myma.blogg.se

Min mormor var en person som betydde mkt för mig när jag var lien. hon var ganska barnslig tror jag för hon tyckte om att leka med mig. ofta kunde jag höra att morfar blev irriterad över allt tok hon lät mig göra. vi lekte affär ofta och hon gjorde burkar med russin,havregryn, socker och allt möjligt och sen så köpte hon  och jag mätte upp och la i 

tidningspapper. på gården fanns ett gammalt badkar som främst användes att vattna blommor av det regn som föll. men mormor fyllde på med vatten och jag badade och fick skvätta hur mkt som helst. hon berättade sagor ibland läskiga men oftast om prinsessor ett tema jag tycker om än i dag. hon var väldigt rädda för åska och blixt men istället för att sitta och vara rädd och skrämma mig så gjorde hon en grej av det hela. då det var åska så satte vi oss i rummet eller som hon sa: i salen och drog ut alla sladdar och doppade goda skorpor i saft.

En procedur som jag minns tydligt var påklädningen varje morgon. hon tvättade sig och sen så la hon näsdukar under brösten!! Antagligen pga att hon hade stot byst och blev varm och svettig. sen skulle korsetten på med hyskor och knappar och strumpor skulle fästas. Sen underklänning och sist en klänning oftast en Sk rocklänning dvs med knappar. Sommar som vinter hade hon dessa korsetter.

Ibland fick jag följ med när hon for till Frälsningsarmén och jag tyckte hon var så fin med hatt och sjal och vi sjöng:  Vi komma från öst och väst... Jag saknar min mormor...

Då sa man att man inte fick stoppa pengarna i munnen. (Har ingen aning varför man ville det ???) Antar att det är ngt som barn bara gör. Man fick heller inte ta godis från någons tablettask som man inte kände. Det sas att ngn farbror hade kanske varit och kissat och inte tvättat händerna och sen tog i pengarna...huvva vad äckligt det låter.

Men som barn så lyssnar man oftast bättre ju hemskare och äckligare det låter. Ett annat exempel var att om man svor så hoppar det grodor ur munnen ???? Tror att alla barn har en sådan period även jag.

 

Jag lät som en hamnsjåare skulle jag tro och jag minns att jag tyckte det vart bara mer kul ju mer de vuxna blev förskräckta. Mormor varnade mig för att grodorna mer eller mindre skulle invadera mitt liv om jag inte slutade. men så hände det ngt. Jag var hos mormor och hade just lagt iväg en riktig harang av svordomar och skulle just springa ut. Men vad satt ute på bron om inte en groda. Jag blev så rädd att jag sprang in och gömde mig för alla grodor som eventuellt skulle dyka upp så här lite efteråt. Sen var det färdigsvuret för mig på en lång tid. Men nu är det tillbaka igen och periodvis så är det riktigt illa. Tycker det låter väldigt illa med en sådan vokabulär så jag försöker att undvika det värsta. Nu går det ju inte heller att "hota" mig med grodor eftersom jag tycker väldigt mkt om just grodor, kanske ngt barndomstrauma som fått mig att älska min fiende  hahahaha...

När jag var liten sa man alltid tant eller farbror till/om alla vuxna. Man tog i hand och neg och pojkarna bockade. Ibland tycker jag att det är synd att det nästan försvunnit. Igår på jobbet så var det en liten gosse som var som barn mest, men jag kände ändå att lite hyfs saknade jag. Ja jag är medveten om att jag har mkt viktorianska åsikter och kan vara väldigt trångsynt och gammaldags. Men en del saker var inte så tokiga från den tiden jag var liten. Respekt gentemot äldre är viktigt för mig,

Men ibland verkar det betraktas som synonymt med att äldre skall få bära sig åt hur som helst bara för att de är äldre. Nej jag menar den respekt att de har jobbat hela livet (åtminstone den nuvarande äldre generationen) betalat skatt och bidragit till det fantastiska land som vi faktiskt har. Tänk på alla vägar tex de var inte bara där när vi vaknade. Då slet man hårt utan alla fantastiska hjälpmedel som kommit de sista 30 åren.

 

Att Nia folk kan jag faktiskt än idag göra. Tycker det är ganska fint. I en del skrivelser jag gör till människor jag inte känner så har jag ofta stor bokstav och skrver tex Er eller Ni.

Minns att jag tränade hårt på att niga fint och lite krusidulligt när jag var liten om och utifall jag skulle stöta på kungen.

För övrigt så finns det otäcka tecken på att jag skulle kunna bli en riktig tant när jag blir äldre. En rejäl handväska och gärna hatt, ett par fotriktiga skor och jag är beredd att kasta mig ut och banka folk i skallen med mitt paraply....

Kläder har jag alltid tyckt om även om inte mode kanske varit min grej. Oftast har jag tagit till mig något som fallit in under mode när det blivit omodernt.

När jag var liten så hade jag nästan alltid kalasbyxor. För er som inte vet vad det är så kan man beskriva det som tjocka strumpbyxor.Har ingen aning varför det hette kalasbyxor??!!

Efter skolan skulle man byta om och det är en vana som jag gör oftast nu oxå. Kläder blev alltmer viktigt ju äldre man blev. Jeans tex det fanns en uppsjö med namn som Elvis, pussoch kram, Gul och blå, Marilyn, Rocky, Silverdollar osv och det fanns en butik i stan som hette strecket där fanns alla coola kläder man ville ha. (Den låg ungfär där Tapas är idag)En lustig detalj är att mörkblå jeans var det töntigaste som fanns . De hade bara töntarna för de fanns bara att köpa på Domus (typ Coop).

