Citat ur böcker av Bodil Jönsson (listan är under uppbyggnad)

1.     Är du nära ditt lagom, kan ingenting vara riktigt       farligt. Stora marginaler åt alla håll gör det tillåtet att vara       avslappnad. Under sådana omständigheter är det lätt att vara snäll och       generös, både mot sig själv och mot andra. Ur boken Guld.
2.     Det mesta blir bättre       gjort och därtill roligare om du först får den ställtid du behöver: tid att ställa i ordning, ställa till       rätta, ställa av, ställa om. Också i ditt inre. Ur boken Guld.
3.     Somligt är lätt-och-roligt,       annat lätt-och-tråkigt eller svårt-och-roligt eller svårt-och-tråkigt.       Risken är i dag överhängande att man fastnar i lätt-och-tråkigt, eftersom       de uppgifterna bara växer i antal, mycket på grund av       informationsteknologin. Om jag inte stenhårt försöker börja med det svåra, kommer jag aldrig dit. Det lätta, det       reder sig alltid. Inte minst genom att det hittar sin plats under       ställtiden för det svåra. Ur boken Guld.
4.     Att komma ner i djup       koncentration kan kräva en ställtid på timmar eller dagar, veckor eller       rent av månader. Har du nått en sådan koncentration, kan den rimligen inte       bara slängas bort genom att du hela tiden skall vara tillgänglig för       störningar som till exempel mobiltelefon eller mail. Ur boken Guld.
5.     Så många sänder så många budskap       hela tiden. Men vem orkar läsa och vem orkar lyssna och var finns bearbetningstiden?       Att vi själva kan bestämma när vi vill lyssna eller läsa hjälper bara       marginellt om det är själva summan som är orimligt stor. Ur boken Guld.
6.     Förr i världen var det något       närmast högtidligt över planering.       Det var något man respekterade. Då tände man den röda lampan, då var det       eftertanke som gällde. Man visste att planering krävde reflektion över det       som varit. Men i dag verkar ”planering” ha blivit liktydigt med att föra       in ett möte i en ”planeringskalender”. Ur boken Guld.
7.     I kultursammanhang sägs allt       oftare att ”det fria ordet” är hotat. Det verkar paradoxalt – aldrig       någonsin har väl så många kunnat säga så mycket?  Men kanske är det just ett underskott på       lyssnande som man menar: att orden liksom ropas rakt ut i öknen utan någon       som hör på? Ur boken Guld.
8.     Inbokade möten har till       synes tydligare avsikter och större disciplin än det allmänna småpratet.       Men när de blir för många, leder också mötena till ytlighet, leda och       ineffektivitet. Varför genomskådar inte fler det förödande i att så många       chefer har fyrtio timmars mötestid eller mer i veckan? En mötestimme utan       minst en timmes förberedelsetid eller eftertanke är sällan väl använd tid. Ur boken Guld.
9.     Det finns stora likheter mellan möteströttheten och misslyckandet  för e- demokratin. Båda är förvisso sändarens marknad, bloggarna blomstrar i  takt med föredragningarna. Men vem orkar lyssna och låta sig inspireras, var  finns de uppmärksamma mottagarna idag? Ur  boken Guld.

10.     Meningen med       kommunikationssamhället var inte att vi skulle knäcka varandra utan att vi       skulle komma varandra närmare. Det gör vi bara om helheten blir hanterbar       – med människomått mätt. Ur boken Guld.
11. Tom tid finns inte bara vid de gudabenådade tillfällena på       fjället eller vid havet. Tom tid finns också i vardagens alla korta       mellanrum. Vad om vi slapp       alla dessa mångordiga och återkommande meddelanden på exempelvis tåg? Vad       gör de annat än stör den tomma tiden, samtalstiden eller lästiden? Vi       borde tidigt ha skyddat, ja.kulturminnesmärkt, vår rätt till tom tid. Nu får vi i stället återuppfinna den och ta med den in i       framtiden. Ur boken Guld.
12. Inte ringde Andersson förr i världen  runt och berättade att han nu hade ringt till Pettersson. Det aktade han sig  för, eftersom det hade tagit alldeles för mycket tid för honom och eftersom alla  vi andra hade tyckt att det var väldigt konstigt, ja, i bokstavlig mening  otänkbart att göra så. Men nu gör han just detta när han också till Bengtsson  skickar ”kopia för kännedom” på det mail som egentligen är till Pettersson.  Detta kostar ingen tid för Andersson - men väl för mottagarna. Speciellt eftersom  Andersson inte är den ende som gör så. – Och sedan undrar vi över varför vi  blir så stressade! Ur boken Guld.

13.     Hemma är inte bara en       plats. Hemma är också tid: ställtid, konserverad tid, revirtid och o-tid,       den asynkrona tid som gör att olika familjemedlemmar via datorer, internet       och mobiltelefon samtidigt är i kontakt med olika människor världen över.       Ser du på ditt ”hemma” inte bara ur rumsaspekter utan också ur       tidsaspekter, blir hemmet ännu mer värdefullt. Samtidigt kan konkurrensen       mellan ställtid, konserverad tid, revirtid och o-tid vara allt annat än       lätthanterad. Ur boken Guld.
14.     Den ena dagen kan förefalla den       andra lik, men inte är den det, inte. I själva verket rusar tidsandan iväg       med en svindlande fart. Enda skälet till att du inte märker det är att du       själv är med i förändringen, precis som du är med i jordens rörelse genom       rymden utan att besväras av fartvinden. Ur boken Guld.
15.     Människan har så väldigt svårt att       nöja sig med ”lagom”. Att äta lagom mycket kräver idag en förmåga att       avstå, något som inte alls behövdes under knapphetens perioder. Ser man       enbart till det genetiska, är kanske fetman oundviklig i tider av       överskott. Något liknande kan gälla när vi själva skall styra vår       arbetsnivå. Förr sattes gränserna av kroppen eller av kulturens regler. Nu       i självförverkligandets tid är alla sådana spärrar borta, och risken att       drabbas av utmattning är uppenbar. Ur boken Guld.
