Måndag 16/2
Vilken helg...känns som det är en vecka sedan onsdags. Helgen har varit lång och lite sömn. Vi har varit ute i mammas lägenhet och gått igenom och sorterat det som skall kastas, det som skall vara kvar och det som skall skänkas. Personligen har jag inget som jag vill ha. Har tagit mammas nattlinne bara för att kunna lukta på det....ja jisses så knasigt. Men min mamma luktade så gott, kanske för att hon var så noga med sina kläder och allt skulle vädras i dagar.
Mamma hade inga värdefulla saker och jag är ju inte så sentimental att jag kan eller vill behålla allt.
Flera av mina goda vänner som själv förlorat sin mor eller far vet vad man går igenom en sådan här gång. Jag trodde jag gjorde det...Men var inte beredd på denna sorg och hur man kan gråta så mycket. Mina ögon ser ut som om jag gått ngn sorts boxningsmatch.
Jag är ju en ganska komplicerad människa utimellan och just nu känns det som om jag vill stänga in mig och inte gå ut överhuvudtaget. Men jag har ju ett jobb som kallar och dit måste jag. Men kommer att ta ledigt mycket nu ett tag.
Att gå igenom mammas grejer är skitjobbigt och att göra allt själv är inte lätt heller. Har en syster som jag sällan har kontakt med och inte mamma heller. Hon vill gå igenom allt, men orkar inte komma upp och göra något. Det är okey eftersom jag vill göra det själv. Men det är ändå jobbigt bitvis. Mår själsligt illa när en del personer hör av sig om att få saker som "betytt" ngt för dem. Var ända ini Farao var de innan.....när hade de kontakt eller kom förbi mamma? Skämmes tamme fan........
Jag som är kontrollfreak känner att jag måste "äga" denna fråga annars blir jag galen. Mamma hade inga pengar sparade till någon begravning, det innebär att jag och maken kommer att stå för begravningen vilket kommer att ske på mammas vis och mitt. Jag känner mig lite agressivt vaktande runt mamma. Det finns inte ord för det förakt jag känner mot vissa i vår "familj", fy för den lede.
Mammas närmaste var jag och mina barn och alla andra kan fara åt pipsvängen.
Det var jag som svor och var skitless på henne, det var jag som handlade och städade, det var jag som fanns när hon behövde mig. Kom för fasen inte med era tårar över mamma, känner jag i djupet av min sorg över allt detta.
Det var mina barn hon levde för, det var mig hon älskade trots att hon aldrig sa det......Mamma var ännu mer långsint än vad jag är och jag är så långsint så det räcker fyra varv runt jordklotet. Inget bra egenskap.....men nu växer det onda i mig.
Kanske för att det ger kraft i all gråt och saknad. Det är det som ger mig orka att ta tag i mammas lägenhet och rensa den från allt möjligt tokigt. Hon hade säkert hundra tomma cremefraicheburkar....och ett otal tomma smöraskar och glasburkar för ett helt infanteri. Garner och tidningsurklipp och burkar och ja...listan kan göras lång.
Men just nu är det dax för mig att lomma iväg till bussen och jobba några timmar. Senare idag skall vi till begravningsbyrån och sen blir det rundringning igen till alla som "berörs"