Måste bara skriva lite...
jag är ju inte ngn person som är väldigt fäst vid ting och sparar på minnessaker och skulle aldrig komma på tanken att köpa souvenirer och ställa upp på rad. Köper jag ngt på resa så har det ett syfte och jag tror jag har fyra saker inalles...en porslinsdocka från första utlandsresan, en pannunderlägg från italien, en ministaty från resan tilll florens och ett ljus som jag köpte i Notre dame. Men symbolik och handlingar och ordstäv tycker jag om.
Detta är verkligen symbolik för mig just nu...
Här har ngt varit????hängt här ett tag eller flera år. I detta fall kopparfat....
Våra själar lånar en kroppslig förvaring och stuffar runt här på vår jord. För de allra flesta en lång rad av år...och sen? borta och den kroppsliga förvaringen grävs ner eller bränns.
Men de flesta lämnar spår av sig...i detta fall två döttrar. Två döttrar som nu i sin tur fått barn och stuffar runt i sina jordiska förvaringar. Den här dottern har just varit och städat klart och tömt sin mors lägenhet och det var svårt att lämna lägenheten och det gjordes med varma eller snarare brännheta tårar. Jag ville inte fara därifrån....ville sitta där för sen kan jag inte fara dit ngt mer och se den utsikt och vara där mamma var sist. Jag försökte verkligen göra ngt symboliskt och avsluta, men det gick inte. Vi var inte klar...jag var inte färdig.
För ganska precis tio år sedan fick jag tag i denna lägenhet och vi målade och tapetserade åt mamma som skulle flytta hit och just blivit änka. Här levde hon och alla fåglar som hon matat under åren. Här sörjde hon och bakade kakor och gjorde palt. Syltade och saftade åt tusen och en människor. Jag tyckte det var jobbigt att fara hit, nu vet jag mer varför...Det var inte bara därför hon blivit svamlig och snurrig och förändrad av sjukdom. Jag var inte klar....men visste inte det, förstod inte det. Jag älskade min mamma, ville höra henne säga att hon älskade mig, ville stå henne nära inte bara i själen utan kroppsligen och verbalt. Nu går inte det.....förbannades förbannades skit.
Visste jag om att detta skulle hända så vet jag ändå inte om jag sagt något, det var för sårigt och gjorde alldeles för ont. Svek, tystnad och smärta....vi kände den bägge två. Men det var många som kunde vittna om hennes värme ,omtanke och hur snäll hon var. Den snällaste som gick på jorden har jag hört..... Jaha???? hallå här var jag....förbannades förbannade skit.....Jag är arg på henne och så inihåvete ledsen. Förbannades förbannade skit....
Nu tänker jag dricka kaffe och sitter och gör klart denna tsunami av känslor, för den här gången. Jag skall sedan ta ett bad och ligga där i min kroppsliga förvaring och tycka lite synd om mig själv. Det är helt okey så länge det behövs. Förbannades förbannade skit.......