16.     Hade vi enbart haft våra biologiska jag att förlita oss på,       hade det nog varit omöjligt för oss att leva i en värld utan tydliga gränser.       Men nu är vi dessbättre också kulturvarelser med förmåga att reflektera över vad som händer, individuellt och       tillsammans. Det är där som räddningen kan finnas. Det är våra kulturella,       inte våra biologiska jag som kan hitta fram till sina ”lagom”. Ur boken Guld.
17.     Finns  det något som med ett Alexanderhugg kan lösa stressande situationer och  uppgifter, så är det nog skrattet eller åtminstone det befriade småleendet  inför den egna och andras fullständigt orimliga hastigheter och förväntningar. Ur boken Guld.
18.     En av de mest spridda  missuppfattningarna i vår samtid är att man har rätt att kräva delaktighet. Man kan faktiskt inte det. Inte heller kan någon ge dig delaktighet. Du kan inte få den, du måste erövra den, gång på gång. Det enda man kan kräva, få och ge är förutsättningar för delaktighet. Ur boken Guld.
19.     Luciademokratin (obegränsat antal  lucior i tåget) som är så hjärtknipande på dagis ger i arbetslivet mer stress  än glädje. Alla behöver inte göra allt eller känna till allt. Det måste få  finnas områden för tillit med tydliga  gränser till områden för delaktighet. Både  delaktighet och tillit tar tid att bygga upp. Därför får förutsättningarna inte  ändras för ofta. Varning för exempelvis omorganisationer som i ett slag kan  rasera mycket av både uppbyggd tillit och uppbyggd delaktighet. Ur boken Guld.
20.     Oändliga  valmöjligheter kan till en början kännas positivt. Du får bestämma och du  känner dig bekräftad. Men att välja elbolag och teleoperatör, bank och  pensionsförvaltare och försäkringsbolag, att vara fångad i tvånget att man  skall utnyttja sin självbestämmanderätt till ständiga byten, det skapar inte  delaktighet. Det underminerar däremot förutsättningarna för tillit. Ett  valtvång, en valism, medverkar till  ett ytligare och fattigare liv.Ur  boken Guld.
    
21. Stora  Allfaran presenterar sig sällan med sitt rätta  namn, däremot genom den indignerade retoriska frågan ”Hur skulle det gå om alla  gjorde så?!” På så sätt får du bakläxa, inte beröm, för att du använt mod,  kompetens och ork till att göra något annorlunda, något som inte också alla  andra skulle kunnat göra (eller i varje fall inte gjort). Ur boken Guld.
22.     I vardagen påminns vi sällan om  mänskliga värden. Desto oftare påminns vi om ekonomi (löner,  avtalsförhandlingar, bankkort, räntelägen, bokslut, budgetar, valutakurser,  aktiekurser, priser, räkningar ...). Som en motpol framträder Karl Bertil  Jonsson, givetvis på julafton, med sitt ”Ett väl utfört arbete ger en inre  tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar.” – han säger inte  ett ord om vare sig lön eller BNP. Ur boken Guld.
23.     Ett sätt att få värden lika synliga som kostnader kan vara att  kombinera dem till VKK, Värde Kontra  Kostnad. Det tvingar dig att reda ut vilka värden som är viktiga, hur de  kan mätas och vad som är mödan värt att lägga resurser på. Sämst av alla  möjliga VKK blir det om värdet minskas samtidigt  som minskningen drar en stor kostnad.  Så är det med stressen som yttrar sig i minskad arbetsglädje och  prestationsförmåga, ökade depressioner och tappat framtidshopp – och det till  ett osannolikt högt ekonomiskt pris. Ur  boken Guld.                           
24.     Ju mer komplex tillvaron blir, desto  viktigare är det att vi försöker hitta de grundbultar som styr resten. De  långsiktiga, inte de kortsiktiga, så att vi kan hinna bli överens om dem. Ur boken Guld.
25.     Kanske är kärlek helt enkelt att få ge. Att få ge förbehållslöst och villkorslöst. Rent  och vackert men inte alltid så lätt. Skall du få ge förbehållslöst, måste  mottagaren vilja ha förbehållslöst. Dessutom drabbas du kanske av tvivel: vill  jag verkligen ge så förbehållslöst? Och om det förbehållslösa vacklar, vacklar  kärleken själv. Ur boken Guld.
26. Genom mina barnbarn har jag lärt mig  mycket nytt, också om mig själv. Även om det utifrån sett kan verka som om jag  har ett oändligt tålamod med dem, så känns det inte så inuti mig. I själva  verket är mitt tålamod inte med i leken överhuvudtaget. Det kan liksom inte  frestas eftersom gränserna är så vida att jag inte kommer i närheten av dem. Ur boken Guld.
27.     Vardagsstressen kan i sig göra att det  varken går att ge eller ta emot . Det är väl känt hur stress krymper både  tolerans och tålamod. Leder kanske ett högt förändringstryck per automatik till  en mer kärlekslös kultur? Ur boken Guld.Empatin, inlevelsen i andras glädjeämnen,  svårigheter och lidande,kan locka  fram bottnar i dig som du inte visste om att du hade, bottnar som gör livet mer  levande och rikt. Hur svårt något än är, finns det alltid något man kan göra. Om  du inte hittar sådana bottnar kan du kanske inte fullt ut vara människa bland  människor? Ur boken Guld.
    
28. Prova  att inte fångas av det rörliga, snabba och tävlande utan stanna upp och njut av  välbefinnandet, det gemensamma, det stillastående ögonblicket. En ökad tyngd i  din lugn-och-ro-vågskålen kompenserar något av hets-och-uppbrottstyngderna, och  det minskar inte bara stressen (och adrenalinet) utan ökar också lugnet (och  oxytocinet). Ur boken Guld.
29.         Lugn  representerar inte bara frånvaro av o-lugn. Lugn har också liksom kärlek ett  eget värde, en egen kraft och egna effekter. Ur boken Guld.
30. Hur  skulle det påverka oss och våra föreställningar om det primitiva i oss om vi  relaterade till bonoboapor, oxytocin, samvaro och kärlek lika mycket som till  schimpanser, adrenalin, konkurrens och kamp? Ur boken Guld.
31.     Hur  skulle det påverka människan och kulturen om proportionerna mellan  forskningssatsningar på det sympatiska nervsystemet (som står för försvar,  rädsla, ilska, stress) och det parasympatiska (inriktat på vila och tillväxt)  ändrades från dagens 10:1 till exempelvis 5:5?  Ur boken Guld.
