myma.blogg.se

Dagens ämne kan nog vara känsligt för många. Att leva i ny familj dvs med sin partners barn osv. I mitt fall så har det varit en berg och dalbana. Jag älskar verkligen mina barn, ända från tårna har jag önskat mig dessa ungar som idag är vuxna individer och som inte behöver mig för sin fortlevnad. Jag ser på dem och vill bara sköta om dem men måste träda tillbaka och låta dem leva sitt liv och begå egna misstag. Det är inte roligt alla gånger. Speciellt med mina söner, tror att mammakärleken stannar på en nivå som är mer daltande från mitt håll. Med min dotter så är jag mer stolt över att hon är tuffare och bättre än vad jag någonsin var. Hon är rolig att följa. Men åter till dagens ämne Bonusbarn??!!! I mitt fall så är det så att jag fick tre barn till i och med att jag föll för en man som hade egna barn sen tidigare. Det har inte varit lätt och inte roligt alla gånger vare sig för mig eller för min make. Han har alltid sett mina barn som ngt naturligt och tyckt om dem från start. För mig så hart det varit svårare inte pga barnen i sig utan för allt runt omkring som det lätt blir när det finns fler mammor och pappor. Men visst har det funnits gånger då jag velat hacka dem ismå bitar och ge åt räven. Vad de velat göra med mig lämpar sig inte i text hahahah. Men idag så kan jag i hjärtat känna att jag har 6 ungar. Mina bonusbarn är mina egna. De är min familj och har mer än en gång visat mig sin kärlek. Under det sista året så har jag tänkt mkt på det då min dotter har väntat och fått barn. Jag har sedan tidigare 2 barnbarn som min bonusdotter fått och som jag älskar så in i svängen. De är mina prinsar och nu har jag dessutom fått en prinsessa. Men jag kan komma på mig själv att ha saknat den nära kontakten som en biologisk mor har med sin dotter när hon väntar barn och att jag inte vågade ta för mig mer med min bonusflicka.Det är ju känsligt sånt där och inte trampa in och ta över (och sånt är jag hopplös på) Det är ingen stor grej egentligen men det var så underbart fint att få delta i den sista graviditeten att jag kommer på mig själv att sakna de två första på sätt och vis. Men jag vet att jag finns i mina prinsars liv och att min underbara bonusdotter älskar mig. Varför skriver jag då detta???? Jo om ngn läser detta som befinner sig i den situation jag har varit i så kan jag bara trösta dem med att det kan bli så bra. Man kan få fler ungar än vad man tror och alla kan rymmas i en mammas hjärta.