God kväll
Nu har vi träffat lilla Milou och hon kanske inte var på sitt allra soligaste humör. Men allt blir bra om bara hon ser mamma. Det är fascinerande att se hur barn söker mamma och sen får syn på henne och bara blir lugn.
Men då kan jag bli så otroligt ledsen när jag tänker på alla barn som inte får se ngn som gör dem lugn och trygg. Inte bara i U-länder utan även i familjer som har dysfunktionella problem.
Man tar ofta moderskärleken för given men det är faktiskt inte alla som känner den på en gång. När jag tänker på alla barn i världen som inte har ngn som älskar dem så vill jag adoptera allihop. Skulle en gång kunna tänka mig att adoptera om jag inte hade fått egna barn, eller om jag bara hade velat det. Har inga betänkligheter om det skulle ha varit "mitt" barn eller inte.
Hursomhelst så blir det roligare att vara med lillan när hon blir lite större, ngn månad till så kanske att andra människor blir mer intressanta.