    
32. Stress är inte alltid identiskt med  tidsbrist. Nästa gång du känner det där diffusa krypet i kroppen, så prova med  att dela upp stressobehaget. Att sätta namn på företeelser och syna dem,  var och en för sig, är en god början i kampen mot stressen. Ur boken Guld.

34.     Väl så påtaglig som tidsstress och       relationsstress är den etiska       stressen. Om du inte själv har samma grundvärderingar som omgivningen       eller om du inte kan se meningen överhuvudtaget med det du gör, så visar       sig den etiska stressen. Den sliter och tär. Det kan vara den som orsakar       många till synes oberoende förtretligheter och misshälligheter i vardagen. Ur boken Guld.
35.     Skulle jag komma med ett och bara       ett råd inför stress, så är det att försöka dela upp. Inte låta det       diffusa förbli diffust utan försöka hitta delarna och ge dem namn. Prova       att börja med tidsstress, relationsstress och etisk stress. Ur boken Guld.
36.     Allt du gör finns i       sammanhang, antingen framåtsyftande eller bakåtrelaterade. En del gör du       alltså för att något skall bli       bra snart eller i morgon eller längre fram i livet, annat som en följd av det som hände i går       eller tidigare. Men både bakåt och framåt gäller det att hitta mening och       sammanhang. Ur boken Guld.
37. Själva  behovet av mening gör att man måste unna sig att kunna längta efter något. Inte vara så uppfylld av nuet och ständiga  improvisationer att det inte ges något utrymme för längtan. En enkel  travestering av pastor Jansson skulle kunna vara: ”Livet är som en påse. Fylls  det med för mycket, går påsen  sönder.” Har du tappat din längtansrymd är det ett varningstecken. Unna dig att  försöka hitta den igen. Ur boken Guld.

38.     Den upplevda Känslan Av SAMmanhang, KASAM,påverkar i hög grad både hälsa och välbefinnande.       Vilken förändringstakt går överhuvudtaget att hålla om de flesta       människorna skall kunna bibehålla och utveckla sina ”KASAM”? Ur boken Guld.
39.     Känslan Av KontrOLL, KAKOLL, kan       vara avgörande. Du vet inte alltid om du har kontroll, men känslan av kontroll är både       påtaglig och styrande. Allra tydligast blir det om du tappar den upplevda       kontrollen. Då kan du inte längre ha så många bollar i luften – då får du       vara glad om du kan hålla fast den enda du har. Ur boken Guld.
40.     Att någon vill oss väl,       ja, rentav vill vår framgång,       tar vi inte miste på. Görs det dessutom anpassningar för oss utifrån en       sådan framgångsönskan, stärks självbilden, tryggheten och lusten att       utvecklas. Ur boken Guld.
41.     Att vilja någon annans framgång       kan vara en stark känsla. Det är något mycket större än att i största       allmänhet vilja varandra väl. Du växer också själv när din empatiska sida       engageras så offensivt. Därmed blir det hela liksom sin egen belöning, och       ingen guldmedalj behövs. Tänk att compete ursprungligen betyder ”söka tillsammans”! Ur boken Guld.
42.     Febril tidsjakt och hög hastighet       i vår vardag sliter på psyket. Allra viktigast är att försöka hitta sin       rytm, alltså att klara sin pacemaking. Vet vi bara vad vår ”bästa-rytm” är och skaffar oss verktygen och       förmågan att kunna återvända till denna, så klarar vi oss bra också under       stress. Ur boken Guld.
43.     Vad gör man då om man inte har en förmåga       till pacemaking som medfödd       egenskap? Förr i världen gjorde       det faktiskt inte så mycket om man saknade den. Då var det ändå inte man       själv som skulle hålla rytmen. Den sköttes istället av normerna i       omvärlden. Men i vår samtid finns inte längre sådana gemensamma gränser utan       vi förväntas kunna sätta våra gränser själva. Ur boken Guld.
44.     Snälla, säg aldrig mer till någon       annan att ”Du måste lära dig att sätta dina gränser själv!”. Det kan hända       att du talar med en medmänniska som faktiskt inte kan sätta sina gränser själv utan är engagerad, idérik och       arbetsvillig och utifrån just dessa egenskaper saknar förmågan att säga       nej och därmed sätta sina gränser. Ur       boken Guld.
45.     Både samhälle och näringsliv       brukar betrakta förändringar och förändringsvilja som något i sig       positivt. Eventuella invändningar motas i grind med att den så kallade       utvecklingen kräver just förändring. Men tänk om det är precis tvärtom?       Tänk om vi inte får särskilt mycket gjort bara för att vi skall förändra       och förändras hela tiden? Tänk om alltihop är Kejsarens nya kläder? Tänk       om inga sanna förändringar sker just för att förändringstakten är så hög? Ur boken Guld.
46.     Vågar du som ett tankeexperiment       fundera över möjligheten att i ditt liv skapa en förändringsskyddad zon       där du är garanterad att få verka och göra nytta utan att allt hela tiden       ifrågasätts, förnyas, omorganiseras eller förändras?  Ur       boken Guld.
47.     Varför premieras till varje pris       förändringsbenägenhet framför förmågan att konsolidera och förvalta? Tänk       om man i den individuella lönesättningen premierade inte bara förmågan att       förändra utan också förmågan att följa upp och förvalta. Då skulle kanske       insikten öka om att också förändringsskyddade zoner kan behövas periodvis,       både för människor och för organisationer. Ur boken Guld.
48.     Om allt rör ihop sig i       livet, så som det gör vid enstaka tillfällen för oss alla, försök att då bokstavligt       hålla dig till ”Stilla dig – det går över”.  Om ”det” alls skall kunna ”gå över”, då       ska du inte bara springa ifrån ”det” eller rusa fram och tillbaka. En bra       strategi är att i tanken sätta sig ner och låta ”det” gå över, låta ”det” gå förbi, låta ”det”       sköta sitt. Ur boken Guld.
