Årstider
Det är ändå härligt med årstider, även om jag avskyr vintern. Men känslan av att det tinar och solen börjar värma och småfåglarnas sång är oslagbart. Hösten kan jag också uppskatta, för dess skönhet och friska luft, men har ändå ett sorgens skimmer över sig, då man är medveten om att snart kommer den eländiga vintern. Igår föll det snö och igår afton var det kyligt. Men idag så smälter den snö som ligger kvar säkert fort bort. Hade planer på att torka fönster idag för igår sopade de gården och då kan man börja med fönstren. Vet dock inte om det går, då det är kyligt i luften. Men jag har en lista med småfix som jag kan sysselsätta mig med.
Igår så kom sonen med flickvän och hade med sig kinamat och hjälpte mig med hur man sätter fast vattenslangen på duschblandaren. Var så enkelt att det var nästan pinsamt hahaha. Jag tvättade Dans sängkläder igår och det gick bra. Trodde att det skulle bli jobbigare, men nu när jag packar ner alla våra saker,så inser jag att det rör upp en massa känslor. Det är bara för en tid, då jag skall låna ut lägenheten. Men alla våra saker har ju en historia, även om det är obetydliga grejer.
Vi har ett högre skåp i sovrummet som Dans dotter ska få ta. Det skåpet ville Dan ha till alla sina pärmar och böcker. Han sparade det mesta i pappersväg och även sina favoritböcker. Jag har aldrig haft det behovet, utan kastade allt om det inte var aktuellt längre. Min mailbox rensar jag ofta och även allt i telefonen. Dans mailbox var proppfull hahaaha.
Satt igår och tittade mig runt och det var tomma hyllor och inga kort och en sådan där" flyttakänsla". Konstigt nog så gjorde det mig inte ledsen, utan det kändes på ngt sätt väldigt bra. Det stämmer in på hur jag känner mig. Tom och liksom en "spelar ingen roll "känsla som finns lurar under ytan.
Kan ibland likna min existens med en rymdpromenad, känner mig liksom helt viktlös, svävande runt men med ett uppdrag som kräver fokus. Jag jobbar hårt med att göra och söka saker att utföra för att hålla mig på banan. Det är oftast bara banala saker som man gör utan att tänka på det.
Vattna blommor, dammsuga
Tömma kattlådan, laga mat
Ta in posten, betala räkningar
Torka ur kylen, bädda sängen
Det är viktigt så jag inte blir sittande i tankar. Blir så där viktlös och bara känner att allt är meningslöst, jag är meningslös utan Dans kärlek. Utan gemenskapen och planer och mål.
Jag blir ibland helt tom på energi och det är t om jobbigt att ta kissrunda med Märta. Konstigt nog blir de oftast lite längre, för jag liksom bara går innan jag kommer på att vända tillbaka. Då kommer tanken: Ska jag gå hem eller ska jag bara fortsätta att gå? Vad kan liksom hända? Ja jag kanske får skavsår? Märta kommer att bli hungrig, vad ska hon då äta? Äsch det blir så krångligt att förklara om ngn börjar söka och hittar mig. Då går jag hem.
Det är sådana tankar och känslor som känns väldigt ovana. Jag är så fixerad av min situation och att jag är så uppfylld av mig själv. Jag... jag... jag är det enda jag ibland har i huvudet. Eller så är det tanken på Dan. Hur konstigt det än låter så är det konstigt hur jag kan vara så självfixerad och ändå känna mig suddig och meningslös??? Det är detta som jag försöker hålla mig ifrån och tänka i andra banor. Det är inte jag, inte den jag vill vara. Dan skulle vara förtvivlad om han visste hur konstigt allt blivit.
Men jag vill tro att med tiden kommer den där ickevarelsen att blekna och jag kommer att bli mig själv igen. Jag vill känna att jag har ett liv och en tro och att jag får tillbaka min tacksamhet över livet.
Till Dan: God morgon hjärtat, idag är jag inte i toppform. Men inte på botten heller och inte vill jag dit igen. Idag ska jag kanske spola av altanen på baksidan om det inte är så kallt. Jag kommer att göra så som jag såg dig göra det. Tyckte att vi delade det mesta men jag inser att det är en massa smådetaljer som jag missat att ta reda på hur man gör hahaaha. Lillvännen min vad du skulle ha skrattat och samtidigt blivit brysk.- Men låt bli det där, det gör jag skulle du sagt om jag var och lyftade stolar. Eller försökte koppla ihop ngt tex elgrejer. Jag vill tro att du finns runt mig, men att du bara ler och känner dig lugn över att jag fixar det. Älskar dig, vi älskar varandra. Vi är fortfarande gifta och lever ihop. Du är bara lite död och kommer inte hem ngt mer. Jag ska leva vårat liv och det känns så tungt utan dig. Visst finns du i mig och jag brukar ju prata med dig. Men du svarar ju aldrig och du stryker inte min kind längre. Men jag brukar ta min hand och lägga den på kinden och låtsas att det är du. Tänka att du skulle aldrig ha vikit från min sida och lämnat mig om du bara kunnat. Det är trösterikt vännen min. Älskar dig till månen och tillbaka <3