myma.blogg.se

Märkligt möte jag var med om idag. Har /hade en ungdomskärlek som jag aldrig kunnat glömma. Ingen svärmorsdröm precis men en förälskelse som var enorm. han var så underbar att vara med och jag har alltid tänkt att det varit vi två själsligt i alla fall. Men det rann ut i sanden och jag valde att gå vidare. Men då jag träffat honom eller tänkt på honom så har hjärtat skuttat runt och jag har känt glädje och lite melankoli. Tills för ett år sedan, då jag funderade på om han levde eller ej. Han levde ett hårt liv med sprit och tabletter men det var ngt som eskalerade efter vår tid. Då slog det mig och överaskade mig totalt att jag kände...inget speciellt?otroligt märkligt då jag alltid tänkt att han skulle vara mitt livs kärlek, men att jag valde bort honom pga självbevaresedrift. Men nu kände jag inget speciellt..mer bara ja vad har det blivit av honom? Det kan ju bara bero på att jag har träffat mitt livs kärlek..,eller...javisst har jag det, med tanke på hur han får magen att bubbla, min kära man.

 

Ja men hursomhelst så var han, min gamla kärlek på Vasaplan idag när jag skulle åka från jobbet, eller rättare sagt spillrorna av honom. Han har inga tänder och käken såg mer att tillhöra ngn på 100 år, håret var långt och mager som en pinne. han pratade med ngn och han lät nästan som om han var utvecklingsstörd, ursäkta jämförelsen. Men nu menar jag hur han talade,sakta och lite bortkommet och barnsligt. Han var inte full tror jag utan bara...skadad och störd. Jag gömde mig och ville inte alls kännas vid honom. Tragiskt egentligen då jag vet att hans hjärta var vackert men skadat och känsligt.

Jag blev lite chockad av både hans utseende och min reaktion.....men ikväll kommer min man hem från stugan och då skall jag berätta hur mycket han betyder för mig och hur mkt jag älskar honom. Men det tror jag att han redan vet. Vad som är det bästa är att jag känner likadant från honom....,