49.     Det är märkvärdigt svårt att låta       bli att störa sig själv hela tiden. Just när man håller på med något, så       ploppar den ena tanken upp efter den andra. Då gäller det att försöka ta       tankestöraren i handen, namnge den och sätta den på plats. ”Vad gör du       här? Nu! Du skall ju vara i det blå skåpet!”. Själv brukar jag ibland       faktiskt gå till det blå skåpet,       öppna dörren, ställa in tankestöraren där och vrida om nyckeln. Ibland       låter jag den till och med bli till en liten fysisk figur som jag kan       ställa in och låsa om. Ur boken       Guld.
50.     Plötsligt en dag var       det som om luften gick ur ett helt kollegium på en skola. Lärarna kände       sig så genomstressade och trötta att de menade att de inte kunde göra en       enda sak till. Rektorn tog då tillfället i akt och bad dem skriva ner de       mest stressande uppgifterna. Det blev 25 stycken. Sett från mitt       håll: 19 av dem skulle       min småskolefröken inte förstått. Det är som om samverkan och öppenhet       bara leder till och kräver än mer samverkan och öppenhet. Till sist       fastnar vi i och:ets tyranni, i       skolan, i andra verksamheter och hemma.Ur boken Guld.
51. Går det egentligen så fort framåt med den hastighet       vi håller i dag?  Eller ställer vi       kanske mest till det för oss själva och varandra utan att få så mycket       gjort när alla rör sig för fort? Den tanken gör ju bara alltsammans ännu       värre. Vad om så många är så trötta och det alldeles i onödan eftersom det       ändå inte blir så mycket gjort?!  Ur boken Guld.
52.     Så gott som alla       föräldrar, och numera även mor- och farföräldrar, känner i dag dåligt       samvete. Vi skulle så gärna vilja finnas till ännu mer för barnen, ge dem       mera värme, uppmärksamhet, närhet. Fast stopp ett tag – så har tidigare       generationer inte tänkt. Mina föräldrars generation belastade inte       sig själva med dåligt samvete för att de var otillräckliga för sina barn.       Generationen dessförinnan hade nog inte kunnat förstå tanken       överhuvudtaget. Barn – de skulle ju bara finnas där. Och så skulle       de hjälpa till, ju mer och ju tidigare desto bättre. Ur boken Guld.
53.     Vad är det som skapar dagens kollektiva dåliga samvete gentemot       barn? Och hur bär vi oss åt för att bli av med det? Ett konstant       dåligt samvete är inte bra för någon, inte för barn och inte för vuxna.       Förr var det föräldrarna som trodde att de hade rätt att kräva att       barnen skulle rätta sig efter en stenhård arbetsdisciplin. Nu gäller det       omvända: föräldrarna tror att barnen hela tiden har rätt att kräva       mycket mer. Ur boken Guld.
54.     Barn ska lära så mycket på       kort tid. En hel världsbild skall byggas upp under några få år. De behöver       hjälp med sortering och ordning, hjälp med att förstå hur saker och ting       hänger samman, hjälp med att kanalisera nyfikenheten så att den kan leda       dem vidare. De flesta barn har en till synes medfödd härmreflex som       hjälper dem på vägen. Om det nu finns någon att härma, någon som vet och kan       förmedla hur livet hänger samman. Ur boken Guld.
55.     Barn kan av sig själva omöjligt veta vad       som är viktigt och vad som är oviktigt, vad som är orsak och vad som är       verkan, vad de skall akta sig för och vad som är ofarligt. Och       det är alldeles omöjligt för ett barn att ständigt behöva välja. En 3-åring i en leksaksaffär kan inte välja, det blir bara för       mycket. Det hade varit mycket bättre att få stanna hemma och få en sak utan att behöva välja. Ur boken Guld.
56.     Låt små barn slippa svara       på den i och för sig välmenta frågan ”vad skall vi ha till middag?” Barn       behöver inte styra de vuxna – det är barnen som behöver styrhjälp. Fråga       inte så mycket, förvirra inte! Försök befria åtminstone barnen från valismenshärjningar. Ur boken Guld.
57.     Ett barn behöver ständiga       bekräftelser på att vare sig hon själv eller de andra är utbytbara.       Dagispersonal skall kunna komma och gå, men i väggarna skall det sitta en       förmåga att knyta an till barnets personliga innersta nätverk. Annars kan       en upplevd utbytbarhet leda till ett samhälle fyllt av våld, där det unikt       personliga ersatts med just en värld av utbytbarhet. Ur boken Guld.
58.     En stor del av stressen i dag är inlärd.       Hur kommer det sig att du börjar småspringa när du närmar dig en       tunnelbanenedgång, också om det är söndag och du inte alls har bråttom?       Vana och inget annat än vana. Du har lärt       dig, din kropp vet att i det       läget skall det vara bråttom. Ur boken Guld.
59.     En stor del av stressen i dag är inlärd.       När barnen står i hallen och morgon efter morgon får höra: ”vi måste       skynda oss, var har du dina vantar, kan du inte ta på dig mössan?” Vad är det de lär       sig då? Jo, att på morgnarna är det bråttom. Ur boken Guld.
60.     En stor del av stressen i dag är inlärd. När du inte kan låta bli att ständigt kontrollera       mailen, vad lär du dig genom det? Att alltid vara störd. Är det ingen       annan som stör dig, så gör du det alltså själv. Ur boken Guld.
61.     En stor del av stressen i dag är inlärd. När någon inom hemsjukvården på väg till Anna tänker       ”måtte hon nu inte ha blivit sämre,        för då måste jag ... och då kommer jag för sent till Kalle, och       då...” har stressen blivit till en förväntansstress. Också den är inlärd och kan vara oändligt påfrestande, antingen den       visar sig befogad eller ej. Ur boken Guld.
62.     Stress är inte bara  en       fysiologisk reaktion utan också i allra högsta grad  ett inlärt beteende,  ett individuellt och kulturellt mönster.       Känslan av bråttom, bråttom har blivit till en betingad reflex. Ur boken Guld.
63.     Det mest positiva med att       se stress som ett inlärt beteende är att det därmed blir så självklart att       det också går att lära av. Det kan vara som med rökavvänjning –  det är intelätt. Men det       är mödan värt. Ur boken Guld.
