myma.blogg.se

En blogg om att leva och komma ur skuggan.

Puh...vilken dag

Publicerad 2015-02-25 07:38:06 i Allmänt,

Gårdagen var jobbig och jag var helt slut när jag kom hem. Orkade inte laga mat och inte äta ngt heller.
Var ut till mammas lägenhet med syster och två av hennes barn. En av dem vill jag inte ha att göra med och det är tufft att "tvingas" vara med ngn som man inte gillar.
 
Jag hade velat att bara jag och syrran skulle träffas och prata och hade sagt det två ggr,,,,,men icke.
Det finns så mycket spänningar mellan oss allihopa och inte minst mellan dem. Huvva det var som att sitta fast i ngn otäck film och inte komma loss.
Att den ena var som en gam och ville ha allt...var inte ngt som kunde misstolkas. Nåja mig spelar det ingen roll om de tar med sig allt. Det var värre när hon pratade om hur nära hon och mamma var.
listan på folk som skulle komma till begravning och fika växte med 7 personer. Sju personer som inte hade ngn speciell anknytning eller kontakt med mamma!
 
Jag påtalade att det inte kändes riktigt okey att jag skulle betala handrosor och fika åt alla utan tyckte det räckte med "familjen" Nu skulle jag få pengar för dem...men jag antar att det kan skrivas i snön så kvitterar solen? 
Nu spelar egentligen inte pengarna ngn större roll, utan det är känslan av att jag skall dela en stund i mitt liv som kommer att vara svår med människor jag inte riktigt känner.
Det var dock trevligt att få träffa syster, men vi fick inte många minuter tillsammans i allt det där kacklandet.
Idag skall jag träffa de som gör skyltarna till nya butiken, det måste mätas och fötas för att kolla kulörer och sådant. Sedan iväg till Burmans musik som fixat musik till begravningen- vilken otroligt fin service vi fått och jag kan med värme rekommendera den butiken.
 
Sen full fart ut till H-sund då mammas tidigare mans son, kommer för att hämta möbler och grejer. Det är en historia för sig och det riktigt vänder sig i magen när jag tänker på de uschla krypen.
Egentligen skulle de inte ha en fingerborg, då de betedde sig ovärdigt då deras far gick bort. Jag skötte allt, jag vakade vid hans dödsbädd, jag ordnade begravning, jag gjorde bouppteckning och allt. De kom på begravningen.....thats it....
Mamma hade varit död i 18 timmar när frågan kom när kan vi hämta grejer? Här bör dock nämnas att mamma bett honom de senaste sju åren att göra det. men han har aldrig haft tid. Men nu blev man kanske lite rädd att det skulle försvinna...
Precis det som jag gruvat mig för händer nu...och jag blir så äckelmagad att jag blir avdomnad i hela mig.
-Var är veven till nöthackaren? känns onaturligt att fråga...hade väl varit mer passande att fråga. -Hur mådde hon sista tiden, var hon sjuk? Gick det fort? Hade hon ont? Kan vi göra ngt?
 
Måste erkänna att jag känner mig  ledsen över att jag inte får vara själv på begravningen. Jag och mamma...... Vill inte dela den med ngn.....så fånigt och en reaktion på sorg och allt det förstår jag. Men likväl en så stark känsla. Jag är okey att dela det med högst tio personer till. Men nu har jag en plan för avsked....för mig och henne. En plan som innebär att jag måste kontakta begravningsbyrån och fråga hur tidigt de kan ställa i ordning???? Sen far jag dit med en kanna kaffe och sen talas vi vid ,jag och mamma. Måste få vara själv.....bara måste det. Annars kommer jag att spricka mitt itu, känns det som. Jag måste få vara ledsen och arg och berätta om hur arg jag är och besviken och hur mycket jag saknar henne.
Jag måste få en sista stund, precis som när jag var liten i köket hemmavid. Det var två stolar i köket, min och mammas.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela