17/7
Idag har dottern bröllopsdag och minnet är bitterljuv. Kan se på bilden på dem och då visste ingen att minstingen skulle bli "sjuk" utan han var en alldeles vanlig bebis.
Fick bilder från S och de hade spritt blommorna från D:s begravning i sjön. Jag började gråta och det kändes så bra att det var en fantastisk kväll i hans happyplace och blommorna guppade omkring på sjön.
Jag har semester och jag gör lite och allting. Tänker mycket och tar hand om mina känslor och tankar. Jag pendlar fram och tillbaka i nu,då och framtid. Är så sorgligt att mitt liv som var då innehöll värme,kärlek och liv. Nu är det existens, tid som rinner iväg. Samtidigt som den står stilla. Framtiden är något som känns som ett hål och fylld med oro. Att det bara kan bli värre. Samtidigt med den känslan så tror jag inte att det känns läskigt. Mer som ett konstaterande. Hade dock varit lättare att tänka på om det inte vore för att jag anar att det kommer att bli tufft ekonomiskt.
Idag är det torsdag och första semesterveckan närmar sig sitt slut. Usch så pessimistiskt, det hördes. Ska försöka fånga denna dag och njuta av den.
Allt gott