64.     Stressen och dess       verkningar är numera så omfattande att det rimligen inte kan vara bara den       enskilda individens ”fel” att så många mår dåligt. Något utlöses av den       värld vi själva skapat. Avlärningen kan bara till en del vara individuell       – det mesta måste vi lära av tillsammans. Inte genom att tvinga på varandra       förenklade lösningar utan genom att hjälpa varandra att hitta mönster,       lyssna vidöppet och stötta med associationer som leder vidare. Utöva det       Sokrates kallade för ett ”berört ickevetande” – vilket  fantastiskt uttryck. Ur boken Guld.
65.     I det lilla kan vi bli       varandras antistresslärare, antistressläkare och antistressinspiratörer. Vi       kan exempelvis hjälpa varandra till insikten att ”alla dessa förkylningar,       de kan knappast handla om att just du haft en sådan otur och stått i vägen       för smittan.” Vi kan utvecklas till varandras barfotalärare i att i       vardagen uppmärksamma hur stressen underminerar immunförsvaret. Ur boken Guld.
66.     Stressrelaterad ohälsa       är ingen quick-fix. Somligt kan vara självförvållat, annat ligger på       grupp- eller kulturnivå, precis som rökvanorna gjorde. Men de gick att       ändra – och det gör rimligen också stressvanorna. Ur boken Guld.
67.     Det är inte självklart att       man samtalar bäst om man sitter mitt emot varandra på ett sätt som       uppmanar till direkt ögonkontakt. Vad händer om stolarna står lite på       snedden, så att man mer naturligt kan välja om man vill ha ögonkontakt       eller inte? Speciellt när det handlar om något upplevt svårt, vill man       titta bort eller blunda, vara kvar i sig själv och de inre tankesprången,       inte följa den andres. Ur boken Guld.
68.     I det riktigt nära och       spännande samtalet skapas, som Kierkegaard sa, en frihetens svindel, en svindel som hotar ordningen, tryggheten,       förutsägbarheten. I det samtalet dyker ibland minnen upp som kan behöva       tolkas och omtolkas. I det läget är inte en flackande blick ett tecken på       osäkerhet utan på att man söker en inre kontakt och därför vill avskärma       sig från den yttre. Ur boken Guld.
69.     Många moderna självhjälpsböcker       framställer kontroll av tanke- och känsloliv som något enkelt: det gäller       att tänka positivt, så kommer också de positiva känslorna, punkt slut. För       de flesta av oss är det inte så lätt, eftersom tankar och känslor och inte       minst de val vi gjort tidigare är invävda i oss. Visst kan en del ändras,       men det behövs mycket mer än enkla tankeövningar och direktkontakt för en       varaktig förändring. Ur boken Guld.
70.     Frikostigheten med drogen       stress må ha varit omedveten och oskyldig från början, men med facit på       hand är den inte det längre. Det finns många skäl att framöver vara mer       försiktiga med vad vi utsätter varandra för. En funktionsnedsättning i       förmågan att sätta sina gränser själv skall inte behöva leda till att en       på tio blir sjuk av stress. Ur boken Guld.
71.     Förr fanns det alltid en       expert som gav svar på frågor om i stort sett allt: historia, biologi,       religion, naturvetenskap, språk,... De hade teorier och metoder till sin       hjälp. I vår era med empowerment, frågeföreträde och självbestämmande       behövs det också teorier och metoder för att öva upp och fördjupa en       självtillit. Ur boken Guld.
72.     Tomrummet efter en       auktoritet är extra tydligt inom hälso- och sjukvården. Hur många har inte       av en läkare fått höra ”det här kan vi inte göra något åt, det här får du       lära dig att leva med!”, utan att få så mycket som en vink om vad man       skall göra? Just när det riktigt svåra börjar, förpassas vi ut i kylan och       hänvisas till oss själva. Och när experten med sin kunskap inte längre       finns vid vår sida, blir det tomt. Ur boken Guld.
73.     Vi kan alla lära oss att dela upp, sätta namn       på, reflektera över och få distans till våra problem och på så sätt få       svar på allehanda frågor. Vad är det som skapar utbrändheten, branden som       tenderar att ödelägga allt? Varför arbetar du varenda dag tills krafterna       tar slut – och sedan lite till? Varför blir du aldrig utvilad, varför       tappar du orken så väldigt snabbt? Ur boken Guld.
74.     Tidsnöden verkar vara en       variation på det som Aristoteles kallade ”naturens rädsla för vakuum”. I       detta fall handlar det om rädslan för tidsluckor. Så fort ett undertryck       uppstår, jämnas det genast ut. Ja, vi människor går längre och fyller på       så att det i stället blir ett övertryck. Gång på gång börjar vi med att försöka       skapa tidsluckor (exempelvis genom tidsbesparande teknik på arbetsplatser       och hemma) men slutar i stället i pressande tidsnöd.Ur boken Guld.
75.     Det var Piet Hein som       myntade TTT: Ting Tar Tid. Själv säger jag att Tankar Tar Tid. Tankar tar       tid att skapa, de tar tid att ha (tankevård skulle det kunna       kallas), de tar tid att använda och       de tar tid att göra sig av med,       när de eventuellt blivit föråldrade. Ur boken Guld.
76.     Att verkligen göra något helt på tvären mot       rådande tankeinfrastrukturer är i stort sett omöjligt i större skala. Så       var exempelvis informationsteknologin omöjlig för femtio år sedan – inte       bara för att det inte fanns tillgång till datorer och internet utan för       att sökande människor bokstavligen var otänkbara i en auktoritär era. Ur boken Guld.
77.     Ingenting styr       framtiden så hänsynslöst som en uppbyggd tankeinfrastruktur. Därför är det       främst genom förändringar i den som du kan påverka framtiden. Vilket är       nästan omöjligt – men ändå sker hela tiden. Ur boken Guld.
78.     Vart tar de vägen, alla       dessa oceaner av tid som vi egentligen har? Det går att göra det till en       (tragi)komisk lek att leta tidstjuvar. Sök dem gärna både hos dig själv,       på arbetsplatsen och hemma. Själv har jag bland annat hittat: det ständiga       småpratet, nätverk och möten, teknik och media. Ur boken Guld.
