myma.blogg.se

Vaknar med både skallebang och snorigare än värst, konstigt nog så känns det bättre än igår morse? Men pigg näääääää och jag gruvar mig lite inför dagen, Idag stänger jag så jag behöver inte jäkta iväg på morgonen.

Nu kanske ni undrar om jag blev på bättre humör när kära maken kom hem. Sanningen är att jag var så trött att jag inte orkade vara sur och grinig. Han hade varit på Memira och gjort bedömning om ögonoperation. Det var bara och köra enligt dem, så nu går han och funderar på om ,när och är det värt. För egen del skulle jag fundera både en och två gånger om jag skulle låta ngn gräva runt i ögonen.

Igår så höll jag på med allt möjligt pappersarbete, men även att söka bankpåsar och mitt pass. Jag vände ut och in på det mesta här hemma för jag hade inte en susning om vart det var. Det mest beklämmande var att jag vet att jag la bort påsarna och tänkte att det där blir bra. När Dan ringde hem var jag i upplösningstillstånd över att jag inte hittade varken pass eller påsar. Tills slut så hittade jag dem och de hade legat rakt framför näsan hela tiden. På kvällen frågade Dan om jag hittat det jag sökte? Ja och jag berättade det pinsamma att jag aldrig sett dem. Vad bra sa han vet du var du har dem nu då????? Shit har inte en j-vla aning..........åh jag blir tokig. Seriöst jag minns inte var jag la det igen. Men nu vet jag att de finns i lilla förrådet så jag kan kolla där hahahaha.

 

Jag är så ini bomben tankspridd och det blir bara värre. Förr kunde jag ha sjutton saker på gång samtidigt inga problem. Men sen jag gick in i väggen så funkar ingenting. Om jag har mycket att fundera på så blir resultatet bara skit. Igår tex skulle jag göra ungspannkaka och det är ju ingen vetenskap. Men jag funderade på banken, växel, restordrar, beställningar, färg till kopiatorn osv så jag hade inte en susning om jag knäckt i ägg eller inte??? Fick titta i soppåsen...och ja det hade jag.

Vi har ju alzheimers i släkten och allvarligt ibland funderar jag på om jag har påbörjat den resan. Fast egentligen inser jag att det som går bra för andra blir för mycket för mig. Jag kommer aldrig någonsin få tillbaka möjligheten att göra och tänka på flera saker samtidigt. trots det så är det jag gjort i flera år nu. Har sedan ett halvår eller lite mer, dragit ner på tempot och jag blir mer och mer övertygad om att detta är ngt som jag vill bort ifrån. Jag menar alltså den delen av arbetet som innebär pappersarbete och sådant energietjyvselände. Att lägga bort det skulle inte kunna gå pga av att jag måste vara inblandad i det i alla fall. Så att betala dyrt för att ngn skall sköta det och likt förbaskat måsta vara inblandad är ingen bra ide tycker jag.

Skall försöka förklara, ett företag av min storlek kräver revisor, en revisor tar hjälp av redovisningskonsulter.

Har använt mig av dem nu ngt år och jag är bitter...för sammanlagt så har jag lagt ut ca 58 000:- + 60 000:- på att korrigera tidigare fel som andra revisorer/konsulter gjort. Så vad har jag lärt mig? Det är bättre jag gör skiten själv......för det är som att gå på restaurang och beställa mat och sen måsta laga den själv och betala dyrt givetvis. Så nu gör jag det mesta själv och de får titta igenom. Speciellt övertygad är jag med tanke på att jag var inblandad i massa jobb runt bokslutet, sånt som jag betalt för att få gjort....sjukt...ohyes...

Så nu gör jag alltså det som jag avskyr allra mest med mitt jobb. Jag tar tregånger så lång tid på mig att göra skiten då jag behöver läsa och kolla så det blir rätt. Det som jag tycker allra mest om ,att vara på jobbet och packa upp och beställa hjälpa kunder osv. Det försvinner mer och mer då energin till det inte finns. Ja kära vänner vilka ilandsproblem men dock problem. Men här vilar inga halta höns, vilket konstigt ordspråk förresten?

Problem är till för att lösas och så småningom så löser sig det oxå...