 

Än idag har jag svårt för mörka jeans som jag tycker ser för taskigt ut. Maken har köpt några och ibland har det hänt att jag sagt -Ska du ha de där? Med en föraktfull min...hahaha. Sen hade man även gabardinbyxor och en kul grej är att man hade t-shirten ovanpå skjortan, som skulle ha stora snibbar, När Indiska kom till stan var det kläder med påsydda speglar och liknande som var populärt. Plastsmycken i olika färger var ngt alla tjejer hade.

 

Hade även en byxa som kallades för saltoch peppar. Ett tyg som var ganska grovt i svart och gråaktigt. Det killades och stack nå djävulusigt minns jag. Polotröjor och pullovers är väl heller inget som använs idag inte heller väst, Fransar minns jag på kläderna eller bältena och skorna det tyckte jag var så snyggt, Även väskor av alla de slag och då var ju inte urvalet lika stort som nu därför fanns det ett fåtal som man bara måste ha om man var hipp.

Under stenmarkstiden så var ju mössor väldigt stort och helst skulle det vara en stenmarksmössa.(googla om ni inte vet vad det är) Jackor och sånt minns jag inte så mycket av. Men även kappor kunde man lika gärna ha. Dunjackor kom ju lite senare så fjällrävenjackor var poppis. Men jag kan se likheter med märkes täckjacker idag som dem vi hade. Sen så vara allt så tokigt. Jackorna var antingen långa eller väldigt korta. Byxorna höga eller låga. Byxor skulle ett tag släpa i golvet. Tänk er vinterslask.....

 

 

I dag är  ämnet skor .När jag var liten så hade jag halm i skorna !!! Nä skojar bara. Jag hade ett antal skor som jag minns särskilt under uppväxten. Ett par var en sorts pjäxor som man hade hela tiden. De var varma och sköna och det var inga problem om man ville åka skidor. Då kunde man nästan ha vilka skor som helst då bindningarna var som ett sorst spänne, mkt praktiskt och funkade bra. Sen hade jag ju moonboots, högklackade träskor som man vrickade fötterna i varannan vecka. Playboyskor var en typ av sko som alla ville ha och som var jättesköna och coola. Sen så var det en period supermodernt med näbbstövlar??? Oj så fult egentligen, Sen hade jag lappskor en sko med renskinn. varma som tusan men halkiga. På sommaren hade man träskor i alla möjliga färger och mönster men även badskor såna som man trär mellan tårna om ni förstår vad jag menar. I tonåren så hade man ofta stövlar vita skulle de vara och alla kompisar skulle skriva på dem.

 

Sen var det viktigt att byxorna som var vida nertill liksom draperades och hängde ner över stöveln. På stöveln satt det en plastslejf i bakkanten som man liksom satte fast byxan på, Fattar Ni`?? PÅ vintern så hade "alla" skoterskor men det var viktigt att de hade dragkedjor här och där och liksom klirrade när man gick och ja,detta var fotvårterna och fotsvampens tid hahahha, Basketskor hade jag oxå fast nu för tiden sägar  man converse. Man hade inte många ombyten utan man använde skor till de var trasig. Kunde inte en skomakare fixa så köpte man nya. Själv är jag ointresserad av skor, vill bara att de skall vara sköna och fungera. Men jag tror oxå att man tog hand om skorna mer när jag var barn. Man hade skoblock och smorde in dem i både fett och smörja. Med en särskild borste minns jag. Mamma hade i alla fall en låda med alla möjliga smörjer som hon skötte om våra skor med.  Jag kan dock minnas att ett av de vackraste och åtråvärda ljud jag minns när jag var liten så var det ljudet av klackar. Oj vad det lät tjusigt. Mamma hade ett par "krokodilskor" som var blanka med stilettklack och jag älskade att stoppa i papper i tårna och klappra runt på parketten eller i trapphuset bara för att få höra ljuden, av flärd och elegans...hahaha

Tänkte starta en liten serie av betraktelser. Från hur det var när jag var liten.

Först ut är: Barn skall ses men inte höras.

 

När jag var liten så avbröt man inte när vuxna talade. Gjorde man det så fick man veta att det var ofint, Egentligen så gjorde det inte något för det var man van vid. Men om något kändes orättvist så var det inte alls kul. Hemma var det inte så. mina föräldrar var inte så hård på det där. Men var man borta så skulle man sitta still och vara tyst. Oftast fick man efter en stund gå runt och leka men tystlåtet inget skrikande.

 

Mina tankar: Ibland så tänker jag att barn tillåts att föra oväsen likt en gnuhjord på frammasch och de kan leva om som en kanonkaskad. När jag är i det offentliga rummet, på restaurang eller liknande så ogillas det skarpt när barn springer omkring och oväsnas. Då känner jag mig som åttio år och blir grinig. När mina barn var små så fick de sitta still och vara tyst på restauranger. Jag tyckte det var ofint och gasta och springa omkring det fick de göra hemma, Jag vet inte om de tagit skada av det??? Men då reagerade de mer som att varje sådant besök blev ngt spännande och annorlunda och min upplevelse var att reglerna tillförde mer än begränsade. Så kommer jag oxå göra med mina barnbarn. Hemma hos oss får de vara hursomhelst (nästan ahhaha) men jag kommer att prata om hur man uppför sig när man går och fikar med mormor. Skall bli intressant och trevligt att få göra det med dem.

 

Blir det svårt så kommer jag att begränsa besöket så att det inte blir ett misslyckande för dem eller upplevs som jobbigt. Men jag tror att det kommer att bli speciellt istället. Nu är ju dom redan bästast i världen hahah. Men tänk om de när de blir äldre minns när de fick sitta still och smaska dricka och bakelse med mig. Det skulle jag tycka om.....