79.     I dag småpratar vi så mycket mer än förr – i mobilen, via datorn, i       alla olika nätverk. Visst har småpratet en viktig funktion att fylla, men       pass på för ytlighet, tomhet, otrivsel och oöverskådlighet. Tankar Tar       Tid. Ytterligt sällan kan vi tänka på något annat än det som kommer ur       munnen just för tillfället. Skaffa dig en pratpausräknare (jämför       stegräknare) under några dagar och räkna efter hur många       tiominutersintervall du har per dag då du inte pratar. Ur boken Guld.
80.     Tänk om en produkt       åtföljdes av en tidsgaranti som talade om att ”Per 100 användartimmar är       den genomsnittliga tiden för avbrott och omstarter 13 timmar. Därmed       sammanhängande irritationsmoment och koncentrationsavbrott uppskattas av       användarna till 8 på en skala 1-10. Den genomsnittliga lärotiden per       användare är 3timmar. Funktion A användes efter ett halvår av endast 1       användare på 500, funktion B av.., etc.”.  Ur boken Guld.
81.     Det kunde vara en bra idé       att inrätta en ”Avdelning för tidsgaranti” inom Konsumentverket. Vilken       försäljningssuccé det skulle bli för en produkt som garanterades vara fri       från irritationsmoment, fungera nästan utan avbrott och vara möjlig att       lära sig använda på kort tid. En sådan märkning skulle garanterat påverka       vårt sätt att tänka när vi nyinvesterar. Ur boken Guld.
82.     Media tar tid. Hur många       nyhetssändningar lyssnar du på varje dag, och hur mycket ”nytt”, för dig       meningsfullt, kommer ur dem? Hur många väderrapporter hör du? ”Hammer       odde”, ”Utklippan”, ”Holmögadd” – sjörapporten är visserligen som den       skönaste poesi för mig, men för det mesta behöver jag den inte. Och den       som är beroende av sjörapporter söker själv lätt information utan att alla       andra radiolyssnare samtidigt måste ta del av den. Ur boken Guld.
83.     När du väl är igång med       att leta tidstjuvar, hittar du kanske också rena tidspresenter. Att hamna       i en kö, till exempel, kan utgöra en sann ställtid: ”Här står jag, det är       inget att reta sig på, så fint att jag fick den här tiden. Vad vill jag nu       ha den till?!” Ur boken Guld.
84.     Vårdens möjligheter att       ställa diagnoser och att bota svåra sjukdomar har aldrig varit så goda som       nu. Men medan specialister har svar på det specifika, på de små delarna,       så har alltfler människor problem med det ospecifika, med helheter som       inte längre fungerar. Världshälsoorganisationen (WHO) uppskattar att       tre av fyra läkarbesök i västvärldens primärvård har att göra med stress       eller livsstil. Ur boken Guld.
85.     Att ”ha hälsan” är inte       det samma som att inte vara sjuk. Upplevd hälsa är att i glädje vara upptagen av sina       livsuppgifter.  Man kan alltså ”ha       hälsan” också om man är drabbad av sjukdom. Ur boken Guld.
86.     Upplevd ohälsa är en helhet, ett       svårhanterligt tillstånd där man kan ha tappat balansen, livslusten, det       glädjefyllda i livet. Den behöver alltså inte bero på distinkta       enskilda sjukdomar – vilket gör den bara än mer betungande. Ur boken Guld.
87.     Det är så mycket som du och bara du vetom dig själv, dina sjukdomar, din hälsa och din ohälsa. Men       trots detta och trots att vi i dag är mer välutbildade än någonsin, står       vi mer handfallna inför sjukdom och ohälsa än tidigare. Visst kan vi leta       på nätet, visst kan vi skaffa oss en ”second opinion”, men självtilliten       har faktiskt snarare minskat än ökat. Ur boken Guld.
88.     Placebo-effekten borde döpas om till menings-effekten. Om du       tillskriver något en positiv mening, om du ”tror” på det, så reagerar också din kropp positivt. Motsatsen,       att inte ha någon tilltro till en behandling, påverkar däremot utfallet       negativt. Det ligger ingen humbug i detta – dt är väl dokumenterat. Men       fortfarande är inte meningseffekten positivt uppmärksammad som den       hälsofaktor den egentligen är. Ur boken Guld.
89.     Hur frisk du är och hur       länge du lever beror inte enbart på dina arvsanlag och hur ditt liv       gestaltar sig i medicinska termer. Upplevelsen av din position på       arbetsplatsen, bland dina grannar, släkt och vänner har visat sig ha ett       mycket starkt inflytande på din hälsa och livslängd. Skillnaden mellan att       uppleva sig vara överst eller nederst i hackordningen på       rangordningsstegen bland dem man jämför sig med kan betyda hela fyra år       för livslängden. Ur boken Guld.
90.     Kring de höga ohälsotalen       i Sverige kan man fundera på om de ärett symptom på att       samhället inte längre förmår skapa välstånd. I så fall skulle vi kanske       tänka mindre på       hur samhället drabbas av att så       många blivit sjuka och mer fundera över hur samhället eller kulturen eller       tidsandan har drabbat oss. Ur boken Guld.
91.     Mer än en miljon människor       i Sverige berörs av det som kallas rehabilitering       - de som rehabiliteras, deras närstående, deras vänner och kollegor       och därtill alla de människor som arbetar med rehabiliteringen. Ordet       rehabilitering har en medicinsk och instrumentell klang och för sällan       tanken åt samma håll som de gamla svenska orden återhämtning eller rent av vederkvickning. När det gäller att hämta sig       själv åter måste den berörda få vara huvudperson och huvudaktör – om       ock med mycket stöd. Ur boken Guld.
92.     En kropp utan huvud klarar       sig inte – men det gör inte heller ett huvud utan kropp. Inte bara för att       det behöver blod- och syresättning utan för att tankar och känslor i en       hjärna utan kontakt med en kropp blir meningslösa och vilseledande. Ur boken Guld.
93.     Hjärnan behöver kroppskontakt,       men om stress gått för långt tappar hjärnan just den. Då blir överjaget       ensamt herre på täppan och man märker inte längre överbelastningens       verkningar på kroppen. Ur boken Guld.
94.     Ingen människa kan ta sig       ur en stressrelaterad ohälsa bara genom att lära sig att resonera klokt       och intellektuellt. Låt kroppen vara med! Kan du inte själv hitta tillbaka       till din kropp, så sök hjälp hos kroppspedagoger. Det kroppsliga har       alltid något viktigt att säga. Och det vill dig själv väl. Ur boken Guld.
