Saknad
vet inte varför riktigt men idag så saknar jag min mellanson riktigt mycket. Det känns så länge sedan han var hemma och vi bara kunde prata. Kommer aldrig att glömma så hemskt det var när han for till Uppsala. men försökte fokusera på hans glädje att få fara tillsammans med den han tyckte om och äventyret och studierna. Men det är då en mamma får släppa taget och det är inte roligt. Att veta att ens barn är så långt borta. Men min andra son bor i staden men har sällan tid för sin Mor då skotrar tydligen har större wowfaktor. Tänk då på mödrar runt om i världen som skickar bort sina söner till krig eller annat elände.Då inser man att avstånd existerar egentligen inte för jag bär bägge gossarna i mitt hjärta.
Nä fy bubblan va bra vi har det som inte behöver ha ngn oro för sina barn. De klarar sig själv och har inte behövt ligga och oroa mig på nätterna heller.
Bär nog bara runt lite lagom mammaoro, men på ngt knsigt sätt så är det ganska skönt för de känns närmare då....