann även packa upp ngr drömfångare och de var också fina och till bra pris. Skulle kunna beställa hur mycket grunks som helst och behålla det själv hahaha. Imorgon skall hyllor sågas och spjut skall sprayas ett varv till och det kommer att bli kul att få se det färdigt så småningom. Jag skall ta bilder så får ni se hur det växer fram. Nog om det för denna gång och nu över till annat. Hur många semlor har ni ätit i år? Jag har ätit flera och jag kan bara säga att semlor är helt fantastiska men det skall vara original och inte ngt tramsande med nutella eller andra konstigheter. Ännu svårare att motstå när de gör fantastiska semlor på mitt kära Tonka (bistrot utanför butiken)och dessutom till rabatterat pris....går ju inte annat än att köpa med hem. Så nu gott folk så avrundar vi här och jag skall skutta iväg och hämta en semla att avnjuta. Men vi hörs imorgon ha de :)

Förnuftet säger att jag bör ta det lugnt och vila idag men....jag far till jobbet ändå. Dumt men har ingen vikarie och då är det bara att pallra sig iväg. Helgen har bara varit för min del och precis som jag misstänkte så har den innehållit sjukdom. Ont i halsen och kroppen skriker men värst är orkeslösheten. Att stiga upp och gå och kissa är som en golgatavandring. Hög puls, flåsar och svettas. En patetisk syn. I lördags var det dock värst och jag svamlade en hel del. Maken var på vift och jag frös som en hund och tänkte en varm dusch skulle få tänderna att inte skaka loss. När jag stod där så tänkte jag: Ja just det nu är ju Dan och fäller upp väggen i butiken och spikar fast den med pistolen!!! Fäller upp? ehh pistolen. Ja jag var på det klara att han inte köpt brädor utan färdiga sektioner av trä!!! som han nu satte fast med spikpistol och jag undrade var han fått tag i den? Nåja tänkt jag han har väl hyrt den.... Jag tänkte att ytan skulle bli plastig men att vi skulle lösa det...eh var fortfarande fokuserad på vars han hyrt pistolen. Men herrejisses nu måste ju presentpapperssektionen flyttas och det är brådis. Så snabbt jag bara kunde så sms jag till min butikschef att nu är det bråttom att få väck den sektionen. För senast tisdag är det försent...just då hade jag ingen aning om varför ....Får till svar frågetecken??? då fick jag lov att ringa upp och min fina Malin förstod att det var en massa svammel och förklarade att det var lugnt och hon hade koll. Lite senare insåg jag vilket svammel jag fått för mig hahahahMen undrar fortfarande var han hyrt pistolen hahahaha Det är hopplöst när jag får feber då svammlar jag ngt så förfärligt att jag själv kan bli förskräckt. I fredags fick vi lite av det vi beställ och satte upp i butiken och det blev riktigt bra trots att det inte är mer än "uppslängt" på hyllorna. Gosedjuren är så mjuka att man skulle bara vilja vältra runt med dem på hyllorna och vi har redan sålt flera stycken. Är så stolt över att vi fick kontraktet med dem och får sälja deras fina premiumnallar helt utan skit och gifter. Idag så stänger jag och jag förstår redan nu att denna dag kommer att bli tuff. Jag gruvar bara att ta mig till bussen utan att svetten skall börja rinna. Inte kunde jag heller uppvakta vår kära Sara igår som fyllde år utan från oss fick maken representera. Sara är tillsammans med en av familjens söner och går i väntans tider. Vi oxå hahahaha tänk att barnbarn nr 5 är på ingående helt knasigt vilken rikedom. Det senaste tillskottet har jag inte kunnat gosa med sedan BB då vi varit sjuka :( Men jag har hört honom i telefonen....igår så pratade jag med My i telefonen medan den lille åt och precis som små barn kan låta när de äter. Sådär lite förnöjsamt och arbetssamt på en gång. Ni som följt mig en tid vet ju att Milou som bebis var "ovanlig" sov i maratonpass och var förnöjsam värre så länge inte hennes mormor fick för sig att hon skulle ge den lilla ett bad. Nu verkar det som de fått en likadan mirakelbebis!!!! har inte skrikit förrän i förrgår då kom det tre efter varann högre rop. Då hade han bajsat och var hungrig. Sover och äter och är nöjd och glad. Kan inte annat än säga att tack gode gud att det blivit så med tanke på att My är ofta ensam och har problem med värk. Men man brukar säga att Gud ger en inte mer än vad man klarar av. Hmmm det här med gud och gudstro har fått sig en törn i min värld just nu och jag känner mig lite förvirrad. Jo jag har en tro men jag är i ett läge som gör mig tveksam. Såg en film med Stephen Fy om han är bekant. Han är en brittiskt skådespelare som är väldigt intelligent och jag hyser den största respekt för honom. Därför så var det intressant att se denna film på Youtube. Ett intervjuklipp om vad han skulle vilja fråga gud om? Finns på Youtube och jag sökte på God Stephen Fry. Tankeväckande Liksom var spikpistolen kom ifrån???? Ha de:)