95.     Det finns inte mycket så       praktiskt som en bra teori, en vedertagen föreställning om hur saker och       ting hänger samman. Sammanhangsföreställningar finns inte bara i våra       huvuden. De finns också i exempelvis handen.       Det är den och bara den som vet hur du skriver       ditt namn, hur namnteckningen skall se ut och hur penntrycket skall       variera mellan olika delar av namnet. Bådadera så betydelsefulla att de       kan användas för att försvåra förfalskningar. Ur boken Guld.
96.     Det är bara handen som känner igen exempelvis dina nycklar       i fickan. Den kan också avgöra om ett äpple är ruttet, och den vet på       förhand hur mycket den måste ta i för att lyfta ett fyllt glas. Att vara       känselblind är ett besvärligt funktionshinder som du kanske har upplevt       vid en bedövning eller då en kroppsdel har somnat? Ur boken Guld.
97.     Det är bara handen som vet       var den skall kliaoch den kan       också få återkoppling på att det       blev rätt.Samspelet inne i       kroppen gör handen mästerlig på att exempelvis borsta tänderna – på dig       själv! Oj, så mycket svårare det är att borsta tänderna på någon annan. Ur boken Guld.
98.     Handen är fantastisk på       att förlängas via verktyg och ta       emot återkoppling via dem utan att ens notera deras existens. Den kan       exempelvis använda tangentbord och mus, dammtorka, fila, gasa (på       motorcykeln), hugga ved, hyvla, kavla, klippa, lyfta, löda, massera,       polera, raka, skotta, skära, slipa, snickra, sopa, spela piano, spika, sticka,       sy, teckna, virka, vispa – och vända pannkakor! Ur boken Guld.
99.     Vi är dåliga på att mäta       tid med kroppen. Klockan kom att spela en stor roll i människors liv när       den sattes upp på kyrkor och tågstationer, hemma i finrummet och i köket.       Den var länge ett kontrollinstrument och överheten utnyttjade den för sina       ändamål. Vilken fantastisk inverkan på hela kulturen det måste ha fått när       man införde mobilklockan, en       klocka som man hela tiden bar medsig som västur eller armbandsklocka. Ur boken Guld.
100.     Klockan är världens mest       använda handikapphjälpmedel. Vi behöver den just eftersom vi själva är så       dåliga på att mäta tid direkt med våra kroppar. Mobilklockans inverkan på       det mänskliga samspelet kan inte nog uppmärksammas. Ur boken Guld.
101.     Vårt resande, både privat       och i tjänsten, tog fart i mitten av förra seklet. Flockdjuret människan       fick lägga band på sig – hennes önskan att vara en i flocken, få hjälp av       den och kunna kontrollera den, fick ge vika för lusten och nödvändigheten       att resa.Så kom mobiltelefonen och plötsligt gick       det att både resa och ha kontroll över flocken. Samtidigt. Tulipanaros! Ur boken Guld.
102.     Titta på resenärerna på       väg in i ankomsthallen på flygplatsen. Innan de ens hunnit dit är       mobiltelefonerna uppe. De vill omedelbart hålla koll på den flock eller de       flockar de nyss rest ifrån. Smyglyssna på samtalen (”smyg” förresten,       människor talar så det hörs vida omkring)! När de säger ”Har det varit       något? Nej, jag bara undrar!” betyder det egentligen ”Vad gör ni nu?       Sköter ni er? Får jag fortfarande vara med i vår flock fast jag inte är       där?” Ur boken Guld.
103.     Bortom alla skymmande       utanverk, bortom fartblindheter och lokalsinnesförluster kan det finnas       samband som går att komma åt med ren tankekraft och som kan få långt       större konsekvenser än våra omedelbara handlingar. Ur boken Guld.
104.     Till saken hör alltid       personen. Att vara saklig innebär inte bara att vara objektiv utan också       att vi skall räkna med människorna, själva subjekten. Det är ändå de som       har ansvaret. Ur boken Guld.
105.     Människor är människor och inte maskiner. När människor arbetar       med och för människor är det andra faktorer, rentav en annan logik, som gäller       än när människan arbetar med maskiner, hantverk eller administrativa       uppgifter. Därför behövs det speciell design för processer och produkter i       den mänskliga sektorn, den sektor där       människor arbetar med och för människor. Ur boken Guld.
106.     I alla sammanhang där människor finns med är det viktigt att       förutsättningarna är just mänskliga. Men i den mänskliga sektorn, där det       är (minst) tvåmänniskor       som möts – exempelvis patienten, anhöriga och personal – är det (minst) dubbelt       så viktigt att förutsättningarna är just mänskliga och stöttar samspelet.       Det är därför knappast någon slump att ohälsan har slagit hårdast just i       den mänskliga sektorn.  Ur boken Guld.
     
107. I den mänskliga sektorn har man tagit emot överspillningseffekter       från andra områden – produktmässigt, processmässigt, begrepps- och       tankemässigt. Mycket har sedan gjorts utifrån ett maskinellt rationellt       synsätt, som exempelvis nedbantade organisationer och minskade marginaler       (så kallad effektivisering) med kontraproduktiva effekter. När människor       skall arbeta med och för människor är det viktigt att det finns utrymme       för upplevd mening, bekräftelse, flexibilitet, det unikt personliga och       det gemenskapssträvande. Ur boken Guld.
108.   Tid –det  enda du har. Ur boken Tio tankar om tid.
109. Själv har jag många gånger både som forskare och privatperson haft anledning att fundera över hur inflätade människor, teknologi och ting är i varandra. Ur boken Tio år senare.     110. Några knapptryckningar vid din hemmadator för dig till originallitteratur och källor långt mer omfattande än allt det som finns på världens största bibliotek. Ur boken Tio år senare.
110. ”The long tail” uttrycker hur de nya distributionskanalerna gör det lönsamt att saluföra också det sällan efterfrågade – ungefär som förutsättningarna var för järnhandlarna förr i tiden. Ur boken Tio år senare.   
111. Nu lever vi på prenässansen och tar ut framtiden i förskott. Blandar inte bara ihop den med nuet i ekonomiska sammanhang utan också i många andra av dagens föreställningar.  Ur boken Tio år senare.   
