Tjurskallig eller envis??
idag när jag satt på bussen tänkte jag att jag är nog ganska jobbig att leva med då jag är så envis. Jag kan tom ha drag av att fortsätta diskutera fastän jag inser att jag har fel.Men min envishet har tagit mig fram genom åren och jag har den att tacka både mina dyrköpta erfarenheter och min framgång inom många områden. Det har dock lindrats de negativa dragen med åren. Men då kom jag ihåg en händelse från när jag var yngre.Nu bör man komma ihåg att detta var längesedan och det kanske inte gick till så här men det är vad jag minns. Min syster och jag diskuterade en gång med mamma och vi sa att hon var den tjurskalligaste av alla människor. Hon hävdade att det var hon inte alls. Jo sa vi det är du visst. Då vill jag minnas att hon gick till ngn familjecentral eller ngt liknande och träffade en psykolog eller terapeut pratade med denne som skrev ett papper som hon visade oss. Där det i princip stod att hon var envis. Hon visade oss detta och sa att hon var minsann inte tjurskallig utan envis. Är inte det att vara tjurskallig hahahha. Så här minns jag det och jag är väldigt tacksam mot min mamma som lärt mig allt om att vara envis/tjurskallig. Jag hoppas att jag fört över åtmistone lite till mina barn. Men det viktigaste som mamma lärde mig var oxå att när man är så tjurskallig eller envis så då får man ta ansvar över de konsekvenser det medför.Hon har aldrig duckat/eller skyllt ifrån sig, när hon tagit fel beslut och det tror jag att jag inte heller gjort. Så tack mamsen för att jag blivit så envis, för tjurskallig är jag då inte hahahhaa...