myma.blogg.se

Igår så hämtade vi Lukas, vår gamla vovve och tanken är att vi skall ha honom i 2 veckor. Så roligt att träffa den lilla jycken. Men oj så förändrat det är....Han har ju ett lite underligt sätt att välkomna en när han träffar på de som han känner. Han ylar nästan när man ropar på honom. Därför så stod jag redo och ropade på honom när han kom ut. Ingen reaktion??? han gick lugnt fram och nosade lite här och där...ropade igen och ingenting??? Sen så såg han mig och allt var som vanligt. Vi gick in och pussades och kramades och jag gick till köket och hämtade en liten godisbit......gick tillbaka och lockade ...ingen reaktion. Jag sa att det är ngt konstigt med honom. Men maken tyckte inte det. Men vi hade ju en tid för kisse på djursjukhuset kl 15,20. Hans öga rinner och han hade stopp i kanalen mellan nos och öga så han fick droppar för det...940:- senare, suck.Kisse bara låg still och de tyckte han var fantastisk. För en av de droppar de hedde i ögat gjorde tydligen ont och han var bara lugn och låg medans de gormade med lampor och små slangar. Jag var stolt som en tupp då de sa att kissen var enastående och så blev de om de hade ett bra hem och kände sig trygg med matte.Märk väl detta är samma kisse som kan springa i panik när man kommer gående, precis som om han förväntar sig en spark. Han har kanske en dubble personlighet? Nåväl jag passade då på att nämna att det var ngt underligt med Lukas. Märkte det återigen på djursjukhuset då de hade fått in ett akutfall och man kunde höra hur en hund skrek och gnydde. Alla de andra hundarna var oroliga i väntrummet, utom Lukas!! som låg så fint bredvid mina fötter. Han är visserligen van med andra hundar och bryr sig inte speciellt om andra djur. Men ni vet känslan man kan få? Efter en koll med klockor och stampande och smällande så kunde man konstatera att han var i princip döv??? Så konstigt med tanke på att jag ofta småpratar med honom och jag får ingen reaktion tillbaka. Jag skrämde honom riktigt ordentligt igår när vi skulle gå på prommis. Jag hämtade kopplet och pratade som vanligt.- Nu gubben skall vi gå ut och gå och lukta lite , men först skall du få kopplet och halsbandet på dig. Jag gick fram och skulle ta på honom och han hoppade till...han hade ju inte hört mig och jag komme från sidan och han hörde ju inte koppelrasslet. Så sorgligt.... Jag badade honom och han kröp ihop i knät och jag kunde inte hålla bort tårarna. Vår fina lilla Lukas som alltid varit så pigg och alert och beredd på allt. Men det var ändå som om jag kunde känna att han njöt av att ligga i knät och bli gosad med. Nu måste jag läsa på om hur man gör med döva hundar, antar att vi måste ändra oss lite efter hans nya jag. Men det är ändå underbart att känna hans lilla kropp igen. Ha det :)