112. Förväntningsekonomin är bara ett av många exempel på hur förväntningarna på framtiden ofta påverkar nuet mer än vad både det förflutna och nuet självt gör. Ur boken Tio år senare.
113. Vart tog alla pengar vägen? Jag tror att vi är grundlurade. Ur boken Tio år senare.
114. Finns ställtiden överhuvudtaget när vi så totalt blandar samman framtiden med nuet? Vad hinner vi längta efter, har längtansrymden försvunnit? Ur boken Tio år senare.
115. ”I kväll vill jag lära mig trigonometri!” – det är nu och genast som gäller, bättre nyss än sedan. Ur boken Tio år senare.
116. Många upplever sig berövade stora delar av sin identitet när de är AFK, Away From Keyboard. Ur boken Tio år senare.
117. Populärkunskaper har ofta karaktären av rulltrappekunskaper. De förefaller så viktiga på måndagen på rulltrappans nedersta steg men när de rullar av där uppe på fredagen är det som om de aldrig hade funnits. Ur boken Tio år senare.
118. Även om luciademokratin är aldrig så hjärtknipande på dagis (där alla som vill får vara lucia och där alla är lika viktiga) ställer den bara till det när den också tar sig på kunskapens område. Ur boken Tio år senare.
119. Genom att den kan leda till handlingsförlamning är den mentala försurningen mycket farligare i miljösammanhang än vad försurningen av mark och vatten är. Ur boken Tio år senare.
120. Tänk att miljö plötsligt stavas K L I M A T! Ur boken Tio år senare.
121. EU är uppbyggt kring fyra friheter: fri rörlighet av människor, varor, tjänster och pengar. Men för en upplevd gemenskap behövs en femte frihet, närmare bestämt den gästfrihet som möjliggör att man kan komma underfund med vem man vill lita på och vem man vill träffa och utvecklas tillsammans med, emotionellt, intellektuellt och kulturellt. Ur boken Tio år senare.
122. Kommunikation en-till-en, en-till-många och många-till-en har alltid funnits. Det som är nytt för vår tid är många-till-många-kommunikationen.  I den har vi ingenting att lära av tidigare generationer. Ur boken Tio år senare.
123. Ingen av oss kan någonsin få någon delaktighet eller tillit, och ingen kan heller ge oss dem. Det enda vi kan få är förutsättningar för delaktighet och tillit – resten måste vi erövra. Ur boken Tio år senare.
124. En-frågementaliteten kan vara en effekt av det senaste decenniets val-tvång – i allt. Avstår vi från att bygga större sammanhang och inre helheter, blir vi tyvärr bara marginellt klokare allt efter som åren går. Ur boken Tio år senare.
125. Lycka är inget vi kan skaffa oss, inget vi kan konsumera, inget som härrör från yttre förändringar – och det visste redan Aristoteles. Lycka, menade han, kan karakteriseras som ”energeia” (roten till vårt ord ”energi”) och finns i det vi gör. Ur boken Tio år senare.
126. Lyckan växer med engagemanget – och den försvinner inte med ansträngningen. Vi har mycket att vinna på att ge oss på de stora utmaningarna och inte bara hålla på med lätt-och-lagom. Ur boken Tio år senare.
127. Hälsa är inget one-shot. Den har alltid ett utgångsläge, och det finns alltid något man kan göra. Ur boken Tio år senare.
128. En av mina närmaste vänner säger inte så sällan på tal om vad som inte blivit gjort: ”Men sedan kom livet emellan, och …”  Ur boken Tio år senare.
129. Hälsoforskning är ett uttalat bristområde: det skulle behövas en systemforskning som handlar om just hur man mår bra. Ur boken Tio år senare.
130. Den som bryr sig mest är den som skyddar dig bäst. Ur boken Tio år senare.
131. På tal om tillgänglighet och design för alla: på internet är det normala inte att det är lika för alla utan att det är olika för alla. Ur boken Tio år senare.
132. Nu har vi inte längre en befolkningspyramid utan en befolkningslåda – det finns ungefär lika många i alla åldersgrupper. Ur boken Tio år senare.
133. Du har inuti dig inte bara din senaste årsring (den du kan se i spegeln) utan också alla de andra (10-åringens, 20-åringens,…). Det är summan av dem och deras samspel som gör dig till den du är. Ur boken Tio år senare.
134. Det är inte rimligt att åttioåringar idag ska befatta sig med mobiltelefoner utformade som leksaker-för-tonåringar och som dessutom byter form och funktion varje år. Ur boken Tio år senare.
135. Nu gäller det för många av oss att lära oss att bli gamla. Kanske måste vi 40-talister hjälpa varandra med det på liknande sätt som vi en gång lärde varandra att bli tonåringar (de första av sitt slag). Ur boken Tio år senare.
136. Under prenässansen har vi alla blivit barnsligare för vår ålder. Ur boken Tio år senare.
137. I stället för att botanisera i den egna kunskapsreaktorn vänder vi oss i dag till Google eller motsvarande för att få svar. På detaljnivå är det givetvis inget fel med det, men långtidseffekterna kan innebära en utarmning. För kunskap handlar minst lika mycket om sambanden mellan olika kunskaper som om de enskilda delarna i sig. Ur boken Tio år senare.
138. ”Bredband i hemmet” (fast eller mobilt) är kanske den yttre förändring som påverkat oss mest de senaste tio åren. Ur boken Tio år senare.
139. Alla behöver inte göra allt, inte heller vara delaktiga i allt. Det är faktiskt en lättnad att identifiera områden där man inte behöver vara delaktig utan i stället kan få uppleva en hundraprocentig tillit. Där har man inte heller något ansvar – så som man har för allt man är delaktig i. Ur boken Tio år senare.
140. Förr sprang inte Andersson till Bengtsson för att berätta att han ringt till Pettersson. Men det är ungefär det vi gör i dag med alla våra  skickade ”kopia för kännedom”. Vem vill läsa, vem hinner läsa? Ur boken Tio år senare.
141. Det är inte rimligt att all den tid som jordklotets alla människor investerar i sina arbetsinsatser har mindre ekonomisk betydelse än vad de lösa, fria fantasierna om framtiden har. Ur boken Tio år senare.

Tillbaka till startsidan