Äntligen
Nuär dagen kommen, på fler än ett sätt. Idag så går min kära kollega på mammaledighet och vi ser inte röken av henne på ett tag. Men det är nog välkommen vila för henne innan bebiskommer. Med en sådan liten kropp och en jättemage att dra runt på så kan det nog vara skönt att få lite vila. Men jag tror nog att hon redan nu längtar tillbaka till jobbet i alla fall lite grann.
För egen del så är det stugan som gäller. Jag har sagt att det var tidigt i september sist jag var där....men inser juatt vi var ju där vid nyår?? hade jag glömt....
Kisse följer med och jag har förklarat att han inte skall få spunk och springa bort. I somras så blev han ju bortjagad av en annan kisse och hittade inte tillbaka. Men vi hittade tills slut honom efter nästan en månad.
Var en lite tuffare dag igår på jobbet, men det går hela tiden framåt och jag börjar känna att jag vill vara där. Tror att det kommer att bli bra efter ngr dagar i stugan. Så huvud och kropp kommer ikapp med varann. Jag känner mig ganska redo att börja jobba. Men kommer att dra ner ordentligt på tiden. Inte en timme mer än heltid och det inklusive papperstiden och städ och liknande.
Att jobba mycket gillar jag och trivs med. Men kanske inte 24/7, vilket det fort blir. Att få tiden med pojkarna eller med vänner, med mamma, med kära maken måste prioriteras. Mitt hem skall bli mitt hem och inte en arbetsplats.
Har sagt detta så många gånger att jag ledsnat på det själv. Men jag har fått mig ett riktigt skrämselskott så nu vill jag verkligen detta.
Så i det stora hela känns det riktigt bra hahaha.
Nu skall jag dricka lite kaffe och sen ta på mig lite kläder och en kopp kaffe till och sen fara och hämta en smörgåstårta som jag beställt till mina underbara kollegor som ställt upp för mig under den här tiden.
Vi hörs....